Dag 41 - Töreboda och vidare...

Regnat nästan hela natten, men det slutar lagom till att jag kryper ur tältet. Jag fortsätter ner längs väg 200 och trafiken är som bortblåst. Jag möter en handfull med bilar de sista 10 km ner till Töreboda. Väl i Töreboda letar jag efter caféer för att inmundiga frukost, fyra av fyra funna är stängda men som tur är finns det en Ingo mack med kaffe och mackor. Idag går jag väg 200 ner mot Igelstorp med sikte på Tidaholm. Midsommar är det också vilket förhoppningsvis lugnar ner trafiken, dock blir det varken sill eller jordgubbar idag men vad gör det när jag får lov att uppleva en riktigt häftig utmaning? Livet på vägen är underbart även om det stundtals är påfrestande i form av att kartor och väder tär på humöret. Men allt som känns jobbigt ger också möjligheter till nya kunskaper och varje dag lär jag mig något nytt. Därtill tar jag personbästa varje dag både i att avverka distanser dag efter dag, men även i antalet tältresningar och i "pudra näsan" tid ( att kissa på en myrstack är inget jag rekommenderar men fort går det).

Dagens distans är ännu inte avverkad men dags att gå vidare..

Dag 40 - Mot Töreboda

Inatt sov jag gott, jag kom ut på vägen ganska tidigt och knallade ner mot Finnerödja till. Morgonstunden bjöd på tranor, rådjur och en ekorre och efter en stund kom jag ner till korsningen vid väg E20. En väg jag enbart ska korsa men fy tusan vad mycket trafik, lastbilar dånar om varandra därtill husvagnsekipage och personbilar. Med en ömmande sena blev jag allt orolig över hur jag ska kunna korsa denna väg utan någon olycka. Jag kontrollerar att allt verkligen sitter fast på Göran innan jag tar sats och med nöd och näppe hinner över mellan två lastbilar. Därefter viker jag av mot den gamla vägen och går mot Gårdsjö. Precis innan tågrälsen hämtar jag andan samtidigt som jag viker om mina kartor. Då hör jag ett prasslande i gräset och tittar upp precis i samma stund som en grävling lunkar på över vägen. Den tar ingen notis om min existens och tar det varsamt över vägen och in i skogen. Ibland är dagens överraskningar helt enkelt lite härligare än vanligt. 

Efter Gårdsjö går jag vidare mot Älgarås där jag inspekterar Lanthandeln och köper en dricka och glass samt tar jag en paus efter 40 km. Efter Älgarås går jag vidare upp till väg 200 mot Töreboda. Alldeles för mycket trafik och åter en smal samt kurvig väg. Vilket gör att jag väljer att tälta i en grusgrop ca 10 km från Töreboda.
Dagens distans blev 43.43 km och den totala distansen är 1'650.97 km.

Dag 39 - 511 pensionärer och jag

Vaknade till regn som snabbt slutade, jag följde väg 205 ner till Karlskoga och ju närmare jag kommer Karlskoga dess mer tätnar trafiken. Lastbilar och personbilar om vart annat samt en alldeles för smal väg i förhållande till trafiken och hastigheten. Idag hade jag tänkt försöka hitta biblioteket för att uppdatera bloggen med bilder men när jag väl kom till Karlskoga var jag mest trött och förvirrad och kände inte för att ta kampen om att hitta till och från biblioteket. Jag gick istället vidare ner mot Degerfors och till min lycka fann jag ett Burger King. Jag firade stort att jag nått ännu ett gigantiskt delmål med dubbla burgare, milkshake och en stor kaffe. Jag vilade ganska länge och laddade upp telefonerna. Därefter vandrade jag vidare mot Degerfors.

Jag gick på gå- och cykelbanan när jag helt plötsligt märker hur det vimlar av pensionärer. Ju längre jag går dess fler verkar de bli, det visar sig vara invigning gå- och cykelbanan mellan Karlskoga och Degerfors idag. Jag försöker diskret passera förbi vilket fungerar fint tills ett adderas depå stopp. Där ser jag hur SVT sveper filmkameran mot mitt håll vilket känns något pinsamt när jag har mina nytvättade underkläder på tork uppe på Göran. Men vad gör det när jag själv ser mer vildvuxen ut än någonsin tidigare. Riktigt roligt att få trängas med pensionärer men stundtals kändes det som att jag befann mig i vilda västern och på high chaparall. De cyklar utan hämningar och därtill funderade jag på om det inte är säkrare att faktiskt gå på vägen? En pensionär trängde ut mig i kanten men enbart för att fråga vart jag var på väg och var jag kom ifrån. En riktigt rolig gubbe som gillade min utmaning och bjöd på ännu en trevlig pratstund. 

Jag passerade Degerfors och passade på att inhandla en glass innan jag gick ner mot Åtorp. Ännu en väg som var smal, backig och trafikerad, ibland känns det som att jag inte riktigt får plats och spenderar mer tid i vägkanterna än på att komma framåt. Något jag förvisso gärna gör så länge jag slipper vara orsak till eller inblandad i en trafikolycka. Men något hämmande i hastighet är det allt. En bit innan Åtorp passar jag på att köra en rullande tandborstning, precis när jag är klar hör jag ännu ett "Hej". Det är Bo som kallas för Bosse som är på väg ner mot Åtorp, vi möttes tidigare idag och då funderade han på om jag var hemlös eller ute på vandring. Det sistnämnda alternativet kändes bäst och vi började utbytta lite erfarenheter eftersom det visade sig att han spenderat en sommar med att cykel semestra i Sverige. Vi utbyte erfarenheter om backar, mat och andra upplevelser längs vägen. Med andra ord gick det snabbt att knalla ner till Åtorp. Därefter fortsatte jag på vägen ner mot Finnerödja och slog upp tältet på mossa ute i ett litet skogsparti.

Dagens distans blev 54,9km och dem totala distansen är således 1'607.54 km.

Dag 38 - Värmlands län

Efter glasspausen fortsatte jag ner på vägen förbi Loka, efter långt om länge kom jag äntligen in i Karlskoga kommun och därmed även Värmlands län. Efter ca 200 meter slog jag upp tältet på ett ställe där både knott och mygg är på hugget. Sniglarna har också vaknat till liv men som tur är har mina kunskaper i tältresande gjort att det går ganska snabbt att resa tältet. Vilket gör att jag hinner fly in i tältet innan paniken tar över, att ständigt ha något som surrar runt mig känns mer eller mindre påfrestande.

Jag inser att mina öron tydligen är attraktiva eftersom både knott, mygg och flugor gör sina anfall för att komma så nära som möjligt. Numera är det inte bara mygg, knott och getingar som uppskattar mitt sällskap utan även flugor. Med ett bihang på ca 5-10 flugor börjar jag förstå hur Forrest Gump måste ha känt sig. Antingen borde jag prioritera en dusch i nästa ort eller så kan jag passa på att uppskatta sällskapet eftersom resan blir lite mindre ensam då... Jag tror en dusch är aktuellt!

Dagens distans blev 47.43 km och den totala distansen är 1'552.64 km.

Dag 38 - Hällefors, Grythyttan och vidare...

Natten har varit bra trots allt regnande, att vakna upp och inse att jag får packa ihop tältet i regn kändes inte alls lockande. Regnat hela förmiddagen och jag kommer till Hällefors halvt djupfryst och väldigt förvirrad. Kartan visar ännu en gång brister som tröttar ut mitt tålamod. Som tur är ringer Mr Larsson som guidar mig rätt samt beordrar mig till att hitta café med kaffe. Jag får nog erkänna att efter första koppen kaffe börjar jag återgå till att bli människa. Hujedamig vilket humör denna morgon har bjudit på och vilken tur det är för mig att Mr Larsson tålde dagens aggressivitet. När kartan inte visar det som kartor är till för och i kombination med regn samt kyla så blev det aningen svårt för mig att hålla sansad. Men tur att det finns både kaffe och värme därtill affär så jag kunde tanka på mig för sydligare breddgrader. 

I skrivandets stund sitter jag i Grythyttan och har avverkat ca 25 km, här fanns ännu mer kaffe och därtill glass. Telefonen laddas och strax ska jag bege mig mot Lokala och dit är det ca 13 km. Förmodligen passerar jag Loka idag och går därefter mot Karlskoga. Dit når jag förmodligen imorgon och tänkte ta en lite lugnare dag, dvs prioritera ett biblioteks besök för att försöka uppdatera med lite bilder. Därtill är det mat och kanske en dusch som står på morgondagens agenda att försöka hitta. Men risken är stor att jag endast passerar genom Karlskoga och vandrar vidare. Livet på vägarna är trots humörsvängningar väldigt trevligt och mestadels mysigt om än att regnet kyler.

Dagens distans är ännu okänd men jag har några timmar kvar och lila bra att knalla vidare.

Dag 37 - Fredriksberg och Sävsjön - 150 mil

Gudars skymning så skönt det är att sova på en mosse, otroligt skön natt om än kall. Jag sov i min fiberpäls i natt men i övrigt så har jag hittat bästa tältplatsen. I och med att nätterna är mörkare så vill kroppen gärna ta sovmorgon, vilket passade utmärkt idag eftersom affären i Fredriksberg inte öppnar för ens kl 9. Jag knallar på ganska tidigt ändå men mest för att fly undan alla knott. Den som uppfann och skapade knott och mygg borde gå till världshistorien för sämsta utvecklingsförmåga. Finns det verkligen någon mening med dessa blodtörstiga odågor? 

På vägen ner mot Fredriksberg ser jag en vad jag uppfattar som lösgående hund alternativt en katt som går rakt emot mig. Först när djuret knappt tio meter framför mig viker av vägen inser jag att det är ju Micke räv som är på väg hem efter en vild natt. Klockan halv nio når jag Fredriksberg och blir smått salig av att se att ett Vildmarks Café uppenbarar sig mitt emot affären. Eftersom jag nu varit väldigt hungrig och utan ordentligt med mat i två dagar kunde detta café inte infinna sig mer lägligt. Jag köper kaffe och räkmacka samt en chokladtårtsbit. Jag passar på att ladda telefoner medan jag äter och stannar kvar i nästan två timmar. Därefter går jag över gatan och handlar på mig kvällsmat och frukost till imorgon. När jag börjar lasta på maten jag köpt kommer en dam ut från affären och går mot två överlastade cyklar. Jag frågar om hon är på semester och får till svar "engelska eller tyska?". Engelska svarar jag och precis då kommer hennes man ut från affären och det visar dig att paret har cyklat över 2'200 km från Schweiz. Men de har bitvis åkt tåg, men från Göteborg har de cyklat upp via Hagfors och är på väg mot Dala-Järna för att sedan cykla mot Mora. De avverkar ca 65-70 km per dag och blev glatt överraskade av mina ca 40-50 km per dag. Vi utbyte lite erfarenheter och ännu ett fantastiskt möte har berikat min utmaning. 

Jag knallar vidare mot ännu en genväg... och mot fler grusvägar samt enorma backar. Helt ärligt talat börjar fundera på om genvägar verkligen är genvägar om de alltid innehåller upp- och nedförsbackar utan dess like? Senan vid höger skenben protesterar väldigt mycket och sänker min hastighet. Trots det når jag efter långt om länge Sävsjön och precis lagom till att regnet ökat. Precis innan Sävsjön dyker en sjö upp som bjuder på badmöjlighet, men jag är lite för feg då vattnet är ruskigt kallt. Men kläder blir tvättade och likaså håret vilket känns otroligt skönt. I natt tältar jag vid en grusväg som leder till silverleden. Knottens näste nummer två... 

Dagens distans blev 44.47 km och den totala distansen är 1'505.21 km.

Dag 36 - Björbo och genvägar

Natten har varit helt okej om jag väljer att bortse från att tupparna på gården vid andra sidan älven inte riktigt lärt sig klockan. Galet värre hela natten men däremellan gick det alla tiders att sova trots min tältplats. Det börjar märkas att jag kommer allt längre söderut för nu är det allt mörkt om kvällarna. Jag var uppe med tuppen i gryningen och kom på så vis till Björbo väldigt tidigt. Rättare sagt vid kl 8 och affären öppnade inte förrens kl 11. Jag knallade vidare söderut och provade på en längre genväg med dess grusvägar och därtill backar.

(en fin grusväg och önskvärd grusväg i förhållande till dagens erbjudande, lervälling är inte trevligt)I kombination med regn blev grusvägarna mer lervälling och frustrationen över att gå och gå och gå men inte komma någonstans ökade. Jag upplever ett större problem med mina kartor eftersom de inte stämmer överens med verkligheten och med det menas att många vägar och sjöar inte finns utmärkta på kartan och orienteringen blir tämligen svår. Idag fick jag ringa min bror som via Google map fick guida mig ut ur genvägen eftersom det för mig var totalt omöjligt att förstå vart jag egentligen befann mig i förhållande till vad kartan visade och verkligheten. Tur för mig var att min bror var hemma och därtill uppkopplad annars hade jag nog fortfarande irrat runt på min genväg. Regnet öser ner idag men ännu i omgångar, men omgångarna upplevs som allt längre och längre. Långt om länge nådde jag Lindesnäs och funderade på att äta på herrgården men efter att ha insett hur lång jag behöver gå för att nå dit gjorde att jag ändrade mig och påbörjade vägen till Fredriksberg. Efter en stund når jag Frösaråsen och möter jag en gubbe vad ett hus som börjar prata. Det blir en kort pratstund eftersom jag vid detta laget är mer intresserad av en tältplats och har redan för dagen avverkat en rejäl distans. Men han ger mig värdefull information om att det nu är ca 12 km kvar till Fredriksberg. Precis utanför vägskyltarna slår jag upp tältet på en blöt mosse dom översvämmas av knott. Trötthet och hunger i kombination med tältresande är ingen lyckad blandning. 

Dagens distans blev 45.98 km och den totala distansen är 1'460.75 km.

Dag 35 - Djupa-Floda

Efter min matpaus i Leksand vandrar jag vidare mot Dala-Floda. Från Leksand infinner sig ännu en genväg och med genvägar nuförtiden menas grusvägar som inkluderar backar. Mellan regnskurarna som kommer hinner jag torka upp alldeles lagom till nästa skur och tålamodet beprövad igen. När genandet över grusvägarna är bemästrat kommer jag till vägar som istället för skogens kantas av åkrar. Tre fåglar skriker och gör utfall över den ena åkern och jag tänker att det kan ju i alla fall inte bero på min närvaro. Mycket riktigt var det inte jag som upplevdes som ett hot utan räven som blir skrämd av Görans rullande. Rätt häftigt att få se hur räven hoppar över åkern och därtill ger sig av in i skogen. Tältet restes precis utanför vägskyltarna till Dala-Floda vid en stig och som vanligt i en backe. Trött och hungrig efter en lång och påfrestande dag kan ha påverkat valet av tältplats. Jag hade hoppats på att kunna handla med mig lite mer mat och därtill infinna pizza eller liknande i Djupa-Floda men alla affärer och dylikt låg i fel färdriktning.

Dagens distans blev 47.8km och den totala distansen är således 1'414.77 km.

Dag 35 - Mot Leksand och Djupa-Floda

Natten har varit över förväntan när det gäller värme, sömnen har dock varit sisådär eftersom min tältplats begåvning ännu inte bättrat sig. Regnat titt som tätt i natt och Göran regn säkrades direkt eftersom fler skurar kan vara på intåg.

Morgonstund har verkligen guld i mun, efter att jag besegrade en seg backe började jag höra ett morrande och jag tänkte att "den lastbilsmotorn kan ju inte riktigt vara frisk" när den låter så mycket. Ju längre jag gick dess närmare kom ljudet som nästan lät lite plågsamt, men det visade sig vara varken en lastbil eller traktor utan en Humvee limousine vars motor fick kämpa för att besegra samma backe som jag precis återhämtat mig från. 

Men efter en kort distans på knappa milen når jag Leksand via Lima, och avnjuter nu en köttbullsmacka och kaffe innan det är dags att utforska vägen ner till Djupa-Floda. Jag kanske till och med kan nå Björbo idag men det återstår att ta reda på... Dagens distans är ännu okänd. 

Dag 34 - Att hitta rätt i Rättvik

Idag kom jag upp på vägen vid 06:30 efter att ha kämpat med att regnsäkra packningen. Regnar inte jättemycket idag men det är som dis och blöter ner väldigt mycket och väldigt fort trots att det inte är några stora regndroppar. Idag inviger jag mitt nya regnställ och inser att jag åter igen misslyckats med att hitta rätt storlek.

I och för sig valde jag en stor storlek för att få plats med kläder under men när storlek M motsvarar storlek XXL är det nästan så att jag drunknar i jackan och byxorna räcker till och blir över. Men det är skönt att få slippa sopsäcken i alla fall därtill har jackan en huva som skyddar lite mer. Jag knallar på idag men någon hastighet har jag inte eftersom senan ännu inte vill ge med sig. I kombination med vägar som är snirkliga som en berg- och dalbana därtill varierar i uppförslutningar och nedförslutningar får senan en större påfrestning än vad som är önskvärt. Men som tur är finns det apotek i Rättvik och med det även diklofenak. Jag hoppas kunna få ner svullnaden och på så vis få en större rörlighet. 

Längs med vägen till Rättvik hittar jag mängder med förpackningar från både McDonalds och Burger King därtill flertalet engångs muggar som indikerar kaffe. I och med det börjar jag fantisera om vad som kan stå på dagens meny, när jag når Rättvik är jag på det klara med vad jag ska beställa. Dock finns varken McDonalds eller Burger King i Rättvik och skräpet jag sett kommer förmodligen från Mora eller Falun. Glädjen över att nå Rättvik kändes inte längre speciellt euforisk men som tur var infann sig apoteket och därtill en pizzeria. Tack vare Mr Larsson fick jag idag lära mig isens betydelse för en fungerande sena så i kombination med mat kyldes senan ner med is. Efter maten var jag allt annat än vaken och lyckades med konststycket att gå vilse i Rättvik.

Att hitta rätt vore tämligen enkelt om jag bara hade studerat kartan i kombination med vad som stod på vägskyltarna. Blev nog någon kilometer åt fel håll innan jag lyckades förvirra mig ut på rätt väg. Dags för väg 70 mot Leksand som jag förmodligen når imorgon. Ikväll tältar jag några tiotal meter från vägen och hör både trafiken samt tåget väldigt tydligt. Perfekt uppsättning av tält ikväll med undantag av att underlaget återigen lutat samt infinner sig något hårt under tältgolvet. Men eftersom det regnar så får det allt duga för inatt.

Dagens distans blev 41.67 km och den totala distansen är nu 1'366.97 km.

Dag 33 - Arvet och fröken Populär

Otroligt skönt att få uppleva en varm natt och därtill en mycket skön säng. Sömnen har varit utmärkt och jag känner mig riktigt utvilad inför dagens distans. Att därtill få morgonkaffe och frukost känns idag som lyxigaste starten på dagen. Viveca slog följe med mig de första fem kilometrarna och visade mig vägen upp till väg 301 som går mot Furudal. I korsningen skildes vi åt och ännu en gång kändes det som att min utmaning allt mer förgylls med en guldkant, eftersom jag fått träffa så många fantastiska människor och samtidigt få utöka min kunskapsbank inom så många olika områden och ännu är min utmaning inte slut.

Trafiken på väg 301 är ruskigt otrevlig, lastbilar dånar förbi i hög hastighet samtidigt som vägen inte har någon direkt vägren. Trångt är bara förnamnet när det blir möte trots att jag tycker att jag spenderar mer tid att gå i diket än på vägen. Efter en kort stund vandrade jag in i Dalarna och känslan av att närma sig sydligare breddgrader börjar infinna sig. Senan är idag inte alls trevlig och även om den inte är smärtsam påverkar den min framfart. Hastigheten är inte riktigt tillfredsställande och jag får tänka om kring vad som blir dagens mål. Först hade jag planer på att nå Boda men eftersom det inte kändes möjligt blev det en del funderande. Under tiden som jag knallade på mot Furudal började jag känna mig aningen populär, en popularitet som blev allt mer panikartad eftersom getingar uppskattade mitt sällskap mer än vad jag uppskattade deras. I mitt tycke var det allt ouppfostrade getingar som var allt för närgångna för mig. Men ännu en lärdom är inhämtad, jag ska inte köpa fler schampo med körsbärsbloms dofter. Min nuvarande fanclub består alltså av knott, mygg och getingar, som tur är slipper jag skriva autografer till dessa odågor även om jag ibland applåderar åt deras irritationsmoment.

Jag nådde Furudal ganska sent idag men hittade en camping som tillhandahåller en pizzeria. När jag laddat batterierna i både kroppen och knoppen samt inväntar att telefonens batteri ska bli laddat inkommer två andra matgäster som börjar diskutera Göran. Jag kunde inte låta bli att korrigera deras tolkningar av vem och vad som kör rundor med sådan packning. Ännu en pratstund uppkom och det visade sig att paret var i från Helsingborg. Ibland är Sverige inte speciellt stort men ännu en trevlig pratstund innan det var dags att traska vidare.

I kväll tältar jag precis utanför vägskyltarna till Arvet och hann mer eller mindre bara få upp tältet innan himlen öppnade sig. Dagens distans blev 42.44 km och nu är den totala distansen 1'325.3 km.

Dag 32 - Voxnabruk via Lobonäs

I natt var det ännu en ruskigt kall natt, vilket förvånar mig mycket eftersom maj månad är slut och sommaren borde vara mer eller mindre på ingång. Kylan påverkar sömnen men eftersom mitt val av tältplats ännu en gång var en upplevelse kändes det som att jag låg och sov i en håla. Det fluffiga och mycket mysiga blåbärsriset var inte riktigt så mjukt och hållbart som jag önskat mig. Men jag kom ut på vägen ganska tidigt och kunde knalla igång kroppen och få upp värmen. Efter knappt 15 km hör jag ett "Hej" när jag passerar ett hus, det visar sig vara Monica som sett mig och som därtill bjuder in mig på en kopp kaffe. Med andra ord dagens räddare i nöden, eftersom gårdagens automat kaffe på Ica inte riktigt gick att benämna som just kaffe. Jag fick hälsat på Håkan och i samma stund dök Håkans syster Viveca upp och vi fick en riktigt trevlig fika stund. Jag fick äntligen möjlighet till att ladda telefonen igen vilket gjorde att min stress för att ta mig söderut till Voxna innan affären stänger minskade. Men roligast var att få låna Monicas våg och på så vis kunde jag för första gången sedan avresan väga mig. När jag var i Arvidsjaur mätte jag mig och då hade jag minskat med 5cm i midjan och därtill några cm på övriga matställen förutom runt låren som ökats med ca 1,5cm. Men att nu får väga sig kändes väldigt pirrigt och till min stora förvåning hade jag trots alla mil gått upp ett helt kilo. Efter en mycket trevlig stund med guldkant var det dags för mig att knalla vidare. Jag kan inte låta bli att förundras över alla trevliga möten jag får lov att uppleva längs med min resa. 

(Ett härligt gäng i Lobonäs, Viveca, Håkan,Monica och en 12 -årig buse)

Efter en sådan bra start på dagen kändes kommande kilometrar lätta, fram tills jag insåg vart jag egentligen befinner mig. Så långt ögat kan nå ser jag endast tallskog, tallar består av tre färgskiftningar: grått ner till därefter lite orange och upptill lite grönt. I min horisontlinje är allting endast grått, stundtals kändes kilometrar väldigt dystra eftersom jag går och går och går men kommer inte framåt.

Som tur var dök Viveca upp på sin väg tillbaka till Voxnabruk och erbjöd mig logi för natten. Ett erbjudande som jag verkligen inte kunde tacka nej till efter insikten om att dagen kommer att bli tung om inte omgivningarna skiftar lite mer. Efter byte av telefonnummer knallar jag på med lättare steg, i alla fall en stund innan senan gör sig påmind och drastiskt sänker min hastighet. Backarna har förvisso avtagit men inte ömheten i senan. Men efter långt om länge når jag Voxnabruk och mötts upp av Viveca och hennes man Sven. Jag får lära mig väldigt mycket om bygden under den korta promenad jag och Viveca går ihop med hundarna till deras hus. Att en hel by kunde gömma sig ett stenkast bakom tallskogen förvånade mig mycket. Väl framme fick jag ännu en kopp kaffe och därtill möjligheten att duscha. Jag känner mig verkligen lyckligt lottad som får möta så fina människor på min utmaning, när Viveca och Sven har köpt med sig en pizza till mig efter att de varit och handlat finns det inte längre ord att beskriva min tacksamhet. Att få kaffe, mat och därtill möjligheten att sova i en säng känns fantastiskt.

Dagens distans blev 46.46 km och den totala distansen är således 1'282.86km.

Dag 31 - Back(e) to hell

Tja... Nästan så känns det idag, ännu en natt som fungerat ganska bra med nackdelen att morgonens timmar översvämmas av mygg. I gårkväll regerande knottens och morgonstunden ägs av olidligt många mygg. Bästa investeringen än så länge är myggnätet för 50:-, dock tycker jag allt att myggen ändrat sin karaktär sedan jag första gången upplevde mygg på resan. Först var de stora och klumpiga för att sedan övergå till att bli små och mer attackerade.

Men som tur var hade jag inte många kilometrar innan jag åter kom ut på asfaltsvägar och kom till mer bebyggelse. Rättare sagt till Kårböle som jag hastigt sneddade igenom då jag påbörjar min vandring längs väg 296 som kommer att göra mig sällskap en tid framöver. Vandring är rätta ordet eftersom vägen ner från Fåssjödal har oupphörligt bestått av backar. Backar som med sin längd och lutning påfrestar min högra skenbens sena, och som jag försöker hitta nya sätt att angripa med foten för att minimera risken för skador. Efter vägen ner till Kårböle kändes det som att jag upplevt alla värsting backar på denna resa och att det inte kan bli mycket värre. Men jag hade fel, backen från Kårböle mot Los är segaste, längsta, kurvigaste och förmodligen den backe som bjuder på flest höjdmeter på denna utmaning. Pustande och frustande kunde jag bemästra backen som var segare än den segaste kolan. Men som tur är har jag fått uppleva Kullaberg därtill Kullamannens ultra som bjuder på tre bestigningar av Håkull från dess norra sida. Med den referens ramen känns dessa backar som ingenting även om de i stunden är allt annat än lätta.

Att mötas av skylten " höjd över havet 510 meter" kändes som en lättnad och därtill är jag nog på resans högsta höjd (än så länge) om inte en backe längs med väg E8 var högre. När jag väl kom upp möte jag ett äldre par som stannat för rast på en parkeringsplats, de beundrade Göran en stund och därtill fick jag lite information om Los. Efter en kort pratstund traskar jag vidare och av en slump upptäcker jag en ny skylt... "Mordplats".

En kall kår går längs ryggraden men när jag läser om mordet på det A4 ark som hänger under skylten blir känslan lite mindre kylig. Tydligen har det varit ett "Luffaremord" på den platsen någon gång under senare 1800-tal. Mord som mord men århundraden mellan dåtid och nutid gör att historien är lite mindre påtaglig. Dock intressant läsning och jag är fortfarande förvånad över att jag överhuvudtaget såg skylten.

Enligt mina kartor är orten Los rena rama metropolen i förhållande till orterna runt omkring. Jag fantiserade om både kaffe, bensinstationer, pizzerior och kanske till och med hamburgare på min väg mer mot Los. Lite för att dagens regnskurar påverkade känslan av dagens distans och när det är blöt, kallt och regnigt tar kilometrar oändligt mycket längre tid att bemästra. När jag väl når Los ser jag ett bageri med skylten café och kaffe, dock ser det mörkt ut och då skylten avslöjar att de stänger inom en halvtimme vandrar jag vidare i hopp om att hitta pizza. Jag hittade ingen pizzeria däremot en ICA och där passar jag på att handla på mig lite förnödenheter. Samtidigt infinner sig en kaffeautomat och å en obligatorisk kopp kaffe, eftersom kundströmmen är pulserande finns det tid att fråga personalen om matställen i byn men får då veta att det kan jag nog inte räkna med att det finns. Det blir på så vis ännu en runda inom affären för att infinna mat för stunden och som tur är uppenbarar sig även ett regnställ. Los är med andra ord ingen metropol trots sina 200 meter cykelbanor. Men en trevlig liten by verkar det vara trots att mina förväntningar inte riktigt införlivades.

Tältet monterades upp vid Losberget och ännu en gång kan jag bli förundrad över min förmåga att välja tältplats. Dagens distans blev 50.29 km och den totala distansen är 1'236.40 km.

Dag 30 - Mot Kårböle via genvägar...

Natten har varit över förväntan och med andra ord ganska mild. Gårdagens solsken gjorde förmodligen lite nytta och eftersom jag slog upp tältet på en mycket enskild plats har nattens sömn varit ganska bra. Att ta en genväg till väg 315 kändes som ett mycket bra vägval, men dagens genväg som Mr Larsson hjälpte mig att hitta därtill guida mig igenom via telefon ser nog personbästa på distansplockning via genvägar. Efter en kort sträcka på knappt 7-8 km kunde jag vika av från väg 315 och gå över dammarna vid Haverö.

En sträcka som inte infinner sig på någon av mina kartor men som kan ha besparat mig upp mot ca 10 km. Därtill blev det ganska spännande eftersom tre broar skulle bemästras, de två första gick tämligen bra men därefter övergick vägen från en bred och fin gångväg till att övergå till en skogsstig.

Med andra ord fick Göran ännu en gång visa sin talang för terränglöpning, rötter och stenar var små hinder i förhållande till vad som komma skulle. När jag ser bra nummer tre är den inte mycket bredare än Göran, som tur var alldeles tillräckligt bred för oss båda. Bron slutade med en kort trappa som krävde en kraftansträngning men med hjälp av både armar, ben och höfter lyckades jag trixa upp Göran i en engångs trapp-intervall.

Som tur var infann sig inga vittnen till detta trixande för jag kan tänka mig att åsynen av projekt "trapp-attack" är av en sådan karaktär att det kunde gått till historien. När broarna var avklarade infann sig en lång grusväg upptagen till väg 314. Längs med vägen fanns en kallkälla med tillhörande muggar och ju längre denna resa varar dess mer inser jag att kallkällor inte bör missas om de uppenbarar sig i vägkanterna. Vattnet är uppfriskande och därtill känns det skönt med något kallt efter trappan.

Väg 314 är en väg som kändes ganska lång, vilket kan bero på dagsformen eftersom huvudet inte riktigt hänger med idag. Väl nere vid Fåssjödal lämnar jag 314 och tar in på grusvägar ner mot Kårböle. En bra bit nedanför Känne slår jag upp tältet och har ca 13km kvar till Kårböle. Ikväll är det knottens afton och glädjen över tältets myggnät har förmodligen aldrig varit större.

Dagens distans blev 50.72km och den totala distansen är 1'186,11km.

Dag 29 - Mot Överturingen

Ännu en ruskigt kallt natt, men kom igång vid 06:00 och fick igång värmen i kroppen ganska snabbt. Idag har det inte hänt speciellt mycket, jag knallade på och efter ca 25km tog jag en timmes vila och passade på att torka ut tält och sovsäckar.

Precis innan Kroknäs fann jag en sjö med en liten möjlighet till badplats. Den badplatsen var inte mycket mer än ogräs och därtill en liten sandplätt som fungerade utmärkt för min del. Vattnet var dock kallare än kallast och fötterna domnade bort fortare än väntat, men otroligt skönt att äntligen få bada samt tvätta bort senaste grusvägarnas damm. Vädrets makter är verkligen på min sida under denna utmaning och solen tog hårt idag.

Några kilometrar innan Överturingen infann sig en genväg som bestod av någon form av skogsmaskinsväg, med andra ord två guppiga hjulspår som fungerade utmärkt för att studera hur Göran hanterar terräng. Inatt kom tältet upp några 100 meter innan väg 315.

Dagens distans blev 51.25km och totalt är jag nu uppe i 1'135.39km.

Dag 28 - Gällö

Efter gårdagens mäktiga distans och glädjeyra över att ha bemästrat en distans som för mig känts omöjligt slog jag upp tältet en bit innan Fisksjölandet. Jag kan numera påstå att jag måste vara Sveriges sämsta tältplats väljare, ännu en gång fann jag en kanonplats... i motlut. Dock kom jag på att om jag vänder tältet på ett sätt som gör att jag ligger raklång i samma riktning som lutningen så borde inte alla attiraljer ramla ner på mig eller hamna under mig. Det jag inte riktigt tänkte på var att en lutning är en lutning oavsett hur jag placerar tältet. Inatt har jag med andra ord kasat ner och sovit i fotändan av tältet och stundtals kravlar mig upp i huvudänden för att sekunder senare glida ner igen. Med andra ord att tälta är en utmaning i sig själv och jag kommer förmodligen behöva hela Sveriges längd för att lära mig hitta den bästa tältplatsen.

(bilden är taget vid ett senare tillfälle när jag faktiskt börjat lära mig konsten att slå upp tältet)

I övrigt har dagen varit över förväntan, jag kom ut på vägen vid 06:15 och inte långt därefter möter jag ett rådjur. En stund senare träffar jag på vad jag tror är min resas sista renar, jag tycker att de är lite för långt ner i Jämtland men antar att deras lokalsinne är likvärdigt med mitt eget.

Innan jag nådde Gällö har jag även mött en ekorre så dagen har verkligen börjat med trevligt sällskap. I skrivandets stund har jag nått Gällö och shoppat på mig mat för 4-5 dagar, därtill njuter jag av kaffe (som egentligen inte är speciellt njutningsfull utifrån dess smaksensation) och värmer mig innan jag börjar traska på ner mot Överturingen. Nu kommer jag att komma in på en del små vägar och därtill små orter vilket gör att jag inte har någon som helst aning om när och var jag kan hitta ström och mat igen. Men jag tänker mig att jag går ner mot väg 314 i höjd med Ytterhogdal där jag viker av ner mot Kårböle för att nå väg 296 som efter Kårböle kommer att bli min kommande kompis ett tag framöver. 

Dagens distans blev 49.12 km och den totala distansen är nu 1084.14km.

Dag 27 - 100 mil

Idag vaknade jag till regn, och större delen av förmiddagen har regnat bort. Idag tröttnade jag på att känna en mental utmaning, de senaste dagarna har varit kämpiga eftersom kylan om nätterna och kylan på dagarna är svåra att hantera. Det känns som att jag aldrig riktigt får upp någon värme i kroppen och med ett tungt sinne blir även distanserna längre och tyngre. Som tur är har jag fått peppande sms och support från andra håll som gör att det känns bättre även om det stundtals varit tungt. Det intressanta är att det tunga egentligen inte kan beskrivas som tvivel eftersom jag inte tvivlat om själva utmaningen i sig. Det mentala motståndet hänger förmodligen mer ihop med att jag sovit dåligt flera nätter i rad därtill i kombination med kalla dagar. Att därefter bearbeta trippmätarens mätningar och inse att jag inte hinner till Skåne på den önskade tid jag hoppats på har varit plågsamt. Som tur är har jag en extra vecka till godo och kommer förhoppningsvis att nå Skåne ändå innan tiden är slut. De senaste dagarna har jag även varit tung i sinnet på grund av att löpningen inte lossnar. Att gå genom Sverige är inte det jag planerat eller velat men som jag behöver förhålla mig till. Med andra ord är de senaste dagarna en enda stor dissonans i sig själv eftersom jag vill springa men kan bara gå. 

Idag har jag nått ner till Stugun och inhandlat en pizza, innan jag går vidare blir det även kaffe och en glass för att fira dagens distans därtill att jag nått halvvägs på mim resa. 1000 km är passerat och mer ska det bli innan dagen är slut. Sträckan mellan Ramsele och Stugun är förmodligen Sveriges backigaste väg, backe efter backe har erövrats och strax efter Mårdsjö stannade en vit skåpbil med två killar i och frågade om jag behövde skjuts. Jag tackade så mycket för erbjudandet men glad över att traska in 100 mil i regn fick mig att gladeligen tacka nej. Men ett möte som gladde mig mycket och därtill kände jag mig tacksam för att de inte frågade mig igår. Puhhh... I pizzerian i Stugun möte jag en farbror som kört taxi i 25 år och kände mycket väl till de backar jag precis erövrat, hans leende avslöjade att han mycket väl visste var jag gått någonstans.

I övrigt har de senaste dagarna inte erbjudit några nya möten och även om mycket av Norrland och Sverige består av skog är det fascinerande att se hur skogen växlar mellan olika sträckor. Stundtals består den av granskog därefter tallskog eller massor med björkar och annat trämaterial. Kalhyggen finns det gott om och likaså sjöar, men jag kan inte låta bli att förundras över vad som möter mig runt nästa kurva. Idag är en riktigt rolig dag och jag är både förvånad och otroligt glad över att jag klarat denna distans. Jag längtar förvisso söderut men för det har jag inte bråttom. Jag har äntligen börjat njuta för fulla muggar och denna utmaning är jag otroligt glad över att jag skapade mig möjligheter att påbörja. Varje dag erbjuder på nya utmaningar och jag har börjat förstå att hur jag upplever utmaningarna beror på hur jag själv väljer att förhålla mig till det jag upplever och lär mig. Slut på tunga dagar (hoppas jag) och snart dags att vandra vidare.

Dagens distans blev 50.39km efter att jag på okq8 blev firad och bjuden på kaffe för mina första 100 mil. Den totala distansen är således så mycket som 1'035.02km. Helt fantastiskt underbart att ha fått uppleva halva Sverige på längden. 

Dag 26 - Ännu en dag mot Stugun

Natten har varit ruskigt bra och äntligen börjar jag känna mig lite utvilad. Det blåser mindre idag men kylan är hemsk. Idag är det åter grusväg och större delen består av att hantera lastbilarna som kör skytteltrafik. Dagens sträcka känns oändligt lång och även tung då jag fortfarande upplever en mental utmaning. Det tog en evighet innan jag äntligen nådde till Borgvattnet och inte långt därefter slog jag upp tältet för natten. Dagens distans har erbjudit många långa backar som sliter hårt på en sena som sitter vid höger skenbens. Något oroar mig lite men eftersom jag inte vill påfresta senan för mycket väljer jag att korta ner även dagens distans.

Idag blev distansen 42.38 km och den totala distansen är nu 984.63km.

Dag 25 - Ramsele och vidare..

Resans tyngsta dag (än så länge), kallt och blåsigt med en brutal motvind. Dagen är tung då jag kommit in på resans första grusväg, med nytt grus som blåser torra dammoln över vägen.

Idag kom jag till Ramsele och det med ett tungt sinne, blåsten är mentalt påfrestande och svår att hantera. I Ramsele inhandlades kaffe och därefter skrovmål för att sedan handla på mig mat inför resan mot Stugun. Efter inhandlingen blev det ännu en kopp kaffe innan jag begav mig ut i blåsten igen. Jag kom inte långt innan jag gav upp för idag eftersom jag åter igen kom in på grusvägar med hiskeliga backar. I kombination med motvind och skytteltrafik med lastbilar som kör grusas orkade jag inte fortsätta. Tältet restes därför strax efter att jag lämnat Ramsele med en förhoppning om att blåsten lugnar sig till imorgon.

(en del hus är lite finare än andra)

Dagens distans blev bara 38.58km och efter en del fnattematik och omräkningar är den totala distansen nu 942.25km 

Dag 25 - Ramsele

Ett snabbt inlägg innan det bär vidare mot Stugun.. Blåsigt idag och brutal motvind.. Just nu allt jag orkar skriva, en bättre uppdatering kommer när jag nått ner till Stugun. Dit är det ca 89km och tills dess sparar jag på batteri. Ruskigt tung dag idag men vad är en utmaning utan motstånd? 

Dag 24 - Väg 90 och Jungsele

Efter 42 km sitter jag nu på pizzerian i Jungsele, dagens distans gick tämligen fort, fram tills 4 kilometers skylten till Jungsele. Det borde vara förbjudet att sätta upp skyltar med en sådan distans eftersom de fyra kilometrarna övergick till att kännas som 35km. Vägen till Jungsele blev lång och dryg, därtill har vädrets makter skiftat ordentligt idag. Först ljumna vindar (och äntligen en något varmare natt) därefter sommarregn för att övergå i klibbigt åskväder värme. Växelvis med isande vindar så dagens outfit har åkt av och på konstant idag.

Jag börjar inse att sommaren 2016 kommer bli sommaren då jag tar personligt rekord i bonnabränna. Humöret har dock åkt jojo idag men mestadels varit tungt, fysiskt känner jag mig bra och har inte några direkta bekymmer mer än kanske en kommande förkylning. Vänster knä blir starkare för varje dag och löpdistanserna utökas successivt. Men mentalt är det en berg- och dalbana, en sådan som i skrivandets stund är otroligt besvärlig att hantera men som jag vet kommer att förgylla min utmaning när den väl är avklarad. Utan dippar hade utmaningen förmodligen inte varit lika utmanande och därtill är det dippar som gör att jag kan uppskatta det roliga och fantastiska ännu mer när humöret är på topp. Men andra ord dippar ska bara erövras hur tunga de än är i stunden, deras förgyllningseffekt är värt det i slutet. På något vis tror jag att man växer inombords för varje gång man klarar av att erövra en dipp. Det är en del av den kunskap som utvidgar The Comfort Zone, ju fler dippar som bemästras dess lättare blir det vid kommande dipp. Frågan jag ställer mig är om en dipp och ett tvivel inte är samma sak?

Dagens distans är ännu okänd men strax dags att bege mig mot campingen i Jungsele som bjuder mig på en dusch. Tro mig det ska bli gudomligt skönt att få känna sig lite ren (utan horn).

(Dagens distans blev 50,32 km och den totala distansen är 903,67km)

Dag 23 - Åsele och väg 90

Förmiddagen kändes tung och mentalt påfrestande men efter maten vände humöret ganska snabbt av att jag hör ett "Hej".

Det var Stefan ifrån Göteborg som är ute på långkörning med motorcykel, dock med en ännu okänd destination som kanske kan involvera Nordkap. Med en burgare i magen och därtill en stor kopp kaffe och nu trevligt sällskap kom humöret upp på topp. Vi byte erfarenheter en lång stund och kom väl aldrig riktigt fram till vem av oss som var den galnaste. Dock riktigt härligt att få träffa någon som också är ute på vift och som har liknande inställning till utmaningar. Att aldrig riktigt veta vart dagen slutar eller hur är en charm i sig, ännu en sådan upplevelse som inte går att beskriva med ord utan som verkligen måste upplevas för att förstås till fullo. Ett "hej" kan göra otroligt mycket gott under denna sortens utmaning och ju längre min resa blir dess större blir min kunskap om hur lite som behövs för att förgylla någons dag. 

( jag räddade denna lilla dunboll ifrån ett kort liv när den infann sig mitt i körfältet strax efter Åsele)

Tältet monterades upp strax utanför Påludden efter 48.23 km, eftermiddagen involverade mer löpning dock på grund av flygande fän som jag ännu inte riktigt listat ut om jag verkligen tycker om dem. Den totala distansen är nu 853,32 km.

Dag 23 - Åsele och vidare...

Ännu en kall natt, dessa kalla nätter tär på humöret och därtill min glädje till vad det nu är jag håller på med. Idag kom jag ut på vägen vid 06:00 och det enda positiva med kylan är att morgonen befrias ifrån mygg. Kalla vindar idag också vilket biter hårt eftersom det blir av och på med jackan omvartannat. När det väl läar steker solen på men i kombination med vinden märks värmen knappast av. Idag är det en mental utmaning och pannbenet får arbeta hårt. Positivt är att jag börjar kunna öka på löpningen lite, korta distanser varvat med att gå gör att löpdistanserna ökar så sakteligen. Just nu längtar jag enormt mycket efter löpningen och att den ska fungera smärtfritt, att gå fungerar men jag är förmodligen ingen vandrare (i alla fall inte på asfalt). Men vad vore en utmaning utan mentalt motstånd? 

Idag har jag kommit ca 25 km och sitter nu i Åsele vid rondellen och ska snart bege mig söderut längs väg 90 mot Jungsele. En sträcka på ca 67km väntas och av de kan jag kanske uppnå 20-25km idag, resterande blir eventuellt imorgon. Jag hoppas verkligen kunna nå Jungsele imorgon och hoppas även på att slippa regn i några dagar till, så att humöret hinner bli bättre och utmaningen mindre kämpig. En kamp kan ta sig uttryck på många olika sätt, att vinna över sin mentala kapacitet borde således vara en jackpott. Tur att både bussar och busshållplatser håller sig undan en dag som denna. Dags att börja utforska väg 90...

Dagens distans är ännu okänd...

Dag 22 - Väg 365 mot Åsele

Natten har återigen varit kall och sömnen sisådär. Även dagen har varit kall och blåsig även om solen lyst hela dagen. Jag såg en bäver som solade idag men i övrigt har dagen varit lång och tråkig. Inget uppiggande har inträffat mer än att jag börjat ge mig tusan på att få igång löpningen. Kändes bra den biten jag sprang idag men vänster knä är ännu aningen ostabilt. Men hoppas på att kunna utöka löpningen och minska promenerandet. 

I övrigt känns det som att kroppen hittat sin rutin för denna utmaning. Jag vaknar oftast till vid kl 02:00 på natten om inget speciellt ljud väckt mig tidigare. Dock är det väldigt enkelt att somna om och jag vaknar igen vid 04:30 och inser oftast att jag har gått om tid kvar i sovsäcken. Jag somnar om och vaknar igen mellan 05:10-05:25. Jag kryper ur sovsäcken omkring 05:30 och börjar med att rulla ihop sovsäck och liggunderlag därtill packar ner de i sin påse. Därefter blir det en morgontvätt och ombyte från sovkläder till dagens outfit. Därefter packar jag ihop väskorna och förbereder den lilla väskan med dagens näringsintag. När allt är packat ställer jag ut det ur tältet och städar ur eventuella lingonsnår och dunfjädrar ur tältet. Jag brukar börja med att lasta på matlådan på Göran och därefter min stora svarta ryggsäck som har kläder och dylikt i. Sedan nedmonterar jag tältet och lastar på det samt sovsäck och liggunderlag. Uppe på tältpåsen placerar jag sedan min lilla väska eftersom jag vill ha den tillgänglig. Därefter blir det tandborstning och morgonbestyr. Denna process går allt snabbare och oftast är både jag och Göran på vägen och redo för avfärd mellan kl 06:05-06:30. 

Jag knallar på i ca 5-7km innan jag tar ett äpple som kroppen börjat se fram emot, förmodligen för den syrliga och saftiga smaken. Jag äter äpplet medan jag går och beroende på hur gårdagens matintag varit så kanske jag tar några rullande mackor därtill. Men oftast knallar jag på ytterligare 10-15km innan jag stannar för fler mackor eller vid något matställe om så tillhandahålls. Denna matpaus kan infinna sig allt ifrån att jag gått 15-30 km, och beror mycket på om jag når en by med möjlighet att köpa mat eller om det blir en dag med mackor. Pausen kan variera från 30 minuter till 2 timmar beroende på vart jag är och om batterier kan laddas under tiden. Därefter knallar jag på ca 20-25 km till innan jag letar efter en lämplig tältplats. Att slå upp tältet går nu för tiden allt fortare men det innebär inte att det blir bättre uppsatt. Inser mina bristande talanger i förmågan att kunna montera upp tältet på ett funktionellt sätt men finner mig ändå rätt nöjd med att det kommer upp. Ibland äter jag mackor efter tvättning och ombyte men det beror lite på hur och vad jag fått äta under dagen. Tältplats brukar jag hitta mellan kl 17:00-20:00 ibland senare men det har blivit allt mer sällan. Reser jag tältet vid ca 19 somnat jag ganska så gott vid kl 21:00. Om inte tidigare...

Dagens distans blev 50.36 km, den totala distansen återstår att räkna ut.

Dag 21 - Lycksele och vidare

Efter att jag lämnade Frasses lyckades jag infinna väg 365 mot Åsele, jag traskade på ganska bra och efter att ha fått mat i magen och Göran fullastad med mat kändes resten av dagen ganska ok. Kylan släppte efter och kvällningen blev riktigt skön, jag tältade precis efter byn Tuvträsk och fann en av de bättre tältplatserna än så länge på denna resa. Dock har jag ännu inte lärt mig att dra lärdom av tidigare erfarenheter och att tälta i någon form av lutning är intressant men ej funktionellt. 

Dagens distans blev 50.65 km och i skrivandets stund sitter jag och funderar på hur jag ska omvandla tidigare siffror så att jag får en korrekt total distans.

Dag 21 - Lycksele och en dag i deppträsket

Idag är en tung dag, natten har varit kall och jag har mest känt mig djupfryst. Att börja dagen med att vara kall och med kalla vindar hjälper inte humöret. Igår upptäcktes att jag glömt bort att kalibrera Görans trippmätare efter omstarten så distanserna efter Jokkmokk behöver jag räkna om. Något som egentligen är väldigt enkelt men som på denna utmaning blir mentalt påfrestande. En tung start på dagen som påverkar dagens upplevelser. Att få se en trana i morgonstund är en fantastisk syn men på något vis är denna dag enbart tung. Ingen direkt tvivel dag men en dag som bara är allmänt grå och tung.

I skrivandets stund sitter jag på Frasses i Lycksele och har inmundigat mat därtill ska jag handla på mig lite mer mat inför kommande dagar. Passar på att ladda telefoner medan jag har tillgång till ström, på ett sätt vore solcellsladdare och dylikt ett ypperligt komplement i min utrustning men samtidigt njuter jag lite av den spänning det blir av att se hur länge batterierna håller. Samtidigt är det väldigt skönt att kunna koppla bort den vardagliga skärmtiden och faktiskt bara vara. Något jag upptäcker ju fler mil jag avverkar är att mycket av tiden består av att förhålla sig till att ingenting blir som jag tänkt mig. Jag behöver ständigt förhålla mig till trafiken men även till mina egna önskemål om att uppnå en viss distans eller inte. Inser att mina tidigare försök och förväntningar om denna utmaning är precis så som det inte blir. Dagarna kommer och dagarna går, däremellan blir distansen vad den blir och upplevelser upplevs på ett sätt som inte går att förutse. Det är en riktig härlig känsla av frihet och av att bara vara som infinner sig. 

Snart dags att påbörja resan mot Åsele som jag hoppas kunna nå fram till på måndag. Dessvärre är måndag en röd dag vilket kan knixa till det för mig när det gäller möjligheter till att inhandla mat. Men jag hoppas kunna tanka på mig ordentligt innan jag lämnar Lycksele ifall jag inte hittar möjligheter innan Jungsele.

Dagens distans är ännu okänd...

Dag 20 - Väg 365

Idag började jag vid 06:00 och hade tänkt hinna med mina morgonbestyr innan jag gav mig upp på vägen. Men attsingen vad myggen är morgonpigga och därtill hungriga på frukost. Idag är det ruskigt kallt, blåsigt och därtill konstant motvind. Efter en stund gav jag upp och rotade fram både långkalsonger, fiberpäls och vantar. Det hjälpte en stund och efter några kilometrar passerade jag Norsjö och Norsjövallen, i det sistnämnda fanns en mack med kaffe och ström men att behöva vänta 40 minuter på att de skulle öppna kändes inte speciellt roande i den isande kylan. Dagens glädjeämne blev den lastbilschaufför som kör timmer i skytteltrafik, han har börjat känna igen mig då vi hälsat oräkneliga gånger på varandra och nu har han börjat sakta ner och vinka ivrigt även när han kör om mig från andra hållet. Precis efter Kvarnåsen tog jag mig en timmes vilopaus och passade på att torka ut sovsäckarna och tältet innan jag traskade vidare. Första riktigt smärtfria dagen och snart vågar jag springa på. Dagens har bjudit på fantastiska utsikter men med blåst och kyla har dagen varit tung att bekämpa.

Dagens distans blev 39,25 km och den totala distansen är 704,11 km.

Dag 19 - Mot Lycksele

Jag började som vanligt dagen ganska tidigt eftersom jag upptäckt att det lönar sig i distans vid dagens slut. Efter ca 25 km tog jag mig en timmes vilopaus, många renar ute på vägen idag. Vädret är fortfarande utmärkt men att traska på i långbyxor och långärmad tröja är varmare än varmast. Passerade idag Skellefteälven och även en linbana. Om jag inte minns fel så åkte jag med den linbanan för många år sedan när jag befann mig på en klassresa. Lite nostalgi även om jag starkast minns de sladdriga köttbullarna som serverades under färden. 

Livet på vägarna får mig att tänka och fundera mycket, vilket jag förmodligen även gör till vardags men tankarna tar sig ett annat uttryck längs med vägarna. Känner igen mig väldigt mycket i det som Mr Larsson beskrev att "man hinner tänka färdigt tankarna". På något vis är tankarna mer koncentrerade på det som händer i omgivningarna och på vägen men samtidigt tänker jag mycket framåt. Samtidigt som jag försöker njuta av den pirriga nyfikenheten av vad som kan komma att dyka upp runt nästa krök eller kurva. Mycket känns väldigt enkelt och okomplicerat längs med vägen vilket är en rätt häftig känsla att få uppleva.

Dagens distans blev 37,89 km och den totala distansen är 664,86 km.

Dag 18 - Mot Glommersträsk

Efter inhandling av kommande dagars krubb och därtill en Statoil frukost lämnade jag cirka klockan 10:15. Värmen ute är härlig men ibland som idag blir det för mycket av det goda. Armar och ben samt öron är redan sönderbrända av solen men jag tror att detta år kan erbjuda personbästa i solbränna (på både gott och ont). Precis innan jag nådde Aborrträsk stannade en bil och mannen i bilen var nyfiken på vart jag var på väg, därtill visade det sig att han drev lanthandeln i Aborrträsk och hänvisade mig dit om jag behövde förnödenheter. Jag tackade så mycket för informationen men valde att traska vidare, att besöka Aborrträsk skulle innebära 1-2 kilometers omväg och omvägar (även små) vill jag gärna undvika. Längs med vägen mötte jag idag väldigt många renar och de var dessutom allt annat än folkskygg. Trafikstörningar i både stora och små mått men road av djurens lugna temperament blev jag allt. I natt tältade jag i slutet av Brännberg, och imorgon är det åter dags att byta väg.

Dagens distans blev 40,54 km och den totala distansen är nu 626,97 km.