Äntligen hemma

Hemresan från Gäddede till Helsingborg flöt på tämligen bra, blev lite förseningar i höjd med Lund och sista etappen ertappades med taxi. Väl i Helsingborg möttes jag av Ann och Dennis samt lilla Greta, och gudars skymning så skönt att få träffa dem igen. Samt riktigt skönt att få logi för en natt hos Ann och Dennis samt få lite kvalitetstid igen. Lyxigare frukost går knappast att få, kaffe och hemlagad köttbullemacka i bästaste sällskapet.

Hos Ann och Dennis fick jag träffa på nya bekantskaper, en av dessa är Gissa som är ca 12 veckor och rena rama busmaskinen. Sovmorgon blev det allt trots att den lilla busen gjorde allt för att påkalla uppmärksamhet...

 

Efter en mysig torsdag åkte jag hem och fick äntligen träffa pappa igen, riktigt härligt att vara hemma igen. Samt är jag riktigt glad för all hjälp jag fått från pappa som under resans gång kört skytteltrafik för att hämta ut packet som jag skickade hem med jämna mellanrum under resan. 

Efter en natt hos pappa var det dags för första flyttlasset och förvånansvärt nog blev jag överraskad över hur mycket vi fick med oss i första körningen. Att därtill få ordning på ett hyfsat flyttkaos redan första kvällen känns tämligen bra. Förvisso går allting i slowmotion då jag fortfarande stapplar mig fram i tillvaron. Framför allt infinner sig två ömma knän, en märkbart trött rygg och två ofrivilligt stela fötter. Samt infinner sig den obligatoriska sega kognitiva verksamheten, att gå in i en affär är verkligen ett sätt att utmana hjärnan med stimuli. Men som tur är kommer allt att lägga sig inom en vecka eller två sen blir det åter dags att gå tillbaka till planeringsstadiet och utvärdera ännu en utmaning samt se över möjligheten till att fullfölja årets utmaning.

Dag 102 - En flykt genom fönstret...

Klockan ringde olidligt tidigt idag rättare sagt kl 04:45 och då John Blund introducerade sig så sent igårkväll blev nattens sömn i kortaste laget. Men upp kom jag och fick gjort mina morgon bestyr, vad jag dock inte räknat med var att stugdörren skulle gå i baklås. Klockan tickade på och stressen om att missa dagens enda buss mot Strömsund och ökade vilket gjorde att jag fann mig en nödlösning. Jag öppnade det enda fönstret i stugan och kastade ut mina saker innan jag själv kravlade mig ut. Därefter lämnade jag en lapp i lådan där jag egentligen skulle ha lämnat in nyckeln och förklarade situationen. Jag får onekligen erkänna att jag kände mig som "bovar och banditer" som kravlar ut genom ett fönster kl 05:15 på morgonkvisten. Vad är en utmaning utan utmaningar?

Bussen hann jag med och när jag tog mig fram till chauffören när vi nådde Strömsund och frågade om jag hamnade rätt  började 86-åriga "Marianne från Blomhöjden" att prata med mig. Jag fick förklarat att bussen går vidare mot Örnsköldsvik och således slapp jag ett byte i Strömsund. På köpet fick jag ett riktigt trevligt resesällskap. Marianne kommer från Malmö men har bott i norr över 47 år. Jag fick lära mig väldigt mycket om bygderna och om Blomhöjden som är en anrik gård. Jag ser redan nu fram emot att få besöka gården när jag återvänder till Klimpfjäll och Gäddede för att fullfölja min utmaning.

 Väl i Örnsköldsvik fick jag mig en timmes väntetid och vad kan fungera bättre än en rejäl frukost. Paprika är nyttigt, keso likaså och tosca nötter är väl hälsosamt och kaffe är ju egentligen bönor samt vatten... Jag känner hur min kosthållning utvecklas till det bättre på denna resa och snart nog är förmodligen hälsosam igen. Medan jag väntade på tåget mot Stockholm funderade jag på att hitta något läsvärt att ta med på resan. Jag hittade Runners Word och kom på att Mr Larsson skriver krönikor till den. Jag bläddrade fram till krönikan och blev obeskrivligt förvånad. Den konversation vi hade i Sävsjö om "Google - alternativet" har resulterat i en krönika. Blev ju inte svårt val att välja tidning efter det och jag minns tillbaka till den dag då denna konversation ägde rum.

Fika stunden med kaffe och biskvier som Mr Larsson omnämner i texten finns faktiskt förevigad på bild. Google maps i all ära men ibland har det sina brister, och just denna dag i Sävsjö får jag erkänna att Mr Larssons alternativ fungerade aningen bättre. Men kaffe blev det och likaså en trevlig fikastund som förgylldes av intressanta samtalsämnen.

I skrivandes stund sitter jag på tåget mot Stockholm och längtar till i kväll. Jag hoppas att jag kommer hem utan några större svårigheter. Tröttheten är enorm och kroppen känns verkligen sliten idag, som tur är har jag laddat väskan med lite godis och lite mer läsning och förmodligen lär denna dag flyga förbi. Jag kan dock inte låta bli att leta tältplatser i skogspartierna som susar förbi tågets fönster eller längta tillbaka till den genuina känsla av utmaning som en utmaning medför. Att inte veta vart jag hamnar för kvällen eller vilka möten en dag kan erbjuda är en känsla som jag verkligen uppskattar och tycker väldigt mycket om. Friheten i dess rätta bemärkelse... 

Samtidigt längtar jag hem, till att börja lite nya vardagsutmaningar i form av att skapa mig ett nytt hem, att ta tag i sista terminen och samtidigt hitta nya möjligheter till arbete. För att inte omnämna hur mycket jag längtar till att börja springa ordentligt igen och till höstens Kullamannen. Även om jag kanske inte hinner läka och återhämta mig till dess är det likväl en stor längtan. Jag längtar givetvis även till att få träffa nära och kära samt att få komma hem till Kullaberg och Kullen igen. Mmm... Jag har helt enkelt för mycket att se fram emot kommande år och denna resa har verkligen fått mig att inse vad i livet som är obeskrivligt viktigt för mig... En insikt som faktiskt får mig att känna mig riktigt lycklig och stolt men även väldigt ödmjuk inför allt som en utmaning inkluderar. 

Dag 101 - Mot Gäddede

Idag blev det sovmorgon eller så gott som, jag hade en riktigt mysig och trevlig kväll med Christina och Brutus (jag hoppas att jag kommer ihåg namnen rätt) som plockade upp mig längs vildmarksvägen igår. Snällare människor får jag verkligen leta efter och jag känner mig otroligt ödmjuk inför deras vänlighet. Samt spännande att få ta del av deras resa och erfarenheter i livet. Även väldigt roligt att ha gemensamma intressen som bilar och bilträffar med mera. Gårdagens beslut har gjort att kroppen är allt trött, den stänger verkligen ner sig och jag får allt mer erfara den obligatoriska efter kamp effekten. Rätt skönt att sjunka ointresserad beslutet och känna att det verkligen var rätt beslut. 333,5 mil är inte fy skam och med 135 mil kvar när tid och pengar börjar tryta då är det verkligen rätt att skapa nya möjligheter till en ny utmaning. Jag längtar redan efter att få ta itu med den sista etappen men vem vet när den möjligheten finns?

Efter att ha sagt hejdå till mina räddare i nöd klev jag in på ICA i Gäddede, där fick jag mig en liten flashback tillbaka till Kungsleden. Snickers!!! Woho... Så mycket Snickers...

På 38:an hittade jag en lunch buffé som tillhandahöll hemlagad mat. Jag är inte speciellt förtjust i fläsk och löksås till vardags men idag smakade det gudomligt gott och jag kunde ta två för mig gigantiska portioner. När servitrisen kom och skulle ta min tallrik frågade hon med ert skratt om jag ville "backa" en gång till. Jag tackade för erbjudandet men två portioner fick allt vara nog även om det blev kaffe med kaka kaka till efterrätt.

