onsdag 21 mars 2018

Varvetmilen i Helsingborg

Återigen har jag lyckats med konststycket att låta bloggen halka efter, vilket jag får beskylla min nuvarande brist på studiemotivation för. Senaste två veckorna har verkligen inneburit en känsla av att jag infinner mig mitt i den segaste gamla kola som finns, kroppen och knoppen har haft en seg och kletig känsla, precis som att jag har väldigt mycket att göra men ingen lust eller ork och absolut inget intresse för att ta tag i någonting heller. Vet inte om jag ska benämna känslan som en seg kola eller om det egentligen rör sig om att jag göder min fenomenala latmask?
Nåväl, senaste två veckorna har dock inkluderat en del tentaskrivningar och deadlines med inlämningsuppgifter, vilket har tagit en hel deltid i anspråk. Efter mitt besök på Kullaberg kändes kroppen väl genomkörd och det resulterade i några dagars vilar samtidigt som jag analyserat för- och respektive nackdelar. Några fördelar som jag funnit är att jag ligger tämligen jämnt i mina kilometertider vilket kanske om dessa förädlas kan vara till en mycket stor fördel. I och med att jag laborerat med ryggsäck kontra stavar samt körde på med skor jag inte hade tänkt mig genererades en mycket förträfflig träningsvärk. Vilket har gett mig en ny insikt i vad jag under kommande månader kommer att fokusera lite extra på och försöka stärka upp, ju fler svaga punkter jag kan identifiera hos mig själv desto större chans tror jag mig ha i att utveckla min löpning och mitt förhållande till löpning.

I söndags infann sig ett alldeles ypperligt tillfälle att testa mig själv för att hitta fler svagheter respektive styrkor, det var dags för mig att prova på Varvetmilen i Helsingborg. Ett seedningslopp på 10 kilometer och med tämligen flack bana som jag delvis via Sylvesterloppet sprungit flertalet gånger tidigare. Jag har inga funderingar eller idéer alls på att springa Göteborgsvarvet och det är inget lopp som i sig själv intresserar mig, således är själva seedningsdelen på Varvetmilen för mig ointressant. Egentligen är enda anledningen till min start vid Varvetmilen den att jag utifrån min kronologiska ålder blev ett år äldre och hur kan en födelsedag firas bättre än att få lov att låta de mentala djävulshornen växa ut i pannan och därtill springa med en nummerlapp på magen?
I och med att mitt stora mål i år är Kullamannen i november har jag utformat ett halvstrukturerat träningsupplägg, eller egentligen har jag läst fyra- fem olika tolkningar av principer angående löpning, sen adderat lite råd från mer erfarna löpare och därtill lagt in en egen tolkning och min egen touch på det hela – vilket har resulterat i en halvstruktur som jag tror att ingen riktigt förstår och knappt jag själv ibland. Men i denna strukturering och planering ingår egentligen inga tävlingar för mig ännu, utan de kommer senare i sommar då jag har som syfte att öka mitt tempo. Således kom varvetmilen lite för tidigt, men det kändes ändå värt att få känna på känslan att springa med nummerlapp igen.

Vädret i söndags var fenomenalt, lite kyligt men med sol och milda vindar. För min del inleddes dagen med en cykeltur ner från åsen till Åstorp och därefter tåg, sedan buss för att komma till start. Cykelturen blev ett personbästa på tid, nedförsbackar är helt klart fördelaktiga… Väl i Helsingborg och vid Idrottens hus hämtade jag ut nummerplåt och lämnade in övriga attiraljer till förvaring innan jag fick vänta i närmare en timme innan starten gick. En väntan som kändes tämligen rimlig och som fick nerverna att minska, nackdelen för mig var dock att mina fötter framförallt tår och hälar hade domnat bort efter kylan under cyklingen. Således tog det mig cirka 6,5 kilometer innan jag återfick någon känsel och när väl känseln kom tillbaka insåg jag att för små skor inte är det optimala att springa i. Det blev min sista löpning i mina New Balance skor, som för övrigt fungerar alldeles ypperligt att ha på mig när jag går.
En blånagel, en medalj samt en kexchoklad senare insåg jag att även resan hem skulle fördrivas i väntandes tecken. Jag passade på att besöka espressohouse och firade min födelsedag med morotskaka och en välbehövlig kaffe. Men vad blev tiden? – 10 km på 55, 29 minuter och ett snitt på 5.53 min/km samt en placering på 112 av 173 damer, 65%… Inget personbästa, ingen placering värd att nämna, men för mig just här och nu kan både tider och placeringar kvitta, upplevelsen av att återigen ta på mig en nummerplåt och bara insupa atmosfären och känslan är så mycket viktigare. Att därtill få spendera kvällen med lite filmmys av bästa kvalité är ju inte helt fel det heller...

