Återhämtning

Tjörnarparen bjöd på magisk träningsvärk, en sådan träningsvärk som bidrar till lite lätt illamående vid varje tanke på förflyttning och rörelse. Ur mitt perspektiv kan träningsvärk ibland botas av lite mer träning och således blev det till att besöka gymmet på måndag morgon direkt efter gyttjebadet på Tjörnarparen. Söndagen användes dock till att träna återhämtning vilket blev till en vilodag med massvis med filmtittande, förflyttning var ej tänkbart då min smärttröskel överskridits rejält.

Förra veckan försvann tämligen väl trots träningsvärken och det bjöds på en "roadtripp" på arbetstid och Vomb sjön gav några minuters sinnesro och längtan ut till landsvägslivet gjorde sig påmind. Naturens canvas är allt den mäktigaste... och det är något speciellt med morgonstunder.

I stora drag har morgonstunder börjat bli mina favorit stunder, även om förkylningen inte riktigt gått hädan än vågar jag mig på att besöka gymmet på morgonen och innan dagens arbete drar igång. I skrivandets stund har det börjat bli fyra dagar i veckan där styrketräning står på schemat och så snart förkylningen lättar kommer löpningen att ta fart igen. Återhämtning är dock inte riktigt min starka sida eftersom jag har svårt att skilja på var gränsen går för återhämtning kontra lathet. Förmodligen är lathet fel begrepp men ibland tenderar livet att erbjuda en bekvämlighet som gör det enkelt att välja det som känns lätt istället för att göra valet som erbjuder nya möjligheter och upplevelser. Således blev det till att arbeta lite extra helgen som varit och denna helg kändes lite mer obeskrivlig... 

Lördagens arbetspass bjöd på möjligheten att dra igång ett "nödutgångslarm" utifrån att det under natten inkommit larm om sabotage, nåväl att uppleva ett tjutande larm en lördag morgon innan kaffet hunnit kicka in ordentligt känns som en tämligen spännandeupplevelse. Därefter flöt arbetsdagen på men ack o ve så blev det till att nästan ta ett personligt rekord i att skriva rapporter. Söndagen som i min tolkning kan ses som en vilodag alternativt en aktiv återhämtningsdag bjöd på överraskningar i form av kvävgaslarm, sprutande ångläckage, diverse andra läckage, halkrisker och ammoniak kittel i näsan för att inte tala om när himlen öppnar sig och jag infinner mig cirka 30 minuter från bilen där regnkläderna ligger torrt och väntar...

Helgens arbete bjöd på oväntade överraskningar i form av diverse lik, uttrycket att "gå över lik" är numera en standard på mitt arbete och allt från gigantiska skånska albatrosser (läs övergöda feta måsar) som låg nedskjutna lite här och var till en mosad grävling och en överkörd räv samt en tillknycklad fasan till vad det nu är för fot jag lyckats hitta och nästan trampat på i kombination med att ta personbästa i stående höjdhopp med skrik?... Måsar i dess levande form kan bemästras med ficklampan som får agera lasersvärd vid behov. Men alla övriga fynd är lite mer läskiga och ibland även överraskande när de dyker upp. 

När ens extra arbete bjuder på överraskningar i obeskrivliga former känns det tämligen bra när det är måndag igen och gymmet besöks innan veckans hederliga kontorsarbete rullar igång. Även om denna veckan närmar sig sitt slut känns det som att variationen i mina arbeten förgyller kvalitén i båda mina arbeten och i kombination med träningen börjar känslan infinna sig om att jag kanske är på rätt köl igen för att börja bygga distans i löpningen?... Nåväl, ett steg i taget och denna helgen som kommer får erbjuda möjligheten till återhämtning innan nya utmaningar påbörjas... 

Tjörnarparen - årets första DNF

Tjörnarparen 50 miles eller närmare bestämt cirka 82 kilometer blev för mig en mäktig upplevelse, som rubriken lyder bjöd lördagen den 8 februari på årets första DNF (did not finish). Vilket kanske inte var så oväntat?.... Samma vecka som Tjörnarparen introducerades sig fick jag oväntat sällskap av en dunderförkylning, den veckan började lite sämre än vanligt då feber och förkylning höll mig hemma från mitt arbete i tre dagar. Därefter blev det en full arbetsdag på torsdagen och fredagen bjöd på utbildning i Eslöv. Från Eslöv och efter en utbildningen tog jag sikte på Höör och på Stiftsgården Åkersberg där jag bokat logi för en natt. Dock blev det en intressant natt då jag omedvetet hade fullt fokus på hotellfrukosten som inväntades på lördag morgon, att vakna klockan 03:00 på morgonen och vara redo för frulle kändes lite över ambitiöst. Som tur var infann sig starten på Tjörnarparen först klockan 09:00 vilket erbjöd sovmorgon och gott om tid till frukost och framförallt kaffe.

Väl i Tjörnarp mötte jag upp Mariana och hennes mor, var ju ett bra tag sedan jag träffade dem båda och alltid lika kul att invänta en start tillsammans. Inför Tjörnarparen stod jag inför ett litet dilemma som under loppet kom att påverka mig mer än väntat. På fredag morgon fick jag skrapa rutorna på bilen innan jag körde till gymmet och vidare till Eslöv, vilket gjorde att jag "antog" på bristfällig kunskap att det skulle komma att bli en kall och kylig lördag. Mitt antagande var milt sagt tämligen formidabelt om det nu hade visat sig stämma med den verkliga väderprognosen, vilket det givetvis inte gjorde och min framtid som vädermeteorolog är grusad på riktigt. Lördagen bjöd på ett fantastiskt vår väder med både milda grader och solsken i mängder. Utifrån mitt klädval med fodrade löparbyxor och vindtäta tröjor samt en vindtät jacka fick jag mig en intressant upplevelse. 

