Brandsläckare - en nygammal favorit

För några år sedan eller närmare bestämt under årskiftet 2023/2024 så hittade jag en gammal brandsläckare här hemma. Fick för mig att det skulle vara möjligt att måla på en brandsläckare och jag gjorde en liten karikatyr på min kompis... 

Lite lysande när jag kom på att det gick att använda fluorcerande färger vilket matchar räddningstjänstens varselkläder....

Första gången jag försökt mig på att måla med akryll på lite annorduna objekt och på ett lite mer seriöst sätt än tidigare. Kändes som rätt storlek på brandsläckaren och jag minns att det var ett litet roligt projekt att måla...

Lite svårt att hitta tekniker inom vissa delar men i det stora hela fick jag nog ihop det relativt bra.

"Framåt" är ett favorit citat från min kompis... "Ge upp - finns inte i min ordlista"... 

Lite lysande trots allt... 

"Ge aldrig upp" - där kom den.. Ett riktigt kul litet projekt och får fundera på om det snart inte är dags för fler brandsläckare efter alla sprayburkarna som just nu går på löpande band.

När det inte blir så mycket landsvägs utmaningar då får jag skapa utmaningar på annat sätt, att måla är ett sätt men längtan ut på äventyr är stor. Allt har sin tid och vem vet vad framtiden kommer att öppna upp för. Har för bara någon vecka sedan påbörjat mitt nya arbete vilket öppnat upp för en ledig dag i veckan vilket gör att jag kommer kunna måla mer men också börja fundera på lite mindre utmaningar. Men fundera är en ska och att göra är en annan... så just nu är det tillbaka till penslarna som gäller :)

Youtube - nya möjligheter

MJ - My way...

Jag har nu provat att starta upp en Youtube kanal för att kunna hitta en digital plattform där jag kan ladda upp och spara min konstnärliga projekt, en plats där jag kan ladda upp processen bakom de saker jag hittar på. Sedan i oktober/november har jag spenderat en hel del tid till att måla på tomma sprayburkar vilket jag beskriver i ovanstående länk. Samt i kommande filmer går det att följa processen bakom nuvarande och kommande burkar. 

Förhoppningsvis kommer jag även där att dela med mig av framtida utmaningar oavsett om det är i palletten eller ute på landsvägen. Hoppas även att denna process är en väg tillbaka ut på landsvägen om än kanske i mindre omfattningar än tidigare. 

Mer om sprayburkar framöver men dessförinnan lär nog lite tavlor dyka upp här på bloggen. Så vi får se vart vi hamnar med dessa nya omtag kring bloggen. 

Lemmy - en utmaning i sig själv..

För lite mer än ett år sedan fick jag en förfrågan om jag kunde måla av en bild på Lemmy, referensbilden jag fick var i färg men beställaren önskade en svart/vit version av färgbilden. Önsekmålet var också att det skulle vara i en cirka 70*50 cm storlek på canvasduk. Ett projekt som för mig blev till en liten utmaning då jag verkligen fick arbeta utanför min comfort zone. 

Prepande canvasduken ordentligt med Gesso på både framsida och bakida, samt fuktade duken innan jag spände upp den ordentligt.

Denna utmaning fick mig verkligen att gå tillbaka till skoltiden när det kommer till att inhämta kunskap, i bilden nedanför så använde jag en grid-metod som egentligen innebär att man rutar upp canvasduken samt rutar upp referensbilden och därefter överför man sedan referensbilden till motsvarande ruta på duken.

Tar sin lilla tid men i slutändan verkligen värt att lägga tid på då slutresultatet blir mycket starkare..

Provade en ny teknik för mig och det var att lägga en bas av mörkblå under det som sedan skulle bli svart för att lyckas fånga ett djup i bilden och för att förhindra att det svarta endast blir en platt svart klump.

Apropå olika tekniker från skoltiden så passade jag även på att testa att måla med tidningspapper, lekte en del med fingermålning och således kom ju även dagistiden lärorika tid in i bilden.

Denna gången provade jag att klockan mig själv för att se hur lång tid det faktiskt tar att göra en tavla som denna. Här nedan har jag nått en gräns på 18 timmar men jag kunde aldrig tro på hur många timmar det faktiskt landade på. Dock värt varenda timme då slutresultatet blev över förväntan.

Dags att lägga på ytbehandlingen, på denna tavla penslar jag på varnish i 4-5 olika lager då jag verkligen vill få fram en jämn och blank yta.

Lemmy blev klar.. Här nedan hängandes på en vägg för att få lite distans i bilden.

Får erkänna en viss lättnad när jag kunde lämna i väg tavlan för leverans. Lättnad för nu har jag ingen som pekar på mig om att jag ska komma ihåg att städa, diska, tvätta och så vidare... Att varje dag komma ut i hallen och ha Lemmy pekandes på mig... den känslan är lite obeskivlig.

Tror jag fick en liten "feelin" av lycka att den är klar när vi kunde peta på varann... 140 timmar totalt från början till slut, men vilken utmaning... 

Nya projekt i en annan form av utmaning

Mitt senaste inlägg från år 2022 handlade om en tavla som jag målade under några söndagar. Därefter har det varit delvis stiltje på målarfronten förutom att jag via den tavlan fick möjlighet att göra en av de största tavlorna jag än så länge målat. 

Denna tavla tog mig närmare 2-3 år att färdigställa, mestadels för att jag inte riktigt visste hru jag skulle ta mig an tavlan i sig. Jag fick fria händer och önskemål om natur som motiv i övrigt fick jag arbeta fritt med denna tavla. I början tog det tid att komma igång, men när jag väl fick rätsida på hur jag ville göra himlen och hur jag kunde arbete med fluoreserande/ UV färger tog det fart ordentligt.

För att nå dit arbetade jag med andra projekt vid sidan av och jag tror att nedanstående tavla var den första ordentliga tavlan jag gjorde med UV-färger. Färgerna gör sig inte riktigt schyssta på bild då färgerna oftast h¨ller kvar UV belysningen och glimmar efter att jag lyst på tavlan. 

Framställningen av tavlan har tagit sig olika steg, varvat lite mellan sprayfärg och akrylfärg.

Lager på lager, sekvens för sekvens har den tagit form. Men jag fick verkligen kämpa och stundtals får jag erkänna att det förmodligen är betydligt lättare att be,ästra norlands längsta raksträcka än vad det har varit att färdigställa denna tavla. En utmaning men i en annan form än landsvägslivet.

Ovanstående tavla är målad på en vanligt tygcanvas inhandlad på Panduro, tror jag tog största möjliga färdiguppspänd panå. Medan nedanstående tavla är en tavla helt i trä. Skillnaderna i att måla på tyg kontra trä är för min del att förarbetet skiljer sig något åt. Båda har jag prepat med Gesso men på lite olika vis samt trätavlan har jag även slipat ner en del för att få en bra grund att måla på.

Sedan hösten år 2022 har jag hittat allt mer tillbaka till mitt målande och skapande således kommer det lite inlägg framöver med mer fokus på den delen i mitt liv. För mig är det en utmaning i sig som lär mig saker och perspektiv som jag senare kommer ha nytta av på nya utmaningar oavsett om det blir på landsvägen eller i paletten. Så kreativ som jag varit senaste åren har jag förmodligen aldrig varit i hela mitt liv, först nu känner jag att det finns utrymme att även dela med mig av det. 

En oväntat lång tid senare...

Några år har försvunnit mellan raderna nästan exakt 3 år utan något blogg inlägg. Vilket till stora delar beror på att jag helt enkelt inte velat dela med mig av min tämligen gråa vardag. Från år 2018 fram till år 2022 har mestadels av min lediga tid spenderats till att fokusera på att arbeta, jag hade under åren 2018-2025 två arbeten för att kunna finansiera en utbildning som var nödvändig att läsa in för att kunna arbeta med det jag huvudsakligen gör idag. Med 2 arbeten ökar möjligheterna för lån till studier samt ger det en ekonomisk trygghet i väntan på att studietiden är avklarad. Nackdelen är att mestadels av all fritid ägnas åt att arbeta, planera för att arbeta, samt försöka ordna med vardagliga sysslor som städning, matlagning och tvätt med mera. Inga direkta höjdpunkter att dela med sig av här på bloggen.

(När blixten slår ner 50 meter från stugan, hörde ett litet knakande ljud...)

Blev klar med första delen av studierna under år 2022 och har därefter arbetat in till en legitimation. Väntar i skrivandet stund på att kunna ansöka för nästa utbildning dvs en 3 årig utbildning på 50% där jag parallellt behöver ha ett arbete som täcker upp resterande 50%. Om jag har tur öppnar en sådan utbildning VT 2026 men en bit bort vilket gör att pendling/övernattning varannan vecka i 3 års tid kommer bli ett alternativ. Jag har inte riktigt tagit beslut kring om jag kommer göra en ansökan eller inte, alternativet är att vänta till HT 2027 när 2 andra lärosäten öppnar upp för utbildningen. Så än har jag lite tid att fundera... Dock är detta en stor del i att jag inte uppdaterat bloggen eller Facebook på evigheter eftersom jag helt enkelt inte har hittat på något roligt. Inga resor, inga utmaningar, näst intill ingen träning mer än fysioterapi. Jag har inte renoverat något hemma i stugan utan vardagen har rullat på och varit tämligen grå även om jag under dessa år har bytat arbetsplats vid 2 tillfällen och är i uppstart på en 3:e arbetsplats. Kommer bli en del pendling från och med den 5 maj och framåt men där ser jag en liten möjlighet.

(En del morgonstunder är mer ljuvliga än andra...)

Den möjlighet jag ser är att jag har cirka 5 kilometer ner till tågstationen, 2 minuter från stationen ligger gymmet där jag har gymkort. Således är min teori att jag skulle kunna gå ner till gymmet, träna 45 minuter och därefter ta tåget till mitt arbete. Då sparar jag en del pengar i bensinkostnader samt blir det mer ekonomiskt att pendla med tåg än med bil. Samt mer praktiskt att slippa leta parkeringsplats. Om jag lyckas får jag totalt cirka 10 km promenad på köpet, och förhoppningsvis kan jag få in lite träning för att stärka upp kroppen igen. Även om det är som att börja om på noll så är träning viktigt för mig. Även om åren går mellan utmaningar så består längtan ut... Som jag längtar.. och om jag minns rätt har jag ännu inte gjort klart min Sverige runt utmaning. Så det finns definitivt mål att fokusera framåt på, dels komma ut på utmaningar igen om än i mindre omfattning, mål att bli klar med studierna så att jag kan foksuera på andra aspekter i livet. Som träning och på att utveckla min konstnärliga sida mer. Vilket är något jag börjat ta tag i under dessa år borta från utmaningar och från bloggen.

Denna blogg skapades lite utifrån mina tidigare utmaningar men framåt kommer jag även inkludera en hel del av mina konstnärliga projekt. Detta utifrån att jag numera inte har 2 arbeten längre, samt om jag kan få in min träning till och från arbetet då kan jag använda resterande ledig tid åt att utveckla den delen av livet som innebär att jag kan vara kreativ, måla, bygga och hitta lösningar på idéer som jag än idag inte kommit på. Vilket också skulle kunna benämnas med ordet återhämtning. Så vi får se vad framtiden erbjuder, men bara det att jag sitter och skriver detta inlägg är ett framsteg som inte skett på några år. Just nu fokuserar jag endast på en dag i taget, har inga nya utmaningar planerade utan jag tar dagen lite för vad den blir och utmaningar lär dyka upp men jag vet inte när, var eller hur... Har lite lösa ideer men ingenting jag vill ta tag i att börja sätta i rullning än. I väntan kommer jag måla så mycket jag kan, när jag äntligen har hittat att min lycka ryms i en sprayburk... 

Ett projekt utöver det vanliga

Under våren har jag hittat tillbaka till önskar och pennor, klottrade ihop vars en liten snabb skiss till två kollegor vilket resulterade i att ett nytt projekt drog igång. Detta då en kompis hörde av sig angående en idé och vi bollade lite fram och tillbaka innan vi körde igång.

Det häftigaste med detta projekt är att nästan allt material som används är sådant vi haft hemma. Min kompis stod för målarduk, ram, sprayfärg samt bladsilver. Jag stod för färg och penslar.

Började med att jag hämtade hem en ram med duken uppspänd och därefter spenderades tre hela söndagar i paletten. Rätt mysigt att hitta tillbaka till klottra det igen...

Bilden som växte fram förvånade mig allt. Hur idén gick från idé till skiss till färdig produkt blev en rätt häftig resa att följa. 

Dess blå nyanser gav möjlighet att få till lite djupare känsla av bakgrund... Men vägen dit var allt obeskrivligt häftig att följa.

Motivet från början var en tatuering som jag målade av, och för att få ett djup och känslan av liv gällde det att jag utforskade tekniker jag tidigare inte varit i närheten av. Riktigt kul om än svårt.

Detaljer, detaljer och mer detaljer...

Ibland blir det till och med lite upp och ner...

Men när det väl går att ändra perspektiv då framträder ett slutresultat. Rätt fräckt.

Medan jag målade på arbetade min kompis med ramen, lite bladsilver på gjorde det hela lite mycket bättre. Därtill planketten gjorde sitt och hela tavlan fick sig ett lyft. Känns rätt mäktigt att få se tavlan färdig, därtill har den blivit levererad till den person som den målades till. Så nu är jag återigen igång med lite små projekt och har en ny lite större beställning på gång. Blir en spännande vår och sommar för nu tusan ska det bli till att måla lite igen. Som jag saknat mitt klotter....

Vägen tillbaka - rehabilitering och sjukgymnastik.

Under påskhelgen har jag äntligen haft eller rättare sagt tagit mig lite tid att uppdatera denna blogg. Får erkänna att det varit svårt att hålla bloggen levande när jag inte riktigt kunnat hålla igång min träning eller löpning. Vilket för mig är en personlig men ack så stor sorg för mig, bloggen har varit en stor del i att hitta en plats i livet där mina funderingar och planeringar inför utmaningar får ta sig uttryck. Att inte kunna träna eller att inte kunna snöra på mig löparskorna på två år känns tungt, även om jag gjort enstaka försök så som resan till Rumänien och nu senast Kullamannen samt något enstaka pass i nysnö så har jag börjat inse att jag förlorat allt jag en gång försökt bygga upp. Jag har inte varit speciellt öppen kring anledningen till detta utifrån att det är personligt och även en stor sorg för mig. Löpningen och framförallt träning och planeringen inför nya utmaningar har för mig varit mitt drivmedel, min alldeles egna drivved som får min inre glöd att pyra till och alla vardagsbestyr blir enklare att hantera eftersom jag har det här lilla extra att klura på eller fundera kring. Det där lilla extra som får det att mysa så gott innanför bröstkorgen och som gör att jag somnar med en längtan till morgondagen.

Sedan mars år 2020, har egentligen all träning för min del varit omöjlig. Redan i september 2019 fick jag svårigheter med löpningen i samband med BFC i USA, jag fick då tillbaka många av de symtom som jag upplevde under utmaningen Sverige runt år 2017 med tryck över bröstkorg/ansikte, spännband runt bröstkorgen med mera. Därtill kraschade min vänstra fot för andra gången i samband med Tjörnarparen år 2018 och har sedan dess inte riktigt återhämtat sig. I samband med ett pass på gymmet i mars år 2020 fick jag allt mer bekymmer med bröstkorg/bröstrygg. Har sedan december år 2019 varit i kontakt med vården för att utreda vad jag skulle kunna göra för att bli bättre. Utredning efter utredning har inte resulterat i mer än en sekundär diagnos vid namn nociplastisk smärta med central sensitisering. Fina ord men inget som egentligen ger mig en förklaring till orsak eller vad jag kan göra för att bli bättre, har testat otaliga läkemedel utan direkt framgång och även otaliga möten med sjukgymnaster, specialister inom smärtrehabilitering med mera. Känner någonstans en hopplöshet i vad jag kan göra samtidigt känner jag en ödmjukhet inför de möjligheter jag har framför mig. 

Tog för någon vecka sedan ett av mina svåraste beslut någonsin, jag har sedan år 2019 varit anmäld till att delta i år 2020s version av Cape Wrath Ultra som inkluderar 400 kilometer under sju dagars löpning längst västkusten i Skottland. Ett äventyr som inte ens går att drömma om men som blivit uppskjutet på grund av covid. I år är det dags och sista veckan i maj är semester bokad för denna resa som jag nu tagit beslut om att jag inte kommer kunna delta i. Den sorgen och tyngden går inte att beskriva i ord, som jag längtat till detta äventyr och det gör så ont inombords att inse den insikt som jag gjort. Visst det kommer nya år och nya möjligheter vilket ger mig hopp men tar nog några månader att smälta detta beslut.

I år har jag tagit allt fler vuxenpoäng i livet, nu med detta tuffa beslut men även med andra beslut i vardagen. Har börjat laga allt mer hemlagad mat, börjat få ordning på vad jag behöver prioritera och vad jag faktiskt vill i livet. Tidigare år har jag haft mål med hur mycket träning eller löpning jag vill få in under året eller hur många böcker jag ska läsa med mera. Vilket jag inte haft de senaste två åren och det har också bidragit till att jag tappat spåret lite med vad jag vill och vad som är viktigt för mig. Framöver kommer det bli fokus på rehabilitering och sjukgymnastik, samt förändring av kost och få till fungerande rutiner i vardagen som vilar på bra levnadsvanor. I skrivandes stund är min pågående utbildning inom steg 1 KBT snart färdig och examinerad, vilket gör att jag får mindre påfrestningar i livet när det kommer till studier och resandet till Göteborg. Som tur är vankas det även en ny TGVRAT i år vilket jag hoppas kunna vara en motivator till att jag kan ta tag i rehabiliteringen och kanske även snöras på mig löparskorna igen. Dock kommer fokus vara på att bygga inifrån och förhoppningsvis kunna bygga en grundstyrka som håller i sig flera år framöver. Dags för ctrl, alt, delete och börja om och göra rätt från början...