söndag 11 mars 2018

"Home sweet home" - Kullaberg

Igår fick jag möjligheten att låna en bil vilket gjorde att jag tog mig friheten till ett besök på Kullaberg. Jag har under den senaste veckan funderat på hur trevligt det vore med lite kullabergslöpning i kombination med ett långpass, och när jag nu fick möjligheten till en bil kunde jag införliva mina funderingar i hur jag vill utveckla mina långpass. När februari månad resulterade i 170 km löpning har jag som mål att nå lite mer i mars månad. För mig känns det onekligen väldigt märkligt att avverka 170 km under en månad istället för 250-320 km per vecka som jag gjort under tidigare utmaningar. 
Just nu tror jag att det för mig är viktigt att bygga upp mig över tid  både mentalt och fysiskt samt därtill hitta så många svagheter som möjligt hos mig själv, och därefter på något sätt förädla dessa i syfte att bli en starkare löpare. Mitt nuvarande fokus är dock en sakteligen uppbyggnad av distans, fram till juli/augusti blir mitt huvudsakliga mål att öka distans samt hitta så många svagheter jag kan och stärka dessa för att därefter fokusera på fartökning och liknade.
I och med min önskan om att kunna öka på distansen kommer jag även öka på antalet långpass, vilket också skapar möjligheten till testande av diverse idéer och möjligheten att träna på det som kan fungera under ett lopp längre fram. I veckan som varit fick jag (via en av de kurser jag läser) chansen att intervjua en tränare/instruktör och under intervjun blev jag introducerad till konceptet "tävling är den bästa träningen". Dels utifrån hur nerver och dylikt kan påverka prestationen (på både gott och ont) och dels i hur en individ vill förbereda sig mental och praktiskt inför sitt idrottsutövande. För min egen del tog jag lärdom av intervjun och jag kom också att minnas flertalet Youtube-filmer har jag studerat under de senaste månaderna.

I dessa olika filmer används ofta bilen som en depå och därefter blir det flertalet varv eller "loops" med start/mål vid parkeringen. Kontentan av intervjun och filmerna blev mitt besök på Kullaberg igår, dels ville jag prova på ett långpass där jag laborerar med maten i syfte att kunna lära mig hur min kropp fungerar under långa fysiskt krävande löpningar. Dels ville jag testa lite utrustning så som att springa med stavar och med ryggsäck samtidigt som jag provar på idén med att använda bilen som depå och därtill testa olika "loops".
Det blev en tidig start igår och jag lämnade åsen vid cirka klockan 06:30 och efter några ärenden kom jag till Kullaberg vid cirka klockan 07:30. En tom parkering möttes jag av men efter 3 timmars löpning och två varv på den tänkta "loopen" var jag inte längre ensam "herre på täppan". Första varvet blev lite oväntat tungt, eftersom jag inte riktigt räknat med den mängd snö som finns på Kullaberg. Därtill hade jag inte med i beräkningen att fotspår från tidigare besökare skulle ha frusit till is, vilket gjorde att varje löpsteg blev lite mer påfrestande än jag väntat mig. Vilket förvisso lett till en fantastisk träningsvärk i varenda liten detaljerad muskel i mina ben idag. Ljuvligt med lite träningsvärk!
Nåväl mitt mål igår var egentligen 3-4 "loops" och cirka 3-6 timmar, men i och med att jag testade stavar i kombination med ryggsäck var kroppen framförallt ryggen bra sliten redan under varv två. Vilket gjorde att jag valde att dra ner distansen och tiden samtidigt som jag tar med mig kunskaper från mitt testande. Stavar fungerade för mig alldeles ypperligt även om jag behöver mer träning i att hantera dessa på ett icke livsfarligt vis (kände mig stundtals som "la petite rouge" eller som en del av den flygande cirkusen men Röde baron i spetsen i och med mina ofrivilliga flygövningar). I och med mitt testande kommer jag förmodligen att kunna förbereda mig allt mer inför Kullamannen och stärka upp de svagheter som jag har idag, genom att träna som om det vore tävling kan jag förmodligen förebygga ganska många hinder och "orsaker" (bortförklaringar) till att det inte flyter på som jag önskar i november. 
Jag har inte sprungit på Kullaberg sedan jag lämnade starten på förra utmaningen den 14 maj förra året, den känslan som infann sig igår känns onekligen som "Home sweet home!". Jag har sett många fantastiska platser i Sverige (och en del lite mindre fantastiska) men det är få som skapar en sådan längtan tillbaka som Kullaberg. I och med att jag "bara" planerar mindre utmaningar i år, kommer jag ta varje chans jag hittar till att utmana Kullaberg igen. Min längtan tillbaka är allt obeskrivlig just nu... 

tisdag 6 mars 2018

Ny månad och en mysig helg

Senaste veckan har för min del erbjudit lite vardagsäventyr i forma av informationsträffar och anställningsintervjuer. I tisdags utforskade jag tågtrafiken ner till Malmö och jag får erkänna att det till en viss del kändes lite speciellt att åka förbi de exakta vägar som jag i somras utforskade till fots. Det tog mig cirka 40 minuter ner till Malmö vilket i somras tog nästintill 1 1/2 dag, dock skulle jag aldrig någonsin byta bort mina 1 1/2 dagar längs vägen för upplevelserna där var lite mer minnesvärda. Förvisso lär jag nog minnas mitt besök i Malmö en längre tid också eftersom jag på mina första minuter på centralen mest troligt lyckades bryta mot x-antal sociala men oskrivna regler. Dagens första lärdom blev: stå inte på vänster sida i en rulltrappa, ställ dig till höger och låt intervall/back löparna i civilkläder ta vänstersidan i anspråk. Jag kan inte riktigt låta bli att förundras över hur det kommer sig att de som har så otroligt bråttom att komma fram inte väljer den vanliga trappan i mitten, förvisso går det kanske snabbare att springa i en rulltrappa men det är förmodligen mer folk att trängas med och tråckla sig fram mellan istället för trappan som oftast inte har så trafikerad.
Förutom mitt lärorika Malmöbesök som bjöd på fler lärdomar än att åka rulltrappa och en resa som därtill var ruskigt kallt, har jag haft en ganska lugn vecka. Februari slutade på 25 dagar i rad med löpning, jag drog ner lite på mitt tidigare mål om att springa hela februari och således fick jag tre dagar med vila innan Mars månad introducerade sig. Ny månad ger nya möjligheter och lite så känns det allt. Mars började bra med en utökad morgonrunda, därefter har både gårdagen och idag erbjudit tendenser till förkylning. Gårdagens huvudvärk gjorde att jag lät skorna vila och idag finns en tung förkylningskänsla kvar vilket gör att jag avvaktar lite i väntan på att det ska kännas bättre och att jag kan ge mig ut i skogen igen.
I helgen som varit fick jag möjligheten att vara kattvakt åt Ann och Dennis vilket skapar möjligheten att få se Vasaloppet på tv och därtill även friidrotts VM, för mig som till vardags inte har någon TV (ett av mina bästa val jag gjort) känns det lite lyxigt och exklusivt att spendera tid framför TV:n. Men oavsett TV spenderar jag alldeles för mycket tid bakom datorskärmen vilket jag hoppas kunna minska framöver, hemtentor tar sin tid och det får ta den tid det tar trots att jag allt som oftast längtar ur allt mer. Även om Mars månad börjat lite sisådär medlöpningen tror jag det finns goda möjligheter att utöka distansen och därtill spendera allt mer tid utomhus. Jag kan inte låta bli att förundras över hur snabbt månaderna passerar och snart nog är sommaren på intåg trots nuvarande snöfall och kyla.