En kollega till mig tipsade mig i vecka om "Macken i Karesuando" och när jag tog mig tiden till att börja titta så tog det inte lång stund förräns en för mig kändis dök upp i rutan. Mirja har hjälpt mig vid båda mina tidigare utmaningar, och jag kan inte glömma den glädjen jag kände när jag såg hennes blåa postbil år 2017 på min väg mot Karesuando. Vet inte hur mycket näringsbrist jag hade då eller om jag var påverkad av att ha doppat huvudet i en kallkälla men den glädjen där och då gjorde att jag kunde andas ut. Att nå Karesuando var ett delmål i sig under år 2017 för där sammansvetsades mitt första varv runt Sverige. När jag såg Mirja på TV kunde jag inte låta bli att slänga i väg ett SMS och till min förvåning kom det ett svar. Blev riktigt glad för det, och det har ändå hunnit gå nära 9 år sen jag besökte Karesuando senast. Serien på SVT är riktigt trevlig och känns äkta, även kul att det går att känna igen vissa platser/vägar sedan tidigare utmaningar. En rolig överraskning i vardagen.
Nu är det fjärde veckan som jag försökt hålla igång löpningen och till min förvåning är sex av sex dagar avklarade, med en daglig distans på 2,42 km. Nästa vecka är det dags att öka på distansen till 2,66 km per dag vilket blir en 10% ökning. Denna vecka provade jag också att cykla inomhus och distansen blev ca 5 km på 20 minuter, cyklade direkt efter löpbandet och det var nog lite för mycket den dagen men kändes värt att prova.
En sak som blir allt mer tydlig för mig, är att det jag nu försöker påbörja med att komma tillbaka till träningen och förhoppningsvis komma tillbaka till landsvägen igen... det är något som just nu känns som en större utmaning än att bara komma igång och börja träna mer regelbundet igen. Inser att den mentala kampen i detta kommer bli min största utmaning att övervinna då mina tvivel ständigt är närvarande. Automatiska negativa tankar dyker upp varje dag där jag ifrågasätter vad det här ska "vara bra för" eller "har jag inget bättre för mig" och "är det inte bättre att spendera tiden till att ligga på soffan"... Tankar som jag vet inte bidrar till att öka mina chanser att nå landvägen igen. Tankar som egentligen är rätt meningslösa då de bara är tankar. Likväl skapar det en känsla när de dyker upp och den känslan tänker jag försöka sudda ut och inte låta den få fäste. Just nu är distansen per dag tämligen låg vilket ökar chanserna att jag faktiskt får gjort det jag planerat. Men rätt snabbt märker jag att det ökar på och när jag ser att det inte är långt kvar till 5km per dag då börjar känslan av motstånd att dyka upp. Jag förstår det nu eftersom idag känns det övermäktigt men eftersom jag ökar 10% per vecka så kommer jag (om allt går enligt planerna) att ha tränat upp mig så pass att 5km där och då känns lika enkelt som 2,42 km per dag här den här veckan. Således försöker jag ständigt påminna mig om att hålla fokus på idag, det jag kan påverka idag kommer att göra det lättare när vi väl når dit där motståndet börjar. En dag i taget, med fokus på dagens övningar och distans så får jag hoppas att resten blir vad det blir. Tror det är skillnaden som gör skillnad i detta läget...
Lyckades denna vecka öka tempot ett litet snäpp bara för att det kändes bra vilket gjorde att jag var några minuter snabbare denna vecka, jag ökade från hastighet 7 till hastighet 8 på löpbandet men vad det egentligen innebär rent praktiskt har jag absolut ingen aning om. Jag kan om jag vill spekulera kring hur mitt tempo per minut har ökat eller hur kilometer hastigheten har ökat men för min del är det totalt ointressant just nu. Jag tänker att det som får lov att styra det hela är känslan... Känslan av att hitta tillbaka till löpningen, hitta tillbaka till glädjen att röra på mig och glädjen i att utmana mig själv på olika sätt och på så vis tänja mina gränser.
Jodå så att... Den här progressiva avslappningen fortsätter. Lika tråkigt varje gång men vill se hur länge min envishet kan fortsätta att ta sig igenom övningarna. Har kommit på att bästa möjliga förutsättningarna för att jag ska få det gjort är att göra det direkt när jag vaknar och innan jag hinner lämna sängen. Efter det finns stora chanser att jag glömmer bort det men än har jag hunnit komma på mig själv att vänta nu är det gjort för idag?...
Totalt tid: 2h 1min 22 sek.
Den totala distansen: 45,04 km
Totalt tid: 5h 51min 08sek.
Imorgon vankas söndag = veckans numera bästa dag då det är en vilodag.. tjoho!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar