tisdag 6 november 2018

Kullamannen 2018

Min förberedelse inför Kullamannen började redan på torsdagen då jag tagit ledigt från mitt arbete för att kunna organisera dropboxar och få ordning på mat och ryggsäcken. Torsdagen inleddes med en rejäl sovmorgon och därefter packade jag bilen för att bege mig ut mot Höganäs. Jag fick möjligheten att sova över hos pappa och eftermiddagen spenderades till att inhandla mat samt packa och packa om dropboxarna. Maten som inhandlades i år blev en nötmix som delades upp i två små påsar, samt tre clementiner samt vindruvor i en påse (kladdigt men uppiggande) samt köpte jag druvsocker, och mini pannkakor som var stora som en munsbit. Jag inhandlade även pannkakor och Nutella för att ha lite mer "ordentlig" mat med mig samt chokladmjölk att dricka. Fredag morgon erbjöd en tidig uppstigning då klockan ringde vid 04:45 därefter blev det en snabb dusch medan pappa ordnade frukosten, klockan 05:15 var det dags att köra mot Mölle för att lämna dropboxar och äntra den buss som kör till Båstad. Väl på bussen träffade jag på Stefan Bergsten som också har utmanat Kullamannen de senaste åren. Vi pratade förbi hela bussresan och därefter blev det dags att hämta ut nummerlappar och GPS trackers, två timmars väntande blev det i Båstad innan det var dags för start och med min osannolika tur hittade jag kaffe i god tid innan start efter tips från Mr Sjögren som även gav ovärderlig information om att det vankas kaffe även i Ängelholm i år. 
I frukostsalongen där jag hittade kaffe träffade jag även på Mr Larsson som hastigast och som önskade lycka till inför kommande kamp. Efter den obligatoriska informationsgenomgången och obligatoriska "pudra näsan" besök var det dags att bege sig mot starten, väl där värmer självaste Kullamannen upp inför kommande start och nerverna och spänningen börjar göra sig påmind.
Startfållan kändes tämligen full av folk och det är lite svårt att ta in den mängd av människor som ställer sig vid startlinjen, 300+ är anmälda och det är en märklig känsla när man minns tillbaka till år 2012 års Kullamannen. När starten går håller jag sällskap med Stefan och kommer ganska snabbt in i ett bra tempo även om det känns som att startfältet startar i ett oanat snabbt tempo, väl framme vid backen vid Norrvikens trädgård är det läge att plocka av sig jackan då det denna dag är lite varmare än väntat. Leden viker av inåt skogen och när jag tar mig an en brantare backe får jag oväntat sällskap av ingen annan än Sofia Kay från Trollhättan, efter lite ordväxling väljer jag att pausa uppe på toppen då jag inväntar Stefan som utforskar skogen i närområdet. Kort därpå och efter första skogspartierna och när vi kommer ut på ännu ett asfaltsparti blir vi ifatt sprungna av ingen mindre än självaste Toru Shingai som dagen till ära springer med en spikad och gipsad tumme.  
Längs vägen hittar vi både lamor och oräkneliga kohagar, samt hittar Toru snabbt lite kompisar längs vägen (se bild ovan). Stefan, Toru och jag håller sällskap i närmare 20 kilometer innan både Stefan och Toru springer vidare i ett tempo som för mig är lite för högt. Med tanke på all min uteblivna träning är det med all rätt som jag halkar efter och det är riktigt spännande att ta sig an några kilometrar i ensamhet. Dessa första 20 kilometrar var dock ruskigt roliga och skämten haglade om vartannat vilket fick distansen att försvinna oväntat fort.
I Torekov var humöret mitt aningen deppigt eftersom benen inte ville fungera så bra som jag önskat, ryggen började protestera eftersom den inte är van vid ryggsäcken och tvivlen börjar introducera sig i pannloben. Men efter två diklofenak lättade verkligen känslan upp i kroppen och jag började logga in lite distans. Kort efter Torekov slog jag följe med tre nya löpare varav en hette Oskar och de andra två kommer jag inte riktigt ihåg namnet på. Alltid kul och spännande att träffa på nya och oväntade möten längs leden och det är kanske en av de faktorer som gör att jag verkligen uppskattar Kullamannen.
På väg ut ur Torekov infinner sig en magisk himmel och Kullaberg känns nästan påtagligt nära. 
Strax efter 30 kilometer springer jag återigen i ensamhet, springer är kanske inte rätt ordval men lunkar på det gör jag allt. Jag försöker mig på lite matematik kring distans kontra tid i förhållande till dagens första stopptid i Ängelholm. En matematik som får den allra ädlaste matteläraren att blir gråhårig då jag beräknar att när jag når Skepparkroken och klockan är 16:40 borde jag inte hinna återstående 4 kilometrar till Ängelholm innan stopptiden. I stundens motvind blåstes all logik bort i mitt tänkande då 4 kilometrar på cirka 40 minuter borde vara en ganska rimlig erövring. Nåväl pappa infinner sig inte längre än ett telefonsamtal och cirka 30 minuters bilkörning bort. Årets Kullamannen är över för mig när distansen når 47,67 kilometer. 
Besviken? Både ja och nej, med tanke på hur sommaren har varit och hur all träning har blivit ogjord inför denna utmaning får jag känna mig mer än nöjd med att veta att jag otränad kan springa 47,67 kilometer därtill kanske mer än 50 kilometer om jag bara hade haft lite mer tidsmarginal. Väl i Ängelholm kändes kroppen riktigt pigg och det fanns egentligen ingenting för mig att klaga på. Förvisso var soppan slut och det gjorde mig extra glad över mitt beslut om att ringa pappa, utan soppa hade jag haft det tuffare att fortsätta genom natten. Det utlovade kaffet fanns på plats vilket värmde en kallsjäl mer än väl, kaffe i all ära men efter kamp finns det nästan inget bättre. När GPS tracker var inlämnad och dropboxen upphämtad tog jag en första titt på Facebook och fick se att det fanns en startplats ledig till Tjörnarparen 50 km den 8/12, ett snabbt PM senare och startplatsen är min. Jag lämnade Ängelholm med vetskapen om att en ny utmaning väntar, därefter blev det hem till pappa för en snabb dusch innan jag körde till Mölle för att hämta dropbox nummer två. I Mölle möter jag stora delar av det fantastiska Kullamannen crew som gör kampen möjlig. Ovärderliga människor som verkligen gett mig en dag att minnas för många år framöver. Mr Sjögren bjöd på kaffe och Mr Larsson bjöd på lite historier innan det var dags att återigen bege sig hem för lite sömn innan lördagens Kullamannen är ett faktum. Kullamannen är för min del över för i men ännu återstår några kamper innan året är slut... 

