En oväntad form av träning

En del dagar kanske inte alltid blir som planerat, hade en inställning om att dra ner till gymmet på morgonkvisten men försov mig och hittade istället en annan form av träning. När tjälen släppt i marken kom jag äntligen åt att kunna öppna vedboden. Så efter sex skottkärror ved och en del förflyttning av pallar med mera så lär det nog kännas lite ömt i kroppen imorgon. Dock är planen att hitta ner till gymmet imorgonbitti då jag inte har en chans att försova mig alternativt om jag ska försöka mig på en löprunda igen. Försöker just nu leka fram träningen och försöka träna det som är kul. En kompis har sagt att det är betydligt lättare att få till träning om jag gör det jag tycker är kul. Så egentligen bör jag försöka prioritera gymmet imorgon för roddmaskinen är inte helt fel men å andra sidan sett så är ju inte en morgon runda i skogen helt fel det heller...

När jag passerade min ända lilla rabatt eller försök till rabatt i trädgården såg jag att det börjar grönska. Nästan så att det kändes som lite vår i luften och det har varit en ganska mild dag även om det är skönt att ha tryggat upp med ved inomhus. Märker dock av en tendens till att köra allt eller inget med vedklabbarna och när termostaten visar 28 grader får jag erkänna att det blev någon klabbe för mycket.

Imorgon blir det en lång dag på jobb när det vankas handledning. Ska bli riktigt spännande att prova på nya handledning och det kan bli riktigt bra. En lång dag gör att det förmodligen blir en lugn kväll så hoppas få in träningen imorgonbitti så är det gjort för dagen. Återstår dock att se hur det blir men håller tummarna för att jag kommer upp i tid.

Årets första löprunda

Idag tog jag mig i kragen och snörade på mig dubbskorna efter dagens arbete. En riktigt skön känsla att kunna jogga i dubbskorna när både vägar och Skåneleden är isbelagda (fick bara med mig halva skogen hem när löven fastnar i dubbarna). Det blev en väldigt lugn jogg runda ner mot Kärret för att egentligen bara komma utanför ytterdörren. Kändes förvånansvärt lätt att komma igång och hade en god känsla hela rundan. Med tanke på att jag inte har löptränar ordentligt sedan 2018-2019 så kändes det riktigt bra. Eller åtminstone som något som kan leda till en ny början och kanske på sikt till nya utmaningar.

Jag har även under senaste tiden provat på progressiv avslappning och idag har jag lyckats med detta i 116 dagar vilket för mig är förvånansvärt utifrån att jag ännu inte upplever det som en rutin eller vana. Jag får fortfarande kämpa med att komma ihåg att göra det men jag tror jag börjar se en fördelar med det. Framförallt i minskad smärta och det ökar mina chanser att kunna börja träna mer kontinuerligt igen. Vilket är något jag saknar och önskar att jag kan hitta tillbaka till på lite bättre grunder och med bättre förutsättningar.

I år har jag börjat försöka sätta lite delmål, ett delmål är att fram till och med mars försöka nå upp till 7'000 steg per dag. De senaste åren har jag snittat ca 3'500-4'000 steg per dag medan jag år 2018 snittade ca 11'000 steg per dag men egentligen mer eftersom jag inte införskaffade min Garmin klocka förens i slutet av juni år 2017 och då hade jag genomfört nästan halva resan av Sverige runt utmaningen. Året därpå låg jag omkring 8'000 steg i snitt vilket är rimligt utifrån att jag då arbetade mycket extra som väktare och det inkluderade mycket gående. Just nu är målet egentligen att hitta tillbaka ut i naturen och försöka skapa en ny rutin i livet där fysisk aktivitet och träning ska få ta en större plats i mitt liv. Idag är en bra början och jag längtar till imorgon då jag hoppas kunna få in årets första gym träning... Vågar inte hoppas på för mycket men vore inte helt fel om jag lyckas hitta dit.

