Vecka 6 - Griniga gubbar och hutlösa tanter

När jag varit ute på landsvägen 2016-2017 så har jag fått beskåda många roliga vägskyltar och i skrivandes stund har jag ett pågående problem med en av mina grannar. Jag har skissat fram en idé kring en vägskylt som jag skulle kunna sätta upp utanför hans stuga men jag tror det blir att ta konflikten till en större nivå än nödvändigt. Gubben har svårt med att jag håller hastigheten längs vägen och gör ofta utfall mot mig när jag kör hem från mitt arbete. Mitt bekymmer i detta är att han går mitt ute på vägen eller på höger sida av vägen och ser han att jag kommer körandes då tar han demonstrativt ett steg mitt ut i vägen så att jag nästintill måste stanna för honom och sen låter han sin hund springa jojo över hela vägen och hindrar trafiken. Vissa dagar hytter han med näven och jag är lite osäker på hur långt hans beteende kan ta sig i förlängningen. Ett beteende jag tycker är oacceptabelt främst för att hunden blir stressad i situationen. Jag misstänker att min skylt kanske inte leder till en positiv förändring så jag får nog låta bli även om jag är lite nellad till att tetas med honom. Om jag gör det så får jag nog benämna mig själv som en hutlös tant som är minst lika grinig. Likheten i bilden och med gubben känns dock slående och yttrandefriheten är stor men jag får nog låta andra människor stå för skyltningen i området om jag inte vill ta personbästa i en ofrivillig intervalllöpning där intervallen fokuserar på att öka mitt avstånd från en grinig gammal gubbe på snabbast möjliga tid?

Nåväl denna vecka har inneburit en ökning av distansen till 2,93km per dag, vi närmar oss således 3km per dag och en ökning med 1 km per dag under senaste 6 veckorna. Jag spenderar fortfarande min träning på löpbandet och funderar på om jag i nästa vecka ska prova på att ta mig ut i skogen. Men får se hur den tanken håller i sig för just nu känns löpbandet behagligt och jag har inga krämpor (än så länge) och varför då ändra på något som känns som bra och som funkar? Total sträckan i Garmin drar snittet på sju dagar och eftersom jag har en planerad vilodag per vecka så blir den totala distansen delad på sju dagar istället för sex dagar och ser något lägre ut än vad det egentligen är.

Likaså gäller för medel tiden som Garmin räknar ut, dock stämmer den totala tiden tämligen väl men jag tror mer snittet är på ca 24 minuter per pass när det kommer till distansen 2,93km. Jag är inte snabb och om jag försöker skulle jag nog kunna gå snabbt på löpbandet och ändå hantera såväl hastighet som distans. Just nu spelar det ingen roll för i denna hastighet hinner jag leka fram lite olika tekniker och hinner hitta en känsla i steget/rörelsen som jag sen kan förändra och förädla med tiden.

Målet långsiktigt är såklart att inte bara spendera tid på löpbandet utan jag vill ut i skogen och leka loss där ute bland rötter och stubbar, samtidigt har jag ingen brådska då jag tänker att det får ta tid att bygga grund. Viktigast just nu är att träningen blir gjord sen HUR den blir det spelar ingen större roll i nuläget. Med den inställningen känns det ganska fritt med träningen även om jag får erkänna att jag inte alls har hittat den lätta känslan i det hela (än). Förr om åren kunde det kännas lätt att snöra på sig skorna och ge sig ut då det fanns en längtan ut men än så länge tar det emot i känslan av trötthet, orkeslös, känslan av tyngd och motstånd i att jag ska byta om till träningskläder och sätta igång. Oftast släpper känslan när jag väl fått igång löpbandet och jag glömmer bort vad jag håller på med. Således blir det tydligt för mig att det egentligen bara handlar om en känsla... Ju mer jag tränar dess mer tror jag att denna känsla kommer att bytas ut till mer lättja och till mer glädje och förväntan i att se framemot träningen igen. Såklart inte alla dagar men majoriteten av dagar kanske det känns lättare och då blir det kanske lite kul igen att snöra på sig skorna och ge sig ut. Apropå skor så har jag lyckats rensa ut en hel del skor senaste tiden. Mestadels gamla Merrell skor och några inov skor som jag nu förflyttar till utgående sortiment i min skohylla.

Mentalt kan jag känna motståndet i att distansen är nästan 3km per dag, numera har 2 km känts hanterbart och utan krämpor tycker jag att det har gått bättre än förväntat. Men 3 km?.. puhh, nu börjar det bli jobbigt för mig, för nu börjar det ta lite tid i anspråk eller allt från och med nu kommer att börja ta tid ( är min tanke ), tänk längre fram när det är 5km per dag eller 10km per dag, det kommer ta evigheter... Eller? ...Rent krasst är det i nuläget en ökning från 2,66km till 2,98km vilket innebär 0,32km per pass längre än förra veckans pass vilket tar några minuter mer i anspråk per pass och än så länge har jag tid att ge till min egen träning utan att göra några stora förändringar i mitt liv eller så pass att jag ens behöver planera in det i livet, för vad är alternativet? Att samma tid spenderas till att slö skrolla på telefonen och det kan jag lika gärna göra i rörelse på löpbandet som att sitta i soffan och vänta på att klockan ska gå. Om jag inte tar mig tid att ta hand om min egen hälsa nu hur blir det då i framtiden när motståndet kanske är ännu större? Förvisso är ju målet att distansen ska öka successivt och med det kommer det ta mer tid i anspråk, där är det ju mitt eget val att vilja lägga ner den tid som krävs för att bli så stark jag kan i kroppen inför en ny landsvägsutmaning (och för mitt framtida liv) att jag kan göra utmaningen på det sätt som jag tror blir roligast för mig. Har jag roligt ökar sannolikheten att jag vill göra mer roliga saker (fler utmaningar?) och således kommer jag förmodligen att vilja träna mer då träning för mig ger energi (oftast efteråt), det ökar förutsättningarna för att kunna göra roliga saker, samt ökar sannolikheten att tilltron på den egna förmågan ökar. Då handlar det inte längre om att planera in träning i livet utan träning är en naturlig del av mitt liv och en del i livet som inte prioriteras bort. Sen innebär det kanske att våga träna annorlunda, våga tänka annorlunda och ifrågasätta sina egna tankar, känslor och beteenden? Vi får se vad som händer helt enkelt men ännu en vecka är avklarad och med det spräcker vi i nästa vecka 3 kilometers distansen då vi siktar på att nå 3,22km per dag för att veckan därefter ligga kvar på samma distans som en liten vilovecka. En dag i taget så ser vi hur nästa vecka kommer att gå men 0,24km mer än denna vecka per pass, visst låter det som en rimlig ökning ändå?

Samtidigt leker jag med tanken att dela upp passet till två pass per dag det vill säga ett morgonpass; 2km och ett kvällspass; 1,22km och på så vis skulle jag kunna komma runt det mentala motstånd som byggts upp kring 3km. Den dagliga distansen blir 3,22km men utförandet blir något lättare och jag kan även börja se framemot att träna även efter mitt arbete. Funderingar som tåls att fundera vidare på, men en dag i taget så får vi se hur nästa vecka blir. Lite kul när det börjar bli en synlig ökning av 10% per vecka i Garmin, men delar jag upp nästa vecka till två pass per dag kommer nästa veckas spalt att sjunka drastiskt. Vilket inte har någon som helst betydelse då mitt fokus just nu är ATT få igång träningen och vidmakthålla den över tid och då blir HUR jag gör det just nu mindre viktigt.

Total distans denna vecka: 17,58 km 

Totalt tid: 2h 27min 34 sek.

Den totala distansen: 91,78 km

Totalt tid: 10h 28 min 42 sek.

Median-vikten för denna vecka är: 65,5kg.

Idag vankas grillning och med andra ord har jag mat klar för hela veckan som kommer. Får erkänna att det var inte så dumt trots allt att bygga ihop en liten eldstad... Har lärt mig att bara för att jag har en eldstad innebär det inte att jag har tålamod till att grilla.

Söndag imorgon = en efterlängtad vilodag!

Vecka 5 - mentala utmaningar och viktmål

Ännu en vecka har passerat och med det har jag lyckats hålla igång träningen, ökningen från 2,42 km till 2,66 km per dag har gått över förväntan. Eftersom jag även varit ledig från mitt arbete sen i onsdags har jag lagt till att cykla inomhus ett pass under onsdagen för att få in lite mer rörelse. Valde att inte göra det i torsdags då jag fick in en del benpress hos sjukgymnasten i onsdags och det kändes mer än väl dagen efter, även om jag lagt till lite cykel så är det träning utan någon tidspress och mer fokus på rörelse och tidsfördriv. Hade som mål att även cykla fredag och lördag men det ville inte riktigt benen så jag fick nöja mig med ett pass cykling denna vecka.

I och med att jag varit ledig har jag även kunnat ta tag i lite projekt i målandet som varit vilande sen januari. Vilket känns bra då jag inte riktigt haft som avsikt att sätta det på paus, däremot har jag haft en hel del saker på ordinarie arbetstid som tagit för mycket energi av mig och i kombination med studier så har jag fått prioritera om min tid senaste månaderna. Nu hoppas jag att det vänder och att jag är tillbaka på rätt spår således kunna implementera mer målande i livet igen. En annan sak som jag vill börja prioritera igen är mitt fokus på mitt allmänna mående i relation till träning, lite mer fokus på kroppens förändringar i samband med att hitta tillbaka och således även prioritera lite annorlunda och kanske även hitta tillbaka till en ny trivselvikt. Tänker jag tillbaka till år 2016-2017 så hade jag en trivselvikt vid ca 52-55 kg och ett litet mål år 2018 var att hitta tillbaka till min trivselvikt. Detta utifrån att när jag avslutade utmaningen år 2017 då fokuserade jag mycket på att få i mig näring och husmanskost för att få kroppen att stabilisera sig igen efter utmaningen.

Detta har inte har riktigt gått som jag hoppats på utifrån flera faktorer, dels jobbade jag ca 214 timmar per månad som väktare under sommaren år 2018 vilket är ett fysiskt krävande jobb med mycket gående och extra vikt på kroppen, och dels blev det en hel del skräpmat för att hålla mig vaken om nätterna. I september år 2018 började jag med kontorsjobb och i samman veva började vi renovera stugan jag köpte. Renoveringen innebar för min del en hög stressnivå med att få till en fungerande vardag samtidigt som praktiska saker behövde lösas. Därtill innebar dåvarande kontorsjobb än mer stress på grund av bristande introduktion och orimliga krav. Vilket gjorde att jag bytte arbetsplats efter cirka 7 månader till ett betydligt lugnare arbete men även det ett kontorsjobb. Därefter har det i princip mestadels varit kontorsjobb förutom 2019-2020 då jag utöver mitt vanliga kontorsjobb arbetade var- och varannan helg  extra vid behov som väktare och maxade min arbetskapacitet. Från april år 2020 drog jag drastiskt ner på att arbeta extra vilket till stor del berodde på att ryggsmärtan som dök upp och som inte riktigt gav med sig, och att min dåvarande gruppledare inte riktigt tog sitt ansvar i att hjälpas åt vilket gjorde att jag ifrågasatte om det var värt att arbeta extra. Därefter har jag mestadels enbart haft kontorsarbete som ger ca 2'500-3'000 steg per dag samt inte kunnat träna löpning som tidigare på grund av ryggsmärtan och på grund av tidigare bekymmer från landsvägen. Jag har gjort enstaka lopp och resor mellan 2019-2021 men har egentligen inte varit tränad eller redo för något av det. Utan jag har förlitat mig på mitt pannben och min envishet. Vilket inte är något jag rekommenderar, samtidigt under denna tid har stress varit ständigt närvarande vilket inte bidrar till något positivt när det kommer till energi och ork att träna.

Således har min vikt ökat sedan år 2017 och jag har inte hittat tillbaka till min trivselvikt (än). Som mest tror jag att den peakade till 68 kg vilket för mig är en tungviktare vikt. Finns många faktorer till att min vikt ökat så pass mycket men främsta orsaken skulle jag nog vilja påstå är bristen på fysisk aktivitet och träning, samt en kosthållning utan dess like till det sämre, plus stress. Under dessa år som gått har jag slutat att väga/mäta mig en gång i månaden och har egentligen släppt på allt som jag tidigare tyckt om och prioriterat när det gäller hälsa och välbefinnande. Vila funkar till en viss gräns men gränsen mellan vila för återhämtning och vila på grund av lathet är hårfin. Nu när jag börjar komma igång igen med träning så känns det rimligt att försöka hitta lite nya mål kring vikten och jag tänker att vikten är en bidragande faktor till mitt mentala motstånd till längre distanser är så stort. Att löpträna med övervikt (inte så att jag ser mig själv som överviktig, snarare har jag en hälsosam vikt i nuläget sett till BMI och klassas som normal vikt) skapar en känsla av en tyngre kropp som ska förflyttas och den känslan är lite ofin. Samma sak vid cykling, när kroppen inte känns speciellt tränad är det lite svårare att mentalt känna sig stark i sin träning och hjärnspökena börjar dansa rumba då det känns hopplöst, meningslöst och att träningen inte ger något med mera. Det viktigaste är att komma ihåg att detta bara är känslor och tankar= alltså något jag kan förändra genom att förändra mitt beteende. Om jag tränar (beteende) kommer jag också förändra känslan (känna glädje, lättnad av att få det gjort) och förändra mitt sätt att tänka (jag gjorde det, jag klarade det TROTS att jag inte orkar). På så sätt kommer jag även förstärka min självkänsla och självförtroende när jag med tiden kommer lära mig mer om mig själv och vad som triggar negativa tankar/känslor och samtidigt vet jag att min vilja är starkare än alla känslor så om jag VILL träna finns det inte mycket som kan stoppa mig. Skillnaden nu är att jag VILL träna annorlunda och få ett annorlunda resultat än förr. Jag vill stärka både det fysiska men även det mentala och bygga en frisk grund för resten av livet och inte bara för att kunna komma ut på landsvägen igen. Målet med landsvägen är just nu enbart ett delmål och något som hjälper mig att känna mig motiverad, ökar min självkänsla när jag känner att jag tar mitt ansvar när jag tränar vilket med tiden kanske hjälper mig att bygga en disciplin och kontinuitet. Vilket gör att det få ta den tid det tar att hitta tillbaka till min trivselvikt och till landsvägen. 

Något som får mig att bli motiverad är att leka fram min träning, således denna vecka har jag lekt lite med hur jag rör på benen under tiden och här syns tydligt en förändring i löpsteg och hastighet när jag valde att fokusera på hur jag landar foten i mitt löpsteg och hur jag lyfter benet bakom mig och får upp hälen till rumpan.

Mitt första delmål när det kommer till vikten blir således att försöka nå 60 kg, på sikt kanske gå ner till 55 kg men jag tror jag kan känna mig nöjd och trivsam vid 60 kg på mina 165,5 cm (om jag sträcker på mig). Det vill säga om det är mer muskler och inte så mycket flabbande gäddhäng och kärlekslösa kärlsekshandtag. Således kommer jag inte bara att försöka hitta ett för mig annorlunda sätt att träna utan också börja väga mig annorlunda i förhållande till hur jag gjorde förr. Har provat denna vecka att väga mig varje morgon och ungefär vid samma tidpunkt, dock efter frukost vilket jag kanske kommer på sikt ändra till före frukost. Vad siffrorna visar för varje dag är lite oväsentligt då vi alla fluktuerar i vikt av olika anledningar, utan det jag tänker är att jag väger mig varje dag för att sedan plocka bort de lägsta vikterna och de högsta vikterna och således får fram min median vikt för veckan. Om den över tid minskar är jag på rätt spår att nå 60kg, om den ökar så är jag på ett spår där jag behöver tänka annorlunda. Om den minskar bör det innebära att jag äter färre kalorier än vad jag gör av med och vikten bör minska tills den vikt där jag känner att jag vill stanna vilket jag tror blir omkring 60kg men med målet att bygga en stark rygg som underlättar vid förflyttning med ryggsäck. Denna veckas median vikt och min startvikt för denna lilla utmaning är: 66 kg

Med detta kommer mitt fokus även bli på att hitta tillbaka till rutiner kring mat, inte så mycket att räkna kalorier eller väga maten utan mer att försöka äta mer regelbundet under dagen och att äta mycket som ger bra energi. Kommer dessvärre blir en hel del grillning i sommar när jag nu börjar få fart på min lilla eldstad. Finns det några rätt eller fel när det gäller att äta eller är det kanske helt okej att tänka annorlunda kring när, var och hur vi äter? Jag vill leka med tanken att jag gärna börja dagen med min största måltid till frukost vilket innebär att det blir min middag, den måltid där jag äter mest volym av mat för att allt eftersom under dagen trappa ner storleken och innehållet med förhoppningen om att det blir enklare för kroppen att somna på kvällen = prioritera återhämtning och sömn. Det blir således lättare måltider på kvällen motsvarande en vanlig frukost, jag vill prova vända på sättet att äta för att underlätta dagen och underlätta sömnen. Men utan att fokusera på kost, dieter, räkna kalorier och så vidare. Jag vill mer eller mindre kunna äta vad jag vill och det jag har lust med under förutsättningen att jag tränar regelbundet. Per automatik tror jag av tidigare erfarenheter att det är enklare att äta mer hälsosamt när det finns en kontinuitet i träningen. Samtidigt blir sommaren och kommande månader lite av ett experiment i sig, för jag vill också försöka leka fram och hitta mat som fungerar på landsvägen och som gör att jag med lätt vikt i mat kan förflytta mig så långt som möjligt. Klurigt men spännande.

