Dag 18 - Mot Glommersträsk

Åter igen dags för inlägg utan bilder, förhoppningsvis kan jag få in bilder igen när jag når Lycksele och dit är det ca 150 km (kanske lite mer). Inatt har jag sovit gott men stundtals har det varit olidligt varmt och därtill har utmaningens första mardröm ägt rum. Men den var inte värre än att det gick att somna om, jag går dock erkänna att det kändes konstigt att återigen krypa ner i en säng. Idag fortsätter jag längs väg 90 och hoppas kunna passera Glommersträsk, men allt beror på hur benen känns och vilken tid jag lämnar Arvidsjaur. Jag behöver handla på mig lite förnödenheter innan jag ger mig av och funderar även på om jag ska stanna så länge som till lunch tid. Blir mest troligt att jag lämnar tidigare än så för jag längtar verkligen till att komma igång med dagen. Det ska bli spännande att få se vad denna dag har att erbjuda...

Dag 17 - Arvidsjaur

Idag kom jag igång lite senare och var inte på vägen för ens vid 06:30, kroppen känns otroligt bra och jag har inga som helst anmärkningar efter gårdagens mäktiga distans. Nu på morgonen möter jag en man som är ute och cyklar därtill även rastar sin hund. När han är i höjd med mig frågar han "är det där motion?", hmm vad ska jag svara på den frågan? Motion i all ära men för min del känns motion tämligen inkluderande i all form av rörelse. När jag möter mannen igen när de är på väg tillbaka till byn (som jag passerade sent igår kväll och som orsakade min långa dagsetapp, och som jag inte kan namnet på) stannar han och berättar att han cyklar ca 14 km med hunden på morgonen och därtill mellan 15-20 km på kvällen. Han tycker det är trevligt för han hälsar på de flesta han möter och eftersom han bott i olika byar runt omkring känner han socknen väl. Han berättade även att han arbetat som busschaufför i Norge och att han vid ca kl 9 ska åka till Arvidsjaur. En kort men produktiv pratstund som gjorde mig mer förbryllad över vad vi egentligen hann säga på den korta stunden. Men mycket trevligt möte som därtill blev till ett uppiggande tutande och vinkande när han passerade mig på sin väg till Arvidsjaur (dock i bil den gången). 

Norrlänningar sägs vara tystlåtna, vilket jag flera gånger om under denna resa upptäckt att så är det verkligen inte. Däremot kortas orden ner i språket vilket ovanstående skylt kanske kan intyga? Vad den betyder eller ska hänvisa till är för mig ännu en gåta, dock fräckt att någon överhuvudtaget kan tyda en sådan skylt.

Äntligen är det dags att ta farväl av E45, idag nådde jag fram till Arvidsjaur och i höjd med skylten stannar en bil. Det är en av de trevliga snubbarna jag mötte i lanthandeln i Kåbdalis, han ville hälsa och kände igen mitt vrålåk Göran. Riktigt roligt att träffa på en bekant igen, och det gör otroligt mycket för humöret. Ännu en gång stämmer inte vägskyltarna riktigt och det som skulle vara 26 km blev till 35 km och då gör sådana här spontana möten så otroligt mycket för orken. Det som i ena stunden känns som blytungt och besvärligt försvinner spårlöst och kommande kilometrar avverkas lättsamt och med ett sinne utan bekymmer. I skrivandets stund har jag inte riktigt koll på dagens distans dock har jag tagit in på ett vandrarhem för natten. I största del för att äntligen kunna duscha och därtill tvätta kläder, men även för att fira mina första 60 mil. En fjärdedel av Sveriges längd är nu avverkad och jag kan med en förväntan se framemot kommande mil. Men först är det dags för lite vila och avkoppling innan morgondagens distans påbörjas.

(Dagens distans blev 25,94 km och den totala distansen är 586,43km.)

Dag 16 - Så nära men ändå så långt ifrån...

Jag vaknade tidigt idag också och påbörjade så smått min vandring, vänster knä vill ännu inte ta emot någon löpning och därför får jag fortsätta att gå. Men det gör mig ingenting eftersom det tydligen går alldeles utmärkt att avverka kilometrar även när jag går. Riktigt trevliga vägar och därtill är humöret på topp efter så många trevligheter de senaste dagarna. Lite uppför och lite nedför går vägen men vad gör det när solen skiner och dagen ligger framför mig.

Lagom nere vid Piteälven passade jag på att ta en liten rast och inmundiga frukost, samtidigt rullade jag ut sovsäckarna och lät de torka upp i solskenet. En riktigt fin rastplats infinner sig vid Piteälven och det känns som att vägarna översvämmas av tyska och norska husbilar. Under den timmen jag pausar hinner fem-sex husbilar stanna till för att fylla på med vatten. Rätt intressant att studera hur mycket rörelse det trots allt är på en rastplats så där en helt vanlig vardag.

Efter frukost är det dags gör go fika, samt en stunds avkoppling med en god bok. Jag får nog erkänna att denna resa än så länge inte går i något hälsofrämjande anlete när Coca cola förbrukningen ökat från 0 till 100% därtill är både godis och kakor ett dagligt intag. Men det positiva är att jag tillåter mig detta eftersom kroppen behöver förmodligen all energi och kalorier den kan få. Eftersom hunger känslan inte infinner sig som vanligt är jag ganska tacksam för att jag kan äta något om än inte alls så optimalt och hälsosamt. Men GI (Godis Innan) maten är väl varken rätt eller fel på en semester, därtill på en energiförbrukande sådan kan jag allt ta mig råd att leva lite väl gott.

Dagens distans blev mastodont med hela 47,71 km, näst intill en Kullamannen Ultra dock utan den brutala känslan efteråt. Med andra ord är Kullamannen något ut över det mänskliga. Totala distansen är nu 560,49 km.

Dag 15 - Kåbdalis = 50:e milen

Idag vaknade jag utvilad och påbörjade dagen vid 06:30, eftersom det kändes mycket bra i kroppen provade jag att lägga in lite löpning. 50 meter löpning sen promenerade jag ca 100 meter för att fortsätta med 50 meter löpning osv. Vänster knä ville inte riktigt vara med på mitt experimenterande så därav blev det till att fortsätta med promenerandet. Vid ca 09:40 nådde jag äntligen Kåbdalis efter att ha missbedömt distansen. Som tur var öppnade lanthandeln kl 10 så jag kunde inmundiga dagens frukost. Kaffe och nybakat bröd satt som en smäck, därtill var det en riktigt trevlig liten butik med allt och mer därtill. Samt mycket trevlig ägare som gav mig superb service och lät mig ladda på mig lite ström i telefonen. Jag passade på att köpa solglasögon när jag ändå handlade på mig grejer för att klara mig ner till Arvidsjaur. I butiken mötte jag två herrar som var riktigt trevliga och roliga att prata med, jag kom dock inte ihåg att fråga efter namn. Men den ena misstänker jag är busschaufför eftersom jag efter Kåbdalis mött en buss som blinkat med lyset och vinkar glatt åt mig. Riktigt roligt och när bussen kommer från andra hållet hör jag tutan och det vistas glatt igen. Tänk att så små saker som en tutning och lite vinkande kan påverka mitt humör så mycket. Riktigt roligt att vara på vägarna när någon noterar att jag faktiskt finns där ute bland alla lastbilar och stenskott. Ibland är det allt tur att det finns öron annars hade leendet gått ett helt varv runt huvudet.

Idag blev resans 50 mil avverkad och dagens distans blev så mycket som 39,40 km och den totala distansen är nu 512,78 km.

Dag 14 - "Välkommen tappra skåning"

Dagen började tidigt efter en natt med en del störnings moment, göken har vaknat till liv och det är väldigt välkommet men att höra dess läte från kl 02:00 fram till kl 06:00 kändes något så när upprepande. Gårdagens trötthet var i alla fall som bortblåst, men vilken gårdag. När jag äntligen kom till Jokkmokk efter diverse vägskyltar som visar olika distanser såg jag en Statoil mack. Jag gick dit med förhoppning om kaffe och möjlighet att tvätta lite kläder, jag låser Göran och ska knalla in men dörrarna är stängda och butiken nerlagd. Där och då kändes hoppet långt borta men som tur var stod Mariann och tankade sin bil. Hon frågade om jag behövde något och jag fick tips om vart jag hittar mat och kaffe med mera. Därtill fick jag en inbjudan om att titta inom när jag passerar deras hus längre ner längs E45. En inbjudan jag tackade för och därefter fick jag gjort mina ärenden i Jokkmokk och knallade vidare söderut. Strax efter att jag passerat Polcirkeln upptäckte jag att Görans trippmätare hakat upp sig vilket var det sista jag behövde. Tvivel delux uppstod och med trötthet, hunger och för mycket sol blev det en tidig kväll när det mentala motståndet kändes för stort för att kunna fortsätta.

Idag vaknade jag något så när utvilad (med tanke på göken sällskap) och därtill på ett gott humör, jag satte fart på Göran strax efter kl 06:00 och funderade på om jag skulle hälsa på Mariann längs med vägen. Eftersom jag knallade på ganska bra växte en oro över att jag missat deras hus och tänkte att jag kanske får titta förbi en annan gång. Jag hinner knappt tänka tanken för ens jag hör lite ljud bland buskarna och längs vägen ner till deras hus ser jag den häftigaste vägskylten någonsin med texten "välkommen tappra skåning". Det var Mariann som snickrat ihop den för att jag verkligen skulle hitta dit, en riktigt stor ära att få en egen vägskylt och en sådan mäktig känsla.

 Mariann´s snyggt designade vägskylt.

Mariann och Johan

Tack vare skylten gick jag och hälsade på hos Mariann och Johan, har jag fått en sådan fin skylt så kan jag åtminstone säga hej. Ett "hej" som blev till en mycket trevlig kaffe paus och en  mycket trevlig stund som förgyllde min utmaning ännu mer. Vilka fantastiska människor jag möter längs min väg, gårdagens humör var som bortblåst och humöret var på topp länge efter denna go fika.



 Polcirkeln har jag också passerat på min väg söderut. 

Varma dagar innebär premiär för split shorts, puhhh vilken värmebölja det har blivit de senaste dagarna. Hoppas bara på att min vithet skrämmer bort alla mygg, om inte så slipper jag framöver att använda reflexväst för nu lyser jag på riktigt. Dagens distans blev 29,81km och den totala distansen är nu 473,38 km.

Dag 13 - Jokkmokk

Sitter i skrivandets stund i Jokkmokks bibliotek och försöker febrilt lista ut hur jag ska uppdatera mina inlägg med bilder. Jag känner en viss tidspress eftersom biblioteket stänger om mindre än 25 minuter. Det finns en stor chans att jag ger upp detta försök och ger mig av för att leta mat istället, samt är det dags att fylla på matförrådet rejält eftersom nästa tillfälle till inhandling är i Kåbdalis. Förhoppningsvis kommer jag till Arvidsjaur i lagom tid så att jag där kan hinna uppdatera inläggen med bilder.

I övrigt har dagen så här långt gått bra och lite över förväntan, jag har redan avverkat 27,5 km och med lite mat i magen kan jag hoppas på att det blir lite fler kilometrar i benen innan kvällen är här. Med tanke på gårdagens mastodonta distans är jag förvånad att det har gått så bra att knalla på idag, men ett lättsamt sinne har jag haft fram till Jokkmokk eftersom dagen erbjudit möten med över fem stycken älgar och därtill ännu fler renar. Trafiken är lättsam och vädret perfekt, dock erbjöd nattens tältplats en del nya erfarenheter och kunskaper:

1. Tälta inte i motlut - Newtons gravitation fungerar således utmärkt då allting i tältet hamnar på en sida, därtill att sova på denna röra kändes genialt (eller inte riktigt). Nattens sömn blev aningen på sniskan och allt annat än komfortabelt.
2. Tälta inte vid en fors - Att höra forsens dånande hela natten resulterar i en viss "kissnödighet", att därtill behöva överväga att lämna en varm och go sovsäck för att bege sig ut i isande kyla är mindre lockande när benen är trötta.
3. Tälta inte vid raksträckor - Vägar med långa fina raksträckor tenderar att modifiera människors höger fot till att bli en blyklump, en blyklump som bidrar till utforskandet av ljusets hastighet. Efter nattens trafik har jag konstaterat att det är tämligen svårt för lastbilar att uppnå en sådan hastighet (men de försöker ihärdigt även nattetid).

Dags att börja röra på mig, får se om jag kan uppdatera inom närmaste dagarna annars får det bli radiotystnad tills jag kommer ner mot Kåbdalis. Dagens distans blev 41,68 km och den totala distansen är således 443,57 km.

Dag 12 - Porjus och vidare...

I natt sov jag gott, ruskigt gott eftersom jag hittade en mycket bra tältplats. Med en utvilad kropp kom jag åter igen ut på vägen vid 06:00 snåret och kunde traska på. En av de finaste sträckorna än så länge har jag passerat, med vidunderliga bergskedjor på min högra sida. Mycket uppför och nedför idag men sträckan mellan Gällivare och Porjus är otroligt vacker (stundtals i alla fall). Mycket renar längs med vägen men som tur är mycket mindre trafik.

De sista 15km till Porjus var oändligt långa, så långa att de nästan aldrig ville ta slut, men nu sitter jag i Porjus och avnjuter en lövbiff samt efterlängtat kaffe. Så fort batterierna i telefonen och kameran är laddade börjar nästa etapp för dagen med riktigt mot Jokkmokk. Just nu är dagens distans 31 km men hoppas på några till innan dagen är slut. Har jag tur når jag Jokkmokk imorgon och kan traska vidare mot Kåbdalis. Benen känns bra och fötterna likaså, svullnaderna har lagt sig och knäet börjar fungera igen. Men jag har lovat mig själv att inte springa för ens efter Jokkmokk, på så vis kan kroppen verkligen få sin tid att stabilisera sig.

Dagens distans blev 48.64 km och utmaningens längsta dags distans (än så länge). Den totala distansen är således 401.89 km. Nu återstår ca 25 km till Jokkmokk som jag förhoppningsvis kommer fram till imorgon.

Dag 11- Gällivarehäng i Gällivare

Jag har nu börjat hitta en rutin som känns okej att anamma för att kunna avverka distanser. Andra dagen i rad som jag är på vägen strax efter kl 06:00 och idag är jag allt pömsig. Vägen till Gällivare kändes lång men lagom till lunch kom jag fram, efter en del svordomar som härstammade ur E45:ans kombination med rondeller och onödigt långa cykelbanor nådde jag Gällivare simhall. En dusch senare kan förädla humöret och därtill nytvättade kläder gjorde susen. Men efter en tillbaka till istiden natt samt kyliga vindar är humöret aningen svårflörtat.

När jag lämnade simhallen försökte jag hitta till biblioteket i syfte att uppdatera mina inlägg med bilder. Tyvärr hade jag inte tålamod till att ägna för mycket tid till att leta bibliotek. Däremot hittade jag en pizzeria och fick lite krubb i magen innan jag vandrade vidare mot Porjus. Idag har det verkligen inte hänt mycket, dock är Dundret passerat och jag hoppas på en varmare morgondag.

Dagens distans blev 44.03 km och den totala distansen är nu 353.25km. 

Dag 10 - en evighet...

Dagen har varit lång eller i alla fall känts lång, jag knallade på i ganska lugnt tempo idag och med skobyte samt kaffe och go fika kändes kroppen allt bättre och bättre ju längre jag gick. Förvisso har jag bekymmer med knä och vänster sena men höger foten har börjat ordna upp sig och därtill vandrar smärtorna vilket gör det hela lite mer spännande. Vad som mer är spännande är trafiken mellan Svappavaara och Gällivare, jisses vilken sträcka... Mellan Svappavaara och Kalix älven får hittills stå för den mest grisiga och smutsiga sträckan hittills. Tidigare ledde E8 den kampen men idag har jag insett att Sveriges landsvägar är allt annat än rena. Numera är jag uppe i 13 kissflaskor som nödiga lastbilschaufförer kastat ut genom fönstret. Därtill är petflask mängden och plastpåse mängderna enorma. Men efter Kalix älven och när jag kom in i Gällivare kommun har skräpet minskat. 

I övrigt har dagen varit en känslomässig berg- och dalbana då jag stundtals känner att livet på vägarna är helt fantastiskt för att i nästa sekund dimpa ner i funderingar om det inte vore lämpligare att åka buss hem. Dessa funderingar kallar Mr Larsson för tvivel, tvivel kommer och går samt kommer jag att ha åtskilliga sådana stunder under min utmaning. Något som jag är hyfsat införstådd med men jag kan likväl inte låta bli att förundras över hur snabbt dessa tvivel kommer och går. Lite nyfiken är jag allt på vad det är som frambringar dessa tvivel, och vad som egentligen händer rent kognitivt när dessa uppstår. Jag har åtskilliga mil kvar att försöka förstå dessa funderingar, eftersom jag hoppas innerligt att mina tvivel inte ska göra att jag ger upp. Den enda anledningen till att avbryta denna utmaning är om kroppen går sönder på ett sätt som gör det omöjligt att fortsätta. Några tvivel vill jag således inte ha som orsak till att åka buss hem även om det stundtals är mycket frestande. Imorgon når jag förhoppningsvis Gällivare, kan inte påstå annat än att jag längtar.

Dagens distans blev 43.86 km och den totala distansen är således 309.22 km.

Dag 10 - Mot Gällivare

Idag påbörjades dagens distans innan 06:30, gårdagens vila har hjälpt fötterna och svullnader har minskat. Men efter 16 km idag är svullnaderna tillbaka vilket jag tror beror på de skor jag använder. I skrivandets stund sitter jag på ett café som dök upp från ingenstans och har ca 50 km kvar till Gällivare.

Dit kommer jag inte att nå idag men hoppas kunna nå ytterligare 10-20km innan dagen är slut. Just nu är smärtan i knäet hemskt men förhoppningsvis går det över tills jag är gammal och om jag har tur kanske det släpper efter Gällivare.

