Kattvakt och kartläsning

Sitter i skrivandes stund med en rejäl längtan ut till landsvägen och dess enkelhet. Började i veckan titta lite mer på vilka möjligheter jag har för att våga mig på att försöka ge mig ut en gång till för att bli klar med Sverige runt. Till min hjälp har jag numera fått en ny kartläsare eller kattläsare då fröken Stella har flyttat hem till mig i några veckor medan matte är på semester. Ett äventyr i sig att lära känna denna kamrat men jag är imponerad av hur mycket gos och mys som finns inuti denna lilla kropp. Mindre imponerande är hennes förmåga att vilja undersöka min frukost innan jag själv hinner få klart morgonkaffet. I onsdags tog vi oss tiden att gå igenom mina kartor och se över alternativa vägval om jag kan hitta en lösning för att fortsätta min utmaning. Jag påbörjade utmaningen den 14 maj år 2017 och jag börjar nu klura på om det är möjligt för mig att fortsätta där jag slutade då redan nu den 17 maj år 2027 (dvs om ca 1 år)?.... En mycket lös hypotes är att det skulle kunna bli möjligt att göra ett försök OM jag kan använda tiden fram till dess till att bygga ett bra fundament. Med det menar jag att min tanke som jag just nu filurar på är att jag från nästa vecka (v.16) fram till maj år 2027 börjar ta tag i min löpträning igen. Jag har från år 2020-2022 i princip helt slutat med löpning och träning, förutom min sjukgymnastik som mer har fokus på att försöka komma tillbaka till en fungerande vardag och tillbaka till träningen igen. Men med facit i hand så har jag ytterst få gånger tagit på mig löparnaskorna senaste åren och oftast korta turer om 2-5km = helt enkelt för att min kropp inte tyckt att det fungerar och då får jag backa och fokusera på annan träning. Viljan finns och jag tänker dagligen på träning och löpning men kroppen har inte varit i fas och är inte där än att jag kan prova några längre distanser. Ibland behöver jag träna annorlunda vilket sjukgymnastiken har hjälpt mig med. I kombination med flera andra faktorer som förändrats senaste månaderna, från ungefär september år 2025 fram till nu och fortsättningsvis framöver, upplever jag att det finns en stor möjlighet att kunna snöra på mig löparskorna igen och lite mer frekvent.

Denna gången tänker jag dock att det finns riktigt fina möjligheter att bygga ett fundament som jag inte hade år 2016-2017 eller år 2020-2022 när jag senast var ute och levde landsvägslivet. Min tanke är att jag redan från nästa vecka börjar försöka bygga en mängdträning dvs distansen är viktigare än tempo, intensitet med mera. Eftersom jag inte konditionstränat på flera år så tänker jag sänka ribban till minsta möjliga och bygga därifrån. För mig är det att börja med 2 km per dag/6 dagar i veckan, därefter ökas distansen med 10% per vecka fram till och med maj. Var fjärde vecka blir samma distans som veckan innan eller lägre. Sen rullar veckorna på fram till och med maj år 2027. Jag tänker att det behöver inte bli en daglig distans om jag inte vill, utan det jag tänker kan bli ett alternativ är att hålla fokus på veckodistansen. Exempelvis om jag har en veckodistans på 14,52 km, då kan jag antingen välja att springa 2,42 km varje dag/6 dagar den veckan som 1 pass per dag eller uppdelat i 2 dvs ca 1.21 km per pass - ett morgonpass och ett kvällspass, eller så kan jag dela 14,52km på tre dagar och då springa 4,84km dag och få in 4 vilodagar för återhämtning den veckan (varje vecka har alltid minst 1 vilodag: söndagar). Detta är en mycket lös hypotes och tanke jag har kring ett kommande träningsupplägg. Det gör att träningen blir kravlös och det blir fritt att kunna leka med distanserna samt kan jag hålla innehållet i dessa kilometrar löst och ledigt, vilket gör att jag kan köra fartlek om jag vill det eller vill jag köra intervaller så gör jag det eller så leker jag med backträning om jag känner för det. På så vis finns inga krav och inga måsten i detta utan en möjlighet att leka in distans under bältet med kontinuerlig utvärdering. Känns det inte bra då gör jag något annorlunda eller så får jag tänka om. I kombination med detta tänker jag att det första som är på min prioritering i träningen är min sjukgymnastik och de övningar som ingår där, vilket är till viss del styrketräning så det kommer bli fler gymbesök framöver vilket jag ser framemot. Kan jag sedan lägga på löpningen och börja bygga grund så tror jag att det kommer finnas förutsättningar att våga tänka landsvägen redan år 2027 och då exakt 10 år efter att jag tog en paus.

Min planering ser inte mycket ut för världen just nu, men kan jag på något sätt skapa rutiner och disciplin med hjälp av detta upplägg då finns det hopp. Rent utrustningsmässigt har jag allt jag behöver, möjligt att jag behöver investera i 2 par nya skor och lite kläder men tält, liggunderlag, ryggsäck osv har jag redan vilket underlättar för min del. Jag har börjat titta på tågbiljetter och om jag bokar i god tid kommer jag nog hamna omkring 980:- för en enkel resa, utöver det så är det egentligen bara maten som blir en utgift och kanske enstaka nätter på vandrarhem/hotell som belöning för diverse distanser. Vilket gör att jag tror att det blir en tämligen rimlig kostnad för att ge sig ut igen. 

Det som dock är mitt stora gissel just nu är maten jag kommer äta på landsvägen. Såklart kommer jag köpa mat längs vägen men jag tror att utifrån den tanken som jag leker med just nu, då kommer jag behöver bära med mig mat för lite fler dagar än vad jag tidigare har gjort. Mer för att jag kommer nog välja mer vandringsleder än landsvägar där tillfällen ges eftersom jag denna gång vill låta Göran få stanna hemma och enbart köra ryggsäck och lättvikt, åtminstone är det så jag och Stella har resonerat när vi tittar på distaner och vägval. Dock finns det lite luckor i vägvalet än men om jag tänker att jag har ett år på mig så finns det gott om möjligheter att spåna på alternativ. Känns lite kul att börja våga filura på utmaningen igen och det väcker en motivation och nyfikenhet till träningen. Numera har jag lyckats med progressiv avslappning i 202 dagar... klara jag det då bör löpningen vara det enkla i mitt liv framöver, för jisses så tråkigt det är med progressiv avslappning, lärorikt men tråkigt... Vet inte när jag uppdaterar bloggen igen men jag tänker att jag kanske kan summera lite slutsatser framöver när jag vet lite mer om hur det går med att komma igång igen. Har inte så höga förväntningar på att detta kommer att fungera men väl värt ett försök och kan ju inte bli bättre nu när våren är på ingång... Eller förhoppningsvis på ingång då frosten fortfarande biter sig fast..