onsdag 31 augusti 2016

Längtan till 70 mila gränsen

I skrivandets stund har jag ännu inte lyckats skapa mig möjligheten att springa in årets första 70 mil, men däremot har jag lyckats få in 24 kilometers promenerande. Terminen startade i måndags och igår påbörjades första dagen på min kommande praktikperiod. En mycket spännande period som i skrivandets stund påminner mig mycket om min utmaning. I alla fall i den kognitiva sfären. Ute på landsvägarna infanns en viss känsla av mental seghet och som kom i samband med att jag i stunden hade fullt upp med att bara vara och i det iaktta den omgivning som jag då befann mig i. Den mentala seghet som infinner sig redan nu efter min andra dag på praktiken har en stor likhet, men i nu läget beror det mer på allt nytt som jag lär in och försöker få grepp om. En riktigt häftig utmaning väntar denna termin och jag ser verkligen fram emot att få bemästra lite av den seghet jag nu upplever. 

Jag hoppas kunna kombinera transport till alternativt från praktiken med löpning och på så vis kunna börja bygga upp en ny grundträning. Kullamannen närmar sig med stormsteg men jag misstänker att uppbyggnad kan pågå även via promenerandet. I skrivandets stund är jag aningen konfunderad över hur jag ska försöka bygga upp en stabil grund eftersom jag inte riktigt har insikt i hur eller var min kropp rent fysiskt befinner sig efter den senaste tidens arbete. Återhämtad från min utmaning bör kroppen ur ett fysiskt perspektiv allt vara men lite fundersam över hur mycket den tål just nu är jag allt. Men jag får helt enkelt prova mig fram och försöka hitta ett sätt som gör att Kullamannen ännu en gång kan utmanas och förhoppningsvis övervinnas.

söndag 28 augusti 2016

69 dagar kvar...

Nedräkningen har nästan börjat, men sextioniodagar är det allt kvar till årets Kullamannen och med det hoppas jag kunna få in lite fler mil under bältet än vad jag lyckades med förra året. År 2015 tog jag mig runt med nöd och näppe på 12h 21 minuter och med endast 40 mil i löparskorna, om jag lyckas erövra en 12 kilometers runda imorgon kommer jag i år ha fått mer eller mindre exakt 700 km i benen och i löparskorna. Då inkluderar jag inte min utmaning eftersom där vet jag inte exakt hur många kilometrar som erövrades med löpning kontra hur mycket jag gick. Det sistnämnda dominerade dock väldigt många kilometrar och därtill desto fler mil.

Igår blev det till att prova på löpning igen, allt för länge sedan sist men längtar dock till att få igång någon form av rutin som inkluderar mer och längre löpning. Gårdagens runda är på ca 6 kilometer och en rätt skön, lugn runda som ger både nedförsbackar och uppförsbackar samt en hel del fina vyer. Denna 6 kilometare spenderade jag en hel del tid på i början av året och knallade där in de flesta av årets kilometrar. Idag tog jag samma runda men som vanligt växelvis kör jag rundan för att få lite variation i när och hur backar och nedförslut infinner sig på rundan. Får erkänna att i skrivandets stund har en svag träningsvärk börjat infinna sig i muskulaturer som inte riktigt har aktiverats på sistone. En härlig känsla som jag vet snart kommer att vara som bortblåst.

Imorgon börjar allvaret igen, eller rättare sagt dags att få en del kognitiv utmaning samt försöka få struktur på livet igen. Längtan till baka ut till landsvägarna är förvånansvärt stor och det är en längtan som jag försöker hantera genom att fundera på nya utmaningar. Just nu infinner sig två väldigt stora idéer som för mig kan bli en riktigt stor utmaning om jag lyckas skapa dess möjligheter. Men än så länge är det endast funderingar, kanske så stora att jag inte själv kan avgöra vad i dem som är möjligt eller gör dem möjliga att införliva. Mmm... jag längtar i alla fall till imorgon och den efterlängtade 12 kilometaren...

fredag 26 augusti 2016

Hem ljuva hem

Eller kanske inte riktigt.. Efter gårdagens resa tillbaka till Karlstad och den obligatoriska promenaden till lägenheten känns kroppen både seg och trött. Ryggen fick sig en genomkörare igår i och med att jag har en ca 5 kilometers promenad från tågstationen till lägenheten. Klart de kämpigaste fem kilometrarna jag upplevt detta året, dock rätt skönt att återigen få sätta nyckeln i dörrlåset och andas ut. Nästa långresa för min del blir nog inte förrens i början på november med åter sikte på Kullaberg. Längtar smått redan tillbaka men efter dagens aktiviteter känns det skönt att börja skapa nya rutiner i livet. Det första jag förmodligen behöver göra är att hitta träningsrutiner för att bygga upp ryggmuskulaturen. Inser att min dåliga hållning och framåtroterande axlar inte riktigt kommer att hjälpa mig i min löpning, speciellt inte när löpningen framöver mest troligt kommer att kombineras med en väska på ryggen. Ett bekymmer som jag varit medveten om i flertalet år men inte riktigt klarat av att bemästra, men efter att ha klarat sommarens utmaningar borde det kanske vara dags för mig att införliva andra kluriga utmaningar också. 

onsdag 24 augusti 2016

Åter på en ny utmaning

Möjligtvis inte en stor utmaning som tidigare i sommar men jag ska i alla fall leva på dess efter dyningar. Konsten att åka tåg är inte längre speciellt märkvärdig efter att ha bemästrat nattåget till Kiruna. Det blir trots allt en utmaning idag att kunna bege mig mot Karlstad via tåg och därtill går rälsen via Göteborg. Att hitta rätt i Göteborg lär förhoppningsvis bli ganska lätt men jag kan likväl erkänna en viss nervositet och fundersamhet inför stundande resa...

Farfar och jag

Några årtionden har passerat mellan våra vandringar och förmodligen har teknik och annan utrustning förnenklat min sorts utmaning. Ibland funderar jag på hur farfar hade reagerat om han visste att jag gick omkring med en babyjogger på min utmaning. För min egen del har jag försökt att hålla min utmaning så enkel jag bara kan, men trots det fallerade jag en hel del i vad jag tog med mig i min packning vilket jag inser först efteråt. Eftersom jag kom i mål och kort därefter påbörjade sommarens arbete har jag på ett sätt inte haft tid att smälta och sortera mina upplevelser ordentligt. Vilket jag personligen tror är ett ypperligt sätt att hantera en utmaning på, eftersom för mycket tid till funderingar och eftertankar kan ställa till en hel del, om jag hade saknat vardagsrutiner. Dock har kanske inte ett skiftarbete varit det enklaste för mig att komma in i, och jag kan inte låta bli att beundras av mina "veteran" arbetskollgor som klarar av det så bra och under många års tid. Kändes riktigt sorgligt att ta farväl igår och för i år men nu väntas nya utmaningar.
Först ska en tentamen skrivas därefter hinner jag få några dagars återhämtning innan jag åter ska forma mig nya vardagsrutiner. På måndag hoppas jag få ordning på hur kommande höst ser ut och i och med det börjar nedräkningen till årets Kullamannen Ultra. Dock är jag osäker på om jag kommer att kunna delta i år men jag tänker i alla fall pussla ihop livet som om jag ska delta och förhoppningsvis förbättra min tid. Eftersom denna sommar verkligen förstärkt min teori om att människor klarar betydligt mycket mer än vad de själva är medvetna om, kommer hösten att bli tämligen intressant. Studier på 200% inklusive en praktikperiod och upptrappning + finslipning av löpning och utöver det ska jag "bara kunna vara" vilket blir en klurig utmaning. Konstigt nog kan jag inte sluta att längta till att få komma igång.

söndag 21 augusti 2016

Sista chansen

Idag tog jag mig en sista chans att besöka Kullaberg innan avresan norrut, egentligen fanns inte tiden riktigt till denna blixtvisit men med nya otestade skor och en ovilja att öppna studieböckerna kändes det som ett nödvändigt besök. Ett besök som inkluderade både en del konfunderingar och en del härliga stunder på lättlöpta stigar.
Lite för fina och torra stigar för att testa skorna på, dock blev jag konfunderad över hur skorna kommer att fungera på kommande partier med klippor i komination med eventuellt regn. Blev en ytterst kort löprunda eftersom jag inte riktigt fick in någon bra känsla, och min filmteknik har ju definitivt inte förbättrats genom min utmaning. En utmaning som jag ofta skriver som "min" men som egentligen är så mycket mer än så, den är egentligen allas eftersom jagfick mycket support via facebook, sms, telefonsamtal och via bloggen. En utmaning är förmodligen aldrig någons utan en utmaning förgyller även andra människors liv, eftersom det skapar möjligheten att följa med på något annorlunda även om ansträgningen inte behöver göras av medföljarna. Att få stöd från oväntat håll harför min del varit extra uppiggande och flertalet möten som sker längs vägarna förgyller utmaningen ännu mer. Ungefär som att utforska Kullabergs vyer en så där lagom solig dag i ett par nya löparskor. Inser att jag efter filmen har en del flås att försöka träna upp, det är ju trots allt 76 dagar kvar till Kullamannens ultra.

onsdag 17 augusti 2016

Nyvaken

Nattveckor är tämligen intressanta, fördelaktigt är dock att dagarna känns lite längre och mer lediga än övriga skift veckor. I natt väntas eventuellt ytterligare ett 12 timmars pass vilket får dagarna att kännas så mycket mindre längre. Dock alltid lika trevligt att vara efterfrågad, den sömndruckna känslan påminner om tältnätternas morgonstunder. Att vakna upp i tältet efter nattens kyla och på något märkligt sätt känna sig lite om än lite varm därtill längta efter några timmars mer sömn, är en speciellt känsla. En känsla som i stunden fick mig att längta efter sovmorgon men som med vetskapen om att stundande dag kunde erbjuda på många överraskningar i tidig gryning gjorde att valet att bege mig ut på vägen kändes ganska självklart.
 
Idag känns det dock inte lika självklart att gå upp tidigt, eller ens att få något meningsfullt gjort. En annan form av seghet infinner sig efter ett nattpass, än den segaste seghet som dök upp efter min målgång. Men jag börjar dock se slutet på sommarens arbete och snart är det dags att försöka återgå till någon form av vardag. En vardag där jag behöver väva in mycket mer tid till löpning i kombination med mer och därtill spännande studier. En annan form av utmaning som jag verkligen önskar att jag kan få att gå i lås eftersom det kan öppna upp väldigt mycket inför kommande års utmaning. Känslan av att verkligen ha tränat och att vara fysiskt och mentalt förberedd kommer att kännas mycket märklig men är förhoppningsvis än mer effektiv. Om jag nu kan lyckas med att få ihop en fungerande vardag...

tisdag 16 augusti 2016

Konfunderad

Ännu en nattvecka har inletts och med det ett 12 timmars pass, som resulterar i en envis trötthet och med det ytterligare en utebliven löprunda. I skrivandets stund längtar jag verkligen ut i terrängen igen, men innan det är möjligt behöver jag samla kraft till att slutföra tre examinationsuppgifter. Vilket nästintill känns oövervinnerligt när hjärnan tycker det är mycket trevligare att polera fram nya idéer till en ny utmaning. Det svåraste med nya idéer är att kunna bolla idéer, eftersom det är svårt att kunna bolla tankar och funderingar på ett sätt som känns möjligt. Att genomföra en utmaning utan att ha någon annan människas tilltro till min idé och utmaning har varit en väldigt stor ensamhet. En ensamhet som erövrats med en stor gnutta vilja, när viljan är större än förnuftet blir förmodligen det omöjliga möjligt. Det är i alla fall så det känns för min egen del men med det skapas också en svårighet att planera nya utmaningar, är det möjligt att genomföra fler utmaningar utan någon annan människas tilltro till mina tankar? En fråga som jag klurar på i skrivandet stund... Nattarbete skapar en del tid till konfunderingar, och när kommande år har stora möjligheter att erbjuda mig en ny större utmaning som kan bli grunden för att en djupt rotad tanke ska kunna bli en handling känns längtan ut ännu större.

söndag 14 augusti 2016

Nya skor = nya möjligheter

Efter att ha varit i kontakt med en skotillverkare inser jag att det inte längre är möjligt för mig att inhandla de skor som jag verkligen skulle vilja prova. När utbudet för dammodeller endast infinns i färgen rosa tycker jag personligen att det inte längre är roligt att försöka inhandla nya skor. Men eftersom 200 mil tar ut sin rätt på skorna har jag ett stort behov av nya skor. Efter lite internet letande hittade jag samma modell som jag använt på min utmaning i New Balance skor, men dock med en diskretare nyansering. Med nya asfaltsskor öppnar sig nya möjligheter och därtill är förhoppningsvis höstens kommande transport bekymmer löst. Om jag återigen kan ha turen på min sida, dock är även de nya New Balance skorna aningen små framtill i skon vilket gör att jag återigen får ta ut innersulan. Därtill är jag konfunderad över om jag behöver göra ännu en operation skodon eller om det är något jag får avvakta med för att se om mina fötter vill anpassa sig denna gång.
 När det är mindre än 55 dagar kvar till Kullamannens Ultra 2016, börjar jag misstänka att det kan vara en god idé att börja leka lite i terräng igen. Inför förra årets Himmel, Hav och Helvete på 66+ km hade jag enbart lyckats få in 40 mil i löparskorna därtill mina första 200 mil någonsin. Det tog mig förvisso 12 h 21 minuter att genomföra ultran och i år hoppas jag kunna springa in lite fler mil innan och kanske på så vis putsa lite på tiden (om än väldigt lite). Efter utmaningen har det dock inte blivit mycket till löpning vilket beror till en stor del på att alla mina löparskor är utslitna. Mina tidigare terrängskor av märket Inov f-lite är sedan länge uttjänade och är lagade med sytråd cirka fyra gånger. Men efter att ha inhandlat ett nytt par terrängskor hoppas jag kunna utöka möjligheten till mer terränglöpning. Eftersom de terrängskor jag egentligen är intresserad av enbart infinner sig i färgen rosa hittade jag återigen ett par Inov, men denna gång ett par Inov 8. Vilket egentligen inte säger mig så mycket samt skapar det en oro eftersom jag misstänker att sulan med det grova mönstret inte riktigt är det jag letar efter. För grovt mönster på Kullaberg kan kanske skapa en del problem men även fördelar utifrån vad vädrets makter erbjuder den 5 november.
Med en ny nattvecka på intåg skapas möjligheterna att prova båda paren skor och förhoppningsvis få ihop fler kilometrar och mil inför kommande utmaning.

torsdag 11 augusti 2016

En del dagar

"Dagar kommer och dagar går..." men en del dagar är längtan ut bara lite större än så... Efter att snart ha bemästrat ännu en vecka med morgonskift känner jag en stor saknad efter löpning. Morgonskift innebär för mig uppstigning kl 03:45 för inställelse på jobb kl 05:48, vilket gör att tröttheten är stor men ändå annorlunda i förhållande till den trötthet som jag upplevde längs med vägarna. En fysisk och mental trötthet i form av vandrande känns mycket mer annorlunda än fysiskt fabriksarbete som därtill är mentalt uttröttande. Dagar som idag när tröttheten är stor trots en större mängd kaffe känns det som att längtan tillbaka ut på vägarna bara växer sig större...
När jag studerar mina bilder från min utmaning inser jag att jag trots min "nybörjar-strategi" och därtill mitt amatörskap i friluftsliv och när det kommer till utmaningar, i alla fall haft tur med vädret.
I skrivandets stund är tröttheten stor men hoppas på något mirakulöst vis kunna skapa mig möjligheten att testa mina nya terrängskor inom kort. Friheten i ett par löparskor kan inte beskrivas med ord, men känslan av att vara på väg i en utmaning är nästintill lika obeskrivligt underbar.

måndag 8 augusti 2016

Känslan...

... av att ha ett par sprillans nya terräng skor, otestade med ett perfekt löpväder som förmodligen gjort Kullaberg alldeles ypperligt för testlöpning av skor. Den känslan är magisk och.... lär förbli så eftersom dagens 12 timmars arbetspass resulterar i att det är dags att krama kudden om 10 minuter för att orka upp 03:45 inför morgondagens arbetspass. Två veckor kvar innan det är dags att bege mig norrut igen, hoppas innerligt att det finns möjlighet att prov springa skor innan dess. Längtar dock väldigt mycket ut till friheten och dess enkelhet... Imorgon är en ny dag med nya möjligheter, förhoppningsvis med en möjlighet att leka av mig lite om än så lite.

söndag 7 augusti 2016

Hur skapades möjligheten och vad har den kostat?

När jag lämnade Karlstad och åkte norrut insåg jag att min utmaning kommer att erbjuda många tillfällen till tvivel, dippar och dagar i deppträsket. En utmaning utan möjligheten till en liten kamp är kanske ingen utmaning eftersom kampen gör i sig utmaningen till just en utmaning, annars vore utmaningen för enkel och därav ingen utmaning. För att kunna skapa mig en möjlighet att resa norrut behövde jag sätta mig in i hur mycket pengar jag egentligen behövde för att förverkliga min utmaning. Förutom mina fasta utgifter i form av hyra, el, mobiltelefon, internet etc. behövde jag pengar till i princip mat, boende, kartor och andra attiraljer. Det som slutligen fick följa med på min resa har jag listat i nedanstående listor.
Kläder: 3´812:-
  • 2 par byxor - Ronhill Trackster
  • 1 par långkalsonger - gamla och slitna.
  • 2 par split shorts
  • 2 st tröjor - polyester
  • 1 st löparjacka - en gammal  och väl uttjänt sådan.
  • 1 st fiberpäls
  • 1 st långarmad bomullströja att sova i - en gammal sådan men ack så bekväm.
  • 1 st tunn mössa
  • 1 par tunna vantar
  • 3 par tjocka strumpor
  • 3 st trosor
  • 2 st sport bh
  • 1 st linne - gammalt och slitet
  • 1 st björnligan bomulls t-shirt - en gammal kompis
  • 1 st Kullamannen keps + 1 st Kullamannen t-shirt
  • 2 st snusnäsdukar - väl slitna men guld värda.
  • 1 st myggnät (otroligt värdefull när knotten i Värmland attackerar).
  • 2 par skor - Merrel (gula) och New Balance (vita)
Inhandlat ut med vägen: 369:-
  • 1 st regnställ
  • 5 par tunna strumpor
  • Sd - kort till kameran  
Attiraljer: 3´252:-
  • 5 st kartor 
  • 1 st mora kniv
  • 1 st billig enkel mobiltelefon
  • 1 st Canon kamera + SD - kort  
  • 1 st ficklampa - gammal och sliten
  • 1 st plastlåda/matlåda
  • 1 förpackning med 8 st spännband
  • Anteckningsbok + tre pennor
  • 3 st böcker att läsa vid tråkiga stunder i tältet

Göran  3´084:-
  • Babyjogger årsmodell okänd - (numera ovärderlig)
  • 3 st däck
  • 6 st slangar (varav tre är i reserv)
  • 1 st cykelpump
  • 1 st trippmätare
 Lånat:
  • 1 st Gore-Tex jacka - storlek för stor men mycket bekväm
  • 1 st 30+ år gammalt tält
  • 1 st liggunderlag
  • 2 st dunsovsäckar
Resor:   1´932:-
  • Buss - Karlstad - Västerås  - Uppsala
  • Tåg - Uppsala - Kiruna
  • Buss - Kiruna - Karesuando              
  • Postbuss - Karesuando - Kilpisjärvi  
Boende:  1´876:-
  • Dagnys stugor i Karesuando - 2 nätter
  • Värdshuset Haltinmaa i Kilpisjärvi - 1 natt
  • Sopperogården i Övre Soppero - 1 natt
  • En natt hos Viveca och Sven i Voxnabruk
  • 48 nätter i tält, lite var som helst där förmodligen ingen annan valt att tälta...
Jag lämnade Karlstad och åkte norrut med 4´266:- på mitt konto, under resans gång har jag fått mitt konto påfyllt med 5´295:-. Med andra ord har jag haft 9´561:- att spendera under min utmaning, en summa som utökats eftersom jag fått en del supportande slantar som stöd till min utmaning. Kaffeslantar och måltidslantar är sådant jag inte riktigt kunnat tacka nej till och som förgyllt mina kaffestunder och måltider. Utav dessa 9´561 kronorna som jag hade tillgång till har 1´876:- använts till boende i form av stuga eller vandrarhem.  

Totalt har min utmaning kostat mig 10´517:- i attiraljer och utrustning, vilket är ganska billigt med tanke på att jag kunnat låna en del attiraljer som annars kunde gjort det mycket dyrare för mig. Totalt har min utmaning kostat 13´492:- för resa, boende och mat i 55 dagar (inklusive resan norrut).

Den totala kostnaden har på så vis landat i 24´009 kronor, för sju veckors semester, fördelat på antalet dagar har utmaningen kostat mig ca 437:- om dagen. En summa som förmodligen är mycket möjligt att minska eftersom jag spenderat en hel del pengar på mat, dvs godis och läsk samt pizzor och dylikt. Att äta "ute" (på restaurang, pizzerior etc.) de dagar det är möjligt gör det hela lite dyrare men kompenseras av att jag ibland ätit smörgåsar fyra dagar i streck. Med tanke på att mitt genomförandet av En Svensk klassiker hamnade på en summa av ca 14´000 för fyra dagars utmaningar känns det bra att min utmaning inte blev så dyr trots allt. 24´009 kronor för den häftigaste utmaning jag upplevt känns väldigt billigt speciellt när jag fått uppleva mycket mer än vad jag tidigare kunnat ana. I och med dessa beräkningar skapas också möjligheter för en ny utmaning, en utmaning som förmodligen kräver mer av mig men mindre av plånboken.

lördag 6 augusti 2016

Sevärdheter

Under min utmaning fick jag ibland frågan om jag hinner med att se några sevärdheter på min vandring. En fråga som jag kom att fundera på vid flera tillfällen eftersom jag insåg att jag inte riktigt vet vad som ingår i begreppet sevärdhet. För min egen del är en sevärdhet allt som jag förmodligen inte sett tidigare i mitt liv, eller ur det perspektiv som jag nu fått se och uppleva vad jag tror är sevärdheter på. Jag såg förvisso skyltar till ett flertalet fångropar, ruiner, medeltidsbroar och andra intressanta resmål men eftersom jag redan innan avresa hade bestämt mig för att försöka hitta den kortaste vägen söderut fanns det varken tid eller intresse för att besöka diverse obligatoriska resmål.
Plåtgubbe till brevlåda är en sevärdhet ur mitt perspektiv, likaså snidade figurer som förgyller väg- och dikeskanter. Jag hittade även koltrast ägg, renhorn, grodyngel och diverse andra mindre minnesvärda sevärdheter som för min egen del enbart förgyllde dagen med nya iakttagelser.  
En annorlunda cykel fick jag också beskåda, i Hällefors om jag inte missminner mig.
Kan möjligtvis en kallkälla med egen Bumbibjörn räknas in i kategorin sevärdhet? Vars vatten var alldeles ypperligt att släcka törsten med och även skölja ner grusvägens damm i halsen. Kallkällor blev för min del en ganska intressant sevärdhet längs med vägen, eftersom de varierar i utförandet. En del kallkällor är endast vatten som läcker ut från marken till att rinna genom järnrör, stuprör eller andra mer tillgjorda varianter. Oavsett så är det vatten väldigt effektivt som törstsläckare...
En jätte infann sig vid Furudals camping där jag stannade för att krubba en pizza, dock en jätte med lite renoveringsbehov samt ett behov av ett leende på läpparna. Eftersom det är den enda jätte jag stött på så förmodar jag att även den kan ses som en sevärdhet.
I övrigt infinner sig en hel del kuliga saker längs med vägkanterna, allt ifrån uppstoppade dockor till vägskyltar och andra små fynd. Förutom sevärdheter som är tillverkade av människor så har den största sevärdheten av allt under min utmaning varit att se mig omkring i Sverige. Landskapen och dess olika vyer och alla varierande skiftningar i naturen är mäktigt att uppleva. Fördelen för min egen del är att jag till stora delar haft otroligt tur med vädret vilket underlättar väldigt mycket.
En annan sevärdhet som det i perioder fanns tämligen gott om var skyltar som varnade för pensionärer, en del mer livsglada än andra men ack så trevligt att bemöta längs med vägen. Vad som kan tolkas som en sevärdhet är för mig ännu en gåta, men att få se väldigt mycket och därtill skapa sig möjligheten att se det gamla vanliga ur ett nytt perspektiv är ganska trevligt.

fredag 5 augusti 2016

En mental kamp

Ibland känns det som att en mental kamp är drivkrafterna bakom mitt arbete, oavsett om det rör sig om ett arbete som består av att placera den ena foten framför den andra och gå genom Sverige eller att studera kontra arbeta i fabriksmiljöer. Den mentala kampen som kan uppstå är förmodligen en kamp som kan variera sig väldigt mycket och påverkas av både humör, mental och fysisk trötthet. I skrivandets stund är den mentala kampen ganska stor i och med sommarens arbete som involverar skiftpass. Variationen i arbetstider påverkar säkerligen och därtill alla nya ljud och maskiner som bullrar men något som jag upptäckt är den största utmaningen är mänskligheten. Jag kan inte låta bli att beundras över de människor som arbetat i fabrik allt ifrån 20 - 30 - 40 år, de har verkligen kunskaper utöver det ovanliga.
Den mentala kampen jag upplevde "on road" kan jag i efterhand inte riktigt tycka är lika svår att bemästra som exempelvis skiftarbete i en ruskigt varm fabrik. Det svåraste och mest påfrestande längs med vägarna har för min del varit att hantera mina egna förväntningar. Kommer jag att hitta kaffe i nästa ort eller kommer det finnas en affär, pizzeria eller annan form av mat? Om jag förväntat mig ett ja som svar på ovanstående frågeställningar har den mentala kampen blivit svårare att hantera om verklighetens svar är ett nej. Under min utmaning blev svaret nej lyckligtvis inte allt för många därtill överraskades jag ibland av att det fanns mat och kaffe vid tillfällen då jag minst anat det.
Även om min utmaning för denna gång är avklarad och oförståeligt nog genomförd återstår en mycket stor och nästan en större mental kamp. En mental kamp som handlar om att förvalta en utmaning, att hantera tankar, känslor funderingar över att ha förverkligat en dröm. Att förvandla en tanke till en handling var för mig denna gång enklare än vad jag trott, förmodligen för att jag på något sätt lyckats med att ha ribban för min dröm på en nivå som jag klarat av att balansera. I efterdyningarna av min utmaning har jag däremot upptäckt en stor saknad och en längtan tillbaka. Samt vemodet över att det inte varade längre när jag har så mycket kvar att lära mig...
Ensamheten efter en utmaning är stor eftersom ensamheten i dess ensamhet endast infinner sig på den mentala nivån. En ensamhet som egentligen ingen annan människa kan förstå men möjligtvis ana om de upplevt likande utmaningar själv eller möjligtvis levt ut drömmar, mål och visioner. Jag börjar allt mer bli säker på att en del saker i livet endast kan upplevas och på så vis förstås, en utmaning som min är en av de erfarenheterna som bara kan upplevas för att till dess fullo kunna förstås. Ensamheten är allt annat än lätt att hantera eller ventilera men tack vare kognitiv kapacitet kan jag nu börja tänka på nya utmaningar, skapa och forma nya utmaningar. Genom att börja slipa på en ny tanke och därtill putsa den varsamt kan jag kanske så småningom smälta och hantera min utmaning. Att bearbeta min utmaning i kombination med att skapa nya möjligheter är vad jag tror det bästa sättet för att hantera ensamheten. Nya utmaningar, visioner och målsättningar skapar förhoppningsvis förutsättningarna för en ökad personlig utveckling och således nya chanser.