Nytt år och nya möjligheter - dags att gå från ruta ett och vidare framåt

Nytt år och med det även nya möjligheter.

Äntligen fått igång kaminen igen och med nästan 13 grader i stugan så känns det nödvändigt ont att få till lite värme.

Jag har inte uppdaterat bloggen på ett tag och jag har kommit till en del insikter. Under de senaste åren har jag helt enkelt valt bort möjligheten att uppdatera bloggen. Förmodligen för att träning och mitt tidigare aktiva liv mer eller mindre tog slut i början på år 2020. När jag från den 10 mars år 2020 har fått erfara och lära mig konsekvenserna av vad det innebär att använda sin kropp rent fysiskt ut över dess förmåga att hantera den fysiska belastningen som jag utsatt den för. När jag började med min löpning år 2010 fokuserade jag bara på löpning och med åren utökade jag mängden löpning utan att egentligen reflektera kring hur jag behöver styrketräna för att utveckla muskler som kan hantera den mängden löpning som jag utsatte kroppen för. När jag sedan gjorde utmaningarna år 2016 och 2017, inser nu att det redan har gått 10 år sen min första erfarenhet av utmaningar. Tiden den går, men dessa två utmaningar har belastat min kropp på ett sätt den inte var tränad för. När jag dessutom kort därpå kom hem till Skåne igen fortsatte jag med löpningen och därtill arbetade extra som väktare där utrustningen vägde nästan 7kg per pass och ca 15-20km promenad per arbetsdag om inte mer. Samtidigt som jag hade ett vanligt arbete dagtid med 40 timmars vecka lade jag under några år på att arbeta extra varannan helg och varje helg vissa månader. Med tiden säger kroppen till slut stopp eftersom jag egentligen tränat helt fel i alla de år jag tränat. Vilket jag först nu i slutet av år 2025 börjat inse. Jag byggde aldrig någon grund utan ökade bara mängden för att till slut ta slut rent fysiskt. Att bygga mängd och volym på lös sand ger inte de fördelar som en bra bas eller grund kan ge. För att kunna bygga grund behöver jag istället fokusera på att:

• öka min kunskapsnivå 

• bygga styrka

• öka intensiteten/hastighet i den löpning jag tränar 

Då kommer jag förmodligen att kunna bygga upp en grund som håller över tid och över år framöver. 

När jag reflekterar tillbaka inser jag att mitt pannben är starkt och kanske för starkt då kroppen tagit mer stryk än vad den förtjänar. Samtidigt är jag fortfarande fascinerad över dess förmåga att anpassa sig till allt jag utsatt den för under tidigare utmaningar.

Nu är det ett nytt år och 2026 har precis börjat, vilket ger fantastiska möjligheter att fokusera framåt och börja bygga ett fundament. Jag har helt slutat träna sedan år 2020, det vill säga att all löpning är i princip som att börja om från noll. Jag har under dessa fem år som gått spenderar en hel del tid till sjukgymnastik och ett försök att hitta tillbaka till en fungerande vardag med fokus på att få till en bra arbetssituation. Vilket jag från 1 december har lyckats ordna, en arbetssituation som minskar min vardagliga stress och det i sig förbättrar min sömn. Jag har även ordnat med gymkort för år 2026 och fyllt kylskåpet med lite mer protein rik kost. Så vad är då mitt mål?

Just nu, är mitt mål att bara hitta tillbaka till fungerande rutiner som ger mig förutsättningar att leva ett liv utan stress, men också ett liv som gör mig så pass stark att jag kan göra nya utmaningar och äventyr på ett sätt som jag känner känns meningsfullt.

Samtidigt vill jag kunna utveckla mitt målande och skapande och på så vis har jag egentligen bara två mål inför 2026 och framåt. 

Ett mål är att träna regelbundet och bygga en grund för att orka ha ett passivt fysiskt yrkesliv samt finna återhämtning från träning i målandet och på så vis utvecklas både mentalt och fysiskt samt lära mig mer i den kreativa processen. Eftersom jag använder YouTube till att dokumentera processen i mitt skapande så funderar jag nu på att låta bloggen bli min dokumentation för min träning framåt. Ingen dokumentation i att - gör si eller så för att uppnå resultat - utan mer som en plats där jag dokumenterar vad jag gjort/tänkt och vad jag uppskattar i det jag gjort med förhoppning om att det kanske blir lite mer landsväg framöver.

Det blir som att jag just nu är tillbaka till år 2010 när jag började hitta min löpning... Men nu gör jag om och förhoppningsvis kan bygga en hållbar grund för framtiden. Mitt första delmål i detta är att styrketräna lite men ofta fram till och med mars månad. Årets första 3 månader blir till att implementera rutiner, små förändringar i rutiner som i min vardag är små men värdefulla på sikt och som jag tror ger mig bättre förutsättningar att leva ett aktivt och roligt liv.

Så med det sagt, hoppas jag kunna få lite mer liv i bloggen igen. En dokumentation om min väg tillbaka till landsvägen och kanske avsluta Sverige runt distansen om några år? Vem vet? Just nu känns det som att nya möjligheter skapar nya förutsättningar och fokus framåt kommer göra det lite lättare... Så med det skrivet är det dags att försöka sig på ännu ett pass med vikterna..

En längtan ut...

En kompis till mig besteg Kebnekaise tillsammans med sin son under veckan som varit, riktigt kul att kunna följa deras utmaning och det fick mig att fundera över min egen topptur år 2017. Har svårt att förstå att det snart är 10 år sedan min första landsvägsutmaning. Tio år varav de senaste fem har varit mestadels fokus på rehabilitering och återhämtning samt väldigt lite träning på det sätt som jag tidigare kunnat träna. Förvisso fem år med mycket lärdomar och en del självinsikter samt väldigt mycket ödmjukhet inför att även små saker i livet kan tas förgivet.

Utifrån min kompis resa fick jag en liten idé eller en liten längtan ut till landsvägen. Under senaste åren har det inneburit en hel del utebliven träning men om jag istället för att se bakåt börjar blicka lite mer framåt och om min arbetssituation stabiliserar sig lite under kommande år kanske jag vågar tänka en ny landsvägsutmaning om ett år eller två?... Enkomt en lös driftig tanke men ack vad det ger mig motivation till att ta tag i kommande träning. Det sägs att det tar cirka 60-90 dagar att etablera en ny rutin/vana, imorgon är det 150 dagar kvar av året och att få in en hållbar och långsiktig träningsrutin under denna tid vore kanske inte helt omöjligt? Speciellt inte om en landsväg hägrar i framtiden?... 

Brandsläckare - en nygammal favorit

För några år sedan eller närmare bestämt under årskiftet 2023/2024 så hittade jag en gammal brandsläckare här hemma. Fick för mig att det skulle vara möjligt att måla på en brandsläckare och jag gjorde en liten karikatyr på min kompis... 

Lite lysande när jag kom på att det gick att använda fluorcerande färger vilket matchar räddningstjänstens varselkläder....

Första gången jag försökt mig på att måla med akryll på lite annorduna objekt och på ett lite mer seriöst sätt än tidigare. Kändes som rätt storlek på brandsläckaren och jag minns att det var ett litet roligt projekt att måla...

Lite svårt att hitta tekniker inom vissa delar men i det stora hela fick jag nog ihop det relativt bra.

"Framåt" är ett favorit citat från min kompis... "Ge upp - finns inte i min ordlista"... 

Lite lysande trots allt... 

"Ge aldrig upp" - där kom den.. Ett riktigt kul litet projekt och får fundera på om det snart inte är dags för fler brandsläckare efter alla sprayburkarna som just nu går på löpande band.

När det inte blir så mycket landsvägs utmaningar då får jag skapa utmaningar på annat sätt, att måla är ett sätt men längtan ut på äventyr är stor. Allt har sin tid och vem vet vad framtiden kommer att öppna upp för. Har för bara någon vecka sedan påbörjat mitt nya arbete vilket öppnat upp för en ledig dag i veckan vilket gör att jag kommer kunna måla mer men också börja fundera på lite mindre utmaningar. Men fundera är en ska och att göra är en annan... så just nu är det tillbaka till penslarna som gäller :)

Youtube - nya möjligheter

MJ - My way...

Jag har nu provat att starta upp en Youtube kanal för att kunna hitta en digital plattform där jag kan ladda upp och spara min konstnärliga projekt, en plats där jag kan ladda upp processen bakom de saker jag hittar på. Sedan i oktober/november har jag spenderat en hel del tid till att måla på tomma sprayburkar vilket jag beskriver i ovanstående länk. Samt i kommande filmer går det att följa processen bakom nuvarande och kommande burkar. 

Förhoppningsvis kommer jag även där att dela med mig av framtida utmaningar oavsett om det är i palletten eller ute på landsvägen. Hoppas även att denna process är en väg tillbaka ut på landsvägen om än kanske i mindre omfattningar än tidigare. 

Mer om sprayburkar framöver men dessförinnan lär nog lite tavlor dyka upp här på bloggen. Så vi får se vart vi hamnar med dessa nya omtag kring bloggen. 

Lemmy - en utmaning i sig själv..

För lite mer än ett år sedan fick jag en förfrågan om jag kunde måla av en bild på Lemmy, referensbilden jag fick var i färg men beställaren önskade en svart/vit version av färgbilden. Önsekmålet var också att det skulle vara i en cirka 70*50 cm storlek på canvasduk. Ett projekt som för mig blev till en liten utmaning då jag verkligen fick arbeta utanför min comfort zone. 

Prepande canvasduken ordentligt med Gesso på både framsida och bakida, samt fuktade duken innan jag spände upp den ordentligt.

Denna utmaning fick mig verkligen att gå tillbaka till skoltiden när det kommer till att inhämta kunskap, i bilden nedanför så använde jag en grid-metod som egentligen innebär att man rutar upp canvasduken samt rutar upp referensbilden och därefter överför man sedan referensbilden till motsvarande ruta på duken.

Tar sin lilla tid men i slutändan verkligen värt att lägga tid på då slutresultatet blir mycket starkare..

Provade en ny teknik för mig och det var att lägga en bas av mörkblå under det som sedan skulle bli svart för att lyckas fånga ett djup i bilden och för att förhindra att det svarta endast blir en platt svart klump.

Apropå olika tekniker från skoltiden så passade jag även på att testa att måla med tidningspapper, lekte en del med fingermålning och således kom ju även dagistiden lärorika tid in i bilden.

Denna gången provade jag att klockan mig själv för att se hur lång tid det faktiskt tar att göra en tavla som denna. Här nedan har jag nått en gräns på 18 timmar men jag kunde aldrig tro på hur många timmar det faktiskt landade på. Dock värt varenda timme då slutresultatet blev över förväntan.

Dags att lägga på ytbehandlingen, på denna tavla penslar jag på varnish i 4-5 olika lager då jag verkligen vill få fram en jämn och blank yta.

Lemmy blev klar.. Här nedan hängandes på en vägg för att få lite distans i bilden.

Får erkänna en viss lättnad när jag kunde lämna i väg tavlan för leverans. Lättnad för nu har jag ingen som pekar på mig om att jag ska komma ihåg att städa, diska, tvätta och så vidare... Att varje dag komma ut i hallen och ha Lemmy pekandes på mig... den känslan är lite obeskivlig.

Tror jag fick en liten "feelin" av lycka att den är klar när vi kunde peta på varann... 140 timmar totalt från början till slut, men vilken utmaning...