söndag 23 juni 2019

Vecka 22 - 23 - 24 - 25 och 89 dagar kvar till start

Senaste fyra veckorna har för min egen del inneburit en hel del utmaningar i vardagen som i sin tur gjort att jag fått prioritera bort bloggen (igen). För några veckor sedan har jag börjat införa lite nya rutiner (igen, känns som att jag startar om mina rutiner var och varannan vecka) vilket gör att jag numera utforskar gymmet tre dagar i veckan tillsammans med Åsa. Som tur är för min del så har Åsa betydligt bättre koll på övningar och dylikt som ett gym kan erbjuda och med hennes hjälp kanske jag äntligen kan bygga grunden för goda förutsättningar i löparspåret. Det skönaste är att komma iväg tidigt tre dagar i veckan och att ha någon att träna med som gör det lättare att komma ur bingen när ögonlocken är som tyngst. Jag får också erkänna att det är riktigt roligt att ha hittat in på gymmet eftersom jag nu lär mig att jag har en del muskler som jag inte riktigt visste fanns.

Under vecka 23 fick jag möjligheten att läsa en fem dagar lång utbildning nere i Lund och det i sin tur ger mig möjligheten att arbeta lite extra i sommar. Ett extra knäck som gör det svårare för mig att få in alla planerade mini-utmaningar på skåneleden men med lite planering och lite tur kanske jag kan få en del av mina idéer förverkligade. Sett till min planering att klara alla skåneleder i sommar så kanske jag behöver tänka om (igen) och utgå från ett etapp-tänkande istället för att försöka få ihop lederna i ett svep. Jag har ännu inte fått mitt schema över sommaren vilket gör min planering lite svårare att planera då jag inte riktigt vet vilka helger som jag kommer arbeta. Sedan vecka 23 har jag fått in två arbetspass och det senaste så sent som på midsommarafton då himlavalvet bjöd på en magisk afton. Lyckan att vara tillbaka på jobb samt att kunna tacka ja till ett nattpass är obeskrivlig just nu, samtidigt försöker jag få in mer löpning för snart är det september och nya utmaningar i löparskorna. 
Vecka 24 skulle jag egentligen ha utmanat Ölands ultra som är cirka 50 kilometer som utgår från Böda sand men efter att ha beskådat mina framdäck på bilen kändes det som en för stor utmaning att ta mig till Öland. Ölands ultra får således vänta tills nästa år, jag körde ner till Lomma istället för till Öland och där bytte jag in min egen bil som hade flertalet defekter och som för mig inte kändes rätt att investera i. Jag hittade istället en Caddy Maxi som jag nu är tredje ägaren på och vars skick är betydligt bättre än min tidigare bil. 
Tanken med att införskaffa en Caddy är att jag kommer investera lite tid och sparsamt med pengar i dess skåpdel. Tidigare ägare har använt skåpbilen som en arbetsbil och således är där lite verktygslådor kvar samt en lite tråkig inredning. I övrigt är bilen i tämligen gott skick och det jag kommer ge på mig härnäst är att tömma skåpet samt rostskyddsbehandla alla eventuella skråmor samt bygga lite ny inredning. Min tanke med bilen är att använda den som mitt boende när jag är i väg på eventuella löpevenemang och vid mini-utmaningar. Nu närmast blir det att dra till Åre under vecka 29 och tills dess hoppas jag ha hunnit en liten bit på vägen.
Då någon monterat verktygsskåpet med nitar (och jag inte har en egen borrmaskin) så fick jag göra en provisorisk snabblösning för att se om sängen möjligtvis kunde få plats i skåpet. Mina uträkningar är än så länge klart godkända även om fnattematik inte är min starkaste sida.
För övrigt händer det inte så mycket, jag försöker balansera mitt vardagliga arbete med träning och kosthållning samt försöker jag få in mer och mer läsning vilket vissa dagar känns lite motigt. I skrivandets stund är det endast 89 dagar kvar till Barkley Fall Classic som kommer bli en utmaning utan dess like. Känner just nu en skräckblandad förtjusning (mest skräck) samtidigt som jag inser hur viktigt varje träningspass just nu är. Det är verkligen dags att steppa upp ännu en gång och förhoppningsvis gör jag det från grunden och på rätt sätt denna gången. Tidigare utmaningar har för min del erbjudit mer pannben än styrka och i september hoppas jag på mer styrka än pannben.