Därefter tog jag mig stapplande till Gäddede camping och passerade den största snöskoter jag sett. På campingen campingen fick jag ett riktigt bra pris på campingstuga för en natt samt väldigt fin service. Jag passade även på att köpa mig en tvätt i tvättstugan så jag imorgon kan resa hem i hyfsat rena kläder. En dusch och tvätt senare började jag piggna till igen. Jag packade väskan och gick tidigt till sängs. Äntligen är jag på väg hem...

Sista natten i sovsäck, känns otroligt skönt att få sova inomhus och slippa ännu en isande kall natt. Dock blev det mycket svårt att somna och jag kom inte till ro förräns vid kl 01:30. Imorgon har jag en lång dag framför mig när första bussen går vid 05:50 och om jag har tur når jag Helsingborg vid 23:40 imorgon kväll.

Dag 100 - Ett mycket svårt och snöpligt beslut

Idag vaknade jag lite om än lite mer utvilad än gårdagen. Jag tog lite sovmorgon eftersom affären i Klimpfjäll inte öppnar förräns kl 09:30. Jag packade ner ett nästan torrt tält och påbörjade dagens etapp. Jag nådde Klimpfjäll kring 10-tiden och besökte där Handlaren för att handla på mig mat inför kommande dagar ner till Gäddede.

I affären fanns en hiskelig skylt som påminde mig väldigt mycket om att jag ännu inte är i sydligare breddgrader. Surströmming... Hujedamig..

 Men jag infann även en delikatess, så smarrigt god yoghurt och därtill fann jag mat som för stunden stillade min stora hunger. Blev en låda potatissallad och ostmackor för att fira att jag åter var i civilisation.

Innan jag lämnade Klimpfjäll pratade jag med Mr Sjögren i telefon, och kort därpå även med Ann och vi var nog samtliga rörande överens om att jag idag kan ta beslutet att lägga utmaningen på paus för att i framtiden när möjlighet finns fortsätta resan söderut. Ett beslut som för mig varit väldigt svårt att ta med tanke på att jag "bara" har cirka 1'350 km kvar hem till Kullaberg och Kullens Fyr. En distans som jag kanske klarat av på tre till fyra veckor om jag haft Göran med mig. Men utan Göran och utan kunskap om hur lanthandelsalternativen ser ut söderut känns det inte mer än rätt att lägga utmaningen på is ett tag. Skolan börjar om cirka en vecka och det är tiden som blev min huvudsakliga anledning till mitt beslut. Kroppen är också sliten och de senaste dagarnas myrtrampande har fått knäna att protestera allt mer för varje steg jag tar. Jag tog beslutet att när jag når Gäddede då är min utmaning för i år över och således kan jag använda två tre dagar till på landsvägen och njuta in i det sista. Mellan Klimpfjäll och Gäddede går Vildmarksvägen och är ca 107km lång, men vad jag inte visste var att min kropp tyckte att mitt beslut var så fenomenalt att jag kom ca 11-14 km norr om Klimpfjäll innan den stängde ner sig totalt och jag blev sittandes i en dikeskant i över två timmar.

Strax innan min kropp stängde ner sig mötte jag Pelle som vandrar lite mer off trail, och han var på väg mot Hemavan och jag kan inte låta bli att förundras över hur mycket energi ett möte kan ge. Kände mig lite piggare efter en tjöt stund med Pelle samt lärde jag mig mer om hur viktigt det är med rätt rätt kunskaper i fjällen.

Årets utmaning är således slut och nu återstår det bara för mig att försöka hitta ett sätt att ta mig hem. Efter hejarop från Ann i telefon lyckades jag ta mig ur dikeskanten och började lifta. Något som jag aldrig tidigare testat på i mitt liv. En utmaning i utmaningen med andra ord och en hel del bilar swishar bara förbi men efter långt om länge stannar en bil från Nederländerna med två riktigt härliga människor som verkligen är guld värda. Otroligt tacksam och glad blev jag över deras vänlighet och hjälpsamhet. Min tur på denna resa är således ännu med mig. Dagens distans blev 20,52 km och den totala distansen för denna utmaning och  årets resa blev allt som allt: 3'335,24 km eller 333,5 mil.

Dag 99 - Inte helt hundra...

Inatt har det regnat hela natten och när jag vaknade av regnet imorse var det nästan olidligt att tänka tanken på att lämna sovsäcken. Jag fick en lite senare start på dagen eftersom jag verkligen inte ville lämna tältet. Men... Om jag inte lämnar tältet kommer jag ju inte hem så det var bara till att dra på mig mina blöta kläder och ge mig ut i regnet. Som tur är övergick regnet till att bli till skurar och jag kunde torka upp lite mellan varven. Efter ca 10 km kom jag ut från lervälling och myrer samt kunde jag ta mig an en grusväg. R fann jag en liten hamn med information om sjön Ransarn som jag inatt sov jämte.

Kort efter att jag passerade hamnen möte jag Gunnel och Arne Andersson som var ute och cyklade. Vi kom i samspråk och jag blev inbjuden till deras stuga på en riktigt trevlig fika stund. Jag fick även efterlängtat kaffe och möjlighet till att torka upp mina kläder som var dyblöta av allt regn.

 När vi satt och fikade fick jag lov att smaka Arnes älvblomssaft och den var riktigt god och uppfriskande. En saft han gjort på älvblommor, de vita blommorna som syns i bilden nedan..

 Jag fick även prova på en norrländsk raritet, tunnbröd.. Samt fick jag med mig några stycken att ha som matsäck längs med vägen och jag får nog lov att erkänna att de var försvinnande goda.

 Efter en lång stunds vila var det dags att knalla vidare, efter grusvägen kom en asfaltsväg som ledde mig till en kultiverad del av Västerbotten.

Cirka fyra kilometer innan Klimpfjäll slog jag läger för inatt, jag insåg att jag inte kommer att nå restaurangen ikväll och således kan jag invänta affärens öppettider imorgon. Idag har det verkligen varit en kämpig dag men med en stod guldkant på tillvaron i och med mitt möte med Gunnel och Arne. Dagens distans blev 33,21km och den totala distansen är 3'314,72 km.

Dag 98 - Ransarn

 Idag blev det sovmorgon eller rättare sagt en tidig morgon med mos och havregrynsgröt till frukost för att sedan somna om någon timme innan frukost nummer två avklarades. Jag sov ruskigt gott inatt vilket kan ha berott på att jag igårkväll räknade får innan jag somnade. Något förvånad blev jag allt imorse när jag faktiskt möttes av denna bagge bara meter från dörren till stugan. Inte så konstigt att det fick lätt att räkna får när bräkandet var mer realistisk än förväntat. Vid 10-tiden lyckades jag tråkla mig förbi denna bagge och kunde påbörja dagens distans. En etapp som inleddes med fyra timmar traskade i våta myrmarker...

Fördelen är att det fanns väldigt gott om skogens guld i dessa myrar, lite svårt blev det allt med förflyttningen eftersom det blev så gudomligt gott att äta lite hjortron på vägen.

Denna led som jag nu tog mig an idag är inte den som jag beräknade att jag skulle ta när jag var i Hemavan. Men efter rekommendationer från Thomas tror jag att denna är betydligt bättre än den led jag egentligen tänkt ta. Dock var jag mer än en gång skeptisk på om leden faktiskt är en led?

Första bron jag mötte för dagen såg tämligen utsliten ut, och jag blev allt mer konfunderad över hur det kommer sig att så få människor vandrar dessa leder söder om Kungsleden. Efter ca 13 km lyckades jag för någon timme slippa undan lite myrmark och fann en grusväg som ledde till en större asfaltsväg.

Blöt, blötare och blötast... Otroligt rolig terräng som jag definitivt kommer att utforska igen, men utan packning. Dock en rolig etapp att ha bemästrat.