Klädvalet bidrog till att jag väldigt tidigt i loppet svettades i kopiösa mängder vilket i förlängningen resulterade i förhöjd puls på grund av värmeslag som i sin tur resulterade i en förmodad saltbrist. Efter cirka fyra kilometer fick jag släppa Mariana då hennes tempo blev ohållbart för min del då jag försökte hantera min egen kroppstemperatur. Efter en stunds ensam löpning fick jag sällskap av en tjej som arbetade som logoped i Malmö och vi fick oss en mycket intressant pratstund. Namn och liknande brydde vi oss inte riktigt om att presentera för varandra men våra yrken hade trots sina olikheter även många likheter och våra perspektiv på löpning och långdistanslöpning blev till en spännande diskussion. 

Efter andra depån och efter cirka 22 kilometer fick jag släppa min nya bekantskap som pinnade på vidare mot sitt mål att ta personbästa i distans. För min egen del slog en extrem trötthet in i pannbenet och löpning blev till lunk för att sedan bli till sömngång, nämnde jag möjligtvis saltbrist?... Efter att mer eller mindre ha hasat mig fram i ytterligare sex kilometer kändes det som att Tjörnarparen var över för min del i år. Den totala distansen landande på cirka 28 kilometer och när jag såg min ackumulerade måltid via gps:en kändes det som att kroppen drog en lättnadens suck när jag tog beslutet att ge upp för dagen. Målgång klockan 00:00 kändes inte riktigt lockande speciellt inte när kroppen tagit lite för mycket stryk, om det sen beror på förkylning i kombination med fel klädval och saltbrist är och förblir en gåta för mig.

Min upplevelse av Tjörnarparen är återigen fantastisk, utav mina 5 timmar och 30 minuter ute i löparskorna fick jag en otroligt härlig upplevelse som för mig är värd varenda minut. Trots min kamp mot kroppens reaktion fick jag spendera flertalet timmar i lera, skog och lite vildmark. Hur kan en lördag i februari bli bättre än så?

En del fynd sågs längs banan och en Hälge husvagn har jag nog aldrig någonsin beskådat trots att jag sett mycket av Sveriges udda saker längs landsvägarna. 

När banan leds ut i en hage blev det lite tuffare att hitta markeringarna men som tur var för min del började jag möta de första löparna som gav mig lite direktiv i rätt riktning. På Tjörnarparen infinner sig nämligen "vändan" om målet är att springa 50 miles eller mer, vändan innebär en liten avstickare som gör att löparna springer samma sträcka två gånger, först kringelikrok till en ort 8som jag inte minns namnet på) för att sedan vända tillbaka till 50 km banan och kanske målgång eller vidare ut på 100 miles banan. 

Årets första DNF är således introducerad, förhoppningsvis årets sista DNF och nästa gång det är dags att få på sig en nummerlapp blir i april då Simris ALG Ultra på 60 km kommer att utforskas. För min del kommer mer löpning att ha sprungit in innan dess samt känns det som att oddsen för att få en förkylning innan start är tämligen låga. Dock kanske det är dags att tvätta skorna för mer löpning kommer det att bli framöver och nu inväntas bara möjligheten att anmäla sig till Tjörnarparen 2021.

Dunderfördkyld i väntan på Tjörnarparen

Januari månad vart tog den vägen? Tid förvinner fortare än väntat och redan till helgen är det återigen dags för Tjörnarparen. Dock är jag ännu osäker på om det blir en start för mig i år, jag är just nu nerbäddad i sängen med en dunderförkylning som jag hoppas försvinner innan helgen. Under de senaste månaderna har jag förmodligen satt personligrekord i antalet arbetade timmar och jag misstänker att det i sig har påverkat kroppens immunförsvar då jag inte riktigt prioriterat vila. Fördelen med att arbeta en hel del är att jag kan fortsätta med renoveringen av stugan samtidigt som jag kan ta mig råd att unna mig lite utmaningar och äventyr under året som kommer. 

För att underlätta min löpträning har jag investerat i ett löpband som jag kan ha hemma, detta lite utifrån att det med jämna mellanrum hänger skyltar i skogen om pågående jakt. Dock är det alltid oklart om jakten fortfarande pågår eller om den är avslutad när jag är ute och utforskar skogen, vilket gör att jag ofta inte kan ge mig ut i löparskorna och känna en trygghet utan mer en forserande rädsla som förvisso ger regelbundet nya personbästa i tider. Ett löpband kommer ge mig bättre förutsättningar för en kontinuerlig löpträning och jag kommer givetvis att variera löpträningen skogslöpning samt med backträning. Som min planering ser ut just nu kommer sista etappen på Sverige runt att påbörjas i slutet av april, i samma veva kommer jag genomföra några tester för en ansökan jag gjort. Båda utmaningarna kräver sin träning och när min förkylning väl läkt ut ser jag fram emot fyra morgonstunder i veckan på gymmet för styrketräning samt kombinera med löpning resterande dagar i veckan dock kommer jag ha en vilodag/aktiv vilodag i veckan. Med andra ord...fullt ös så snart förkylningen är ur kroppen...