söndag 11 mars 2018

"Home sweet home" - Kullaberg

Igår fick jag möjligheten att låna en bil vilket gjorde att jag tog mig friheten till ett besök på Kullaberg. Jag har under den senaste veckan funderat på hur trevligt det vore med lite kullabergslöpning i kombination med ett långpass, och när jag nu fick möjligheten till en bil kunde jag införliva mina funderingar i hur jag vill utveckla mina långpass. När februari månad resulterade i 170 km löpning har jag som mål att nå lite mer i mars månad. För mig känns det onekligen väldigt märkligt att avverka 170 km under en månad istället för 250-320 km per vecka som jag gjort under tidigare utmaningar. 
Just nu tror jag att det för mig är viktigt att bygga upp mig över tid  både mentalt och fysiskt samt därtill hitta så många svagheter som möjligt hos mig själv, och därefter på något sätt förädla dessa i syfte att bli en starkare löpare. Mitt nuvarande fokus är dock en sakteligen uppbyggnad av distans, fram till juli/augusti blir mitt huvudsakliga mål att öka distans samt hitta så många svagheter jag kan och stärka dessa för att därefter fokusera på fartökning och liknade.
I och med min önskan om att kunna öka på distansen kommer jag även öka på antalet långpass, vilket också skapar möjligheten till testande av diverse idéer och möjligheten att träna på det som kan fungera under ett lopp längre fram. I veckan som varit fick jag (via en av de kurser jag läser) chansen att intervjua en tränare/instruktör och under intervjun blev jag introducerad till konceptet "tävling är den bästa träningen". Dels utifrån hur nerver och dylikt kan påverka prestationen (på både gott och ont) och dels i hur en individ vill förbereda sig mental och praktiskt inför sitt idrottsutövande. För min egen del tog jag lärdom av intervjun och jag kom också att minnas flertalet Youtube-filmer har jag studerat under de senaste månaderna.

I dessa olika filmer används ofta bilen som en depå och därefter blir det flertalet varv eller "loops" med start/mål vid parkeringen. Kontentan av intervjun och filmerna blev mitt besök på Kullaberg igår, dels ville jag prova på ett långpass där jag laborerar med maten i syfte att kunna lära mig hur min kropp fungerar under långa fysiskt krävande löpningar. Dels ville jag testa lite utrustning så som att springa med stavar och med ryggsäck samtidigt som jag provar på idén med att använda bilen som depå och därtill testa olika "loops".
Det blev en tidig start igår och jag lämnade åsen vid cirka klockan 06:30 och efter några ärenden kom jag till Kullaberg vid cirka klockan 07:30. En tom parkering möttes jag av men efter 3 timmars löpning och två varv på den tänkta "loopen" var jag inte längre ensam "herre på täppan". Första varvet blev lite oväntat tungt, eftersom jag inte riktigt räknat med den mängd snö som finns på Kullaberg. Därtill hade jag inte med i beräkningen att fotspår från tidigare besökare skulle ha frusit till is, vilket gjorde att varje löpsteg blev lite mer påfrestande än jag väntat mig. Vilket förvisso lett till en fantastisk träningsvärk i varenda liten detaljerad muskel i mina ben idag. Ljuvligt med lite träningsvärk!
Nåväl mitt mål igår var egentligen 3-4 "loops" och cirka 3-6 timmar, men i och med att jag testade stavar i kombination med ryggsäck var kroppen framförallt ryggen bra sliten redan under varv två. Vilket gjorde att jag valde att dra ner distansen och tiden samtidigt som jag tar med mig kunskaper från mitt testande. Stavar fungerade för mig alldeles ypperligt även om jag behöver mer träning i att hantera dessa på ett icke livsfarligt vis (kände mig stundtals som "la petite rouge" eller som en del av den flygande cirkusen men Röde baron i spetsen i och med mina ofrivilliga flygövningar). I och med mitt testande kommer jag förmodligen att kunna förbereda mig allt mer inför Kullamannen och stärka upp de svagheter som jag har idag, genom att träna som om det vore tävling kan jag förmodligen förebygga ganska många hinder och "orsaker" (bortförklaringar) till att det inte flyter på som jag önskar i november. 
Jag har inte sprungit på Kullaberg sedan jag lämnade starten på förra utmaningen den 14 maj förra året, den känslan som infann sig igår känns onekligen som "Home sweet home!". Jag har sett många fantastiska platser i Sverige (och en del lite mindre fantastiska) men det är få som skapar en sådan längtan tillbaka som Kullaberg. I och med att jag "bara" planerar mindre utmaningar i år, kommer jag ta varje chans jag hittar till att utmana Kullaberg igen. Min längtan tillbaka är allt obeskrivlig just nu... 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar