måndag 11 september 2017

Åter på räls

Jag sitter i skrivandes stund på tåget norrut, knappt tre veckor hann jag vara hemma innan jag återigen är på resande fot. Tre veckor utan bloggande och utan någon ordentligt vila, men med väldigt mycket flyttande, planerande och många härliga möten, kalas och god mat. Helt ärligt har väldigt mycket hunnits med under de dagar jag varit hemma, och utan möjlighet till fungerande internet har mångt och mycket hamnat i skymundan när det kommer till att uppdatera bloggen. Jag får dock lov att erkänna en viss saknad av landsvägslivet och således kampen om att uppdatera bloggen, men när jag lyckats tappa bort i vilken flyttlåda mina köksknivar infinner sig funkar Karesuando Kniven alldeles ypperligt att använda som ersättare och landsvägskänslan är tillbaka.
En del dagar har  jag bytt bort flyttlådor till att bära en stor men uppsågad björk, ett roligt men skitigt och slitsamt nöje. Jag kan nog påstå att mina fötter inte riktigt hunnit återhämta sig från sommarens utmaning i och med att jag inte haft några bekymmer med sysselsättning.
 En snabbvisit upp till Kullaberg och Kullens Fyr har också hunnits med, fick träffat Mr Sjögren igen och tackat för supporten i somras. Riktigt härligt att vara tillbaka i kullabygden igen och jag kan aldrig få nog av utsikten från Kullaberg.
Jag försökte mig på en vilodag men det funkade i någon timme eller så, därefter fick jag plötsligt ett riktigt roligt och mycket oväntat besök av mina nya landsvägsvänner.
Christina och Bertus från Holland svängde vägen förbi min nya boning när de var på väg hem efter fyra veckor i Sverige. Ett riktigt roligt och härligt besök som förgylldes lite extra när Ann hjälpte mig ur krisernas kris när det kommer till matlagningens förädlade konst. Denna kväll och detta besök kommer jag att minnas länge, och riktigt roligt att få träffa mina nya vänner igen. Nu är de åter välbehållna hemma i Holland men ack vad jag saknar dem redan. 
Besök och en fantastiskt middag hos morbror Kent och Mari har också försvunnit förbi, samt fick jag även träffat på mormor igen. Jag har även hunnit med att få lite ordning på pluggkaoset och tror nästan att jag är på banan igen när det kommer till den horisonten. Så nu återstår egentligen bara att ta tag i nästa stora utmaning.
Idag infann sig i morse en vemodig och trött känsla när "allt och ingenting" skulle hinnas med innan tåget lämnar Helsingborg. När Dennis lämnat av mig fann jag dagens första kaffe och kunde försöka andas ut. Jag hann ju nästan med allt och framförallt ingenting. Precis då får jag syn på en ryggsäck..

En tämligen sliten ryggsäck, något överdimensionerad (möjligtvis en 70l) i förhållande till dess ägare och en ryggsäck med kängorna hängandes på utsidan. Jag kan inte låta bli att hitta utmaningskänslan och dagens leende är på plats. Nya horisonter ska beskådas och nya möjligheter bemästras. Dock är mina väskor inte hälften så äventyrliga som den jag precis beskådade...

För en liten stund sedan fick jag lyssna på "Pillutta dig Madicken" som sjöngs av en knappt fyra årig liten flicka i tågsätet jämte. Leendet övergick till ett asgarv (inombords) och på tre röda sekunder är jag tillbaka i känslan av  landsvägslivet...

Idag njuter jag fullständigt av resan (och den har precis börjat) för tids nog kommer dess slutdestination. Vilket blir början på nästa utmaning, men jag hoppas kunna uppdatera bloggen lite bättre kommande veckor. Jag hoppas också kunna samla lite funderingar utifrån sommarens upplevelser och minnen, samt utrustning med mera.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar