Morgonstund med längtan ut

Idag är en dag då längtan ut till landsvägen är stor. Inte känt så här på ett bra tag men saknar känslan av att krypa ur tältet och inte riktigt veta vart dagen tar vägen. Jag leker lite med tanken på att våga försöka mig på att slutföra Sverige runt utmaningen inom några år. I år så får fokus vara på att leka fram träningen och försöka stärka upp ryggen så mycket som möjligt. Kanske i sommar prova på lite kortare utmaningar och testa utrustning för att kanske om 1-3 år kunna ge mig ut igen på något större. Det jag har tagit med mig från tidigare utmaningar är att jag behöver tänka och göra annorlunda om jag vill kunna få utmaningar att fungera i framtiden. Den inre resan är minst lika viktig som den yttre och vid nästa försök vill jag kunna vara 100% närvarande på ett sätt som jag inte varit vid tidigare försök således värt att försöka lägga ner tid och engagemang i att bygga ett fundament.

Vilket för min del just nu innebär att försöka skapa nya vardagsrutiner. Idag blev det en morgonpromenad ner till kärret och moder natur bjöd på en skön morgonstund. Just nu når jag inte riktigt upp till mitt delmål omkring 7'000 steg per dag men är omkring 5'000 steg vilket är betydligt bättre än tidigare. Ett annat delmål är att få igång styrketräning så jag kan stärka upp kroppens svaga länkar när det gäller utmaningar. Jag tänker främst att ryggen behöver bli starkare utifrån en utmaning som inkluderar mer ryggsäck och mindre Göran. Utan Göran kan jag bli mer fri sett till vägval och mer skog med stigar kan bli ett alternativ. Vilket är det som lockar mig mest just nu men också ett alternativ som kräver starkare ben och höfter. Med hjälp av styrketräning kanske jag kan undkomma en del bekymmer med smärtor som jag tidigare upplevt i samband med utmaningar. Löpningen kommer framöver blir en viktig del i att bygga grund, tänker främst mängd framför teknik. Men jag ska vara helt ärlig i att jag inte alls vet hur jag ska träna för att kunna ge mig ut igen men jag vet att om jag inte börjar så kommer jag kanske aldrig ut på utmaningar igen. Det vore ju ett ganska tråkigt alternativ och längtan ut är stor. Riktigt stor... Just idag och fram till 11 mars är målet att styrketräna hemma varje dag, enkla basövningar som bicepscurl, latsdrag, rodd, triceps, balans övningar på bosu bollen och lite annat smått och gott. Tanken är att få igång lite blodcirkulation samt börja stärka upp mina svagaste punkter. Kommer försöka uppdatera lite mer kring hur min träning ser framöver, i syfte att försöka fånga min resa tillbaka till ett aktivt liv och dokumentera mina med- och motgångar. Precis som allt annat med denna bloggen så är det främst för min egen skull. Ska bli spännande att se hur jag lyckas med detta men nu är mitt första delmål att träna lite varje dag fram till 11 mars därefter blir det nya övningar och utmaningar...

Den skånska Sibirien tar aldrig slut

Jag har inte riktigt lyckats hålla igång bloggandet som jag hoppades på. Tänker mig att det är en process och processer brukar ta lite tid. Just nu försöker jag skapa förutsättningar för att börja träna mer kontinuerligt igen och jag är smått förvånad över att jag nu lyckats hålla i min progressiva avslappning i 154 dagar, vilket innebär cirka 10 minuters avslappning varje dag för att stärka kopplingen mellan nerver och muskler. Tycker mig märka av en skillnad men på vilket sätt är svårt att beskriva men jag är mest överraskad över att jag har lyckats hålla i under så pass lång tid. Vilket innebär att klarar jag av det kanske jag klarar av att göra andra saker som jag vill göra och hålla i över tid. Ska bara fundera ut vad jag vill hitta på framöver.

Lyckades i veckan att få lite ordning på mina tränings grejer när det gäller cykling och löpning. Lyckades även få upp Zwift på väggen vilket gör det lite mer inspirerande att börja träna igen. Det stora nackdelen är att jag är lika duktig på springa vilse i den digitala världen som i det riktiga livet.

Har lyckats komma igång lite med styrketräning hemma vilket känns riktigt bra. Att sedan kunna följa Barkley Marathons ger inspiration och känslan samt längtan ut till landsvägen är stor. Leker lite med tanken på att kanske ge sig ut om ett år eller två och tills dess bygga fundament och stärka upp kroppen inifrån och ut. Således fortsätta med progressiv avslappning, mer styrketräning och mer konditionsträning framöver. Känns som att det kan finnas förutsättningar under år 2026 till att skapa en förändring som går i linje med nya utmaningar. Jag längtar lite efter det resultat som jag tror kommer bli möjligt att nå framöver. I väntan på det tränar jag även snöskottning då det i år har kommit mer snö än under alla 8 år som jag bott i stugan. 

Känslan av att ha skottat klart är rätt skönt den också eller åtminstone innan plogbilen dyker upp och ger mig mer jobb, som tur är har det mest varit pudersnö men finns ändå en gnutta stolthet i att ha skottat uppfarten. Funderar lite på att leta fram dubbskorna och ge sig ut på en löprunda. Lite extra kul att springa med dubbskor när det faktiskt finns en anledning till att ha dubbar i Skåne. 

Den skånska vintern är här

Senaste tiden har jag haft målsättningen att försöka komma iväg till gymmet och för att börja bygga upp en grund i både styrka, rörelse samt som ett sätt att leka mig tillbaka till träningen och löpningen. Men som jag tidigare skrivit så tänker jag nu börja om lite från början och med det börja bygga ett fundament där det viktigaste är; en bra sömn, en bra kost och varierad träning. Idag blev dagens träningspass fyra tillfällen med snöskottning eller rättare sagt jag fick möjlighet att sopa till sen skånska snön. Med det fick jag också en möjlighet att längta tillbaka till landsvägen då min kompis provisoriska lösning kom till användning idag. Nämligen hemma fixade ben överdrag till benen så jag slipper få ner snö i skorna. Tanken var dock att kunna springa obehindrat i terräng utan att riva sönder benen och få ner dynga i skogen. Idag funkade det lika bra mot snö och jag fick torra fötter inför arbetsdagen.

Det jag upptäcker allt mer den senaste tiden är just den här tanken om att dra ner till gymmet. Något jag verkligen tycker om och ser framemot men samtidigt har jag extremt stora hinder i att faktiskt ta tag i det. Här tycker jag det är lite spännande eftersom jag nu lyckats göra ca 10 minuters progressiv avslappning i 138 dagar vilket är något jag absolut egentligen inte vill göra men jag vet att det finns fördelar med att göra det. Om jag lyckas med att göra det så vore det ju ännu lättare att faktiskt komma iväg till gymmet eftersom det är något jag vill göra. Samtidigt spännande eftersom tankens kraft är i detta väldigt spännande och jag inser att problemet är just tänkandet. Ibland är det bättre att bara göra och inte tänka efter så mycket vilket jag tror underlättar för mig att nå målet om att dra till gymmet. Fast idag känns det helt okej att ha missat den träningen då snöskottning och fyra snart fem gånger på en dag - det är nästan personligt rekord bara det.