måndag 27 maj 2019

Vecka 21 - BUM 88 km = DNF

När det äntligen är dags för årets första ultra försök och det inte riktigt går som jag tänkt mig. I fredags kom jag loss lite tidigare från mitt arbetet och kunde köra norrut med destination Uddevalla. Väl där fick jag äntligen träffat Mariana och Calle igen som jag inte träffat sedan Tjörnarparen och Kullamannen. Riktigt roligt och trevligt att kunna utbyta lite förväntningar och packningstips samt ventilera tankar och funderingar inför kommande utmaning. För Mariana och mig innebar det att utmana BUM = Borås Ultramarathon 88 kilometer som går mellan Skatås (i Göteborg) och Borås  via Hindås på delar av Vildmarksleden och Bohusleden.
Klockan 08:00 gick starten i lördags och iväg kom vi, för min egen del blev det ett lite oväntat men ändå planerat tempo från start vad jag dock inte räknat med var värmen och bristen på toaletter i startområdet. Kombinationen gjorde att jag inledningsvis gick på för hårt och när jag väl insåg mitt misstag och försökte arbeta ner pulsen blev benen blytunga. Efter första 13 kilometrarna började jag oväntat att vända ut och in på magen och därefter var illamåendet en stående faktor. Vid första depån vid cirka 18 kilometer fick jag således kasta in handduken efter att ha utforska mer av innehållet i magen. Som tur var fick jag skjuts av snälla funktionärer till Hindås där jag kunde förmedla att jag inte kunde fortsätta och därefter blev det till att vila och tyvärr mer utforskande av allt jag tidigare under dagen försökt att peta i mig. 
Vildmarksleden var riktigt trevlig att utmana, delvis leriga partier efter gårdagens regn kombinerades med växlande stenpartier och fina löparvänliga stigar. Trots det snöpliga slutet fick jag några timmar i löparskorna och med vackert väder och gott sällskap kan det inte bli så mycket bättre.
Det blev en riktigt trevlig helg med Mariana och Calle samt fick jag möjlighet att hälsa på lite nya bekantskaper på leden. Dock kommer jag mest troligt utforska BUM igen men mest troligt om två år och efter att jag fått in fler mil under bältet. Aldrig tidigare har jag drabbats av så kallad löparmage på detta sätt och jag tar med mig nya och lärorika erfarenheter tills nästa ultra. Vilket förhoppningsvis blir om två - tre veckor och tills dess hoppas jag få in mer styrketräning och mer mil i kroppen. När inget annat funkar då är gummibjörnar inte helt fel... 

Vecka 20 - Ursa Major & Tre Timmar

Denna vecka har blivit till lite av en ofrivillig vilovecka, eller åtminstone fram till lördag. Veckan har rullat på oväntat fort och en vilodag blev till två och till tre och så vidare. Vilket har varit tämligen skönt eftersom det har blivit en del sena kvällar denna vecka. Delvis beroende på arbete och delvis beroende på min planering inför årets och nästa års ultra försök. Som det ser ut nu har jag Barkley Fall Classic och Kullamannen som stora mål i höst, innan dess kommer 2-3 andra och något kortare ultralopp att provas på. Nästa år kommer också erbjuda flertalet ultra försök och några riktigt spännande sådana samt så klart Kullamannen igen. Med tydliga mål och delmål tror jag att det blir lättare att göra grovjobbet och få in den träning som behövs. Tanken med mål och delmål resulterade i att jag en kväll i veckan hämtade ut packet som innehöll nya böcker läsa inför min "52 böcker på ett år" utmaning. Nu blir det inte riktigt en bok i veckan eftersom jag halkat efter något i läsningen, men om det finns 52 veckor på ett år och 52 böcker blir lästa under året så är det för mig helt klart godkänt. 
I skrivandets stund har jag precis läst klart Ursa Major skriven av Börje Allas, ett boktips som jag fick för några veckor sedan från Stig Allas som jag träffade på i Pajala under utmaningen år 2017 (Sverige Runt). En bok som fick mig att flertalet gånger om längta ut till landsvägen igen och den väckte minnen från utmaningen år 2017. Fjäll, svensk historia blandat med lite spänning och förmodligen en stor gnutta egen erfarenhet och kunskap invävt i ett växlande fokus som på något märkligt vis leder läsaren fram till en oväntad men spännande avslutning. Jag ser fram emot att läsa uppföljaren som författaren hintar om i periferin och att åter få ta del av huvudpersonen Tijos kunskaper om allt från fjäll, militära kunskaper och andra äventyr och utmaningar. En annan bok som jag också nyligen läst klart är Tre timmar skriven av Anders Roslund, denna bok är efterföljaren till Tre minuter som jag läste tidigare i år. Även denna bok bjuder på spänning och jag får nog erkänna att jag blev lite överrumplad över hur spänningen lyckades få mig som läsare att inte vilja sluta läsa för ens jag fått ta del av slutet av. Förhoppningsvis kommer jag få ruljangs på läsandet av böcker, om än mindre än 52 böcker återstår att läsa känns det skönt att ha något att se fram emot efter en löprunda eller två... 

söndag 12 maj 2019

Vecka 19 - Fem gånger löprundor och konsten att uthärda "loopar"

Denna vecka har erbjudit fler mil i löparskorna, när solen börjar gå upp allt tidigare då blir det lättare för min del att ge mig ut på morgonkvisten. Början på veckan erbjöd således tre fina morgonrundor och med en liten tidspress i form av att hinna hem i tid för att hinna förbereda dagens arbete. Det har varit en ganska kylig vecka och först igår (lördag) kändes det som att värmen är på väg tillbaka. Blev igår till att testa en ny löprunda, en runda som jag funderat på ganska länge men som jag inte riktigt tagit mig an tidigare och som egentligen bara är en påbyggnad av mina tidigare utforskade rundor.
Det kändes riktigt skönt att komma ut i solen och få uppleva nya delar av skogen som jag tidigare inte sprungit vilse i. Bokskogens grönska är stundtals förtrollande och lite magiskt vilket underlättar löpningen när det finns vackra omgivningar att beskåda. En av fördelarna med att utforska ny terräng är just den härliga känslan av att inte veta vad som finns bakom nästa kurva. För min egen del utforskar jag skogen allt mer i jakten på att hitta den ultimata backen, inför höstens ultra försök kommer jag behöva få in en obeskrivlig mängd backträning. Dels inför Barkley Fall Classic och dels  även inför Kullamannen, nu är ju inte backar min starkaste sida eftersom jag har en fallenhet för att tycka det är roligt nedför men ack och ve för uppförsbackar. Dock har jag ännu inte hittat mitt smultronställe för backträning så letandet får allt fortsätta. Jag skulle kunna göra det enkelt för mig och utnyttja Kullaberg, men det känns inte riktigt rätt att "tjyvträna" allt för mycket på berget innan hösten. Några Kullabergslöpningar hoppas jag få in under sommaren men inte överdrivet många.
Idag (söndag) kände jag att min löpning behöver få in mer distans och således övervägde jag flertalet alternativ, ett var att köra till Falsterbo och slutföra min löpning runt Skanör/Falsterbo eller köra till Glimåkra och få in ca 40 kilometer via kust till kust-leden, eller prova på Örjabäcksleden/Vegeåleden? Det slutade med att jag egentligen inte hade någon lust att köra någonstans, men jag tog bilen bort till en av korsningarna på min vanliga löprunda. Jag parkerade där för att sedan ge mig ut på fem "loopar" som inkluderar mina fyra vanligaste löprundor och gårdagens nyfunna löprunda. Vilket blir ca ett varv på 9 km, ett varv på 6 km, ett varv på 5 km, ett varv på 4 km och ett varv på 2 km. Min målsättning är att få in cirka 30 kilometer i löparskorna och det kan innebära ett bonusvarv eller två. Bilen kom till nytta eftersom jag kunde använda den som depå och således slippa springa hem mellan varven och i bilen fanns både vatten, saft och diverse tilltugg finns för påfyllning. Det som för mig kändes svårast var egentligen första varvet då det var som längst kvar i distans men för varje steg som togs dess mer krympte de 30 kilometrarna och det blev lättare mentalt att bryta ner återstående löpning. Egentligen uppskattar jag mer A till B löpningar där jag kan springa från en punkt till en annan och sedan vara "klar", att uthärda varv på varv på varv är för mig en kämpigare kamp. Dock fördelaktigt att alla varv inte var identiska utan varierade lite för varje varv som jag bemästrade.
Den totala distansen hamnade på 26 kilometer vilket är lite mindre än vad jag hade hoppats på men inte så konstigt eftersom jag kortade ner rundorna något genom att bilen blev min depå. Det blev heller inga bonusvarv eftersom benen blev bra slitna under dessa första fem varv. Förra helgen införskaffades ett par nya löparskor som har testats hela veckan och som kommer bli mina nya förbundsförvanter ett tag framöver. Känns som att jag köper skor i tid och otid men till mitt försvar så är de senaste införskaffade Merrell Trail Glove 5 skorna egentligen mina kommande arbetsskor. Mina andra Merrell trail glove 4 skor används också flitigt dock är jag tveksam till om mina fötter verkligen är tillräckligt härdade för att springa kommande ultra på 88 km i trail glove 4 skorna. När jag fick presentkort av mina tidigare kollegor när jag byte arbetsplats och då jag inte riktigt vetat vad jag behöver kändes det som ett ypperligt val att prova på ett par Altra Timp 1.5 skor. Jag får erkänna att jag är positivt förvånad över känslan i löpsteget och det ska bli riktigt spännande att bli bundis med dessa skor. Dock kommer jag fortsätta att springa i Merrells skor men ännu har jag inte hittat en riktigt bra modell från Merrell som erbjuder zero drop, bredtåbox och bra grepp. Merrells Bare Access Flex skor är ju fenomenala på ett sätt och specifikt på asfalt men de är mycket mindre lämpliga i terräng och när jag inte vet vad för underlag som väntas på kommande ultra vågar jag inte riktigt chansa på att inte ha grepp under skorna. 

söndag 5 maj 2019

Skånes högsta punkt - 212,2 meter över havet

Jag har under en längre tid och egentligen flera månader funderat på en tilltänkt löprunda som i mina beräkningar borde ge mig cirka 24 kilometer, och det är kilometrar som är relativt lätt löpta. Eftersom jag missade årets första ultraförsök för några veckor sedan på grund av förkylning har jag nu en gyllene chans att ta tillvara på min tilltänkta löprunda inför kommande ultra. Som det är nu behöver jag samla in alla kilometrar jag kan och samtidigt justera allt som har med utrustning och mat att göra. Om knappa tre veckor infinner sig nästa chans för en ultra så nu kommer varje helg förhoppningsvis erbjuda 1-2 långpass i löparskorna.
Jag har sedan några helger tillbaka tänkt att genomföra min löpning men har på något sätt undvikit att ta tag i att faktiskt se över om det är möjligt. Förra helgen tog jag på mig löparkläderna och skulle precis gå utanför dörren då jag känner att idag är inte rätt dag. Som tur är var det igår rätt dag, allting kändes rätt från det att jag vaknade till att jag kom iväg, började dagen väldigt lugnt med sovmorgon och frukost innan jag tog tag i lite städning och diskning. Kort efter lunch snörade jag på mig löparskorna och jag hann nog knappt en kilometer  utanför ytterdörren innan första hagelskuren gjorde mig sällskap.
Under den tiden som jag var ute hann det hagla flertalet gånger om och till slut tappade jag räkningen på antalet hagelskurar. Något som till slut fick mig att ta på både jacka och långbyxor, kylan från de överhängande molnen gjorde löpningen aningen kylig. Fördelen med väderleken är att det gällde att hålla igång löpningen hela tiden för att inte tappa värmen. Då jag redan haft min premiär för shorts i år så vill jag i största möjliga mån springa i shorts dock fick jag igår ge vika utifrån att kylan blev alldeles för påtaglig. 
Min tilltänkta löprunda har som destination: Skånes högsta punkt som är 212,2 meter över havet, en punkt som inte erbjuder någon som helst form av utsikt och som består mest av en snårig stig. Jag får erkänna att jag blev lite konfunderat över att det inte fanns något mer att se, men för min egen del innebar löpningen mest en chans att samla distans och således är resan viktigare än destinationen. Väl vid Skånes högsta punkt var det bara till att vända hemåt igen.
Längs med vägen såg jag något som jag aldrig tidigare beskådat och som vad jag fått lära mig nu efteråt är en barkborrefälla (se bild nedan). Jag har inte efterforskat mer vad en barkborre är för något men förmodligen är det ett skadedjur för naturen och då kanske denna fälla kan vara till hjälp att rädda skogen?
På vägen hem fick jag beskåda naturens egna magi när värme möter kyla, diset dansade rundor när solen värmer upp den svalare marken och det känns som att våren trots allt är på ingång även om det snöade/haglade i natt. och dagen har erbjudit mer kyla än på länge. 
Gårdagens löpning landade slutligen på 25,42 kilometer och väl hemma inser jag att löpningen inte kunde bli mycket bättre. Jag behöver fortfarande göra justeringar omkring mat och hitta rätt intervall för matintag, igår väntade jag lite för länge med att äta och jag tror att det påverkar även om det är marginellt och på 25 kilometer är mat inte riktigt nödvändigt, men då jag vill springa längre än så behöver jag hitta ett sätt som fungerar. Efter gårdagens löpning har jag funderat vidare eftersom jag skulle kunna få till ännu en fin löprunda till den högsta punkten om jag istället väljer att utforska Skåneleden på vägen dit och hem. Förmodligen blir det mer terräng och lite längre distans vilket kan bli perfekt lite längre fram i sommar. Bäst av allt var att löpningen hem bjöd på flera nedförsbackar...

