Cirka 40 minuter...

Söndagar verkar ha blivit den dag i veckan där jag får ordning på vardagens tråkigheter likväl alla dessa "måste"-göranden som ibland är lite mer nödvändiga än önskvärt. Som Ann brukar säga "det finns inga måsten" vilket stämmer alldeles ypperligt, men mitt behov av att få städat lägenheten och framförallt inneha hyfsat rena kläder är en del söndagar lite mer i nöd än andra dagar. Numera bokas söndagskvällar till att ägnas åt tvättstugan vilket i vanliga fall är lite tråkigare än tråkigast. Dock kom jag på en pillemarisk idé när jag tänkte tanken att en tvättning tar cirka 40 minuter... på 40 minuter hinner jag svida om till löparkläder och bemästra en kortare runda på Frödingeleden... Den känslan som infinner sig när bumbibjörnsskogen utforskas i solsken och i världens bästa vårväder är obeskrivlig. När därtill en pirrig och kolsyrebubblig känsla finner sig till rätta när både nerförs- som uppförsbackar löper på i ett samspel som får mig att önska oändligheten utav 40 minuter. När funderingen på om det blir höger eller vänster i ett vägskäl, och när instinkten om att spontant bara svänga vänster trots att höger innebär en kortrunda och en vänstersväng inkluderar en runda som gränsar till 40 -50 minuter. Den där busigheten samt känslan av att tjuva sig till lite extra tid för att få fortsätta några minuter till, den känslan är allt ljuvlig. Speciellt när GPS funktionen i klockan inte ville komma igång ordentligt och det enda som fanns att förhålla mig till var cirka 40 minuter.

En del dagar erbjuder vårsol och andra dagar erbjuder kung Bores magiska makter. Förvisso gillar jag snölöpning men i kombination med tidigare dagars skogslöpning som inkluderar ett åskådande av  vårens ankomst gör mig lite konfunderad till snön och kylan. Men det försvinner förmodligen också med tiden och således har även förra veckans orosmoln omvandlat sig till ett rosa fluffigt körsbärsblomsliknande moln. I skrivandets stund kan ett startdatum för sommarens utmaning spikas till den 14 maj. Vilket blir exakt ett år efter förra årets start, då gick tåget till Kiruna den 12 maj och i år går flytten söderut den 11 maj. Därefter har jag två dagar till att göra en sista kontroll över packning och dylikt samt samla på mig lite socialenergi. Min hemlängtan till Skåne är obeskrivlig just nu och kan jag få en liten dos av Skåne innan start samt inleda utmaningen på Kullaberg hoppas jag kunna omvandla hemlängtan till att bli en drivkraft i de stunder jag verkligen får kämpa i sommar. Längtan hem är inte riktigt lika stor som längtan ut på vägarna igen... tre veckor kvar. Känns nästan obeskrivligt...