fredag 11 januari 2019

Vecka 2 - En experimenterande månad

Andra veckan inleds med ett dunder och brak av förkylningskänningar eller så kallat illusioner om förkylningstider, dock infann sig möjligheten att under helgen planera in veckans samtliga träningspass vilket gör att jag verkligen hoppas på att förkylningen (om det ens är en förkylning) försvinner lika fort som den dyker upp. Förra veckan fortlöpte oväntat bra och jag förvånades över att jag faktiskt fick gjort det mesta i min planering. Denna veckan skiljer sig inte speciellt mycket från förra veckan mer än att jag faktiskt lyckats få gjort fem tentor i kursen rättspsykologi. Vårterminen erbjuder flertalet kurser så som rättspsykologi, kriminologi, mer psykologi samt lite huliganism som samhällsfenomen. I kombination med ett heltidsarbete och därtill ett behovsarbete samt renoveringen av stugan och träningen känns det ibland som att livet verkligen behöver sin planering och strukturering för att allt roligt ska kunna hinnas med. När ett heltidsarbete erbjuder semestertider finns det förvisso möjligheter att skapa nya utmaningar, inte nog med att ett arbete finansierar en utmaning, när kurserna slutar till sommaren känns en ny utmaning som en fenomenal belöning efter ytterligare en termins grubblerier med tentor och studietider. Dock vill jag i år lyckas bättre med min utmaning vilket gör att jag behöver fokusera allt mer på att hålla mig till min planering och inte tappa fokus. Denna vecka har jag dock endast hunnit med att läsa en bok, det blev ännu en kriminalroman vid namn Tre minuter författad av Anders Roslund och Börge Hellström, en bok som helt klart levde upp till mina förväntningar och mer därtill. Med tanke på att det blir en hel del läsande i studielitteratur känns det rätt och riktigt att hinna med lite nöjesläsning också. Jag känner verkligen att jag saknat tid till att läsa och speciellt läsning där jag inte har några krav på mig att studera texten i syfte att återanvända den i någon annan mening. Om jag lyckas bibehålla dessa lässtunder kanske det blir ett minimum på 52 lästa böcker under året (en per vecka) vilket skapar ett nytt dilemma då jag inte riktigt vet vilken bok det blir härnäst.
Min planering har just nu störst fokus på träningen, således har veckans löpning rullat på riktigt bra och som planerat. Gårdagens löpning var helt klart kyligast denna vecka och tillika mycket uppfriskande. Styrketräningen går det dock lite sämre med detta när jag i tisdags lyckades med konststycket att på något sätt sträcka eller tänja ut en muskel/muskelfäste vid nedre magmusklerna. I stunden var det inget jag noterade men ack och ve för att försöka göra resterande magövningar och att överhuvudtaget skratta denna vecka har varit olidligt spännande. Måndagens benpass var också en raritet när jag efter ett fåtal övningar insåg att jag behöver lite mer finjusteringar i antalet reps kontra vikt, detta resulterade i en monsterträningsvärk som under onsdagen och torsdagen var ett fenomen i sig själv att hantera. Jag uppskattar förvisso träningsvärk eftersom träningsvärken påminner mig om hur viktigt det faktiskt är att träna för att kroppen ska fungera optimalt. 
Jag springer just nu i ett par Merrell Trail glove 4 som jag funderat på att inhandla tämligen länge. Skorna är den modell som jag tänkt prova att använda på min "semester" och således på en utmaning. Det som skiljer sig lite i år och från tidigare år när det kommer till skor och utmaningar är att jag redan nu vet vilken typ av sko jag vill springa i och att jag faktiskt har skapat möjligheten att springa in mig med skorna i god tid. Än så länge fungerar skorna långt över förväntan dock är jag inställd på att jag kommer att behöva ett par till inför själva utmaningen. Nåväl, januari månad kommer förmodligen att bli en experimenterande månad och således får den bli vad den blir... 

fredag 4 januari 2019

Vecka 1 - Kontinuitet

Årets första vecka är avklarad och märkligt nog känns det bättre än förväntat när det kommer till planering och träning. Denna första vecka har till största del varit en prövovecka, där jag testar om det för mig fungerar att få in allt i mitt liv som jag önskar få gjort eller få möjligheten att göra mer utav. Jag kommer försöka hålla liv i bloggen med förhoppningsvis ett inlägg per vecka, mest för att jag ska underlätta för mig själv och för min egen skull. Detta då det kan finnas brister som så väl fördelar i det jag gör eller planerar och som kan ge mig mer kunskap om mig själv och vad jag kanske borde ha ändrat på eller tänkt på.
När nu årets första vecka snart är förbi har också min "Episod I" börjat vilket inkluderat löpning både på tisdag, torsdag, fredag samt kanske (idag) lördag. Egentligen borde jag ut på en löprunda idag men just nu vet jag inte om en förkylning börjar bryta ut vilket gör att jag får avvakta hur det känns under dagen. Onsdagar och kanske även söndagar kommer att erbjuda promenader, och det med extra vikter som förmodligen kommer att öka succesivt under året. Denna vecka var viktvästens vikt 4,2 kg och kommande tre veckor kommer jag att ha samma vikt och därefter öka vikt var tredje vecka. Söndagar har jag tänkt som vilodagar och därav är en promenad inte ett nödvändigt måste, utan får fungera mer som ett sätt att bli av med rastlösheten om den kommer att infinna sig.
Veckans styrketräning har erbjudit nya möjligheter till träningsvärk, och träningsvärk det har jag allt haft. Min planering för styrketräningen är att måndagar, onsdagar samt fredagar är fokuserade på benmuskler, tisdagar och lördagar fokuseras på rygg och mage och torsdagarna ges tillfälle att arbeta med axlar och armar. Eftersom det nya året introducerades på en tisdag började min styrketräning med rygg och mage, grundprincipen för mig med styrketräningspassen är att jag väljer ut cirka 4-6 övningar per område och därefter blir det 4 set * 12, 10, 8, 6 reps (förutom för svårare övningar där jag droppar till 3*15). För min egen del tror jag att detta är det bästa för mig eftersom träningen blir väldigt enkel och jag får möjlighet att träna upp samtliga svagheter. Just nu behöver jag stärka både ben och rygg vilket gör att jag inledningsvis på året ägnar dessa lite mer uppmärksamhet. Det som inte fungerat i veckan är faktiskt mina styrkepass fokuserade på ben, detta förmodligen för att jag inte strukturerat upp dess innehåll riktigt, samt missade jag ett mellanmål i onsdags vilket gjorde att kvällen inte blev som jag tänkt mig. Min planering kan således finjusteras inför kommande vecka. I kombination med löpning kommer många nuvarande svårigheter att lossna och det tämligen fort för mig, samtidigt som jag vet att det jag behöver allra mest är kontinuitet i både löpning, styrketräning och kosthållning. Givetvis kommer jag tillåta mig själv att njuta av lite godsaker och god mat, men god mat och godsaker kan ju faktiskt vara av ett nyttigare slag också.
Det som onekligen fungerat för mig denna vecka är att jag lyckats få in en timmes läsning varje dag, eftersom min hög med böcker som jag verkligen vill läsa men som sällan blir av bara växer, är det i år dags att börja beta av lite böcker. Denna vecka har jag läst ut boken Arthur och hans vänner och andra berättelser om hundar som fått människor att hitta sig själva - författad av Mikael Lindnord, samt har jag nästlat mig in i boken De underkända - författad av Michael Hjort och Hans Rosenfeldt.
Utav dessa två har jag haft mest nöje av att läsa Arthur och hans vänner, dels har jag inte läst klart De underkända samt är jag lite missnöjd över hur den sistnämnda boken illustrerar Helsingborg och även det faktum att författarna "tryckt in" för mycket problematik kring huvudaktörerna. Som tur är vankas andra kriminalromaner i min bok hög och det ska bli spännande att se hur många böcker som kan läsas under kommande år.
Inför kommande vecka behöver jag verkligen finjustera mina styrketräningspass samt få in mer effektiv studietid, vilket innebär att jag kanske helt enkelt får låta bli att ta sovmorgon och ta tag i det som ska göras istället. En sak som är säker, planering och justeringar görs bäst framför kaminen och med nybryggt kaffe... 

tisdag 1 januari 2019

År 2019 - förändringens år?

I skrivandets stund funderar jag på hur år 2018 kunnat passera förbi i livet utan att jag riktigt noterat att ett helt år har försvunnit alldeles för fort. Inledningsvis på året satte jag stora och höga förväntningar på mig själv  när det kom till träning och framförallt löpning, detta eftersom jag ansåg att jag hade både tid och möjlighet att ägna mig mer åt löpning. Löpningen lyckades rulla på bra i februari, mars och till viss del april och maj månad, under dessa månader då jag fortfarande studerade på heltid och hade inga direkta tider att anpassa mig till mer än deadlines för tentor. I våras började en skoltrötthet infinna sig och i kombination med att jag inte alls trivdes i mitt dåvarande boende där min hyresvärd allt mer blev till en energitjuv så behövde jag all tur i världen för att kunna få ett arbete och komma hemifrån mer. I maj månad fick jag dock ett arbete som kom att överraska mig ordentligt när det kommer till arbetstid och hur roligt det faktiskt kan vara att arbeta. I kombination med att stugan dök upp blev det mer arbete än löpning i syfte att kunna hitta ett alldeles eget hem. I höstas fick jag ytterligare ett arbete vilket skapade möjligheten att införskaffa stugan, därtill var det ett arbete inom det yrkesområde som jag studerat till de senaste åren vilket kändes ännu bättre. Dubbla arbeten plus en flytt samt ett köp av en stuga i renoveringsbehov och därtill både enkla och krångliga studier... tja, jag tror jag precis fick en insikt om hur det kommer sig att år 2018 löpstatistik inte nådde upp till mina förväntningar. Förra året landade totaldistansen endast på 788,01 kilometer dock räknar jag inte med alla de mil jag gått när jag arbetat, det är förvisso också träning men inte giltig som löpträning. Med ett undermåligt resultat från år 2018 finns ju endast möjligheter till en förädling under kommande år 2019, eller hur?
Jag inledde året med årets första löpning, in i mörkret när jag lämnade stugan på morgonkvisten för att återvända in i ljuset när jag kom hem när gryningen förgyller min morgon med sin närvaro. Eftersom jag fortfarande har smärta i vänster fot efter Tjörnarparens lerinpackning blir stundande löpningar bara korta distanser. Idag bemästrades endast 4,35 kilometer och min grundtanke inför år 2019 är att börja lågt och långsamt för att kunna öka på distans och mängd ju mer året rullar på. Inför år 2019 har jag delat upp året i tre episoder, vilket jag delvis inspirerats av Arthur Lydiards träningsmetoder men jag har en liten egen modifikation av innehållet i episoderna och där varje episod består av 100 dagar. Den 1 januari till och med 10 april motsvarar episod I och den är tillika den samma som Mr. Lydiards metod och fokuserar på mängden eller för min del volymen. Mängd eller volym, ordet har ingen betydelse när syftet är densamma det vill säga få in kontinuiteten i löpningen och samla kilometrar så att de blir till fler mil. För min egen del får jag börja med låga distanser för att succesivt och cirka var tredje vecka öka på mer och mer distans. Ett kortsiktigt mål blir att kunna använda löpning som transportmedel till och från mitt arbete, således är det ett av mina många delmål i år och motsvarar cirka 20 kilometer per dag och helst fyra till fem dagar i veckan. 
Med tanke på alla jägare som finns i skogen och som ibland även skjuter på löpare så känns det bäst att lysa med sin närvaro i skogen, i alla fall på morgonrundan. Efter episod I infinner sig episod II som börjar efter den 10 april och sträcker sig fram till 27 juli, denna episod erbjuder möjligheten att finslipa teknik precis som Mr. Lydiards metoder tillhandahåller. Skillnaden för min egen del är att teknik för mig innebär till största del en ny utmaning. Om allting går i lås och året rullar på som planerat kommer en ny utmaning kunna påbörjas någon gång i början på maj månad, vilket blir en utmaning på cirka 28 dagar med teknikträning i en mer teknisk terräng och i kombination med det bästa jag vet = en ny utmaning. Nu är förvisso en ny utmaning endast 28 dagar av 100 möjliga (sett till episod II och dess 100 dagar), men mer teknisk träning blir det eftersom jag kommer behöva experimentera mig fram kring utrustning innan utmaningen kommer jag mest troligt få utforska vandringsleder som ger mig mer tekniska utmaningar. Episod III börjar således efter den 27 juli och sträcker sig fram till 27 oktober och denna episod involverar förmågan att öka i hastighet, precis samma tänk som Mr. Lydiard. Dock tänker jag att hastighet för min egen del är något helt annat än hastighet sett till hur andra människor springer snabbt. För mig blir hastighets episoden en kombination av att färdigställa en av mina utmaningar samt att samla på mig nummerlappar igen. 

Efter samtliga tre episoder återstår knappt en vecka till årets Kullamannen och mina förhoppningsvis första 100 miles, tredje gången gilt? … Skillnaden i år är att stora delar av år 2019 samt år 2020 har fått en tydlig struktur när det kommer till träning, tävling samt möjligheten att ge sig ut på nya utmaningar. Eftersom ledigheten strax innan nyårsafton erbjöd lite för mycket fritid lyckades jag anmäla mig till fyra för mig nya ultralopp som är mellan 51-60 kilometer. Samtliga i syfte att förbereda mig mer och mer inför Kullamannen, både psykiskt och fysiskt. Således får jag offra min tidigare kosthållning och därtill få in mer specifik träning för att i år både bli starkare och mer uthållig eftersom jag verkligen vill genomföra min utmaning på rätt sätt i år, samt är det dags att utmana Kullamannen på riktigt det vill säga att det vore väl om jag i år ställer mig på startlinjen med realistisk träningsmängd bakom mig... Som jag längtar att komma igång med år 2019...  

lördag 29 december 2018

On the run

Jag vaknade oväntat tidigt i morse vilket resulterade i att jag snörade på mig löparskorna och gav mig ut på bygdens grusvägar. Första löpningen för min del sedan Tjörnarparen avklarades i början på december och dagens löpning blev i ett stilla lunkande och i ett totalt mörker som infiltrerades av ett regndis och lite röda lampor här och där. Jag har inte varit ute och sprungit de senaste veckorna även om jag tänkt på löpning och utmaningar så gott som varje dag (och en del nätter). Min vänstra fot tog lite väl mycket stryk av all lera som infann sig på Tjörnarparen vilket gjort att jag valt att inte ge mig ut i löparskorna förens smärtan är bortblåst. Nu blev det inte riktigt så, men dagens löpning erbjöd en tämligen låg smärtfrekvens och med ett lugnt vobblande tempo kändes det som en bra start på dagen. Gårdagen bjöd på en spännande filmvisning på Grand hotell i Mölle där Kullamannen visade filmer från årets Kullamannen tävling. Jag får erkänna att inspirationen som infann sig utav filmerna kan ha bidragit till morgonens löprunda. Tänk, snart ett nytt år och snart nog även ett nytt Kullamannen att se fram emot och därtill ett år med fler utmaningar. 
Nytt år brukar för mig inkludera sammanställningar av tidigare års resultat i distans och tider för att sätta nya mål inför kommande år. Dock känns det annorlunda inför kommande år 2019, dels kan jag inte avrunda året med ett Sylvesterlopp i Helsingborg som jag de senaste åren har lyckats få till en smärre tradition, och dels känns det som att år 2019 kan vara ett år med de bästa förutsättningarna på länge. Förutsättningar som kan bidra till att förverkliga grunden till några av mina långsiktiga visioner och målsättningar, och förutsättningar som kan göra det som för mig känns omöjligt till att bli just möjligt. År 2019 kommer förhoppningsvis erbjuda inte bara en men kanske två eller tre nya utmaningar som samtliga blir en del av min egen förberedelse inför kommande Kullamannen och inför fler oanade lopp (Tjörnarparen var i allra högsta grad oanad). Mina målsättningar inför kommande år ser således lite annorlunda ut i jämförelse med tidigare år, därtill har jag nu förutsättningar (både ekonomiskt och tid) till att ägna mig åt förberedelse och testande av utrustning (vilket jag inför tidigare utmaningar inte riktigt ägnat någon större tankeverksamhet åt).
I pannlampans sken känns det nästan som att den vita mossan på träden får en reflexliknande funktion, jag får erkänna att jag är väldigt svag för tidiga morgonlöpningar och för att utforska lite nya grusvägar. På morgonens runda provade jag att variera mitt vägval i syfte att undvika att springa på skogens alla dovhjortar. Lyckligtvis mötte jag endast två och jag lyckades nog skramla tillräckligt mycket för att de skulle lunka iväg utan att bli skrämda. Nackdelen med dagens runda är att den blev något kortare än vad jag väntat mig, nästan en kilometer kortare vilket gör att jag får öka på kommande dagars distanser. När det nu återstår cirka två dagar till det nya året blir min korta målsättning att lyckats runda av året med en rund och jämn siffra i årets löparstatistik. Min förhoppning är att kunna uppdatera bloggen mer intensivt (kanske en gång i veckan varje fall) under kommande fyra månader. I syfte att lyckats skapa struktur i mina förberedelser inför kommande utmaningar. Utrustningen kommer jag fin justera under dessa månader samt även göra testlöpningar som kommer inkludera en del av de utmaningar jag hade som mål att utforska i år (vilket livet i allmänhet satte stopp för). Utöver det hoppas jag kunna logga in och strukturera upp all den träning (både mental och fysisk) som tar en början redan i kommande vecka och som jag hoppas kunna göra skillnad i upplevelsen av en utmaning eller två. Men mer om det i framtida inlägg... 

söndag 9 december 2018

Tjörnarparen 50 km

Årets förmodligen sista tävling är förbi, efter tips tidigare i år från Mariana om Tjörnarparen i Tjörnap passade jag på för några veckor sedan att anmäla mig. Jag visste inte då att det skulle bli en av årets roligaste dagar i mina löparskor. Resan ner till Tjörnarparen började för min del redan i fredagskväll då Toru kom förbi och hämtade upp mig längs vägen. Toru hade fixat ett dubbelrum som vi delade på hotell Stiftgården i Åkersberg vid Höör. Även om det inte är någon lång resväg för min del ner till Höör kändes det skönt att kunna åka ner kvällen innan och bara ta det lugnt. Väl i Höör passade vi på att hitta kvällsmat som intog en pizza-form, vilket inte var en helt fel uppladdning. När vi kom tillbaka till hotellet hann vi vara med några minuter på genomgång/frågestund inför loppet, rätt trevligt och informationsrik tillställning.
Lördag morgon introducerade sig och kan en morgon med hotellfrukost bli bättre än bäst? Jag valde att springa loppet med i princip samma utrustning som Kullamannen, minus mat/energi samt valde jag mina inov terra skor istället för salomonskorna. Således var packningen ett mindre problem att lösa på morgonkvisten. Efter två koppar kaffe var det äntligen dags att bege sig mot starten...
Väl i Tjörnarp hittade vi Mariana i startfållan, och nog var vi allt taggade och laddade inför vad som komma skall under dagen. Efter att ha hittat våra GPS-trackster samt tidsplupparna gjorde vi oss redo inför en mycket spännande dag. Vad vi dock inte visste var att efter några ynka kilometer skulle himlen öppna sig och vi fick spendera resten av dagen i konstant spöregn som ledde till att stigarna blev än mer leriga ju längre vi var ute.
Trots mängden regn lyckades vi hålla humöret uppe och fick oss några goda skratt längs vägen. Lena Philipssons låt "det gör ont" och Carolas "fångad av en stormvind" avverkades tillsammans med "hooked on a feelin" på öppna kalhyggen med oanad motvind och på sliriga och leriga nerförsbackar.
Roligt, roligare och roligast... En bättre lördag går verkligen inte att få. 
Efter några mils löpning kom vi fram till tävlingens monsterbacke, brant och lerig samt det ställe där man verkligen inte vill tappa fotfästet. Med ett steg i taget lyckades vi även bemästra denna utmaning och såg fram emot lite lättare löpning. 
Dock dök en ny och brantare backe upp men även den lyckades vi bemästra med bravur.
Efter sista depån blev det dags för att introducera reflexvästar och pannlampor, och så småningom kom mörkret och gjorde oss sällskap.
Väl i mål efter cirka 8 timmar och 5 minuter i spöregn kom vi till mål där det vankades hembakade kakor, mössor och en osande träbit. Samt infann sig mackor på löpande band i församlingshemmet vilket gjorde susen för en blöt och trött kropp. En varm dusch senare och kroppen piggnade till lite extra även om stelheten kom på kommando. 
Efter att jag sagt hejdå till Mariana och därtill fått på mig torra kläder begav jag mig tillbaka till målområdet för att vänta in Toru som fortfarande krigade på i mörkret. Han skulle springa 50 miles eller 80 kilometer vilket är en hedersvärd distans i gårdagens påfrestande väderlek. Efter cirka 10 timmar kom Toru i mål och såg trött och blöt men väldigt glad ut, hans fjärde Tjörnarparen var avklarad. Efter lite återhämtning blev det en sen hemfärd och Toru släppte av mig lagom till att mina ögonlock började bli allt tyngre och tyngre. Jag får erkänna att sängen sällan varit så god att sova i som efter gårdagens strapatser. 
Trötta men framförallt blötta fötter påminner lite om landsvägslivet, eller rättare sagt mina tidigare strapatser på nordkalottleden och kungsleden. Dagens fötter påminner ännu mer om tiden på landsvägen då jag återigen lyckats bemästra distanser utöver min förmåga. Gårdagens lärdom blev att det går och är möjligt att springa Tjörnarparen 50 km utan någon träning, dock inget att rekommendera eftersom det är betydligt roligare med lite mer möjligheter att återhämta sig snabbare. 

tisdag 6 november 2018

Kullamannen 2018

Min förberedelse inför Kullamannen började redan på torsdagen då jag tagit ledigt från mitt arbete för att kunna organisera dropboxar och få ordning på mat och ryggsäcken. Torsdagen inleddes med en rejäl sovmorgon och därefter packade jag bilen för att bege mig ut mot Höganäs. Jag fick möjligheten att sova över hos pappa och eftermiddagen spenderades till att inhandla mat samt packa och packa om dropboxarna. Maten som inhandlades i år blev en nötmix som delades upp i två små påsar, samt tre clementiner samt vindruvor i en påse (kladdigt men uppiggande) samt köpte jag druvsocker, och mini pannkakor som var stora som en munsbit. Jag inhandlade även pannkakor och Nutella för att ha lite mer "ordentlig" mat med mig samt chokladmjölk att dricka. Fredag morgon erbjöd en tidig uppstigning då klockan ringde vid 04:45 därefter blev det en snabb dusch medan pappa ordnade frukosten, klockan 05:15 var det dags att köra mot Mölle för att lämna dropboxar och äntra den buss som kör till Båstad. Väl på bussen träffade jag på Stefan Bergsten som också har utmanat Kullamannen de senaste åren. Vi pratade förbi hela bussresan och därefter blev det dags att hämta ut nummerlappar och GPS trackers, två timmars väntande blev det i Båstad innan det var dags för start och med min osannolika tur hittade jag kaffe i god tid innan start efter tips från Mr Sjögren som även gav ovärderlig information om att det vankas kaffe även i Ängelholm i år. 
I frukostsalongen där jag hittade kaffe träffade jag även på Mr Larsson som hastigast och som önskade lycka till inför kommande kamp. Efter den obligatoriska informationsgenomgången och obligatoriska "pudra näsan" besök var det dags att bege sig mot starten, väl där värmer självaste Kullamannen upp inför kommande start och nerverna och spänningen börjar göra sig påmind.
Startfållan kändes tämligen full av folk och det är lite svårt att ta in den mängd av människor som ställer sig vid startlinjen, 300+ är anmälda och det är en märklig känsla när man minns tillbaka till år 2012 års Kullamannen. När starten går håller jag sällskap med Stefan och kommer ganska snabbt in i ett bra tempo även om det känns som att startfältet startar i ett oanat snabbt tempo, väl framme vid backen vid Norrvikens trädgård är det läge att plocka av sig jackan då det denna dag är lite varmare än väntat. Leden viker av inåt skogen och när jag tar mig an en brantare backe får jag oväntat sällskap av ingen annan än Sofia Kay från Trollhättan, efter lite ordväxling väljer jag att pausa uppe på toppen då jag inväntar Stefan som utforskar skogen i närområdet. Kort därpå och efter första skogspartierna och när vi kommer ut på ännu ett asfaltsparti blir vi ifatt sprungna av ingen mindre än självaste Toru Shingai som dagen till ära springer med en spikad och gipsad tumme.  
Längs vägen hittar vi både lamor och oräkneliga kohagar, samt hittar Toru snabbt lite kompisar längs vägen (se bild ovan). Stefan, Toru och jag håller sällskap i närmare 20 kilometer innan både Stefan och Toru springer vidare i ett tempo som för mig är lite för högt. Med tanke på all min uteblivna träning är det med all rätt som jag halkar efter och det är riktigt spännande att ta sig an några kilometrar i ensamhet. Dessa första 20 kilometrar var dock ruskigt roliga och skämten haglade om vartannat vilket fick distansen att försvinna oväntat fort.
I Torekov var humöret mitt aningen deppigt eftersom benen inte ville fungera så bra som jag önskat, ryggen började protestera eftersom den inte är van vid ryggsäcken och tvivlen börjar introducera sig i pannloben. Men efter två diklofenak lättade verkligen känslan upp i kroppen och jag började logga in lite distans. Kort efter Torekov slog jag följe med tre nya löpare varav en hette Oskar och de andra två kommer jag inte riktigt ihåg namnet på. Alltid kul och spännande att träffa på nya och oväntade möten längs leden och det är kanske en av de faktorer som gör att jag verkligen uppskattar Kullamannen.
På väg ut ur Torekov infinner sig en magisk himmel och Kullaberg känns nästan påtagligt nära. 
Strax efter 30 kilometer springer jag återigen i ensamhet, springer är kanske inte rätt ordval men lunkar på det gör jag allt. Jag försöker mig på lite matematik kring distans kontra tid i förhållande till dagens första stopptid i Ängelholm. En matematik som får den allra ädlaste matteläraren att blir gråhårig då jag beräknar att när jag når Skepparkroken och klockan är 16:40 borde jag inte hinna återstående 4 kilometrar till Ängelholm innan stopptiden. I stundens motvind blåstes all logik bort i mitt tänkande då 4 kilometrar på cirka 40 minuter borde vara en ganska rimlig erövring. Nåväl pappa infinner sig inte längre än ett telefonsamtal och cirka 30 minuters bilkörning bort. Årets Kullamannen är över för mig när distansen når 47,67 kilometer. 
Besviken? Både ja och nej, med tanke på hur sommaren har varit och hur all träning har blivit ogjord inför denna utmaning får jag känna mig mer än nöjd med att veta att jag otränad kan springa 47,67 kilometer därtill kanske mer än 50 kilometer om jag bara hade haft lite mer tidsmarginal. Väl i Ängelholm kändes kroppen riktigt pigg och det fanns egentligen ingenting för mig att klaga på. Förvisso var soppan slut och det gjorde mig extra glad över mitt beslut om att ringa pappa, utan soppa hade jag haft det tuffare att fortsätta genom natten. Det utlovade kaffet fanns på plats vilket värmde en kallsjäl mer än väl, kaffe i all ära men efter kamp finns det nästan inget bättre. När GPS tracker var inlämnad och dropboxen upphämtad tog jag en första titt på Facebook och fick se att det fanns en startplats ledig till Tjörnarparen 50 km den 8/12, ett snabbt PM senare och startplatsen är min. Jag lämnade Ängelholm med vetskapen om att en ny utmaning väntar, därefter blev det hem till pappa för en snabb dusch innan jag körde till Mölle för att hämta dropbox nummer två. I Mölle möter jag stora delar av det fantastiska Kullamannen crew som gör kampen möjlig. Ovärderliga människor som verkligen gett mig en dag att minnas för många år framöver. Mr Sjögren bjöd på kaffe och Mr Larsson bjöd på lite historier innan det var dags att återigen bege sig hem för lite sömn innan lördagens Kullamannen är ett faktum. Kullamannen är för min del över för i men ännu återstår några kamper innan året är slut... 

torsdag 1 november 2018

The Mental Breakdown

Nedräkning pågår... Väckarklockan ringer 04:45 imorgon bitti och det är inte många timmar kvar till start. I skrivandes stund har ångesten lagt sig igen, när jag tror att jag har packat klart och inser att det går att finlira lite till. Båda dropboxarna justerades ikväll och just nu har jag knappt koll på vad som är i vilken låda. Jag tror dock att jag är ganska nöjd med de ändringar som jag gjort och just nu vilar mitt tvivel i om det blir rätt klädval imorgon. På Kullamannens hemsida (Kullamannen.com) finns en länk till gps spårningen:
http://kullamannen2018.legendstracking.com/
I ovanstående länk är det möjligt att följa alla pluppar från start till mål för de som springer 100 miles, för min egen del kommer strategin att vara långt bak i startfältet och förmodligen kommer min plupp och jag vara sista pluppen på kartan. Min första målsättning är att vara i Ängelholm ca 16-16:30, om det är möjligt återstår att se. 
Packningskaos utan dess like, packa och packa om och packa ner och packa upp... Ett evighetsarbete att lyckas organisera två dropboxar. I grunden är det tämligen enkelt ju mindre grejer dess lättare men för en långsam löpare som mig behöver jag lite extra kläder för att kunna motstå kyla och vind. Vilket skapar ett packningskaos utan någon som helst struktur...
Intyg och bussbiljetter fixade, nu återstår en bra natts sömn och sedan lite frukost innan årets största utmaning är igång. Kläderna inför morgondagens kamp är redo för påtagning dock fortfarande velig angående den slutliga klädvalet... 
Hittade i mitt letande efter kläder min allra första Kullamannen tröja, lysande gul men dock får den allt lov att stanna hemma... Hujedamig nu är det allt nära...