fredag 3 maj 2019

Vecka 18 - Vildsvin på bakgården

Denna veckas löpning har verkligen gått över förväntan, jag har utforskat lite nya löparrundor i skogen runt omkring stugan och jag har hittat en ny favoritrunda som jag nu nöter ut. Flera kvällar i veckan har jag lyckats komma ut och fått in en bra känsla i löpsteget och det känns obeskrivligt bra. Vackert väder gör ju inte löpningen mycket svårare och känslan att bara kunna släppa allt som har med arbete, renoveringar och andra "behövliga" saker att göra är obeskrivlig. Dock har jag insett att jag bor i de "skånska" raksträckornas näste det vill säga ett stort område som motsvarar en skånsk version av Norrlands alla raksträckor. 
Igår kväll när jag snörade på mig skorna och begav mig ut i skogen kändes det något kyligt i luften, lite lättare regn gjorde mig stundtals sällskap men stora delar av rundan bjöd på uppehåll. När jag har cirka 1,5 kilometer kvar hem till stugan kommer jag ut vid en trevägskorsning i virrvarret av grusvägar, och på rutin svänger jag vänster för att fortsätta min löpning hem och i samma stund hör jag ett dovt dånande. Ett ljud som kom från cirka 15-25 små kultingar som sprang omkring i letandet efter dovhjortsmat. Jag hinner precis lyfta blicken då jag ser ett stort viltsvin springa över vägen cirka 20 meter framför mig med 2-3 kultingar i hälarna. Instinktivt stannar jag upp för att försöka överblicka situationen, det visar sig att jag högst ofrivilligt hamnat mellan mamma vildsvin och kultingarna och det kändes inte alls bra. Jag övergår till att börja gå eftersom jag inte vill skrämma upp varken mamma gris eller kultingarna, samtidigt har jag tur då kultingarna endast har intresse för maten och inte för en oinbjuden middagsgäst. När jag nästintill passerat kommer mamma gris med bihang springandes över vägen igen i sällskap med två andra fullvuxna vildsvin. Det är sällan jag blickar bakåt när jag är ute och springer men ikväll kändes det befogat att se efter så att jag inte får ofrivilligt sällskap med mig hem... 
Förutom nya löparrundor och nya bekantskaper i skogen experimenterar jag med lite nya matalternativ att ta med mig ut på löpningar. Smoothie för barn är förvisso relativt god men jag köpte faktiskt portionerna mer för att testa på att använda förpackningen. Innehållet kan ju variera men påsarna är både små och praktiska samt lätta att återförsluta. Nu ska jag bara komma på vad jag ska fylla dem med... 

Vecka 17 - Öresundsleden & Falsterbokanalen

Kände mig lite rastlös i fredags och tänkte att jag kunde köra upp till Glimåkra för att fortsätta min resa på Skåneledens Kust till Kustled, men när jag väl kom till Glimåkra insåg jag att denna helgen kanske inte är den bästa för att göra det då en stor orienteringstävling skulle gå av stapeln dessa dagar. När jag vaknade upp hemma på lördag morgon kände jag mig fortfarande aningen rastlös och tänkte att det kanske kan vara lämpligt att testa någon av de andra skåneleder som finns. Jag körde ner till Falsterbo på förmiddagen och påbörjade min första etapp på öresundsleden, jag kanske inte ser speciellt lycklig ut på bilden men den avslöjar den tveksamhet som infinner sig när jag är lite osäker på vad jag idag ger mig in på.
Något kyligt i vinden men ack vilken dag i löparskorna, jag började min löpning ut med Falsterbokanalen och med regntunga skyar vid horisonten blev det ett mäktigt intryck. Kort efter kanalen gick leden över till sanddynor och sandstrand vilket gav mina ben en smärre chock. Med sporadisk löpning i början av året var det inte det bästa upplägget för min del att gå "all in" på sanddynor men ruskigt roligt var det och jag fick verkligen kämpa för att komma framåt. 
Vädrets makter var idag på min sida, även om kyliga vindar infann sig fick jag känna på riktig vårvärme i solskenet. Vyerna under dagen var magiska och aningen obeskrivliga även om jag känner mig lite mer än tveksam till all sand i skorna. 
Sanden var relativ lättlöpt dock är min förmåga att läsa kartor under alla kritik, två felaktiga vägval på vägen ner till Falsterbo och väl på skåneleden tappar jag bort leden och får en extra kilometer eller två ut på en ödslig udde. 
När jag väl hittat tillbaka till skåneleden passerades en golfbana vars golfare hade en fenomenal förmåga att slå alla bollar utanför banan. Något som jag ställer mig aningen skeptisk till eftersom golf för mig har handlat om att faktiskt försöka hålla sig på banan och inte i det höga gräset vid sidan om. Några andra som förmodligen gillar högt gräs är korna som vilade middag i hagen efter golfbanan, riktigt trevliga typer även om jag föredrog att de faktiskt låg kvar trots att jag spatserade förbi.
Efter lite om och men hittar jag ännu en skåneledsskylt, dock en skylt som gör mig förvirrad sett till distanserna. Kroppens energidepåer pockar på och jag får ta beslutet att korta ner dagens tilltänkta löpning. Min första tanke var att ta Falsterbo/Skanör i ett svep och i en sammanhängande löpning, men med hunger och påtalande kyla kände jag att lite är bättre än ingenting alls.
Därav tog jag beslutet att vika av genom hagen och ta den korta delen av skåneleden... 
Tills jag kom till nästa skylt som förvirrade mig ännu mer, men mot Falsterbokanalen ska jag... 
Efter en kortare löpning hittade jag ut till andra sidan Falsterbo och fick beskåda både Öresundsbron och Turning Torso...
Vass har spolats upp några hundratals meter från strandkanten vilket visar på hur högt vattenståndet kan vara under höst och vinter. Med den tur jag har så är det lågvatten vilket skapar en häftig bild av hur det tidigare har varit ...
Lyckan när jag hittar tillbaka till hamnen där jag parkerat bilen, men först får jag passera en fårhage med "dagsfärska lamm" vilket var riktigt mysigt att beskåda. Eftersom jag kortade ner min löprunda landade dagens distans endast på 13,62 kilometer, men nästa gång jag kör mot Falsterbo kommer hela udden att utforskas igen. En härlig dag i löparskorna är över och vem vet vad som väntar härnäst?

Vecka 16 - Påskledighet och nya löparskor

Påskhelgen introducerade sig med vackert väder, vilket gjorde att det blev lite oväntade utflykter samt lite oväntade löprundor. Även om påskhelgen har erbjudit ledighet så har jag inte haft någon riktigt motivation till att ta tag i att göra något speciellt. Således blev det bara lite besök hos nära och kära och därtill lite lättare löpning hemma i bokskogen... 
Det märks att våren är på gång då bokarna börjar bli allt grönare för varje löprunda och det är rätt mäktigt att få ta del av skogens omväxling till vår skrud.
Tidigare i veckan beställde jag nya arbetsskor eftersom jag fått beviljat ännu en sommar där jag kan få lov att arbeta lite extra på helgerna. Nackdelen var att jag beställde löparskor som arbetsskor detta eftersom mitt extra jobb inkluderar flertalet kilometer per arbetspass och det i sig är en stor fördel men vem är jag till att kunna låta bli att provspringa skorna? Det går ju bara inte att låta bli... 
Men vad blev det för skor? 
Merrell är ju fortfarande mina favoriter och denna gång blev det ett par Merrell Trail Glove  5 
Efter några kortare löprundor får jag nog lov att erkänna att jag hittat mig ett par nya favoritlöparskor, blir dock svårt att använda dessa som arbetsskor då de är alldeles för sköna att avverka distans i. Men än så länge är det alldeles för tidigt att göra en utvärdering av skornas hållbarhet och så vidare, dock infinner sig en viss förtjusning i att ha hittat nya löparskor att utforska....