torsdag 18 juli 2019

Vecka 29 - Mini semester och ett resande äventyr

Tidigare i veckan infann sig semesterkänslan i lite större grad än väntat, men jag lyckades flexa ut lite tidigare än väntat under tisdagen och kort därefter bar det av mot nya äventyr. Började med att packa klart bilen vilket har visat sig vara lika klurigt om inte klurigare än att packa resväskor. Därefter blev det till att utforska E4:an norrut mot Jönköping och vidare mot slutdestination Åre.
Dock blir en resväg sällan som planerat och i höjd med Skillingaryd och strax söder om Jönköping hostar bilen till och glödstiftslampan börjar blinka tillsammans med en sympatiserande motorlampa som distinkt började lysa upp instrumentpanelen. Bilens säkerhetssystem kickade in och helt plötsligt inkluderade min resa en maxfart på 100 kilometer och cirka 30 kilometer i diverse små motlut.
Efter att ha lunkat på och envist tagit beslutet om att fortsätta mot alla odds blev det till slut ett stopp i Örebro och dags att invänta en morgondag och en bilverkstad med tidiga öppettider. Jag som hade hoppats på att få åtnjuta en första riktig semesternatt i bilen vid någon mysig sjö fick istället utforska en tom parkering. 
Efter en natt i bilen insåg jag att det inte vore helt fel att prioritera att installera ventilationsfönstret som kom till bilen tidigare i veckan. Fönstret inkluderar både myggnät och mörkläggningsgardin vilket för min del kan bli en ypperlig installation då jag behöver både myggnät och ventilation. Dock återstår en liten fundering i att lista ut vart i biltaket det är lämpligast att montera detta fönster. Vilket får bli en fundering som jag får fundera ut när jag väl är hemma igen. 
Väl vid en märkesverkstad fick jag beskedet om att det är avgasåterföringsventilen (EGR - ventilen) som gett felkoder och som mest troligt inte fungerar optimalt längre. Om jag fortsätter min resa kan jag riskera att sätta igen partikelfiltret och att byta både ventil och filter skulle enligt verkstaden kosta omkring cirka 40´000 kronor. Vilket för mig inte är ett alternativ att betala och det i sig har gjort att jag fått hitta nya möjligheter för att ta mig till Åre. 
När väl tågbiljetten till Åre var bokade blev det till att fördriva lite tid med att sova ikapp mig efter nattens oroligheter, samt blev det till att läsa en hel del sidor i pågående bok i väntan på att 24seven gymmet tvärs över gatan skulle öppna. Efter en varm natt i bilen känns det som att en dusch stod på min prioriteringslista och ett pass på gymmet är ju inte helt fel i väntan på att tåget mot Åre skulle avgå. Som tur var fick jag tips om att ta nattåget upp till Åre vilket gjorde min väntan i Örebro lite längre men samtidigt fick jag logi över natten. 
Att vakna upp till magiska morgonvyer är inte helt fel, samtidigt som längtan ut på landsvägen ökar med dessa vyer. Tågresan har gått över förväntan och största delen av tiden gick åt till att slumra och försöka sova bort största delen av resan. Känns lite svårt att sova gott i sittande ställning men jag är förvånad över hur bra det gick trots att det var tämligen fullt på tåget. 
Väl i Åre blev jag upphämtad av Mariana som tillsammans med Calle anlänt tidigare i veckan, därefter blev det lite frukost och för min del en tupplur medan Mariana och Calle tog en kortare löprunda. Kändes för mig alldeles ypperligt att sova ut lite efter en skumpig natt på spåren.
Efter lite lunch tog vi tillfället i akt att reka en del av banan som Calle ska tävla på i helgen. En runda som bjöd på magiska vyer och för min egen del blir det också till att reka omgivningen eftersom Åre och dess omgivning kanske inkluderas när jag väl kan ta tag i att fortsätta min Sverige runt utmaning. Jag får erkänna att omgivningen är magisk omkring Åre trots att det är sommar och ingen högsäsong. Skog och djupa dalar i en svindlande variation, det här med semester känns inte helt fel trots allt...