torsdag 1 november 2018

The Mental Breakdown

Nedräkning pågår... Väckarklockan ringer 04:45 imorgon bitti och det är inte många timmar kvar till start. I skrivandes stund har ångesten lagt sig igen, när jag tror att jag har packat klart och inser att det går att finlira lite till. Båda dropboxarna justerades ikväll och just nu har jag knappt koll på vad som är i vilken låda. Jag tror dock att jag är ganska nöjd med de ändringar som jag gjort och just nu vilar mitt tvivel i om det blir rätt klädval imorgon. På Kullamannens hemsida (Kullamannen.com) finns en länk till gps spårningen:
http://kullamannen2018.legendstracking.com/
I ovanstående länk är det möjligt att följa alla pluppar från start till mål för de som springer 100 miles, för min egen del kommer strategin att vara långt bak i startfältet och förmodligen kommer min plupp och jag vara sista pluppen på kartan. Min första målsättning är att vara i Ängelholm ca 16-16:30, om det är möjligt återstår att se. 
Packningskaos utan dess like, packa och packa om och packa ner och packa upp... Ett evighetsarbete att lyckas organisera två dropboxar. I grunden är det tämligen enkelt ju mindre grejer dess lättare men för en långsam löpare som mig behöver jag lite extra kläder för att kunna motstå kyla och vind. Vilket skapar ett packningskaos utan någon som helst struktur...
Intyg och bussbiljetter fixade, nu återstår en bra natts sömn och sedan lite frukost innan årets största utmaning är igång. Kläderna inför morgondagens kamp är redo för påtagning dock fortfarande velig angående den slutliga klädvalet... 
Hittade i mitt letande efter kläder min allra första Kullamannen tröja, lysande gul men dock får den allt lov att stanna hemma... Hujedamig nu är det allt nära... 

onsdag 31 oktober 2018

Vad blir det för kläder?

Jag laddar upp inför Kullamannen på mitt gamla vanliga vis som är att titta på tv-serien Kullamannen som finns tillgänglig på SVTplay. Där hittade jag en fin bild på Leif Liljeroth som spelade Dr. Miller i Kullamannen, en bild som jag förra sommaren gjorde ett försök till en imitation av när jag lämnade Nordkalottleden. En bild säger mer än tusen ord om hur ens humor förändras efter närmare 80+ dagar ute på landsvägen, får erkänna att jag faktiskt kan konsten att roa mig själv ganska bra. Utan att ha tillgång till en referensbild får jag nog erkänna att mitt försök till imitation blev ganska skapligt?
Inför stundande Kullamannen infinner sig fortfarande lite frågetecken att räta ut, ett sådant är vad det blir för klädesval i mötet med berget. I mina försöka att strukturera upp vad jag kan tänkas behöva så uppkommer följande lista:
  • Underkläder
  • Kullamannen tröja - funktionströja långarmad
  • Windstopper - Craft underställströja (t-shirt)
  • Windstopper - Craft underställsbyxa (långbyxa)
  • RonHill trackster långbyxor
  • Löparstrumpor med lite förstärkning
  • Skor blir mina tidigare inköpta Salomon skor samt ett äldre par Icebugskor
  • Valet och kvalet när det kommer till kompression för vaderna
  • Knästöd 2 st
  • Löparjacka - eventuellt fodrad alternativt vind/regnjacka 
  • Eventuellt tjockare underställströja
  • Kullamannen keps
  • Eventuellt mössa/handskar beroende på väder och eventuell kyla
Även om väderprognoserna ser bra ut inför kommande helg känner jag mig lite osäker i hur jag ska tänka kring klädesval. Långbyxor känns givet för min egen del eftersom vindarna från sundet kan vara kyliga. Men förövrigt känns det svårt eftersom jag inte riktigt känner mig bekväm med vad som kan vara lagom. I år blir det i alla fall fokus på att försöka hålla mig torr och varm samt relativt mätt under den tid som jag kommer kämpa. Frågan som jag allt mer oroar mig för är hur långt kommer jag i år och kommer jag klara av stopptiden i Ängelholm? Bjuder på en bild från Torneträsk från sommaren 2017, då kom jag betydligt mycket längre än vad jag själv trodde var möjligt och jag undrar om jag nu inför stundande helg kommer att kunna överraska mig själv igen?

tisdag 30 oktober 2018

Ryggsäck – vad bär jag med mig?

I årets möte med Kullamannen kommer jag att använda mig av en Salomon ADV skin 12 set ryggsäck och har i min packning hämtat inspiration från Lucy Bartholomew´s youtube-klipp ”Packing your Mandatory gear” när det kommer till vad jag vill bära med mig. Jag väljer att packa näst intill allt som jag bär med mig i zip-påsar eftersom jag tycker de är riktigt smidiga och möjliga att använda flertalet gånger om. Eftersom ryggsäcken inte är vattentät känns det som ett rimligt alternativ för att skydda innehållet från både regn och svett. Min egen erfarenhet har introducerat insikten om att jag oftast bär med mig alldeles för mycket och det är sällan (läsa aldrig) som jag faktiskt burit med mig för lite attiraljer på Kullamannen. I år kommer jag således fokusera på att försöka få ner vikten så mycket som möjligt utan att jag för den delen tar onödiga risker. Om jag hade varit en snabb löpare hade jag förmodligen kunnat rens ur väskan ännu mer, dock är jag tämligen långsam och det kräver lite mer av mig både sett till energi och till klädesplagg. 
I ryggsäcken börjar jag med min första påse (den som är blå) som inkluderar långkalsonger och en långärmad tröja (i brist på thermokläder så tar jag det som finns hemma). Jag funderar på om det är aktuellt att packa ner en extra påse med en tjocktröja (den svarta påsen) men det beror lite på hur vädret blir på fredag morgon. I min andra påse packar jag ner första hjälpen (den översta påsen) sakerna som jag förhoppningsvis inte kommer att använda men som för mig är:
·       1 st nödfilt/värmefilt
·       1 st andningsmask
·       5 st kompresser = 1 förpacknig
·       1 hygenisk rengörings trasa
·       2 st plåster
·       2 st skavsårsplåster
·       1 st rulle kirugisk tejp
·       1 batteri m. 1 m sporttejp
·       4 st Panodil + 6 st Diklofenak
·       1 st visselpipa 
Jag packar också en liten påse med toalettpapper eftersom jag lärt mig att nöden visar ingen hänsyn ute på stigarna. Utöver detta tänker jag ta med mig 2 till 4 vattenflaskor på 0,5 liter styck, därtill kommer vikten för mat som jag i skrivandets stund inte riktigt har koll på. Regnkläderna som syns längst ner i bild kommer också att finnas med, kanske startar jag med jackan på för att undkomma all eventuell kyla från vinden som blåser in från sundet. Kanske blir det så att regnbyxorna åker på efter Ängelholm då nattens kyla gör sig påmind. Min största fiende är (förutom mina egna tvivel) den kyla som jag tror kan komma att göra mig sällskap. Kyla är inte min starka sida men samtidigt ska det bli en spännande utmaning att möta Kullamannen i år igen... 

måndag 29 oktober 2018

Sista repetitionen

Efter en förmiddag med takmålning och ett höstrusk väder som bjöd på årets första snö kändes det som en utmärkt idé att dra till Kullaberg för att testa min bundsförvant från sommaren 2017 = regn/vindjackan inför kommande helg. Jag tog mig lite ledigt i lördags och körde till Kullaberg, dock upphörde regnet och vinden mojnade innan jag klev ur bilen och det kändes ack så snöpligt. Men Kullaberg äro Kullaberg och det blev en kortare löprunda med lite magiska vyer. 
Jag fick även möjligheten att studera några kor på kortare avstånd än önskat, vilket gjorde mig påmind om Kullamannen år 2015 när tjuren låg och sov vid grindhålet ut ur hagen. Samt påmindes jag om hur hala "landminor" kan vara och hur svårt det kommer att bli för att undvika dessa "minor" när mörkret har tilltagit.
Blev lite konfunderad över vad det är för kor jag stötte på eftersom jag inte riktigt har sett denna typ av komodell tidigare. Lite för små för att vara "vanliga kor" samtidigt som de är svart/vita istället för ljusbruna. Förmodligen en annan version av Highland cattle korna som tidigare strövat runt på Kullaberg.
Som vanligt bjöd Kullaberg på lite magiska vyer, min runda blev aningen kortare än väntat men samtidigt kände jag mig rätt nöjd med att inte utforska för mycket av stigarna i förväg. Känns lite som att det både blir roligare och mer utmanande om jag inte kan stigarna innan jag startar. Fortfarande är jag mycket osäker på om jag tar mig så långt som till Kullaberg i år, kylan som kommit in de senaste dagarna är ett orosmoment för min del men jag håller tummarna för att vädrets makter är med på Kullamannen. Längtar nästan tills det är över för i år så min årliga nervositet inför Kullamannen kan upphöra... 

fredag 26 oktober 2018

Dropbox

Mindre än veckan kvar till start på Kullamannen och jag funderar fortfarande på vad en dropbox kan innehålla, inte för mycket och inte för lite samt vore det önskvärt om jag kunde hitta allting snabbt och lätt när jag väl behöver det. Kullamannens riktlinjer kring obligatorisk utrustning är ganska lätt att följa, det mesta känns som att jag redan har i min ägo och behöver således inte komplettera allt för mycket. 
Tänker mig att Dropbox 1 som finns i Ängelholm/Råbocka kommer att innehålla följande:

·       Stavar (på grund av att knäna kommer att lägga av ihöjd med Jonstorp)
·       Extra vattenflaska
·       Torr tröja (beroende på väder kommer den eventuellt infinna sig i ryggsäcken från start)
·       Torra strumpor (två varianter utifall att skavsår är på gång)
·       Extra nödfilt/extra nödkit för ryggsäcken
·       Första hjälpen kit
·       Mössa/vantar/buff/scarfs
·       Tandborste/tandkräm
·       Extra ficklampa + extra batteri
·       Mat inför etappen Ängelholm - Mölle
Dropbox 2 infinner sig i Mölle och kommer fungera som dropbox för de tre varven på Kullaberg:

·       Extra skor – Icebug med ståldubb
·       Extra strumpor - 3 par
·       Extra tjocktröja
·       Extra kortärmad tröja
·       Extra regnbyxor
·       Mössa/vantar/buff/scarfs
·       Extra nödfilt/extra nödkit för ryggsäcken
·       Voltaren/kylkräm och vaselin
·       Tandborste/tandkräm
·        Salt/toapapper/extra tejp

I skrivandets stund har jag ännu inte våndats färdigt angående hur den slutgiltiga packningen blir, men efter 3 timmars kämpande igår kväll känns det som att jag snart inte kan bli mer redo för start (sett till attiraljer) än vad jag är just nu. Det återstår att byta ut lapparna på boxarna och att köpa in den mat som blir min kompanjon under loppet. När det kommer till mat tänker jag i år lite annorlunda än förra året eftersom jag inser att det jag behöver ha är mat för max 50 kilometer per laddning. Det vill säga från start till Ängelholm, ladda på med mat där i matstationen samt ladda ryggsäcken från dropboxen. Därefter blir nästa påfyllning i Mölle efter ytterligare 50 kilometer och där blir det snarlik strategi som i Ängelholm, och varv två till tre blir lite lättare i matväg eftersom varven är cirka 22 kilometer. Mitt störta bekymmer är egentligen att nå Ängelholm innan stopptiden, och därefter vet jag inte alls vad jag har att förvänta mig i hur lång distans som jag kommer att klara av i år. Men som tur är får jag snart reda på svaret… 

tisdag 23 oktober 2018

Nedräkning pågår...

En del saker kan det finnas en mening eller lärdom i att förhålla sig relativt realistisk till, årets Kullamannen är för mig en sådan sak som jag tänker mig kan vara ganska bra att inte ha för höga förhoppningar om. Jag har alldeles för lite kilometrar i kroppen samtidigt känner jag en stor tillit i att min kropp klarar av så mycket mer än vad jag tror och förutsätter. Eftersom Kullamannen är knappa två veckor bort så känner jag mig lite mer intresserad av att påbörja nedräkningen till nästa års Kullamannen. Anmälan för år 2019 öppnar måndagen efter årets utmaning det vill säga den 5/11 vilket jag ser fram emot på fler sätt än till årets Kullamannen. Nästa år kommer förhoppningsvis att kunna erbjuda en bra och grundläggande träning som bland annat inkluderar mycket transportlöpning. Nästa år kommer förhoppningsvis insidan av min stuga vara färdigrenoverad vilket öppnar upp för mer fritid i form av löpning och utmaningar. Dels är det kanske dags att börja fundera på att möjliggöra de små utmaningar som jag skulle ha gjort i somras men fått skjuta fram, dels kan det finns möjlighet att faktiskt avsluta Sverige runt utmaningen. På så vis också kunna förbereda mig bättre inför nästa års Kullamannen, jag har ju trots allt 373 dagar på mig att förbereda mig...
Att redan nu börja spekulera och fundera kring nästa års Kullamannen kan vara lite vanskligt eftersom risken att ge upp eller kasta in handduken tidigare än väntat på årets Kullamannen kanske kan blir större. Samtidigt känner jag på något sätt att årets kamp vilar i väldigt mycket pannben och i väldigt lite träning. Renoveringen av stugan tar betydligt mycket längre tid än jag väntat mig och "flaskduscha" fungerar inte lika bra hemma på tomten som ute på en landsvägsutmaning. Jag uppskattar förvisso möjligheten att "pudra näsan" under bar himmel igen men det kanske inte alltid är så praktiskt som önskvärt. I skrivandets stund har bristen på tid till löpning efter jobb gjort att löpningen och träningen fått stå tillbaka även om jag verkligen önskar att jag inom kort kommer kunna vända på prioriteringen. På något sätt känns det viktigare att få igång ett fungerande badrum, kök och kanske ett sovrum också, resterande delar av stugan kan prioriteras i den mån det går.
Jag testade på att möta Kullaberg lite för två helger sedan och det kändes fantastiskt att hitta ut på berget igen, dock lite smått förvånad över hur lätt jag fortfarande har för att faktiskt tappa bort mig på Kullaberg. Tog cirka en kilometer och därefter var jag vilse på Kullaberg, jag lyckades dock springa på en skock får som gömde sig bakom granskogen och ljuden från deras bräckande fick mig att hoppa högt innan jag kunde ana vad det var som åstadkom dessa läten. Jag fick även prova på att ge ofrivilligt blodprov då björnbärssnåren testade min huds elastiska förmåga, kändes sådär trevligt att plocka bort taggar ur benen vid hemkomsten.
Tror att det var ungefär här som jag tappade bort mig helt, fel val av stig resulterade i några kilometers trampande i björnbärssnåren. Blir mest troligt en helg på Kullaberg även kommande helg, funderar på att kanske bege mig dit redan på fredag kväll för en kvällsrunda som kanske också kan erbjuda en morgonrunda om jag hittar en bra lösning. Får erkänna att jag längtar ruskigt mycket till Kullaberg igen även om årets Kullamannen kommer bli en skräckblandad förtjusning.