Vad blir det för kläder?

Jag laddar upp inför Kullamannen på mitt gamla vanliga vis som är att titta på tv-serien Kullamannen som finns tillgänglig på SVTplay. Där hittade jag en fin bild på Leif Liljeroth som spelade Dr. Miller i Kullamannen, en bild som jag förra sommaren gjorde ett försök till en imitation av när jag lämnade Nordkalottleden. En bild säger mer än tusen ord om hur ens humor förändras efter närmare 80+ dagar ute på landsvägen, får erkänna att jag faktiskt kan konsten att roa mig själv ganska bra. Utan att ha tillgång till en referensbild får jag nog erkänna att mitt försök till imitation blev ganska skapligt?

Inför stundande Kullamannen infinner sig fortfarande lite frågetecken att räta ut, ett sådant är vad det blir för klädesval i mötet med berget. I mina försöka att strukturera upp vad jag kan tänkas behöva så uppkommer följande lista:

• Underkläder
• Kullamannen tröja - funktionströja långarmad
• Windstopper - Craft underställströja (t-shirt)
• Windstopper - Craft underställsbyxa (långbyxa)
• RonHill trackster långbyxor
• Löparstrumpor med lite förstärkning
• Skor blir mina tidigare inköpta Salomon skor samt ett äldre par Icebugskor
• Valet och kvalet när det kommer till kompression för vaderna
• Knästöd 2 st
• Löparjacka - eventuellt fodrad alternativt vind/regnjacka 
• Eventuellt tjockare underställströja
• Kullamannen keps
• Eventuellt mössa/handskar beroende på väder och eventuell kyla

Även om väderprognoserna ser bra ut inför kommande helg känner jag mig lite osäker i hur jag ska tänka kring klädesval. Långbyxor känns givet för min egen del eftersom vindarna från sundet kan vara kyliga. Men förövrigt känns det svårt eftersom jag inte riktigt känner mig bekväm med vad som kan vara lagom. I år blir det i alla fall fokus på att försöka hålla mig torr och varm samt relativt mätt under den tid som jag kommer kämpa. Frågan som jag allt mer oroar mig för är hur långt kommer jag i år och kommer jag klara av stopptiden i Ängelholm? Bjuder på en bild från Torneträsk från sommaren 2017, då kom jag betydligt mycket längre än vad jag själv trodde var möjligt och jag undrar om jag nu inför stundande helg kommer att kunna överraska mig själv igen?

Ryggsäck – vad bär jag med mig?

I årets möte med Kullamannen kommer jag att använda mig av en Salomon ADV skin 12 set ryggsäck och har i min packning hämtat inspiration från Lucy Bartholomew´s youtube-klipp ”Packing your Mandatory gear” när det kommer till vad jag vill bära med mig. Jag väljer att packa näst intill allt som jag bär med mig i zip-påsar eftersom jag tycker de är riktigt smidiga och möjliga att använda flertalet gånger om. Eftersom ryggsäcken inte är vattentät känns det som ett rimligt alternativ för att skydda innehållet från både regn och svett. Min egen erfarenhet har introducerat insikten om att jag oftast bär med mig alldeles för mycket och det är sällan (läsa aldrig) som jag faktiskt burit med mig för lite attiraljer på Kullamannen. I år kommer jag således fokusera på att försöka få ner vikten så mycket som möjligt utan att jag för den delen tar onödiga risker. Om jag hade varit en snabb löpare hade jag förmodligen kunnat rens ur väskan ännu mer, dock är jag tämligen långsam och det kräver lite mer av mig både sett till energi och till klädesplagg. 

I ryggsäcken börjar jag med min första påse (den som är blå) som inkluderar långkalsonger och en långärmad tröja (i brist på thermokläder så tar jag det som finns hemma). Jag funderar på om det är aktuellt att packa ner en extra påse med en tjocktröja (den svarta påsen) men det beror lite på hur vädret blir på fredag morgon. I min andra påse packar jag ner första hjälpen (den översta påsen) sakerna som jag förhoppningsvis inte kommer att använda men som för mig är:

·       1 st nödfilt/värmefilt

·       1 st andningsmask

·       5 st kompresser = 1 förpacknig

·       1 hygenisk rengörings trasa

·       2 st plåster

·       2 st skavsårsplåster

·       1 st rulle kirugisk tejp

·       1 batteri m. 1 m sporttejp

·       4 st Panodil + 6 st Diklofenak

·       1 st visselpipa 

Jag packar också en liten påse med toalettpapper eftersom jag lärt mig att nöden visar ingen hänsyn ute på stigarna. Utöver detta tänker jag ta med mig 2 till 4 vattenflaskor på 0,5 liter styck, därtill kommer vikten för mat som jag i skrivandets stund inte riktigt har koll på. Regnkläderna som syns längst ner i bild kommer också att finnas med, kanske startar jag med jackan på för att undkomma all eventuell kyla från vinden som blåser in från sundet. Kanske blir det så att regnbyxorna åker på efter Ängelholm då nattens kyla gör sig påmind. Min största fiende är (förutom mina egna tvivel) den kyla som jag tror kan komma att göra mig sällskap. Kyla är inte min starka sida men samtidigt ska det bli en spännande utmaning att möta Kullamannen i år igen... 

Sista repetitionen

Efter en förmiddag med takmålning och ett höstrusk väder som bjöd på årets första snö kändes det som en utmärkt idé att dra till Kullaberg för att testa min bundsförvant från sommaren 2017 = regn/vindjackan inför kommande helg. Jag tog mig lite ledigt i lördags och körde till Kullaberg, dock upphörde regnet och vinden mojnade innan jag klev ur bilen och det kändes ack så snöpligt. Men Kullaberg äro Kullaberg och det blev en kortare löprunda med lite magiska vyer. 

Jag fick även möjligheten att studera några kor på kortare avstånd än önskat, vilket gjorde mig påmind om Kullamannen år 2015 när tjuren låg och sov vid grindhålet ut ur hagen. Samt påmindes jag om hur hala "landminor" kan vara och hur svårt det kommer att bli för att undvika dessa "minor" när mörkret har tilltagit.

Blev lite konfunderad över vad det är för kor jag stötte på eftersom jag inte riktigt har sett denna typ av komodell tidigare. Lite för små för att vara "vanliga kor" samtidigt som de är svart/vita istället för ljusbruna. Förmodligen en annan version av Highland cattle korna som tidigare strövat runt på Kullaberg.

Som vanligt bjöd Kullaberg på lite magiska vyer, min runda blev aningen kortare än väntat men samtidigt kände jag mig rätt nöjd med att inte utforska för mycket av stigarna i förväg. Känns lite som att det både blir roligare och mer utmanande om jag inte kan stigarna innan jag startar. Fortfarande är jag mycket osäker på om jag tar mig så långt som till Kullaberg i år, kylan som kommit in de senaste dagarna är ett orosmoment för min del men jag håller tummarna för att vädrets makter är med på Kullamannen. Längtar nästan tills det är över för i år så min årliga nervositet inför Kullamannen kan upphöra... 

Dropbox

Mindre än veckan kvar till start på Kullamannen och jag funderar fortfarande på vad en dropbox kan innehålla, inte för mycket och inte för lite samt vore det önskvärt om jag kunde hitta allting snabbt och lätt när jag väl behöver det. Kullamannens riktlinjer kring obligatorisk utrustning är ganska lätt att följa, det mesta känns som att jag redan har i min ägo och behöver således inte komplettera allt för mycket. 

Tänker mig att Dropbox 1 som finns i Ängelholm/Råbocka kommer att innehålla följande:

·       Stavar (på grund av att knäna kommer att lägga av ihöjd med Jonstorp)

·       Extra vattenflaska

·       Torr tröja (beroende på väder kommer den eventuellt infinna sig i ryggsäcken från start)

·       Torra strumpor (två varianter utifall att skavsår är på gång)

·       Extra nödfilt/extra nödkit för ryggsäcken

·       Första hjälpen kit

·       Mössa/vantar/buff/scarfs

·       Tandborste/tandkräm

·       Extra ficklampa + extra batteri

·       Mat inför etappen Ängelholm - Mölle

Dropbox 2 infinner sig i Mölle och kommer fungera som dropbox för de tre varven på Kullaberg:

·       Extra skor – Icebug med ståldubb

·       Extra strumpor - 3 par

·       Extra tjocktröja

·       Extra kortärmad tröja

·       Extra regnbyxor

·       Mössa/vantar/buff/scarfs

·       Extra nödfilt/extra nödkit för ryggsäcken

·       Voltaren/kylkräm och vaselin

·       Tandborste/tandkräm

·        Salt/toapapper/extra tejp

I skrivandets stund har jag ännu inte våndats färdigt angående hur den slutgiltiga packningen blir, men efter 3 timmars kämpande igår kväll känns det som att jag snart inte kan bli mer redo för start (sett till attiraljer) än vad jag är just nu. Det återstår att byta ut lapparna på boxarna och att köpa in den mat som blir min kompanjon under loppet. När det kommer till mat tänker jag i år lite annorlunda än förra året eftersom jag inser att det jag behöver ha är mat för max 50 kilometer per laddning. Det vill säga från start till Ängelholm, ladda på med mat där i matstationen samt ladda ryggsäcken från dropboxen. Därefter blir nästa påfyllning i Mölle efter ytterligare 50 kilometer och där blir det snarlik strategi som i Ängelholm, och varv två till tre blir lite lättare i matväg eftersom varven är cirka 22 kilometer. Mitt störta bekymmer är egentligen att nå Ängelholm innan stopptiden, och därefter vet jag inte alls vad jag har att förvänta mig i hur lång distans som jag kommer att klara av i år. Men som tur är får jag snart reda på svaret… 

Nedräkning pågår...

En del saker kan det finnas en mening eller lärdom i att förhålla sig relativt realistisk till, årets Kullamannen är för mig en sådan sak som jag tänker mig kan vara ganska bra att inte ha för höga förhoppningar om. Jag har alldeles för lite kilometrar i kroppen samtidigt känner jag en stor tillit i att min kropp klarar av så mycket mer än vad jag tror och förutsätter. Eftersom Kullamannen är knappa två veckor bort så känner jag mig lite mer intresserad av att påbörja nedräkningen till nästa års Kullamannen. Anmälan för år 2019 öppnar måndagen efter årets utmaning det vill säga den 5/11 vilket jag ser fram emot på fler sätt än till årets Kullamannen. Nästa år kommer förhoppningsvis att kunna erbjuda en bra och grundläggande träning som bland annat inkluderar mycket transportlöpning. Nästa år kommer förhoppningsvis insidan av min stuga vara färdigrenoverad vilket öppnar upp för mer fritid i form av löpning och utmaningar. Dels är det kanske dags att börja fundera på att möjliggöra de små utmaningar som jag skulle ha gjort i somras men fått skjuta fram, dels kan det finns möjlighet att faktiskt avsluta Sverige runt utmaningen. På så vis också kunna förbereda mig bättre inför nästa års Kullamannen, jag har ju trots allt 373 dagar på mig att förbereda mig...

Att redan nu börja spekulera och fundera kring nästa års Kullamannen kan vara lite vanskligt eftersom risken att ge upp eller kasta in handduken tidigare än väntat på årets Kullamannen kanske kan blir större. Samtidigt känner jag på något sätt att årets kamp vilar i väldigt mycket pannben och i väldigt lite träning. Renoveringen av stugan tar betydligt mycket längre tid än jag väntat mig och "flaskduscha" fungerar inte lika bra hemma på tomten som ute på en landsvägsutmaning. Jag uppskattar förvisso möjligheten att "pudra näsan" under bar himmel igen men det kanske inte alltid är så praktiskt som önskvärt. I skrivandets stund har bristen på tid till löpning efter jobb gjort att löpningen och träningen fått stå tillbaka även om jag verkligen önskar att jag inom kort kommer kunna vända på prioriteringen. På något sätt känns det viktigare att få igång ett fungerande badrum, kök och kanske ett sovrum också, resterande delar av stugan kan prioriteras i den mån det går.

Jag testade på att möta Kullaberg lite för två helger sedan och det kändes fantastiskt att hitta ut på berget igen, dock lite smått förvånad över hur lätt jag fortfarande har för att faktiskt tappa bort mig på Kullaberg. Tog cirka en kilometer och därefter var jag vilse på Kullaberg, jag lyckades dock springa på en skock får som gömde sig bakom granskogen och ljuden från deras bräckande fick mig att hoppa högt innan jag kunde ana vad det var som åstadkom dessa läten. Jag fick även prova på att ge ofrivilligt blodprov då björnbärssnåren testade min huds elastiska förmåga, kändes sådär trevligt att plocka bort taggar ur benen vid hemkomsten.

Tror att det var ungefär här som jag tappade bort mig helt, fel val av stig resulterade i några kilometers trampande i björnbärssnåren. Blir mest troligt en helg på Kullaberg även kommande helg, funderar på att kanske bege mig dit redan på fredag kväll för en kvällsrunda som kanske också kan erbjuda en morgonrunda om jag hittar en bra lösning. Får erkänna att jag längtar ruskigt mycket till Kullaberg igen även om årets Kullamannen kommer bli en skräckblandad förtjusning.

Kullamannen is in da hood

Inte många dagar kvar till start... Kullamannen smyger sig närmare och närmare vilket får mig att känna mig lyckligt omedveten om alla farhågor som kommer att introducera sig under kommande veckor. Jag vet var mina svagheter finns i kampen mot Kullamannen, svaga knän som kanske uthärdar 60+ kilometer, svårigheterna med att äta efter 12 timmars krigande, ångesten över att ännu en gång ställa sig på startlinjen och invänta mötet med sitt egna motstånd. På något vis tror jag för min del att kampen består i att bemästra just det egna motståndet. Känns lite som att jag står inför en ny landsvägsutmaning där jag återigen inte fått ihop alla pusselbitar i livet som skapar möjligheten till förberedelse. En känsla som gör att jag känner mig ganska lugn även om jag egentligen kanske borde känna en större panik, men två - tre veckor på landsvägen brukar vara den tid som avgör hur fortsättningen på utmaningen blir och egentligen brukar första veckan avslöja ganska mycket om kroppens förmåga att anpassa sig. Med 1 1/2 vecka kvar till Kullamannen borde jag kunna förbereda mig tämligen väl inför stundande kamp även om jag borde ha många fler mil i kroppen.

Årets kullamannen blir för mig ännu en utmaning där målsättningen är att "bara" ta mig i mål, vilket innebär att mina delmål kommer att fokuseras på att bemästra stopptiderna. Starten går från Båstad kl. 09:00 och åtta timmar senare är första stopptiden i Ängelholm kl. 17:00, därefter är nästa stopptid i Mölle ett dygn senare. Med en maxtid på 36 timmar och en distans på någonstans omkring 161+ km känns det som en obeskrivligt stor utmaning i år. Förra året bjöd på 72 kilometer för min del efter 12 timmar och 38 minuters kämpande, vilket blev ett oväntat personbästa i distans. Vad som förvånade mig mest förra året var nog att jag aldrig upplevde någon riktig dipp. Förvisso hade jag trevligt sällskap nästintill hela tiden och samtidigt kändes jag mig nog ganska nöjd eftersom de 330 milen under förra sommaren fortfarande fanns i kroppen. I år blir det helt annorlunda, jag har inga 200-300 mil i kroppen, inte ens 100 mil vilket känns vemodigt. Det var ju inte riktigt så här jag hade tänkt mig detta år, men å andra sidan sett så tror jag kroppen kan dra nytta av alla kilometrar jag knallat in på jobb samtidigt som jag låtit kroppen landa lite och få återhämta sig från tidigare utmaningar. 

Mentalt känner jag mig starkare och mer redo för kullamannen vilket kan vara en fördel för mig, samtidigt som jag vet av erfarenhet att en oaktsamhet och en brist på ödmjukhet kan ge ett snöpligt slut. Jag minns allt för väl Kullamannen år 2016 då det kändes lite för bra innan start men under kampen tappades all tillit till min egen förmåga. Nu i år får jag nog kämpa den tid som är kvar innan det är dags att ställa sig på startlinjen, dels för att få in några fler kilometrar under bältet samt stärka upp mina svagheter i knän och för att lära mig konsten att äta. John Dewey lär ha grundat uttrycket "Learning by doing"... Kullamannen är ett evigt lärande genom det kämpigaste görandet... The never ending story...