 Asfaltvägen ledde mig till ännu en grusväg ner till Gielas där jag återigen kom ut på vandringsled, dock medan regnet öste ner.

 Leden inleddes med en bro i något bättre skick och därefter fick jag höra ett rejält dundrande. Jag lyfte blicken och tänkte att åskan är på intåg men det jag såg var flertalet renare som jag lyckats skrämma slag på.

Kvällen skiftade mellan regn och uppehåll samt flera timmar i än mer våta myrmarker. Strax efter att jag beskådat resans första garanterade björnba*s slog jag upp tältet innan nästa regnskur satte igång.

Inatt tältar jag jämte sjön Ransarn och jag kann en gång inte låta bli att känna mig hänförd av sjöarna magisk dragningskraft. Dagens distans blev 38,38 km och den totala distansen är 3'281,51km.

Dag 97 - En försvunnen nödstuga

Idag blev det en tidig start på dagen, jag kravlade ur tältet vid ca 06:30 och kom iväg kort därpå. Efter två timmar tog jag mig en andra frukost fast i vägkanten på grusvägen, natten har varit kall och humöret är inte riktigt på topp. Jag har dock satt som mål att nå nödstugan i Virisen till ikväll med förhoppning om att sova under tak inatt.

 Regnet håller sig undan även idag trots att det stundtals hotar med sin närvaro. Det blir både kallt och varmt idag och således är det svårt att veta hur mycket kläder som jag bör ta på mig. I alla ständiga uppförsbackar som existerar idag blir jag alldeles för varm medan jag på dagens lättare partier fryser till på bara några minuter. Ingen riktig högsommar känsla...

Med grusvägar som dagens följeslagare började jag laborera kring hur jag ska bära min packning. Det slutade med att kappsäcksalternativet vann och nu känns det nästan som att jag är luffare på riktigt. Dock skönt att kunna hitta alternativ till andra lite sämre alternativ.

Dagens oändliga raksträckor... Med dess stora fördelar att de erbjuder magiska vyer som kan beskådas lite extra vid varje paus för återhämtning av andningen. Så magisk samtidigt som jag njuter av att vara på landsvägen igen.

Efter knappt halva dagsetappen stannade en bil jämte mig, det var 76- årige Tage Johansson och hunden Doris från Rönnbäck som blev nyfiken på vem jag var. Det visade sig att han påbörjade sin yrkeskarriär i skogarna runt omkring för att sedan göra lumpen i Boden och senare även flytta till Degerberga för att därefter återvända hem till skogen. Degerberga passerades tidigt på min utmaning och vi fick oss en riktigt trevlig pratstund. När jag svängt av vid Rönnbäck ner mitt Virisen dök Mr Johansson upp igen och vår pratstund förgylldes än en gång av historier om bygderna runt omkring. Ett riktigt roligt möte som gav guldkant på denna tämligen slitsamma dag.

Idag har jag verkligen slitit hårt mentalt och dagar som denna är jag verkligen glad för att jag har support via telefon. Både Ann och Mr Sjögren har varit mig behjälpliga via telefon ikväll när jag helt enkelt inte kunde tänka rätt längre. Hungern är enorm, tröttheten efter en kall natt tär på och ibland är det väldigt mycket värt att få andra perspektiv på sin tillvaro. Jag känner mig verkligen ödmjuk inför att jag får deras hjälp under min resa, helt klart ovärderligt dagar som idag. När jag väl kom till Virisen kunde jag inte hitta den nödstuga som fanns på kartan så jag knackade på i första bästa hus och frågade om hjälp. Då fick jag möta Thomas som berättade att det aldrig funnits någon nödstuga men om jag ville kunde jag få sova över i deras stuga för reducerat pris. Ett förslag som idag blev väldigt nödvändigt, där fanns dusch, toalett och kök vilket gjorde kvällen något lättare även om jag somnade utmattad. Dagens distans blev 36,16 km och den totala distansen är nu 3'243,13 km.

Dag 96 - Hej då till Jan

Blev sovmorgon idag och så lite stress som möjligt på morgonkvisten, efter en rejäl frukost tillsammans med Jan var dags att packa väskan och sedan bege mig mot Naturum och affären innan jag kunde fortsätta söderut. Vid lunchtid sa jag hejdå till Jan som igårkväll nådde sitt efterlängtade mål Hemavan, i eftermiddag fortsätter han sin hemfärd och lagom till ikväll när jag letar tältplats är han hemma hos familjen igen.

Dagens distans fortskred således i ensamhet, på Naturum fick jag väldigt fin hjälp med tips om vägval för kommande etapper samt kunde jag köpa mig en karta. Nere vid affären handlade jag på mig mat för kommande 7-10 dagar och därefter tog jag sikte på landsvägen ner mot Virisen. Jag blev nästan lite nostalgisk när jag åter fick se ängar och grusvägar igen efter några veckor på leder till fjälls.

Idag blev det en tämligen ensam dag på vägen vilket påverkar min sinnesstämning väldigt mycket. Att ha sällskap är väldigt trevligt men dagar efteråt blir ofta lite tyngre än önskvärt ibland. Hemlängtan växer sig större samtidigt som jag vet att snart nog är jag hemma och vardagen rullar på som vanligt. Tills dess vill jag verkligen njuta av varje stund på landsvägen och även om dagen är kylig känns det skönt att regnet håller sig undan. Tog en tidig kväll och slog upp tältet strax norr om Vallnäs. Dagens distans 21,83 km och den totala distansen är 3'206,97 km.

Dag 95 - Hemavan

Gårdagens tältplats var verkligen mäktig, men den visade sig också vara ett riktigt knottnäste utan dess like. Nedpackning av tältet och alla attiraljer gick i rekordfart och så snart vi påbörjade dagens distans blev det lite mer uthärdligt med knott. Men då började regnet ösa ner istället och de sista kilometrarna till nästa stuga blev avverkade i lervälling och med snorhala plankor. Ingen vurpa blev det som tur var men ack så kämpigt det är att glida runt som på bananskal mest hela dagen.

Vid Syterstugan (tror jag att den heter) fick vi världens bästa mottagande av stugvärden Maggan och hennes make Björn. Trots att servicetiden inte påbörjats fick vi komma in i värmen och torka upp oss efter regnet. Det blev en lång paus då det visade sig att Maggan och Björn kommer från Eslöv och att Maggan också gillar långvandringar. Mycket att prata om vilket verkligen förgyllde morgonen, därtill fick vi prova på bärremar som jag mest troligt kommer att försöka mig på att tillverka själv när jag kommer hem. 

 Efter vilostunden var det åter dags för mer distans, över broar och in i dimman kom vi allt.

Ibland är det lite häftigare än häftigast att gå in i dimman. Som tur är behöver vi idag bara gå på plankan för att komma rätt.

 Oavsett väder går det att vara glad eller åtminstone se glad ut, får erkänna att jag blev allt mer bitter ju längre dagen blev. Regn i all ära men även det kan jag få för mycket av.

 Ännu ett magiskt himlavalv på kvällskvisten...

Hemavan är tämligen nära, dock aningen svårt att komma dit när det ser så nära ut men i verkligheten är det så långt bort.

 Jan har nu nått sitt slutmål på resan, Hemavan och således bemästrat Kungsleden på endast 20 dagar. Riktigt häftigt och ännu mäktigare att få ha tagit del av hans resa och kämpandet mot målet. 440km Kungsled har han nu avverkat och imorgon åker han hem till familjen igen. Även för min del är Kungsleden avklarad och jag får påbörja studerandet av vilka vägar jag ska ta framöver.

 Äntligen äro kungsleden avklarad... Så otroligt skönt.

Hittade även en liten kompis i Hemavan, dock kan jag fortfarande inte se några likheter oss emellan. Röda kinder och näsa är tämligen inte tillräckligt...

Dagens distans blev 32,92 km och den totala distansen är nu 3'185,14km.