”Livet liknar en bok: Dåren bläddrar henne flyktigt igenom, men den
vise läser med eftertanke, ty han vet, att han blott en gång kan läsa henne.”
Ovanstående citat infinns i en av min farfars fotoalbum, ett citat som jag kommer ta med mig ut på sommarens utmaning. I många möten med människor har jag tidigare fått (och kommer mest troligt få igen) en fråga som är tämligen beständig i samband med utmaningar och äventyr. Frågan lyder – varför? Eller vad ska det vara nödvändigt för? En fråga som kan ställas med en oändlig modifikation, men likväl finns den mer eller mindre alltid där. Trots att dess svar kan vara någorlunda annorlunda beroende på vem personen är som får frågan.
För min egen del har jag funderat
på vad det är som gör att jag återigen vill ut på landsvägarna och dess både
charmiga men också övermäktiga bemötande. Det går inte riktigt att glamorisera
landsvägslivet eftersom majoriteten av tiden är någon form av en kamp. En kamp
som tar sig uttryck i det egna förhållningssättet, en kamp i att avverka distans,
en kamp i att kunna copa med stressrelaterade tankefnurror eller bara kampen i
att ge sig ut ur sovsäcken en regnig dag. Dock att inte förglömma är det
alldeles fantastiskt att möta naturen i dess rätta jag, få se tranor, rådjur
och rävar med mera i gryningsljus är magiskt. Likväl som synen av öppna
landskap och blanka sjöar en härlig sommardag när flugorna är otroligt
hängivna. För- och nackdelar och likaså kampen finns det gott om på en utmaning
liksom i det vardagliga livet.
Sommarens utmaning närmar sig med
stormsteg och nu börjar det verkligen kännas att det är på allvar. Stora delar
av helgen har spenderats till vägalternativ spekulerande och jag börjar inse
att jag kommer att behöva tumma ganska mycket på mina egna önskemål. Vägval
kommer till stora delar helt enkelt få bli påverkat av antalet dagar som finns
tillförfogande. Helgen har också introducerat en möjlighet att i några dagar få
sällskap av Malin när eller om jag når norra delarna av landet. Vilket kan bli mycket
trevligt så jag håller tummarna för att våra almanackor kan bli synkroniserade
och att min kropp fungerar minst likvärdigt som i somras. Jag utforskade
bumbibjörnsskogen i söndagskväll och kan inte låta bli att förundras över vad
sommaren kommer erbjuda för vyer. Nåväl dags att knappra klart en hemtenta eller
två... 11 dagar kvar till start...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar