On the run

Jag vaknade oväntat tidigt i morse vilket resulterade i att jag snörade på mig löparskorna och gav mig ut på bygdens grusvägar. Första löpningen för min del sedan Tjörnarparen avklarades i början på december och dagens löpning blev i ett stilla lunkande och i ett totalt mörker som infiltrerades av ett regndis och lite röda lampor här och där. Jag har inte varit ute och sprungit de senaste veckorna även om jag tänkt på löpning och utmaningar så gott som varje dag (och en del nätter). Min vänstra fot tog lite väl mycket stryk av all lera som infann sig på Tjörnarparen vilket gjort att jag valt att inte ge mig ut i löparskorna förens smärtan är bortblåst. Nu blev det inte riktigt så, men dagens löpning erbjöd en tämligen låg smärtfrekvens och med ett lugnt vobblande tempo kändes det som en bra start på dagen. Gårdagen bjöd på en spännande filmvisning på Grand hotell i Mölle där Kullamannen visade filmer från årets Kullamannen tävling. Jag får erkänna att inspirationen som infann sig utav filmerna kan ha bidragit till morgonens löprunda. Tänk, snart ett nytt år och snart nog även ett nytt Kullamannen att se fram emot och därtill ett år med fler utmaningar. 

Nytt år brukar för mig inkludera sammanställningar av tidigare års resultat i distans och tider för att sätta nya mål inför kommande år. Dock känns det annorlunda inför kommande år 2019, dels kan jag inte avrunda året med ett Sylvesterlopp i Helsingborg som jag de senaste åren har lyckats få till en smärre tradition, och dels känns det som att år 2019 kan vara ett år med de bästa förutsättningarna på länge. Förutsättningar som kan bidra till att förverkliga grunden till några av mina långsiktiga visioner och målsättningar, och förutsättningar som kan göra det som för mig känns omöjligt till att bli just möjligt. År 2019 kommer förhoppningsvis erbjuda inte bara en men kanske två eller tre nya utmaningar som samtliga blir en del av min egen förberedelse inför kommande Kullamannen och inför fler oanade lopp (Tjörnarparen var i allra högsta grad oanad). Mina målsättningar inför kommande år ser således lite annorlunda ut i jämförelse med tidigare år, därtill har jag nu förutsättningar (både ekonomiskt och tid) till att ägna mig åt förberedelse och testande av utrustning (vilket jag inför tidigare utmaningar inte riktigt ägnat någon större tankeverksamhet åt).

I pannlampans sken känns det nästan som att den vita mossan på träden får en reflexliknande funktion, jag får erkänna att jag är väldigt svag för tidiga morgonlöpningar och för att utforska lite nya grusvägar. På morgonens runda provade jag att variera mitt vägval i syfte att undvika att springa på skogens alla dovhjortar. Lyckligtvis mötte jag endast två och jag lyckades nog skramla tillräckligt mycket för att de skulle lunka iväg utan att bli skrämda. Nackdelen med dagens runda är att den blev något kortare än vad jag väntat mig, nästan en kilometer kortare vilket gör att jag får öka på kommande dagars distanser. När det nu återstår cirka två dagar till det nya året blir min korta målsättning att lyckats runda av året med en rund och jämn siffra i årets löparstatistik. Min förhoppning är att kunna uppdatera bloggen mer intensivt (kanske en gång i veckan varje fall) under kommande fyra månader. I syfte att lyckats skapa struktur i mina förberedelser inför kommande utmaningar. Utrustningen kommer jag fin justera under dessa månader samt även göra testlöpningar som kommer inkludera en del av de utmaningar jag hade som mål att utforska i år (vilket livet i allmänhet satte stopp för). Utöver det hoppas jag kunna logga in och strukturera upp all den träning (både mental och fysisk) som tar en början redan i kommande vecka och som jag hoppas kunna göra skillnad i upplevelsen av en utmaning eller två. Men mer om det i framtida inlägg... 

Tjörnarparen 50 km

Årets förmodligen sista tävling är förbi, efter tips tidigare i år från Mariana om Tjörnarparen i Tjörnap passade jag på för några veckor sedan att anmäla mig. Jag visste inte då att det skulle bli en av årets roligaste dagar i mina löparskor. Resan ner till Tjörnarparen började för min del redan i fredagskväll då Toru kom förbi och hämtade upp mig längs vägen. Toru hade fixat ett dubbelrum som vi delade på hotell Stiftgården i Åkersberg vid Höör. Även om det inte är någon lång resväg för min del ner till Höör kändes det skönt att kunna åka ner kvällen innan och bara ta det lugnt. Väl i Höör passade vi på att hitta kvällsmat som intog en pizza-form, vilket inte var en helt fel uppladdning. När vi kom tillbaka till hotellet hann vi vara med några minuter på genomgång/frågestund inför loppet, rätt trevligt och informationsrik tillställning.

Lördag morgon introducerade sig och kan en morgon med hotellfrukost bli bättre än bäst? Jag valde att springa loppet med i princip samma utrustning som Kullamannen, minus mat/energi samt valde jag mina inov terra skor istället för salomonskorna. Således var packningen ett mindre problem att lösa på morgonkvisten. Efter två koppar kaffe var det äntligen dags att bege sig mot starten...

Väl i Tjörnarp hittade vi Mariana i startfållan, och nog var vi allt taggade och laddade inför vad som komma skall under dagen. Efter att ha hittat våra GPS-trackster samt tidsplupparna gjorde vi oss redo inför en mycket spännande dag. Vad vi dock inte visste var att efter några ynka kilometer skulle himlen öppna sig och vi fick spendera resten av dagen i konstant spöregn som ledde till att stigarna blev än mer leriga ju längre vi var ute.

Trots mängden regn lyckades vi hålla humöret uppe och fick oss några goda skratt längs vägen. Lena Philipssons låt "det gör ont" och Carolas "fångad av en stormvind" avverkades tillsammans med "hooked on a feelin" på öppna kalhyggen med oanad motvind och på sliriga och leriga nerförsbackar.

Roligt, roligare och roligast... En bättre lördag går verkligen inte att få. 

Efter några mils löpning kom vi fram till tävlingens monsterbacke, brant och lerig samt det ställe där man verkligen inte vill tappa fotfästet. Med ett steg i taget lyckades vi även bemästra denna utmaning och såg fram emot lite lättare löpning. 

Dock dök en ny och brantare backe upp men även den lyckades vi bemästra med bravur.

Efter sista depån blev det dags för att introducera reflexvästar och pannlampor, och så småningom kom mörkret och gjorde oss sällskap.

Väl i mål efter cirka 8 timmar och 5 minuter i spöregn kom vi till mål där det vankades hembakade kakor, mössor och en osande träbit. Samt infann sig mackor på löpande band i församlingshemmet vilket gjorde susen för en blöt och trött kropp. En varm dusch senare och kroppen piggnade till lite extra även om stelheten kom på kommando. 

Efter att jag sagt hejdå till Mariana och därtill fått på mig torra kläder begav jag mig tillbaka till målområdet för att vänta in Toru som fortfarande krigade på i mörkret. Han skulle springa 50 miles eller 80 kilometer vilket är en hedersvärd distans i gårdagens påfrestande väderlek. Efter cirka 10 timmar kom Toru i mål och såg trött och blöt men väldigt glad ut, hans fjärde Tjörnarparen var avklarad. Efter lite återhämtning blev det en sen hemfärd och Toru släppte av mig lagom till att mina ögonlock började bli allt tyngre och tyngre. Jag får erkänna att sängen sällan varit så god att sova i som efter gårdagens strapatser. 

Trötta men framförallt blötta fötter påminner lite om landsvägslivet, eller rättare sagt mina tidigare strapatser på nordkalottleden och kungsleden. Dagens fötter påminner ännu mer om tiden på landsvägen då jag återigen lyckats bemästra distanser utöver min förmåga. Gårdagens lärdom blev att det går och är möjligt att springa Tjörnarparen 50 km utan någon träning, dock inget att rekommendera eftersom det är betydligt roligare med lite mer möjligheter att återhämta sig snabbare.