söndag 17 februari 2019

Vecka 7 - I pannlampans sken

Denna veckan har introducerats på ett litet tuffare sätt än väntat, mitt arbete har bjudit på överraskningar som ur det ena perspektivet är väldigt fascinerande men som ur ett annat perspektiv är mycket energikrävande. I måndags blev det således ingen träning, då hemkomsten blev senare än väntat och energinivån var under all kritik när jag väl kom hem. Jag börjar inse att jag behöver förbättra mina måltider och därtill försöka få in fler mellanmål under en arbetsdag, jag slarvar alldeles för mycket med maten vilket i sig påverkar allt annat jag gör. Blev dock en löprunda efter arbetstid i tisdagskväll och det kändes fenomenalt. Blev ingen längre runda utan jag rullar på så sakteligen på min nuvarande favoritrunda som innehåller allt från gigantiska elstolpar till flertalet matställen för dovhjortar och ett oändligt virrvarr av grusvägar. Energikicken från löpningen höll sig kvar till onsdag morgon då det blev en morgonrunda på snarlik distans. Just nu känns det bäst att leka fram löpningen och således får distanserna bli lite vad de vill men jag hoppas inom kort kunna trappa upp distansen. Blev en runda igår på kvällen också, kroppen känns riktigt bra dock fick jag nog på mig en tröja för mycket och rundan blev något varmare än väntat. Jag längtar verkligen till ljusare tider samtidigt som mörkret får mig att träna på mina svagheter, den mentala självkontrollen är verkligen i en tuff träningsperiod då varenda löprunda erbjuder smärre panikattacker.
Ibland blir det inte roligare än vad jag själv gör det till och att leka med pannlampan i totalt mörker är stundtals lite kul. I alla fall när jag får sällskap av månen på min runda. Känslan av att hitta ut i skogen igen är fantastisk och mer eller mindre omöjlig att få ner i ord. I mina mentala förberedelser inför kommande utmaning nöter jag just nu mentala liknelser men vad jag kommer att möta i nästa utmaning. Känslan av ensamhet i totalt mörker med endast ryggsäcken som sällskap är ovärderlig att kunna hantera i en utmaning, speciellt när jag vet att en ny utmaning erbjuder tidiga starter och eventuellt sena kvällar. I år funderar jag på att testa gränserna utöver vad som är rimligt, vilket gör att distanserna förhoppningsvis kommer bli överförväntan. Dock är det mycket som återstår i form av förberedelser innan jag får svar på om det jag tror faktiskt är möjligt.
Veckans bok blev i alla fall läst denna vecka, och det blev en bok som jag haft liggandes i bokhyllan sedan år 2014 utan att jag riktigt tagit mig an att öppna och läsa den. Det är en bok vid namn Det var inte mitt fel - om konsten att ta ansvar skriven av Ann Heberlein, boken som sådan var tämligen lättläst och som inkluderade en del intressanta perspektiv på människan. Dess titel är passande i förhållande till mitt stundande arbete som berikar mitt liv med dagliga reflektioner omkring mänskligheten och förmågan att tänka och resonera.  
Utöver arbete och löpning har renoveringen rullat på i stugan, så sent som i torsdags infann sig en del av diskbänken vilket bidrar till att jag inom kort kommer kunna använda mitt första riktiga kök sedan fem år tillbaka. Tanken på att kunna använda en ugn på daglig basis är tämligen spännande, samtidigt som mina förutsättningar drastiskt ökar för att kunna äta mer energirikt och sundare mat. Nu när det börjar bli allt ljusare om kvällarna då börjar även himlavalven erbjuda magiska vyer...