fredag 12 juli 2019

Vecka 26 - 27 - 28 Snart vankas semester och nya äventyr

Bloggen har som vanligt halkat efter den senaste tiden, vilket på sätt och vis känns naturligt eftersom mitt vardagliga arbete erbjuder en majoritet av timmar framför dataskärmen. Därtill har jag fått allt fler extra pass på mitt andra arbetet vilket gör att jag ibland halkar efter med allt jag vill och planerar att göra. Dock känns det väldigt bra att återigen vara i tjänst och mitt extra arbete erbjuder möjligheten till att plocka in distans och steg om än i gående form. Extra pengar är inte heller helt fel när stugan renoveras för fullt samt kommer ombyggnaden i bilen att kosta på lite och därtill kan det vara skönt att lägga undan lite pengar för kommande semestrar och resor. Här om morgonen bjöd Söderåsen på magiska vyer en tidig morgon på väg till gymmet (se bild ovan), vilket ger lite guldkant på tillvaron samtidigt som beslutet att åka till gymmet kändes lite extra bra. 
Sedan senaste inlägget har läsningen kommit igång igen och bland annat har jag läst Stora löparboken för kvinnor skriven av Jessica Almenäs och Lovisa Sandström. En bok vars träningsprogram har inkluderats på gymmet samt kommer en del av upplägget omkring löpträning att beaktas framöver. Känns som att jag verkligen behöver investera i lite nya tankar och idéer omkring löpning eftersom jag just nu känner ett enormt motstånd till att få på mig löparskorna. Längtan ut i löparskorna har nästan ersatts av en fruktan att ge sig ut vilket skapar mentala hjärnspöken som trasslar till den enkelhet som egentligen finns i löpningen.
Jag har äntligen tagit mig tid att läsa Markus Torgebys bok Löparens hjärta, en bok som bjöd på många funderingar och både en del bekanta samt obekanta perspektiv på löpning. Enkelhet i all ära men ibland kan det enkla bli till just det svåra. När något så enkelt som löpning blir till ett komplicerat och ackompanjerat trassel av tankar, känslor och förväntningar, besvikelser och förluster då finns det endast ett sätt att trassla rätt det trassliga genom att snöra på sig skorna och ge sig ut.... En tanke göder en känsla som blir till en handling... så enkelt men ack så svårt. 
Jag har även  hunnit läsa klart Koka Björn som är skriven av Mikael Niemi, en bok som i sitt skrivna sätt påminner lite om Sherlock Holmes och "elementary Mr Watson". Samtidigt erbjuder den en resa upp i norrland på 1800-tal vilket är lite spännande dock som läsare får man ständigt påminna sig om vilket årtal det är man som läsare befinner sig i. Just nu håller jag på att ta mig igenom boken Ju mindre du gör desto mer får du gjort skriven av Tommy Hellsten, en bok som verkligen bjuder på djupare reflektioner och där det finns något tänkvärt på varje sida. En del böcker kan jag läsa för ren nöjesskull medan andra böcker får mig att reflektera mer samt ta till mig dess innehåll på ett mer lärorikt sätt. Jag tror faktiskt att denna bok är en av de böcker som fått mest understrykningar som i en förlängning kan erbjuda djupare analyser och insikter om diverse aspekter på livet i allmänhet.  
En av fördelarna med mitt extra jobb är de extra pengar som trillar in, denna vecka har jag tagit mig råd att ordna till bilen innan stundande semester och stundande landsvägsäventyr. Den spräckta framrutan har blivit bytt (stenskott är aldrig roligt och inte mitt framför förarplatsen) och därtill blev det i morse en besiktning. Därefter lämnade jag in bilen på en helrekond för att försöka få bort en del av den röklukt som infinner sig från tidigare ägare men också för att få skåpet utrensat från allt grus och alla skruvar som skramlat rundor. Känns lite ovant att köra runt i en relativt ren och glänsande bil.
Även skåpet fick sig en omgång idag, jag bad förvisso bara om dammsugning men fick hela insidan polerad och vaxad. Så snart jag får en helg ledigt ska jag ta tag i ombyggnationen av skåpet, ett takfönster är beställt och därefter planeras att införskaffa isolering och lite trevligare inredning. Dock kommer det bli en provisorisk inflytt redan inom några dagar då det vankas roadtripp upp till nordligare breddgrader. Fördelen med allt vax är att myggorna kommer mest troligt få en kamp i att stanna kvar på fronten. Ska dock bli riktigt roligt och spännande att få komma iväg igen...
En del nätter när jag arbetar extra bjuder på lite ljuvliga perspektiv, en av de stora fördelarna med nattjobb är för min del upplevelsen av att vara vaken när naturen förädlas utmed de sena och tidiga timmarna. När skymning blir till morgon... 
Samma plats, men i olika timmar... Känns ibland lite för bra att få betalt för att få beskåda naturens alla variationer och som tur är har jag än så länge klarat mig undan den värsta regnstormen och snöstormar. Kanske dags att sluta skriva då det vankas arbete imorgon... uppstigning kl 04:00 en lördag och söndag känns som en utmaning och om jag har tur kan det bli lite löpning efter allt jobb.

söndag 23 juni 2019

Vecka 22 - 23 - 24 - 25 och 89 dagar kvar till start

Senaste fyra veckorna har för min egen del inneburit en hel del utmaningar i vardagen som i sin tur gjort att jag fått prioritera bort bloggen (igen). För några veckor sedan har jag börjat införa lite nya rutiner (igen, känns som att jag startar om mina rutiner var och varannan vecka) vilket gör att jag numera utforskar gymmet tre dagar i veckan tillsammans med Åsa. Som tur är för min del så har Åsa betydligt bättre koll på övningar och dylikt som ett gym kan erbjuda och med hennes hjälp kanske jag äntligen kan bygga grunden för goda förutsättningar i löparspåret. Det skönaste är att komma iväg tidigt tre dagar i veckan och att ha någon att träna med som gör det lättare att komma ur bingen när ögonlocken är som tyngst. Jag får också erkänna att det är riktigt roligt att ha hittat in på gymmet eftersom jag nu lär mig att jag har en del muskler som jag inte riktigt visste fanns.

Under vecka 23 fick jag möjligheten att läsa en fem dagar lång utbildning nere i Lund och det i sin tur ger mig möjligheten att arbeta lite extra i sommar. Ett extra knäck som gör det svårare för mig att få in alla planerade mini-utmaningar på skåneleden men med lite planering och lite tur kanske jag kan få en del av mina idéer förverkligade. Sett till min planering att klara alla skåneleder i sommar så kanske jag behöver tänka om (igen) och utgå från ett etapp-tänkande istället för att försöka få ihop lederna i ett svep. Jag har ännu inte fått mitt schema över sommaren vilket gör min planering lite svårare att planera då jag inte riktigt vet vilka helger som jag kommer arbeta. Sedan vecka 23 har jag fått in två arbetspass och det senaste så sent som på midsommarafton då himlavalvet bjöd på en magisk afton. Lyckan att vara tillbaka på jobb samt att kunna tacka ja till ett nattpass är obeskrivlig just nu, samtidigt försöker jag få in mer löpning för snart är det september och nya utmaningar i löparskorna. 
Vecka 24 skulle jag egentligen ha utmanat Ölands ultra som är cirka 50 kilometer som utgår från Böda sand men efter att ha beskådat mina framdäck på bilen kändes det som en för stor utmaning att ta mig till Öland. Ölands ultra får således vänta tills nästa år, jag körde ner till Lomma istället för till Öland och där bytte jag in min egen bil som hade flertalet defekter och som för mig inte kändes rätt att investera i. Jag hittade istället en Caddy Maxi som jag nu är tredje ägaren på och vars skick är betydligt bättre än min tidigare bil. 
Tanken med att införskaffa en Caddy är att jag kommer investera lite tid och sparsamt med pengar i dess skåpdel. Tidigare ägare har använt skåpbilen som en arbetsbil och således är där lite verktygslådor kvar samt en lite tråkig inredning. I övrigt är bilen i tämligen gott skick och det jag kommer ge på mig härnäst är att tömma skåpet samt rostskyddsbehandla alla eventuella skråmor samt bygga lite ny inredning. Min tanke med bilen är att använda den som mitt boende när jag är i väg på eventuella löpevenemang och vid mini-utmaningar. Nu närmast blir det att dra till Åre under vecka 29 och tills dess hoppas jag ha hunnit en liten bit på vägen.
