onsdag 19 februari 2020

Tjörnarparen - årets första DNF

Tjörnarparen 50 miles eller närmare bestämt cirka 82 kilometer blev för mig en mäktig upplevelse, som rubriken lyder bjöd lördagen den 8 februari på årets första DNF (did not finish). Vilket kanske inte var så oväntat?.... Samma vecka som Tjörnarparen introducerades sig fick jag oväntat sällskap av en dunderförkylning, den veckan började lite sämre än vanligt då feber och förkylning höll mig hemma från mitt arbete i tre dagar. Därefter blev det en full arbetsdag på torsdagen och fredagen bjöd på utbildning i Eslöv. Från Eslöv och efter en utbildningen tog jag sikte på Höör och på Stiftsgården Åkersberg där jag bokat logi för en natt. Dock blev det en intressant natt då jag omedvetet hade fullt fokus på hotellfrukosten som inväntades på lördag morgon, att vakna klockan 03:00 på morgonen och vara redo för frulle kändes lite över ambitiöst. Som tur var infann sig starten på Tjörnarparen först klockan 09:00 vilket erbjöd sovmorgon och gott om tid till frukost och framförallt kaffe.
Väl i Tjörnarp mötte jag upp Mariana och hennes mor, var ju ett bra tag sedan jag träffade dem båda och alltid lika kul att invänta en start tillsammans. Inför Tjörnarparen stod jag inför ett litet dilemma som under loppet kom att påverka mig mer än väntat. På fredag morgon fick jag skrapa rutorna på bilen innan jag körde till gymmet och vidare till Eslöv, vilket gjorde att jag "antog" på bristfällig kunskap att det skulle komma att bli en kall och kylig lördag. Mitt antagande var milt sagt tämligen formidabelt om det nu hade visat sig stämma med den verkliga väderprognosen, vilket det givetvis inte gjorde och min framtid som vädermeteorolog är grusad på riktigt. Lördagen bjöd på ett fantastiskt vår väder med både milda grader och solsken i mängder. Utifrån mitt klädval med fodrade löparbyxor och vindtäta tröjor samt en vindtät jacka fick jag mig en intressant upplevelse. 
Klädvalet bidrog till att jag väldigt tidigt i loppet svettades i kopiösa mängder vilket i förlängningen resulterade i förhöjd puls på grund av värmeslag som i sin tur resulterade i en förmodad saltbrist. Efter cirka fyra kilometer fick jag släppa Mariana då hennes tempo blev ohållbart för min del då jag försökte hantera min egen kroppstemperatur. Efter en stunds ensam löpning fick jag sällskap av en tjej som arbetade som logoped i Malmö och vi fick oss en mycket intressant pratstund. Namn och liknande brydde vi oss inte riktigt om att presentera för varandra men våra yrken hade trots sina olikheter även många likheter och våra perspektiv på löpning och långdistanslöpning blev till en spännande diskussion. 
Efter andra depån och efter cirka 22 kilometer fick jag släppa min nya bekantskap som pinnade på vidare mot sitt mål att ta personbästa i distans. För min egen del slog en extrem trötthet in i pannbenet och löpning blev till lunk för att sedan bli till sömngång, nämnde jag möjligtvis saltbrist?... Efter att mer eller mindre ha hasat mig fram i ytterligare sex kilometer kändes det som att Tjörnarparen var över för min del i år. Den totala distansen landande på cirka 28 kilometer och när jag såg min ackumulerade måltid via gps:en kändes det som att kroppen drog en lättnadens suck när jag tog beslutet att ge upp för dagen. Målgång klockan 00:00 kändes inte riktigt lockande speciellt inte när kroppen tagit lite för mycket stryk, om det sen beror på förkylning i kombination med fel klädval och saltbrist är och förblir en gåta för mig.
Min upplevelse av Tjörnarparen är återigen fantastisk, utav mina 5 timmar och 30 minuter ute i löparskorna fick jag en otroligt härlig upplevelse som för mig är värd varenda minut. Trots min kamp mot kroppens reaktion fick jag spendera flertalet timmar i lera, skog och lite vildmark. Hur kan en lördag i februari bli bättre än så?
En del fynd sågs längs banan och en Hälge husvagn har jag nog aldrig någonsin beskådat trots att jag sett mycket av Sveriges udda saker längs landsvägarna. 
När banan leds ut i en hage blev det lite tuffare att hitta markeringarna men som tur var för min del började jag möta de första löparna som gav mig lite direktiv i rätt riktning. På Tjörnarparen infinner sig nämligen "vändan" om målet är att springa 50 miles eller mer, vändan innebär en liten avstickare som gör att löparna springer samma sträcka två gånger, först kringelikrok till en ort 8som jag inte minns namnet på) för att sedan vända tillbaka till 50 km banan och kanske målgång eller vidare ut på 100 miles banan. 
Årets första DNF är således introducerad, förhoppningsvis årets sista DNF och nästa gång det är dags att få på sig en nummerlapp blir i april då Simris ALG Ultra på 60 km kommer att utforskas. För min del kommer mer löpning att ha sprungit in innan dess samt känns det som att oddsen för att få en förkylning innan start är tämligen låga. Dock kanske det är dags att tvätta skorna för mer löpning kommer det att bli framöver och nu inväntas bara möjligheten att anmäla sig till Tjörnarparen 2021.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar