lördag 29 september 2018

Face the facts - en annan sorts självkännedom

Tufft men ack så sant, dagens fakta (eller möjligtvis sanning) är att jag i år har minimalt med distans i kroppen för att egentligen kunna utmana Kullamannen 100 miles. Jag kan knappt minnas när jag senast loggade in kilometrar i mina löparskor eller i min hemmasnickrade loggbok. När jag tittar tillbaka i loggboken (läs excel-filen) ser jag att det senaste datumet är så sent som den 22 maj och fram till dess lyckades jag få in 663.38 kilometer (räknat från första januari). Mitt distansmål för i år har således kraschat rejält samtidigt som det är evigheter sedan jag tagit mig möjligheten att ge mig ut och springa. Fördelen med att min målsättning återigen kraschat är att det inte går en dag utan att jag tänker på löpning och utmaningar. Vilket för mig blir positivt eftersom det blir så tydligt för mig vad jag vill och vad jag behöver fokusera mer på i framtiden för att nå mina mål. En annan fördel är att anledningen till min bristande träning till stora delar beror på arbete och det i sig är något som faktiskt möjliggör nya utmaningar.
i
Mina arbetstider under sommaren har varit lite varierande men arbetspassen har hamnat på allt från 12-14 timmar per pass samt har ytterligare någon timme som försvunnit till att köra till/från jobb och till att förbereda matlådor och tvättning av arbetskläder. Vilket är den största anledningen till att jag försökt prioritera sömn framför löpning i och med att jag arbetat allt från två till nio pass i rad. Fördelen med arbetet är att flertalet pass faktiskt erbjuder distanser och det är sällan jag hamnar under 15 kilometer per arbetat pass. Dessa distanser är ingenting jag skriver ner eller dokumenterar på annat sätt än att jag ibland kan titta i garmin-appen och se historiken över hur stor skillnaden blir mellan lediga dagar och arbetsdagar. Kortfattat kan jag nu i efterhand summera de senaste tre månadernas arbete till att vara tre månader  med 204 - 243 arbetade timmar per månad. För mig är detta tämligen personbästa i antalet arbetade timmar per månad, samtidigt som jag tänker att mina arbetstimmar från och med oktober kommer landa på mer rimliga 160 timmar/månad = mer tid till löpning, träning och återhämtning (samt till plugg och lite renovering också). I all flyttröra lyckades jag hitta ett av få bilder från min första nummerlapp någonsin och mina första 5km på Norrmejeriloppet i Luleå. 
Summan av kardemumman är så enkel som att jag faktiskt inser att det är möjligt att göra väldigt mycket på en begränsad tid, samtidigt som jag inser hur jag prioriterar bort löpningen som blir till en paradoxal tanksfnurra eftersom jag inte kan sluta fundera och planera för löpning. På måndag är det knappt en månad kvar till Kullamannen och jag känner mig allt annat än redo. I nästa vecka kanske stugan blir med ett fungerande badrum och förhoppningsvis ett fungerande kök samt kanske ett av fyra möjliga rum blir tapetserat. Det i sig skapar möjligheten att bringa ordning ur kaos och det i sig borde kunna ge en frihet som möjliggör löpning. Årets Kullamannen kommer att bli min tuffaste utmaning på länge, en kamp som jag ser fram emot samtidigt som jag fruktar allt mer för att jag kanske inte har den viljan som jag vet att jag lär behöva där och då. En vilja av stål men till vilket syfte? … En fråga jag får klura på tills dess att jag får nuvarande förkylningen att lätta och jag kan snöra på mig löparskorna igen. Bussbiljetten är dock bokad... En månad kvar ... 

lördag 22 september 2018

Tiden som försvinner

I skrivandets stund infinner sig känslan av att tiden försvinner lite fortare än önskat, en känsla som förmodligen tar sitt ursprung i mitt vardagskaos som är lite mer kaotiskt än vanligt. Kaos är något som jag tror kan vara både positivt och negativt samt bero lite på vilket perspektiv som kaoset beskådas ur. För min egen del är mitt kaos positivt ur alla möjliga perspektiv om än att det känns lite lagom snurrigt ändå. I slutet av förra veckan beviljades lånet till mitt stug-köp vilket öppnade upp möjligheter att inhandla renoveringsmaterial och nya tillhörande attiraljer, så i måndags blev jag ägare till stugan när alla papper skrevs på och därefter har renoveringen rullat igång på allvar. Allt planerande och tänkande om och kring renoveringen tar sin lilla tid, men jag hoppas att mycket blir klart inom kommande tre veckorna speciellt eftersom det vankas en utflyttning och inflyttning i slutet av nästa vecka. Vilket erbjuder veckans dilemma eftersom hantverkaren som fixar badrummet infinner sig bara dagarna efter...
Arbete, studier och träningen – hur får jag ihop de pusselbitarna? En fråga som jag ofta funderar på eftersom min egen känsla är att jag inte gör annat än sover. Sommarens arbete har lugnat ner sig lite i och med att jag påbörjade mitt nya arbete i början på september. Dagtidsarbete känns lite ovant men med en mycket lugnt (nästan för lugn) introduktion kommer jag in i arbetet sakta men säkert. Min magkänsla är mycket positiv och det absolut bästa är att jag har mer eller mindre exakt 10 kilometer mellan stugan och min arbetsplats vilket erbjuder fantastiska möjligheter för ”transportlöpning” till och från jobb. Just nu funderar jag också på att investera i en ny cykel då min gamla trotjänare blev stulen i början på sommaren, varvningen mellan löpning och cykling tror jag skulle kunna vara mycket gynnande ur ett träningsperspektiv. Att därtill introducera dagen med skogslöpning/skogscykling är ju inte helt fel det heller….
Kullamannen närmar sig med stormsteg samtidigt som min ångestnivå inför Kullamannen ökar i lika drastiska stormsteg, sommarens nattarbete har tagit ut sin rätt på kroppen och löpningen har tyvärr varit den pusselbiten i mitt liv som blivit lidande. Även om varje nattpass erbjuder promenader på 15-20 kilometer så är det inte riktigt samma sak som kontinuerlig löpning. På grund av stugköpet har jag tvingats ändra mina personliga mål för året och fokusera på att få in så mycket pengar som möjligt för att få igenom lånet, och därefter kan jag börja om (igen) och sätta nya mål med träningen. Nu med det nya arbetet kom också en ny förkylning och en helt annan trötthet, dock hoppas jag inom den snaraste framtiden kunna implementera mycket mer träning och framförallt samla in mängder av distans. Dock skrämmer tanken mig fortfarande om att Kullamannen är knappt en månad bort… 

I och med allt arbete så har min malätna plånbok sakta men säkert börjat vidga sig vilket skapar möjligheter att inhandla sådant som jag verkligen behöver men inte haft möjlighet att köpa tidigare. När arbete prioriteras före träning skapas andra möjligheter för träningen, nya löparskor har inhandlats (och likaså ett par vardagsskor) samt även en ryggsäck, pannlampa, och lite nya löparkläder (och nya civila vardagskläder). Dessa utgifter har för mig varit något jag spanat och längtat efter tämligen länge och nu ger jag mig själv möjligheten att investera i material som kan hjälpa mig att nå nya mål (mer om detta i kommande inlägg). När Kullamannen introducerar sig kommer det helt enkelt inte finnas någon annan ursäkt för mig att använda än att det är min egen bristande förmåga att träna som påverkar det resultat som blir. Ja just det… I och med en kontinuerlig inkomst har även möjligheten att införskaffa WiFi infunnits sig vilket gör att möjligheterna till att uppdatera bloggen kontinuerligt finns. Samt ökar mina möjligheter att få in mina tentor i tid, denna termin har jag som tur är bara en kurs att hålla koll på som motsvarar 15hp och som på något konstigt sätt känns som en hobbykurs då den är lite för intressant för att bara läsas på måfå… Nåväl köp av stuga = nya möjligheter till utmaningar… som jag längtar ut!!