Garmin visar att det är 2,7km varje dag men varje pass har stannat enligt 10% beräkningen på 2,66km per dag.

Total distans denna vecka: 15,96 km 

Totalt tid: 2h 10 min 00 sek.

Den totala distansen: 74,2 km

Totalt tid: 8h 1 min 08sek.

Woop woop!! Imorgon är det vilodag - Yes!!

Vecka 4 - En kändis på SVT

En kollega till mig tipsade mig i vecka om "Macken i Karesuando" och när jag tog mig tiden till att börja titta så tog det inte lång stund förräns en för mig kändis dök upp i rutan. Mirja har hjälpt mig vid båda mina tidigare utmaningar, och jag kan inte glömma den glädjen jag kände när jag såg hennes blåa postbil år 2017 på min väg mot Karesuando. Vet inte hur mycket näringsbrist jag hade då eller om jag var påverkad av att ha doppat huvudet i en kallkälla men den glädjen där och då gjorde att jag kunde andas ut. Att nå Karesuando var ett delmål i sig under år 2017 för där sammansvetsades mitt första varv runt Sverige. När jag såg Mirja på TV kunde jag inte låta bli att slänga i väg ett SMS och till min förvåning kom det ett svar. Blev riktigt glad för det, och det har ändå hunnit gå nära 9 år sen jag besökte Karesuando senast. Serien på SVT är riktigt trevlig och känns äkta, även kul att det går att känna igen vissa platser/vägar sedan tidigare utmaningar. En rolig överraskning i vardagen.

Nu är det fjärde veckan som jag försökt hålla igång löpningen och till min förvåning är sex av sex dagar avklarade, med en daglig distans på 2,42 km. Nästa vecka är det dags att öka på distansen till 2,66 km per dag vilket blir en 10% ökning. Denna vecka provade jag också att cykla inomhus och distansen blev ca 5 km på 20 minuter, cyklade direkt efter löpbandet och det var nog lite för mycket den dagen men kändes värt att prova.

En sak som blir allt mer tydlig för mig, är att det jag nu försöker påbörja med att komma tillbaka till träningen och förhoppningsvis komma tillbaka till landsvägen igen... det är något som just nu känns som en större utmaning än att bara komma igång och börja träna mer regelbundet igen. Inser att den mentala kampen i detta kommer bli min största utmaning att övervinna då mina tvivel ständigt är närvarande. Automatiska negativa tankar dyker upp varje dag där jag ifrågasätter vad det här ska "vara bra för" eller "har jag inget bättre för mig" och "är det inte bättre att spendera tiden till att ligga på soffan"... Tankar som jag vet inte bidrar till att öka mina chanser att nå landvägen igen. Tankar som egentligen är rätt meningslösa då de bara är tankar. Likväl skapar det en känsla när de dyker upp och den känslan tänker jag försöka sudda ut och inte låta den få fäste. Just nu är distansen per dag tämligen låg vilket ökar chanserna att jag faktiskt får gjort det jag planerat. Men rätt snabbt märker jag att det ökar på och när jag ser att det inte är långt kvar till 5km per dag då börjar känslan av motstånd att dyka upp. Jag förstår det nu eftersom idag känns det övermäktigt men eftersom jag ökar 10% per vecka så kommer jag (om allt går enligt planerna) att ha tränat upp mig så pass att 5km där och då känns lika enkelt som 2,42 km per dag här den här veckan. Således försöker jag ständigt påminna mig om att hålla fokus på idag, det jag kan påverka idag kommer att göra det lättare när vi väl når dit där motståndet börjar. En dag i taget, med fokus på dagens övningar och distans så får jag hoppas att resten blir vad det blir. Tror det är skillnaden som gör skillnad i detta läget...

Lyckades denna vecka öka tempot ett litet snäpp bara för att det kändes bra vilket gjorde att jag var några minuter snabbare denna vecka, jag ökade från hastighet 7 till hastighet 8 på löpbandet men vad det egentligen innebär rent praktiskt har jag absolut ingen aning om. Jag kan om jag vill spekulera kring hur mitt tempo per minut har ökat eller hur kilometer hastigheten har ökat men för min del är det totalt ointressant just nu. Jag tänker att det som får lov att styra det hela är känslan... Känslan av att hitta tillbaka till löpningen, hitta tillbaka till glädjen att röra på mig och glädjen i att utmana mig själv på olika sätt och på så vis tänja mina gränser. 

Jodå så att... Den här progressiva avslappningen fortsätter. Lika tråkigt varje gång men vill se hur länge min envishet kan fortsätta att ta sig igenom övningarna. Har kommit på att bästa möjliga förutsättningarna för att jag ska få det gjort är att göra det direkt när jag vaknar och innan jag hinner lämna sängen. Efter det finns stora chanser att jag glömmer bort det men än har jag hunnit komma på mig själv att vänta nu är det gjort för idag?... 

Total distans denna vecka: 14,52 km 

Totalt tid: 2h 1min 22 sek.

Den totala distansen: 45,04 km

Totalt tid: 5h 51min 08sek.

Imorgon vankas söndag = veckans numera bästa dag då det är en vilodag.. tjoho!

Vecka 3 - Back on track, sköna Maj är här..

April månad har nu passerat och det med ett bättre träningsresultat än vad jag åstadkommit på flera år. Började månaden med att cykla inomhus 30 minuter - blev ca 7km per pass och sen växlade jag över till löpningen och fokus på att hitta lösningar för nya utmaningar och att hitta tillbaka till landsvägen. Min första vecka gick bra medan andra veckan blev en del sjukdom, för att nu i tredje veckan hämta upp det lite igen. Sex dagar av sex planerade med en daglig distans på 2,42km är nu avklarat.

Som jag skrivit om tidigare så är mitt fokus just nu inte hur fort jag springer eller på vilken typ av löpning jag försöker mig på. Just nu vet jag inte ens om jag kan kalla det löpning utan mer ett små lunkande och ett lite "lukta på blommorna" - tempo om än inomhus och på löpband. Men i fredag provade jag på att experimentera lite för att leka med känslan i kroppen och körde lite medveten närvaro. Först fokus på hur framfötterna landar på löpbandet och hur kraften rullar ut i stortån till att försöka landa med fötterna under knäna. Provade lite höga knän sedan lite högre fotlyft upp mot rumpan för att skjuta fram foten lite snabbare. Därefter fokus på hur armarna pendlar, lågt till högt, sida till sida, till att stoppa innan höften, och till hur händerna känns, hur fingrarna vilar i en avslappnad känsla och så vidare. Detta resulterade i en kortare tempoökning samt ökade höjdmeter fast att hastigheten på löpbandet var detsamma och även höjdmeterna var stabila. Genom att leka fram en skön känsla och testa lite olika tekniker och hitta en lösning för mig så kommer det bli betydligt roligare längre fram när jag kanske lägger till intervaller, backträning, fartlekspass med mera.

Nu kommer maj månad och kommande vecka blir med samma distans som föregående vecka. För mig blir det lite av en återhämtningsvecka vilket jag kommer försöka att ha var fjärde vecka. Om allt går som jag tänker mig. Efter nästa vecka ökar distansen med 10% och så rullar det på framöver. Vilket är lite av en oro när jag ser hur distansen ökar vilket också påverkar min motivation. Längre distans = en känsla av motstånd byggs upp och jag ifrågasätter mig själv om hur viktigt detta egentligen är? - samtidigt är det viktigt om jag verkligen vill ut till landsvägen igen och då är det inte förhandlingsbart att låta bli att träna. För att ge sig ut som jag gjort tidigare dvs otränad, oerfaren, ingen planering och totalt okunnig - det fungerar, men jag tror det är mycket roligare om jag har en stark fysik och en kropp som är byggd för att klara kommande utmaningar. Jag inser också att när det känns övermäktigt då är jag oftast trött, hungrig och har tappat mitt viktigaste fokus; här och nu idag - det jag kan göra idag kan göra det lite lättare imorgon. Även om distanserna kommer att öka så är det inga stora ökningar vecka till vecka, och det kommer förhoppningsvis göra det lite lättare att få in all träning även om det kommer finnas dagar där jag inte har lust eller vilja till att träna. Då är det fokus på beteende som gäller = har jag tränat idag? Ja/nej = Just Do It...

Nu när jag börjat träna lite mer regelbundet både med min löpning och min sjukgymnastik samt med en mycket förbättrad arbetmiljö så har jag märkt en del positiva förändringar. Jag sover numera ca 7h 45m i genomsnitt per natt vilket är betydligt bättre och jämnare sömn än på flera månader. Jag har även fått ett annat fokus på mat och således dragit igång årets första försök till att grilla. Med denna erfarenheten så kommer det definitivt bli fler tillfällen för grillning i sommar och det skapar möjligheter för enklare matlagning = mer tid till träning och förberedelser och mer tid till återhämtning.

Återhämtning för min del blir det mycket av när jag målar, tecknar eller ritar. Men på grund av min arbetssituation har jag inte gjort något ordentligt arbete sen årsskiftet förutom bilden på katten Stella. Nu när saker förändras till det bättre hoppas jag kunna börja få klart de projekt som står på tur, och kanske fortsätta med att lägga ut lite filmer på YouTube. Jag tror det optimala för mig är att kombinera träning och fysisk aktivitet med målandet, då blir det både fysisk ansträngning och belastning till återhämtning under tiden som jag gör något utmanande = win-win... Provade förresten att hitta på ett alldeles eget recept på salsa och grillspett, till min stora förvåning blev det ätbart och kanske värt att göra om i framtiden dock med lite justeringar...

Jag kommer framöver att försöka vara så öppen och tydlig som möjligt när det kommer till den tid och den distans jag får till per vecka och allt som allt. Detta för att jag vill se hur mycket jag får ihop och mycket tid det tar att förbereda sig för att känna sig redo för landsvägen. Jag utgår från att alla har olika förutsättningar och gränser för när man känner sig redo, men nu vill jag utforska mina gränser och hur vet jag att jag är redo?

Så total distans denna vecka: 14,52 km 

Totalt tid: 2h 5min 33 sek.

Den totala distansen: 30,52 km

Totalt tid: 3h 47min 46 sek.

Imorgon vankas söndag = vilodag...

Andra veckan - en sjukstuga

Kung Bore håller sin järnhand runt Skåne och fortfarande biter sig kylan kvar. Minusgrader och is på framrutan har jag allt börjat tröttna på men positivt är att solen är allt mer närvarande om dagarna. Andra veckan in på mitt lilla experiment dvs förra veckan gick inte riktigt som beräknat då det blev ofrivillig vila på måndagen och sen sjukdag på tisdagen och därefter nästan sjukstuga hela veckan. Eftersom jag inte vill pressa mig till något när jag inte kunde äta så bestämde jag mig tidigt för att ta hela veckan som en vilovecka. Men då kom följdfrågan.. ska jag fortsätta med tidigare veckas distans dvs 2,2 km per dag denna vecka dvs vecka 3 eller stå fast vid tidigare planerad veckodistans?... Jag har bestämt mig för att jag provar och tar en dag i dagen på den distans som jag tänkt mig denna vecka som är 2,42km/dag. Skulle kroppen säga ifrån kan jag prova gå ner till 2,2 km alternativt köra lite cykel istället. Men två dagar in i denna tredje vecka och än så flyter det på. Även med den progressiva avslappningen som nu börjar rulla på även om jag fortfarande tycker det är tråkigt. Kanske inte helt fel att lära sig ha tråkigt för då uppskattar jag förhoppningsvis andra saker i livet mer. Samt kanske lite nyttigt med självkännedom och självinsikt. Får se hur länge mitt tålamod kan hålla igång det.

Första veckan avklarad - 56 veckor kvar?

Första veckan av 56 möjliga är avklarad sett till att påbörja min tanke om grundträning inför en ny utmaning. Började veckan med 2 km per dag fram till och med onsdag, torsdag blev en oväntad vilodag vilket gjorde att jag fick lägga till 1 km på fredagen och lördagen som blev 3 km istället för 2 km. Kändes helt okej både före, under och efteråt... Har i nuläget inget fokus på tid utan enbart fokus på den totala veckodistansen som nu första veckan är 12 km. 

Kommande vecka går jag upp till 2,2 km per dag sen får jag se om det blir någon oväntad vilodag nästa vecka men förhoppningsvis kan jag hålla 2,2 km alla dagar från måndag till lördag. Har även inhandlat en golvfläkt som kommer underlätta alla pass på löpbandet eftersom det ger en skön svalka och kommer bli ännu skönare under kommande sommar. Men hoppas kunna springa på lite mer utomhus framöver då det är mycket trevligare i skogen än på löpbandet. Jag funderar en del kring förutsättningarna för en ny utmaning och just känns det som att det finns möjlighet nästa år men om det skulle ta två år eller tre år innan jag kan ge mig ut spelar egentligen ingen roll. På ett sätt kanske det är för tidigt att ge mig ut redan nästa år, kanske bättre att avvakta och bygga mer grund under nästa år men samtidigt om jag tittar tillbaka till hur det såg ut innan jag gav mig ut år 2016 så ser jag att jag hade inte lagt någon bra eller stabil grund för att kunna ta de distanserna som jag tog.

Jag har än så länge aldrig spräckt siffran 4'000 km på ett år men om jag vill ge mig ut på en ny utmaning då vill jag kunna ha förutsättningar att kunna springa ca 330 km/vecka och ha det som en minsta möjliga distans per vecka och att det är löpning i fokus och inte så mycket gående. Och vill jag skapa den förutsättningen behöver jag träna annorlunda än vid tidigare tillfällen och nu är jag också rätt sugen på att vistas mer i fjäll, skog och på vandringsleder och inte nödvändigtvis hålla mig på vägar. Har jag den målsättningen eller förhoppningen då behöver jag träna för att klara av den miljön och inte enbart köra träning på landsvägen. 

Just nu är mitt fokus grundträning, denna vecka som gått har jag lekt en del med hur jag sätter ner foten när jag rör mig och hur jag lyfter ben och armar samt hur håller jag händerna i kombination med att inte pinna på för fort utan jag försöker medvetet hålla ett lägre tempo för att kunna få in en bra andningsteknik. Jag tänker att lägger jag basen rätt nu i början kommer jag få ut mycket mer av löpningen framöver när jag kan fokusera på att öka tempo, köra backträning, intervaller, samt någon gång i augusti/september kanske börja införa ryggsäck med packning och då vidare. Men just nu är det fokus på en dag i taget och idag är det söndag = vilodag... Fortsätter dock med progressiv avslappning och det blir inte roligare ju fler dagar jag försöker mig på det...

Imorgon reser katten Stella hem, så fick passa på att träna mig på lite kattporträtt medan jag har henne på låns... Lite osäker på om jag fångat hennes personlighet men det lär jag få se imorgon när hennes matte är tillbaka.

Kattvakt och kartläsning

Sitter i skrivandes stund med en rejäl längtan ut till landsvägen och dess enkelhet. Började i veckan titta lite mer på vilka möjligheter jag har för att våga mig på att försöka ge mig ut en gång till för att bli klar med Sverige runt. Till min hjälp har jag numera fått en ny kartläsare eller kattläsare då fröken Stella har flyttat hem till mig i några veckor medan matte är på semester. Ett äventyr i sig att lära känna denna kamrat men jag är imponerad av hur mycket gos och mys som finns inuti denna lilla kropp. Mindre imponerande är hennes förmåga att vilja undersöka min frukost innan jag själv hinner få klart morgonkaffet. I onsdags tog vi oss tiden att gå igenom mina kartor och se över alternativa vägval om jag kan hitta en lösning för att fortsätta min utmaning. Jag påbörjade utmaningen den 14 maj år 2017 och jag börjar nu klura på om det är möjligt för mig att fortsätta där jag slutade då redan nu den 17 maj år 2027 (dvs om ca 1 år)?.... En mycket lös hypotes är att det skulle kunna bli möjligt att göra ett försök OM jag kan använda tiden fram till dess till att bygga ett bra fundament. Med det menar jag att min tanke som jag just nu filurar på är att jag från nästa vecka (v.16) fram till maj år 2027 börjar ta tag i min löpträning igen. Jag har från år 2020-2022 i princip helt slutat med löpning och träning, förutom min sjukgymnastik som mer har fokus på att försöka komma tillbaka till en fungerande vardag och tillbaka till träningen igen. Men med facit i hand så har jag ytterst få gånger tagit på mig löparnaskorna senaste åren och oftast korta turer om 2-5km = helt enkelt för att min kropp inte tyckt att det fungerar och då får jag backa och fokusera på annan träning. Viljan finns och jag tänker dagligen på träning och löpning men kroppen har inte varit i fas och är inte där än att jag kan prova några längre distanser. Ibland behöver jag träna annorlunda vilket sjukgymnastiken har hjälpt mig med. I kombination med flera andra faktorer som förändrats senaste månaderna, från ungefär september år 2025 fram till nu och fortsättningsvis framöver, upplever jag att det finns en stor möjlighet att kunna snöra på mig löparskorna igen och lite mer frekvent.

Denna gången tänker jag dock att det finns riktigt fina möjligheter att bygga ett fundament som jag inte hade år 2016-2017 eller år 2020-2022 när jag senast var ute och levde landsvägslivet. Min tanke är att jag redan från nästa vecka börjar försöka bygga en mängdträning dvs distansen är viktigare än tempo, intensitet med mera. Eftersom jag inte konditionstränat på flera år så tänker jag sänka ribban till minsta möjliga och bygga därifrån. För mig är det att börja med 2 km per dag/6 dagar i veckan, därefter ökas distansen med 10% per vecka fram till och med maj. Var fjärde vecka blir samma distans som veckan innan eller lägre. Sen rullar veckorna på fram till och med maj år 2027. Jag tänker att det behöver inte bli en daglig distans om jag inte vill, utan det jag tänker kan bli ett alternativ är att hålla fokus på veckodistansen. Exempelvis om jag har en veckodistans på 14,52 km, då kan jag antingen välja att springa 2,42 km varje dag/6 dagar den veckan som 1 pass per dag eller uppdelat i 2 dvs ca 1.21 km per pass - ett morgonpass och ett kvällspass, eller så kan jag dela 14,52km på tre dagar och då springa 4,84km dag och få in 4 vilodagar för återhämtning den veckan (varje vecka har alltid minst 1 vilodag: söndagar). Detta är en mycket lös hypotes och tanke jag har kring ett kommande träningsupplägg. Det gör att träningen blir kravlös och det blir fritt att kunna leka med distanserna samt kan jag hålla innehållet i dessa kilometrar löst och ledigt, vilket gör att jag kan köra fartlek om jag vill det eller vill jag köra intervaller så gör jag det eller så leker jag med backträning om jag känner för det. På så vis finns inga krav och inga måsten i detta utan en möjlighet att leka in distans under bältet med kontinuerlig utvärdering. Känns det inte bra då gör jag något annorlunda eller så får jag tänka om. I kombination med detta tänker jag att det första som är på min prioritering i träningen är min sjukgymnastik och de övningar som ingår där, vilket är till viss del styrketräning så det kommer bli fler gymbesök framöver vilket jag ser framemot. Kan jag sedan lägga på löpningen och börja bygga grund så tror jag att det kommer finnas förutsättningar att våga tänka landsvägen redan år 2027 och då exakt 10 år efter att jag tog en paus.

Min planering ser inte mycket ut för världen just nu, men kan jag på något sätt skapa rutiner och disciplin med hjälp av detta upplägg då finns det hopp. Rent utrustningsmässigt har jag allt jag behöver, möjligt att jag behöver investera i 2 par nya skor och lite kläder men tält, liggunderlag, ryggsäck osv har jag redan vilket underlättar för min del. Jag har börjat titta på tågbiljetter och om jag bokar i god tid kommer jag nog hamna omkring 980:- för en enkel resa, utöver det så är det egentligen bara maten som blir en utgift och kanske enstaka nätter på vandrarhem/hotell som belöning för diverse distanser. Vilket gör att jag tror att det blir en tämligen rimlig kostnad för att ge sig ut igen. 

Det som dock är mitt stora gissel just nu är maten jag kommer äta på landsvägen. Såklart kommer jag köpa mat längs vägen men jag tror att utifrån den tanken som jag leker med just nu, då kommer jag behöver bära med mig mat för lite fler dagar än vad jag tidigare har gjort. Mer för att jag kommer nog välja mer vandringsleder än landsvägar där tillfällen ges eftersom jag denna gång vill låta Göran få stanna hemma och enbart köra ryggsäck och lättvikt, åtminstone är det så jag och Stella har resonerat när vi tittar på distaner och vägval. Dock finns det lite luckor i vägvalet än men om jag tänker att jag har ett år på mig så finns det gott om möjligheter att spåna på alternativ. Känns lite kul att börja våga filura på utmaningen igen och det väcker en motivation och nyfikenhet till träningen. Numera har jag lyckats med progressiv avslappning i 202 dagar... klara jag det då bör löpningen vara det enkla i mitt liv framöver, för jisses så tråkigt det är med progressiv avslappning, lärorikt men tråkigt... Vet inte när jag uppdaterar bloggen igen men jag tänker att jag kanske kan summera lite slutsatser framöver när jag vet lite mer om hur det går med att komma igång igen. Har inte så höga förväntningar på att detta kommer att fungera men väl värt ett försök och kan ju inte bli bättre nu när våren är på ingång... Eller förhoppningsvis på ingång då frosten fortfarande biter sig fast..

Morgonstund med längtan ut

Idag är en dag då längtan ut till landsvägen är stor. Inte känt så här på ett bra tag men saknar känslan av att krypa ur tältet och inte riktigt veta vart dagen tar vägen. Jag leker lite med tanken på att våga försöka mig på att slutföra Sverige runt utmaningen inom några år. I år så får fokus vara på att leka fram träningen och försöka stärka upp ryggen så mycket som möjligt. Kanske i sommar prova på lite kortare utmaningar och testa utrustning för att kanske om 1-3 år kunna ge mig ut igen på något större. Det jag har tagit med mig från tidigare utmaningar är att jag behöver tänka och göra annorlunda om jag vill kunna få utmaningar att fungera i framtiden. Den inre resan är minst lika viktig som den yttre och vid nästa försök vill jag kunna vara 100% närvarande på ett sätt som jag inte varit vid tidigare försök således värt att försöka lägga ner tid och engagemang i att bygga ett fundament.

Vilket för min del just nu innebär att försöka skapa nya vardagsrutiner. Idag blev det en morgonpromenad ner till kärret och moder natur bjöd på en skön morgonstund. Just nu når jag inte riktigt upp till mitt delmål omkring 7'000 steg per dag men är omkring 5'000 steg vilket är betydligt bättre än tidigare. Ett annat delmål är att få igång styrketräning så jag kan stärka upp kroppens svaga länkar när det gäller utmaningar. Jag tänker främst att ryggen behöver bli starkare utifrån en utmaning som inkluderar mer ryggsäck och mindre Göran. Utan Göran kan jag bli mer fri sett till vägval och mer skog med stigar kan bli ett alternativ. Vilket är det som lockar mig mest just nu men också ett alternativ som kräver starkare ben och höfter. Med hjälp av styrketräning kanske jag kan undkomma en del bekymmer med smärtor som jag tidigare upplevt i samband med utmaningar. Löpningen kommer framöver blir en viktig del i att bygga grund, tänker främst mängd framför teknik. Men jag ska vara helt ärlig i att jag inte alls vet hur jag ska träna för att kunna ge mig ut igen men jag vet att om jag inte börjar så kommer jag kanske aldrig ut på utmaningar igen. Det vore ju ett ganska tråkigt alternativ och längtan ut är stor. Riktigt stor... Just idag och fram till 11 mars är målet att styrketräna hemma varje dag, enkla basövningar som bicepscurl, latsdrag, rodd, triceps, balans övningar på bosu bollen och lite annat smått och gott. Tanken är att få igång lite blodcirkulation samt börja stärka upp mina svagaste punkter. Kommer försöka uppdatera lite mer kring hur min träning ser framöver, i syfte att försöka fånga min resa tillbaka till ett aktivt liv och dokumentera mina med- och motgångar. Precis som allt annat med denna bloggen så är det främst för min egen skull. Ska bli spännande att se hur jag lyckas med detta men nu är mitt första delmål att träna lite varje dag fram till 11 mars därefter blir det nya övningar och utmaningar...

Den skånska Sibirien tar aldrig slut

Jag har inte riktigt lyckats hålla igång bloggandet som jag hoppades på. Tänker mig att det är en process och processer brukar ta lite tid. Just nu försöker jag skapa förutsättningar för att börja träna mer kontinuerligt igen och jag är smått förvånad över att jag nu lyckats hålla i min progressiva avslappning i 154 dagar, vilket innebär cirka 10 minuters avslappning varje dag för att stärka kopplingen mellan nerver och muskler. Tycker mig märka av en skillnad men på vilket sätt är svårt att beskriva men jag är mest överraskad över att jag har lyckats hålla i under så pass lång tid. Vilket innebär att klarar jag av det kanske jag klarar av att göra andra saker som jag vill göra och hålla i över tid. Ska bara fundera ut vad jag vill hitta på framöver.

Lyckades i veckan att få lite ordning på mina tränings grejer när det gäller cykling och löpning. Lyckades även få upp Zwift på väggen vilket gör det lite mer inspirerande att börja träna igen. Det stora nackdelen är att jag är lika duktig på springa vilse i den digitala världen som i det riktiga livet.

Har lyckats komma igång lite med styrketräning hemma vilket känns riktigt bra. Att sedan kunna följa Barkley Marathons ger inspiration och känslan samt längtan ut till landsvägen är stor. Leker lite med tanken på att kanske ge sig ut om ett år eller två och tills dess bygga fundament och stärka upp kroppen inifrån och ut. Således fortsätta med progressiv avslappning, mer styrketräning och mer konditionsträning framöver. Känns som att det kan finnas förutsättningar under år 2026 till att skapa en förändring som går i linje med nya utmaningar. Jag längtar lite efter det resultat som jag tror kommer bli möjligt att nå framöver. I väntan på det tränar jag även snöskottning då det i år har kommit mer snö än under alla 8 år som jag bott i stugan. 

Känslan av att ha skottat klart är rätt skönt den också eller åtminstone innan plogbilen dyker upp och ger mig mer jobb, som tur är har det mest varit pudersnö men finns ändå en gnutta stolthet i att ha skottat uppfarten. Funderar lite på att leta fram dubbskorna och ge sig ut på en löprunda. Lite extra kul att springa med dubbskor när det faktiskt finns en anledning till att ha dubbar i Skåne. 

Den skånska vintern är här

Senaste tiden har jag haft målsättningen att försöka komma iväg till gymmet och för att börja bygga upp en grund i både styrka, rörelse samt som ett sätt att leka mig tillbaka till träningen och löpningen. Men som jag tidigare skrivit så tänker jag nu börja om lite från början och med det börja bygga ett fundament där det viktigaste är; en bra sömn, en bra kost och varierad träning. Idag blev dagens träningspass fyra tillfällen med snöskottning eller rättare sagt jag fick möjlighet att sopa till sen skånska snön. Med det fick jag också en möjlighet att längta tillbaka till landsvägen då min kompis provisoriska lösning kom till användning idag. Nämligen hemma fixade ben överdrag till benen så jag slipper få ner snö i skorna. Tanken var dock att kunna springa obehindrat i terräng utan att riva sönder benen och få ner dynga i skogen. Idag funkade det lika bra mot snö och jag fick torra fötter inför arbetsdagen.

Det jag upptäcker allt mer den senaste tiden är just den här tanken om att dra ner till gymmet. Något jag verkligen tycker om och ser framemot men samtidigt har jag extremt stora hinder i att faktiskt ta tag i det. Här tycker jag det är lite spännande eftersom jag nu lyckats göra ca 10 minuters progressiv avslappning i 138 dagar vilket är något jag absolut egentligen inte vill göra men jag vet att det finns fördelar med att göra det. Om jag lyckas med att göra det så vore det ju ännu lättare att faktiskt komma iväg till gymmet eftersom det är något jag vill göra. Samtidigt spännande eftersom tankens kraft är i detta väldigt spännande och jag inser att problemet är just tänkandet. Ibland är det bättre att bara göra och inte tänka efter så mycket vilket jag tror underlättar för mig att nå målet om att dra till gymmet. Fast idag känns det helt okej att ha missat den träningen då snöskottning och fyra snart fem gånger på en dag - det är nästan personligt rekord bara det.