Race day

Under torsdagens inhandlingar köpte jag mig en tävlingsklocka för 60 kronor och med rena rama discoljuset, ninja turtles är räddarna i nöden när det är förbjudet att använda GPS- klockor.

Lördag morgon bjöd på en tidig uppstigning, på med kläderna och iväg till Warthburg där vi åt gigantisk frukost som serverades av krigsveteraner. Mycket god mat och rolig service, speciellt när en av farbröderna harklar ur sig lite försynt om att det under gårdagen skymtades skallerormar på lederna... 

Nåväl vi kom iväg tidigt till startområdet och temperaturen var för en gångs skull tämligen behaglig, för en kort stund i alla fall. Att få vara med i ett startfält i dessa trakter är obeskrivligt och på väg ut ur startfållan highfive:ade vi med Gary Cantrell aka Lazarus Lake. 

And into the forest we go.... blev lite köbildning inledningsvis i loppet men skönt med en paus då hjärtat dansar rumba innanför revbenen och pulsen gick i taket direkt. Fantastisk miljö att springa i men jag har inte alls varit beredd varken på värmen eller på höjdmeterna och symptom liknande de jag fick under utmaningen år 2017 fick mig att känna lite panik. Men efter evigheter med skogsstigar och uppförsbackar kom en efterlängtad nedförs löpning som gjorde att både puls och hjärta lugnade ner sig. 

Magisk natur... och inga skallerormar så långt mina ögon kunde se... 

Efter åtta timmars krigande valde jag att kliva av banan jag hade en timme till cutoff vid en vätskestation men jag visste att nu kommer det tuffaste på hela bannan och värmen hade redan tömt ut mina krafter. Så jag var relativt hel och ren när jag kom ner till målområdet och för min del hade jag världens tur som fick slå följe med Terri och en annan dam från Canada (kommer tyvärr inte ihåg hennes namn). Men de sista kilometrarna ner till målområdet gick väldigt lätt och enkelt med trevligt sällskap… Att Mariana sedan skulle komma flygandes förbi och trilla in som förste dam på Marathon distansen gjorde dagen ännu bättre. Blev många nya möten och flertalet gånger om under löpningen hittade jag mina vänner från Missouri som ständigt ropade "Sweden" när de såg mig vilket gjorde att vi fick oss ett gott skratt. Vilken dag och vilka minnen... en del känslor går ej att sätta ord på.

Humor a la Barkley Fall Classic...