Då någon monterat verktygsskåpet med nitar (och jag inte har en egen borrmaskin) så fick jag göra en provisorisk snabblösning för att se om sängen möjligtvis kunde få plats i skåpet. Mina uträkningar är än så länge klart godkända även om fnattematik inte är min starkaste sida.
För övrigt händer det inte så mycket, jag försöker balansera mitt vardagliga arbete med träning och kosthållning samt försöker jag få in mer och mer läsning vilket vissa dagar känns lite motigt. I skrivandets stund är det endast 89 dagar kvar till Barkley Fall Classic som kommer bli en utmaning utan dess like. Känner just nu en skräckblandad förtjusning (mest skräck) samtidigt som jag inser hur viktigt varje träningspass just nu är. Det är verkligen dags att steppa upp ännu en gång och förhoppningsvis gör jag det från grunden och på rätt sätt denna gången. Tidigare utmaningar har för min del erbjudit mer pannben än styrka och i september hoppas jag på mer styrka än pannben.

måndag 27 maj 2019

Vecka 21 - BUM 88 km = DNF

När det äntligen är dags för årets första ultra försök och det inte riktigt går som jag tänkt mig. I fredags kom jag loss lite tidigare från mitt arbetet och kunde köra norrut med destination Uddevalla. Väl där fick jag äntligen träffat Mariana och Calle igen som jag inte träffat sedan Tjörnarparen och Kullamannen. Riktigt roligt och trevligt att kunna utbyta lite förväntningar och packningstips samt ventilera tankar och funderingar inför kommande utmaning. För Mariana och mig innebar det att utmana BUM = Borås Ultramarathon 88 kilometer som går mellan Skatås (i Göteborg) och Borås  via Hindås på delar av Vildmarksleden och Bohusleden.
Klockan 08:00 gick starten i lördags och iväg kom vi, för min egen del blev det ett lite oväntat men ändå planerat tempo från start vad jag dock inte räknat med var värmen och bristen på toaletter i startområdet. Kombinationen gjorde att jag inledningsvis gick på för hårt och när jag väl insåg mitt misstag och försökte arbeta ner pulsen blev benen blytunga. Efter första 13 kilometrarna började jag oväntat att vända ut och in på magen och därefter var illamåendet en stående faktor. Vid första depån vid cirka 18 kilometer fick jag således kasta in handduken efter att ha utforska mer av innehållet i magen. Som tur var fick jag skjuts av snälla funktionärer till Hindås där jag kunde förmedla att jag inte kunde fortsätta och därefter blev det till att vila och tyvärr mer utforskande av allt jag tidigare under dagen försökt att peta i mig. 
Vildmarksleden var riktigt trevlig att utmana, delvis leriga partier efter gårdagens regn kombinerades med växlande stenpartier och fina löparvänliga stigar. Trots det snöpliga slutet fick jag några timmar i löparskorna och med vackert väder och gott sällskap kan det inte bli så mycket bättre.
Det blev en riktigt trevlig helg med Mariana och Calle samt fick jag möjlighet att hälsa på lite nya bekantskaper på leden. Dock kommer jag mest troligt utforska BUM igen men mest troligt om två år och efter att jag fått in fler mil under bältet. Aldrig tidigare har jag drabbats av så kallad löparmage på detta sätt och jag tar med mig nya och lärorika erfarenheter tills nästa ultra. Vilket förhoppningsvis blir om två - tre veckor och tills dess hoppas jag få in mer styrketräning och mer mil i kroppen. När inget annat funkar då är gummibjörnar inte helt fel... 