lördag 9 februari 2019

Vecka 6 - I väntan på löpning

Jisses, årets inledande planering har verkligen kraschat totalt utifrån min dunderförkylning som hittar nya sätt att uttrycka sig för varje dag som går. Ännu en vecka har fått fokus på vila och återhämtning efter några långa arbetsdagar. Jag saknar allt mer löpningen och det går inte en dag utan att jag tänker på årets utmaningar och känslan av landsvägslivet. Insamlandet av kilometrar inför årets utmaningar går allt annat än bra just nu, samtidigt inser jag att det ännu finns tid kvar att komma igång med löpningen. Mars och april månad kommer att vara viktiga månader i min förberedelse och ju fortare jag kommer igång med träningen igen dess bättre. Det som jag upplever mest positivt just nu är att den utrustning jag kommer använda redan är i ordning och det ger mig gott om tid att träna in en packningsteknik samt testa utrustningen flertalet gånger om innan avresa. Detta är för min egen del något nytt eftersom jag tidigare packat allt jag tagit med mig ut på landsvägen mer eller mindre i sista stund, samt har jag aldrig riktigt tränat in mig på vad det är jag vill eller inte vill ha med mig. Detta året har således många möjligheter att erbjuda för min egen del och jag tänker förvisso använda en del av de attiraljer jag använda under år 2017 vilket kommer underlätta otroligt mycket.
Eftersom en förkylning inte bara strular till min träning utan även mina studier fick jag idag möjligheten att kombinera nytta med nöje, test av pannlampa är aldrig fel när tentor ska skrivas. Just i skrivandets stund har jag halkat efter något i mina studier men med mycket envishet och lite mer planering så kommer jag förhoppningsvis hinna ikapp innan nästa helg. Efter några timmar med näsan i boken fick jag energi till att ge mig ut på en test runda, förkylningen har verkligen varit seg och idag kändes kroppen relativt pigg och jag tog chansen att bege mig ut i regnet. Jag fick provat min nya reflexväst som jag inhandlat utifrån att jag snart hoppas kunna springa till mitt arbete och för att varken jägare eller bilister ska se mig som ett hot känns det värt denna lilla investering för att synas bättre. 
Efter dagens löpning känns det inte helt fel att komma hem till brasan igen, kroppen svarade förvånansvärt bra på löpningen även om hastighet och distans kanske inte var det bästa. Tiden tickar på och även om februari bara är i sin början kommer jag få kämpa för att samla distans innan majmånad. I år är det av en extra stor vikt att jag får in kilometrar och framförallt mil i benen innan avresa vilket egentligen beror på den distans som jag hoppas kunna bemästra per dag. För min del har jag lagt ribban långt över min förmåga, men utifrån att jag vet vad som är möjligt handlar det mer om självdisciplin och strategi för att få mina drömmar att uppfyllas...

söndag 3 februari 2019

Vecka 3-5 - Förkylningstider & planering för nya utmaningar

Januari är numera förbi för i år, och för min egen del har januari till största del inkluderat en seg och långlivad förkylning som inte riktigt vill bryta ut. Vecka tre till och med fem har således mest ägnats till att få förkylningskänslan att retirera, arbetat har jag kunnat göra dock med en trött, tung och seg känsla i kroppen. Således har varken läsning eller träning blivit av eftersom min fritid de senaste veckorna har spenderats till att sova och göra så lite som möjligt. Enstaka tentor har jag hunnit med men i övrigt står jag i valet och kvalet om jag ska ge mig ut i löparskorna för att påtvinga förkylningen att bryta ut riktigt ordentligt alternativt om jag ska vila några dagar till för att se om kroppen kan återställa sig själv... En riktigt klurig fråga att hitta ett bra och förnuftigt svar på.
I skrivandets stund pågår en riktigt skånsk vinter utanför ytterdörren med lite snö och kyla samt en hel del slask. Längtan ut i löparskorna är således enorm för min egen del eftersom det knappast finns något bättre än att ge sig ut i nysnö och springa vilse. Eftersom jag denna helg känner mig lite piggare än tidigare dagar har jag till stora delar planerat klart sommarens semester eller rättare sagt sommarens utmaning, det blev till att väga lite utrustning igår samt beställa de sista attiraljerna som jag tror kommer kunna göra susen i sommar. Som det ser ut nu borde jag kunna ge mig ut redan i maj på min utmaning och kan förhoppningsvis tillägna mig fem veckor på vift. Om jag räknat rätt blir det som mest 33 dagar som jag har till mitt förfogande, men en förhoppning finns hos mig om att jag ska kunna använda så få dagar som möjligt. Det som jag upplever svårast i min planering är att beräkna distansen, och eftersom jag vill utforska lite annat längs med vägen så blir distansen lite mer krånglig att beräkna. Nåväl det är tur att jag har 93 dagar kvar till mitt förfogande att beräkna distans samt till testandet av utrustning. Största skillnaden i år sett till tidigare år är att jag verkligen inte vill ge mig ut på en utmaning utan att känna den rätta känslan för utrustningen jag har med mig samt den rätta känslan i att få in betydligt fler kilometer under bältet...