Idag har jag sett en älg och en rastplats som inte fyllde sin funktion, därtill har jag passerat Kalix älven. Nu längtar jag verkligen söderut och önskar att jag kan nå Arvidsjaur senast på tisdag kommande vecka. Där ska jag fira att jag klarat ca 500km dvs 1/4 av utmaningen. Tills dess får jag knalla på så mycket jag bara kan för nu längtar jag verkligen mot värmare breddgrader.

Dag 8 - Svappavaara

Inatt sov jag oroligt och har egentligen tänkt ta en vilodag idag, men jag kände mig inte trygg vid min sovplats och valde att gå vidare. Jag passerade Suptallen vars bakgrunds historia för mig ännu är okänd. Idag spöregnar det i omgångar och jag hinner knappt bli torr innan nästa skur dyker upp. Fötterna smärtar och ena knäet börjar bråka, det har svullnat upp och jag bestämmer mig för att korta ner dagens distans. Idag såg jag två mastodonta älgar och har nu nått ner på E10/E45 mot Gällivare. Dagens distans blev 19.88km och den totala distansen är 265.31km på min första vecka. Jag längtar tills fötterna läker och jag kan börja springa på riktigt därtill att jag äntligen kan utöka distanserna.

 Imorgon blir det en vilodag, kan vara intressant att se hur road jag blir av en dag i tältet. 

Dag 7 - Sova på en myr.

I natt sov jag gott eftersom jag lagt mig till rätta vid kanten på en myr, inga djur som störde i natten och från vägen var jag väl skymd. Jag startade dagen klockan 07:35 och fick på så vis mycket distans i benen tidigt under dagen. Smärttröskeln höjer sig varje dag då senan idag känns olidligt spännande. Åter igen gick jag några timmar och satte mig sedan vid dikes kanten för att inmundiga en bit mat. Då stannade en bil med en man som sett mig tidigare när jag gick längs med E8 på finska sidan. Ett roligt men snabbt möte då han skyndade sig iväg. Jag åt upp och sen fortsatte jag min vandring, jag saknar löpningen otroligt mycket men samtidigt har jag en förståelse av hur det kommer sig att jag har svullna fötter och senor med mera. När jag lämnade Karlstad hade jag inte sprungit in mer än 649.22 km i år, en distans som är undermålig med tanke på min utmaning. Med andra ord är jag fullt införstådd i mina fysiska bekymmer och trots allt är jag förvånad över att jag inte har mer ont ändå. 

Efter en stunds vandring möter jag en kille på rullskidor och som ser ut att slita järnet i uppförsbacken, jag hejade på och hoppas han inte tog illa upp av att jag hade nedförsbacke. Jag mötte strax därpå en man på cykel som frågade om det inte vore lättare att cykla. Jo förvisso tänkte jag men om det vore lätt skulle det ju inte vara någon utmaning?

En stund därpå möter jag återigen mannen som stannade till tidigare och vi fick ytterligare en trevlig pratstund. Det visar sig vara same nummer två jag möter på min utmaning, han såg mig på finska sidan eftersom han har en stuga vid Kilpisjärvi och Treriksröset. En riktigt trevlig man som bjöd på kaffeslantar och hejade på mig och gillade min utmaning. Ett mycket trevligt möte som piggade på mitt humör rejält och jag såg fram emot den mil jag hade kvar till Vittangi. En ekorre såg jag leka vid en grann och jag insåg att det karga landskapet som jag upplevt under min utmaning så här långt helt enkelt beror på att knopparna inte börjat knoppar sig än. På vägen ner mot Vittangi är björkarna på gång och granskog växlar med tallskog. Tillika är myggen en faktum och ett kvitto på att våren är här. Efter en stunds vandring möter jag ett begravningståg och jag kliver av vägen och tar av mig kepsen samt försöker se lite anständig ut. Det går väl sisådär när jag inte kunnat duscha på några dagar eller tvättat kläder med mera. När tåget passerat fortsätter jag mot Vittangi.

I Vittangi hittade jag en pizzeria och beställde lite mat. Till min förvåning orkade jag äta en hel pizza! Lagom till att jag ätit klart dök tre herrar i sina bästa år upp och det visade sig vara Leif, Svante och Kalle. Dessa tre herrar gav mig mycket information om Vittangi och att bussarna i Kiruna bara kostar 100:- per år sen får de åka hur mycket de vill (det gäller tydligen alla i Kiruna kommun). Efter en stunds pratande kom Kalle på att han ville visa mig Vittangis hembygds museum, jag fick skjuts dit samt tillbaka och undertiden höll pizza-killarna koll på Göran.

Wow! Vilket museum, jag fick se allt från Vittangis första tv till björnpälsar och första doktorns utrustning med mera. Ett riktigt häftigt besök och därtill fick jag "lyft i prästen", en träfigur som föreställer en präst men dom inte riktigt blir rumsren när man lyfter överkroppen. Dessa herrar bjöd på mycket humor och goa skratt, ännu ett möte som förgyllde min dag.

Kalle, Leif och Svante 

Jag fortsätter ner på E45 mot Svappavaara och på vägen köpet jag mig en stor kaffe och tänker på mitt tidigare möte under dagen. Tänk vilka häftiga människor man möter längs Sveriges landsvägar. Mot Svappavaara är vägen större och mer otrevlig i och med trafiken och mycket svårare att hitta en sovplats på. Jag går ca 10 km och slår lägger innan rastplatsen som finns vid vägen. Dagens distans blev 34.38km och total distans är 245.43km.

Dag 6 - första tviveldagen & en livslevande same

Morgonen var tung mentalt och de första timmarna och kilometrarna gick tungt. Kämpigt på ett sätt som fick mig att stundtals förbanna de obefintliga bussförbindelserna i norrland. Gudars skymning vad jag längtade söderut och dagens kändes både mentalt och fysiskt krävande eftersom ömma fötter och svullnader inte vill ge med sig. Efter en kort stund möter jag en man i ca 35 års åldern som bär en vit basker och en ylle tröja med en vit skjorta under därtill jeans och barfota. Jag inser där och då att även om många tycker att jag är galen som ger mig på denna utmaning så finns det faktiskt människor som är mer galna. Jag frös av morgonens kyla och så går mannen barfota och utan någon packning. 

Efter några timmars kämpande satte jag mig i dikes kanten och försökte få i mig lite mat. Att äta känns inte lockande ute på vägen, min hungerskänsla existerar nästan inte trots att jag vet att jag nu verkligen måste äta. Kroppen behöver all energi den kan få oavsett hunger eller inte, men jag är redan ruskigt trött på mackor. Mitt i min matstund hör jag en fyrhjuling närma sig och helt plötsligt går jag syn på två hundar och hör visslande och kommandorop. Till en början ökar min rädsla eftersom jag mest troligt luktar godis för hundarna men i samma stund känner jag att vad som än händer så kan det kvitta. Helt plötsligt dyker P-A upp på sin fyrhjuling och hundarna visade sig vara kelgrisar som bara ville ha min matlåda och en väldans massa klappande. P-A var en tvättäkta same (jag var tvungen att fråga om han verkligen var en same) som körde runt och kontrollerade ett stängsel längs med vägen. Han hade kört förbi mig tidigare och blev nyfiken på vad jag var för en typ. Till min förvåning hade han stenkoll på Höganäs krus och Solsta i Karlstad men jag lyckades ändå överraska honom med att vara ifrån Skåne. 

 Detta är P-A en riktig same

P-A berättade att han hade en knappt tre veckors gammal ren kalv cirka 200 meter bort. Vi bestämde att jag skulle vänta in honom medan han lastade på fyrhjulingen efter bilen så skulle vi sedan titta på den lille kalven. En riktigt häftig upplevelse att få se en renhona (varja tror jag hon kallas för) och därtill den lilla busige och nyfikna ren kalven. P-A berättade mycket om hur renhonorna rör sig norrut mot de norska fjällen för att föda sina kalvar på snön och således slippa myggen. Därtill tar renhonorna hand om sina ungar väldigt länge och det märktes på de renar vi tittade på. Kalven gömde sig bakom ett skynke och direkt blev modern orolig och började leta efter sin unge. Jag fick också veta att samer söker om specifika nummer åt sina renar vid sametinget och denna renkalv hade han lovat sin dotterdotter och därför hade den ännu ingen märkning eftersom den ska få hennes nummer. 

En riktig liten buse 

Mor och dotter (ja, ren-mammor har horn)

Dagens möte var verkligen lärorikt och jag fick även berätta om Kullamannen för en same, han berättade att han varit med på den tid då samerna drev renarna norrut till fots. Vilket i sig måste ha varit ett äventyr, jag fick även svar på all den päls jag sett liggandes vid vägkanterna. Tyvärr sker en stor mängd trafikolyckor med renar som offer, dessa kadaver har jag nu sett i olika nivåer av nedbrytning. Vilket kändes sorgligt med tanke på den lilla busen till renkalv jag hade framför mig. 

Dagens distans blev 27.83 km på grund av fötterna och den totala distansen är nu 210.91 km. Alltså mindre än 200 mil kvar...

Dag 6 - åter igen E45

Snart dags att utforska mer av E45, solen skiner och det verkar vara lovande väder. Idag blir det åter till att gå men längtar verkligen till att kunna ta lite löpsteg igen. Höger foten är ännu svullen men gör inte längre ont vilket känns som framsteg, däremot oroar jag mig över vänster skenbens sena som inte vill ge med sig. Men siktar in mig på en kort distans idag och därefter får jag se om det blir en vilodag eller om den dyker upp lagom till söndag.

På ett sätt vill jag ta vilan snart eftersom fötterna behöver återhämtning men samtidigt vill jag komma söderut mot trevligare omgivningar. Att studera björkris och åter björkris mil efter mil känns inte speciellt stimulerande och lite mer civilisation vore inte heller fel att få ta del av. Tids nog lär jag få ett miljöombyte tills dess är det bara att knata på. 

Dag 5 - Motvind och snö

Idag tog jag ytterligare en sovmorgon för att försöka få igen nattens sömnlösa stunder. Först vid kl 09:15 satte jag åter skosulorna på E45 och började lunka söderut mot okänd destination. När jag hade gått ca 30 km började det snöa och därefter regna i kombination med en motvind utan dess like. Det vanliga karga landskapet blev ännu mer ogästvänligt och jag kände att det inte riktigt fanns ork och energi hos mig själv till att slå upp tältet i detta väder. Som tur var infinner sig Övre Soppero ca 53km från Karesuando och dit skulle jag till varje pris ta mig. I Övre Soppero finns nämligen ett vandrarhem och med det en varm dusch, en säng och värme. Smått överraskad blev jag av detta ställe men en natt i en varm säng känns tämligen överkomligt efter dagens kyla och vind. 

Nu återstår ca 52km till Vittangi, med tanke på hur svullna mina fötter är så kommer jag nog att ta en vilodag inom kort. Men hoppas kunna nå Vittangi antingen imorgon eller på söndag och därefter vila. Eftersom det i Vittangi finns möjligheter att besöka en affär vore det kanske lämpligt att försöka ta mig dit. Dagens distans hamnade på ca 43km.

Dag 4 - Operation skodon

Dagen inleddes med sovmorgon och rejäl återhämtning, i och med att jag fick möjlighet att tvätta mina kläder samt hjälp med att handla användes mycket av dagens timmar till just återhämtning. Men vid 16 tiden kunde jag inte längre hålla mig borta från E45 och började gå söderut. Att gå är mitt enda alternativ just nu eftersom min högra hälsena och vänstra skenbens sena ännu protesterar. Dagens kilometrar rullade på och kändes bra, förutom att jag inte kunde skifta och variera skor som jag hoppats på. Helt enkelt utav den orsaken att hälsenan får ett tryck på sig av skons uppbyggnad. Som tur var hade jag Mr Larssons bok "löparglädje" med mig i packningen där han beskriver utförligt hur operation skodon ska gå till för att få ett lämpligt resultat. Ett förvånansvärt enkelt ingrepp i skon som förhoppningsvis ger mig möjligheter att använda båda paren skor. 

Kommande natt spenderades i tältet och förmodligen är skogens fåglar inte riktigt vana vid nattliga besökare. Två -tre gånger slog de i tältet med vingarna under natten vilket var måttligt roande. Speciellt när hundskall väcker mig vid 01:25 och cirkulerar i nederna omkring nattens valda tältplats. Kändes måttligt tryggt och säkert att fortsätta sova men kylan gjorde det svårt att somna om.

Dagens distans blev 12.5 km, kändes skönt att kunna krypa ner i sovsäcken tidigt.

Dag 4 - Dags att utforska E45

Snart dags att snöra på mig löparskorna igen, idag tänker jag påbörja utforskandet av väg E45 mot Vittangi. Jag har absolut inga förväntningar angående distans idag eftersom min högra fot har bestämt sig för att piffa upp sig i fler olika blåmärksliknande nyanser. En svullen häl/hälsena gör att dagens distans blir till att promenera så långt och länge foten anser att det är ok. Lite spännande ska det allt bli att se vart jag kan tälta i natt. Förmodligen inväntas ännu en kall natt i tältet men det känns ändå överkomligt eftersom jag vet att jag närmar mig sydligare breddgrader. Idag har det både regnat och snöat i Karesuando samt tittar solen fram stundtals vilket gör att dagens distans ändå känns lockande.

 

 Fenomenal otur hade jag dock med bibliotekets öppettider, den enda dagen i veckan som biblioteket stänger kl 12 är på onsdagar. Med andra ord blir det ingen uppdatering med bilder på ytterligare några dagar. Jag kommer mest troligt inte att hinna ner till Vittangi innan deras bibliotek har stängt för veckan, och jag vågar knappt hoppas hinna ner till Svappavaara och deras biblioteket innan tisdag då de stänger. Med andra ord vet jag inte riktigt när en bild uppdatering är möjlig, jag kommer att uppdatera mer när jag kommer till en ort som åter erbjuder mig möjligheter till att låna elektricitet. Till dess råder en längre tystnad för att spara på batteri tid i telefonen. Men hoppas kunna ta mig allt mer söderut för var dag som går, så får se var jag har hamnat nästa gång jag uppdaterar.

 Svenska Karesuando

 Sverige/Finland

Sverige

Dag 3 - Sova i en sopsäck

Vaknade tidigt idag och påbörjade så fort som möjligt löpningen. Jag hittade en mycket bättre tältplats inatt än tidigare och kunde sova ut ordentligt. Vaknade bara ett fåtal gånger av att vara kissnödig men med ömma ben och en ovilja att gå ut i kylan fick mig att låtsas som att det var en illusion. Fungerade en stund...men tyvärr inte så länge som önskvärt. I övrigt var natten till belåtenhet och det kändes skönt att få på mig löparskorna igen. Gårdagens ömma fötter var som bortblåsta och jag kunde börja springa på riktigt. Jag kände en stor stress av att hinna till Karesuando innan kl 13:30 och knallade på för fullt i ett desperat försök att hinna fram. Jag tog inte tillräckligt med vila eller stopp för näring utan stressade på vilket fungerade fram till ca 5-10 km innan Karesuando. Då sa fötterna abrupt stopp och jag vek av från vägen, jag hittade en kraschad bil som jag smög in bakom och la mig till rätta i en 160l sopsäck. Nu fick jag ca 50 minuters sömn innan jag kunde fortsätta söderut, med vetskapen om att bussen norrut hade passerat. Att jag sov i en sopsäck berodde inte så mycket på känslan av att vara en sopa som den faktorn att det blåser kalla vindar utav bara den idag. Tur för mig har jag medvind men ack och ve för denna pustiga dag. Kylan biter hårt under dagen men det gick utmärkt att somna eftersom bilen läade lite och därtill sken solen för en gångs skull.

Vid ca 13:45 passerade bussen och jag kunde i lugn och ro springa vidare, dock blev det mer gång eftersom dagens tidigare 30km kändes hårt i fötterna. Men jag kom till Karesuando och innan jag gick över till Sverige valde jag att fira med en hamburgartallrik och kaffe. Efter en långstund kom jag på benen igen och gick över till Dagnys stugor där jag har valt att sova ännu en natt. Det på grund av att jag vill kunna vila ur mig den stress jag känt i Finland och därtill fick jag här möjligheten att tvätta mina kläder. En varm dusch och rena lakan samt ett fantastiskt trevligt bemötande gör att jag känner mig otroligt bortskämd. Dagens etapp blev 42.51km och totalt har Göran rullat in 107.09km. Den totala distansen är således 128.52 km (inkluderar mitt försök till upp- och nedgång från Treriksröset).

Imorgon blir det lite vila och en distans som får bli vad den blir, i skrivandets stund känns det som att sovmorgon är behövligt. På väg söderut tänkte jag passa på att handla och även besöka biblioteket med en förhoppning om att jag jag infinna en dator som gör att jag kan uppdatera mina inlägg med lite bilder.

Dag 2 - En djupfryst näsa

Dag två i löparskorna.. Benen är något ömma sedan gårdagen men känner mig glad över att vara ute på vägarna igen. Trafiken verkar ha minskat även om antalet husbilar är överraskande många. I övrigt har det varit en svår natt i tältet, dels har jag oroat mig över att jag tältar för nära vägen. Men även för att nattens kyla var olidligt spännande att uppleva. Dum som jag var blåste jag inte upp liggunderlaget och kylan från vegetationen under tältet trängde sig på. Dock kröp jag ner i dubbla dunsovsäckar och det hjälpte föga mot kylan. Jag vaknade flera gånger på natten när lastbilar dånade förbi och när renar traskade på vägen. Samt infann sig ett märkligt läte som "bräkte" genom hela natten. Men värst var att vakna upp av att näsan hamnade utanför sovsäcken och blev kall som en istapp. Ett fenomen jag lyckades med flera gånger om under natten.

Ruskigt tråkig miljö att springa i och även idag går jag mycket. Växlar mellan löpning och gång för att få upp värme och därtill avverka distans. Nu är känslan av att bara forcera kilometrar som störst och pannbenet arbetar hårt. Jag har ett mål och det är att hinna till Karesuando innan tisdag kl 13.30 då busschauffören åter kör norrut. En man som skrämde mig mycket och som jag vill undvika att möta igen. Idag börjar fötterna att kännas, min första blåsa har dykt upp men i övrigt är det mest en brutal ömhet som känns av.

(en annan liten kompis)
Dagens distans blev dock bara 38.66km.