Vecka 20 - Ursa Major & Tre Timmar

Denna vecka har blivit till lite av en ofrivillig vilovecka, eller åtminstone fram till lördag. Veckan har rullat på oväntat fort och en vilodag blev till två och till tre och så vidare. Vilket har varit tämligen skönt eftersom det har blivit en del sena kvällar denna vecka. Delvis beroende på arbete och delvis beroende på min planering inför årets och nästa års ultra försök. Som det ser ut nu har jag Barkley Fall Classic och Kullamannen som stora mål i höst, innan dess kommer 2-3 andra och något kortare ultralopp att provas på. Nästa år kommer också erbjuda flertalet ultra försök och några riktigt spännande sådana samt så klart Kullamannen igen. Med tydliga mål och delmål tror jag att det blir lättare att göra grovjobbet och få in den träning som behövs. Tanken med mål och delmål resulterade i att jag en kväll i veckan hämtade ut packet som innehöll nya böcker läsa inför min "52 böcker på ett år" utmaning. Nu blir det inte riktigt en bok i veckan eftersom jag halkat efter något i läsningen, men om det finns 52 veckor på ett år och 52 böcker blir lästa under året så är det för mig helt klart godkänt. 
I skrivandets stund har jag precis läst klart Ursa Major skriven av Börje Allas, ett boktips som jag fick för några veckor sedan från Stig Allas som jag träffade på i Pajala under utmaningen år 2017 (Sverige Runt). En bok som fick mig att flertalet gånger om längta ut till landsvägen igen och den väckte minnen från utmaningen år 2017. Fjäll, svensk historia blandat med lite spänning och förmodligen en stor gnutta egen erfarenhet och kunskap invävt i ett växlande fokus som på något märkligt vis leder läsaren fram till en oväntad men spännande avslutning. Jag ser fram emot att läsa uppföljaren som författaren hintar om i periferin och att åter få ta del av huvudpersonen Tijos kunskaper om allt från fjäll, militära kunskaper och andra äventyr och utmaningar. En annan bok som jag också nyligen läst klart är Tre timmar skriven av Anders Roslund, denna bok är efterföljaren till Tre minuter som jag läste tidigare i år. Även denna bok bjuder på spänning och jag får nog erkänna att jag blev lite överrumplad över hur spänningen lyckades få mig som läsare att inte vilja sluta läsa för ens jag fått ta del av slutet av. Förhoppningsvis kommer jag få ruljangs på läsandet av böcker, om än mindre än 52 böcker återstår att läsa känns det skönt att ha något att se fram emot efter en löprunda eller två... 

söndag 12 maj 2019

Vecka 19 - Fem gånger löprundor och konsten att uthärda "loopar"

Denna vecka har erbjudit fler mil i löparskorna, när solen börjar gå upp allt tidigare då blir det lättare för min del att ge mig ut på morgonkvisten. Början på veckan erbjöd således tre fina morgonrundor och med en liten tidspress i form av att hinna hem i tid för att hinna förbereda dagens arbete. Det har varit en ganska kylig vecka och först igår (lördag) kändes det som att värmen är på väg tillbaka. Blev igår till att testa en ny löprunda, en runda som jag funderat på ganska länge men som jag inte riktigt tagit mig an tidigare och som egentligen bara är en påbyggnad av mina tidigare utforskade rundor.
Det kändes riktigt skönt att komma ut i solen och få uppleva nya delar av skogen som jag tidigare inte sprungit vilse i. Bokskogens grönska är stundtals förtrollande och lite magiskt vilket underlättar löpningen när det finns vackra omgivningar att beskåda. En av fördelarna med att utforska ny terräng är just den härliga känslan av att inte veta vad som finns bakom nästa kurva. För min egen del utforskar jag skogen allt mer i jakten på att hitta den ultimata backen, inför höstens ultra försök kommer jag behöva få in en obeskrivlig mängd backträning. Dels inför Barkley Fall Classic och dels  även inför Kullamannen, nu är ju inte backar min starkaste sida eftersom jag har en fallenhet för att tycka det är roligt nedför men ack och ve för uppförsbackar. Dock har jag ännu inte hittat mitt smultronställe för backträning så letandet får allt fortsätta. Jag skulle kunna göra det enkelt för mig och utnyttja Kullaberg, men det känns inte riktigt rätt att "tjyvträna" allt för mycket på berget innan hösten. Några Kullabergslöpningar hoppas jag få in under sommaren men inte överdrivet många.
Idag (söndag) kände jag att min löpning behöver få in mer distans och således övervägde jag flertalet alternativ, ett var att köra till Falsterbo och slutföra min löpning runt Skanör/Falsterbo eller köra till Glimåkra och få in ca 40 kilometer via kust till kust-leden, eller prova på Örjabäcksleden/Vegeåleden? Det slutade med att jag egentligen inte hade någon lust att köra någonstans, men jag tog bilen bort till en av korsningarna på min vanliga löprunda. Jag parkerade där för att sedan ge mig ut på fem "loopar" som inkluderar mina fyra vanligaste löprundor och gårdagens nyfunna löprunda. Vilket blir ca ett varv på 9 km, ett varv på 6 km, ett varv på 5 km, ett varv på 4 km och ett varv på 2 km. Min målsättning är att få in cirka 30 kilometer i löparskorna och det kan innebära ett bonusvarv eller två. Bilen kom till nytta eftersom jag kunde använda den som depå och således slippa springa hem mellan varven och i bilen fanns både vatten, saft och diverse tilltugg finns för påfyllning. Det som för mig kändes svårast var egentligen första varvet då det var som längst kvar i distans men för varje steg som togs dess mer krympte de 30 kilometrarna och det blev lättare mentalt att bryta ner återstående löpning. Egentligen uppskattar jag mer A till B löpningar där jag kan springa från en punkt till en annan och sedan vara "klar", att uthärda varv på varv på varv är för mig en kämpigare kamp. Dock fördelaktigt att alla varv inte var identiska utan varierade lite för varje varv som jag bemästrade.
Den totala distansen hamnade på 26 kilometer vilket är lite mindre än vad jag hade hoppats på men inte så konstigt eftersom jag kortade ner rundorna något genom att bilen blev min depå. Det blev heller inga bonusvarv eftersom benen blev bra slitna under dessa första fem varv. Förra helgen införskaffades ett par nya löparskor som har testats hela veckan och som kommer bli mina nya förbundsförvanter ett tag framöver. Känns som att jag köper skor i tid och otid men till mitt försvar så är de senaste införskaffade Merrell Trail Glove 5 skorna egentligen mina kommande arbetsskor. Mina andra Merrell trail glove 4 skor används också flitigt dock är jag tveksam till om mina fötter verkligen är tillräckligt härdade för att springa kommande ultra på 88 km i trail glove 4 skorna. När jag fick presentkort av mina tidigare kollegor när jag byte arbetsplats och då jag inte riktigt vetat vad jag behöver kändes det som ett ypperligt val att prova på ett par Altra Timp 1.5 skor. Jag får erkänna att jag är positivt förvånad över känslan i löpsteget och det ska bli riktigt spännande att bli bundis med dessa skor. Dock kommer jag fortsätta att springa i Merrells skor men ännu har jag inte hittat en riktigt bra modell från Merrell som erbjuder zero drop, bredtåbox och bra grepp. Merrells Bare Access Flex skor är ju fenomenala på ett sätt och specifikt på asfalt men de är mycket mindre lämpliga i terräng och när jag inte vet vad för underlag som väntas på kommande ultra vågar jag inte riktigt chansa på att inte ha grepp under skorna. 

söndag 5 maj 2019

Skånes högsta punkt - 212,2 meter över havet

Jag har under en längre tid och egentligen flera månader funderat på en tilltänkt löprunda som i mina beräkningar borde ge mig cirka 24 kilometer, och det är kilometrar som är relativt lätt löpta. Eftersom jag missade årets första ultraförsök för några veckor sedan på grund av förkylning har jag nu en gyllene chans att ta tillvara på min tilltänkta löprunda inför kommande ultra. Som det är nu behöver jag samla in alla kilometrar jag kan och samtidigt justera allt som har med utrustning och mat att göra. Om knappa tre veckor infinner sig nästa chans för en ultra så nu kommer varje helg förhoppningsvis erbjuda 1-2 långpass i löparskorna.
Jag har sedan några helger tillbaka tänkt att genomföra min löpning men har på något sätt undvikit att ta tag i att faktiskt se över om det är möjligt. Förra helgen tog jag på mig löparkläderna och skulle precis gå utanför dörren då jag känner att idag är inte rätt dag. Som tur är var det igår rätt dag, allting kändes rätt från det att jag vaknade till att jag kom iväg, började dagen väldigt lugnt med sovmorgon och frukost innan jag tog tag i lite städning och diskning. Kort efter lunch snörade jag på mig löparskorna och jag hann nog knappt en kilometer  utanför ytterdörren innan första hagelskuren gjorde mig sällskap.
Under den tiden som jag var ute hann det hagla flertalet gånger om och till slut tappade jag räkningen på antalet hagelskurar. Något som till slut fick mig att ta på både jacka och långbyxor, kylan från de överhängande molnen gjorde löpningen aningen kylig. Fördelen med väderleken är att det gällde att hålla igång löpningen hela tiden för att inte tappa värmen. Då jag redan haft min premiär för shorts i år så vill jag i största möjliga mån springa i shorts dock fick jag igår ge vika utifrån att kylan blev alldeles för påtaglig. 
Min tilltänkta löprunda har som destination: Skånes högsta punkt som är 212,2 meter över havet, en punkt som inte erbjuder någon som helst form av utsikt och som består mest av en snårig stig. Jag får erkänna att jag blev lite konfunderat över att det inte fanns något mer att se, men för min egen del innebar löpningen mest en chans att samla distans och således är resan viktigare än destinationen. Väl vid Skånes högsta punkt var det bara till att vända hemåt igen.
Längs med vägen såg jag något som jag aldrig tidigare beskådat och som vad jag fått lära mig nu efteråt är en barkborrefälla (se bild nedan). Jag har inte efterforskat mer vad en barkborre är för något men förmodligen är det ett skadedjur för naturen och då kanske denna fälla kan vara till hjälp att rädda skogen?
På vägen hem fick jag beskåda naturens egna magi när värme möter kyla, diset dansade rundor när solen värmer upp den svalare marken och det känns som att våren trots allt är på ingång även om det snöade/haglade i natt. och dagen har erbjudit mer kyla än på länge. 
Gårdagens löpning landade slutligen på 25,42 kilometer och väl hemma inser jag att löpningen inte kunde bli mycket bättre. Jag behöver fortfarande göra justeringar omkring mat och hitta rätt intervall för matintag, igår väntade jag lite för länge med att äta och jag tror att det påverkar även om det är marginellt och på 25 kilometer är mat inte riktigt nödvändigt, men då jag vill springa längre än så behöver jag hitta ett sätt som fungerar. Efter gårdagens löpning har jag funderat vidare eftersom jag skulle kunna få till ännu en fin löprunda till den högsta punkten om jag istället väljer att utforska Skåneleden på vägen dit och hem. Förmodligen blir det mer terräng och lite längre distans vilket kan bli perfekt lite längre fram i sommar. Bäst av allt var att löpningen hem bjöd på flera nedförsbackar...