I väntans tider...

Tomheten som introducerade sig förra året har återigen dykt upp och i kombination med en känsla av att jag har varit med om denna  "i väntan på" känslan tidigare. En del funderingar som jag grubblar över inför stundande utmaning känns väldigt ofta identiska med det jag funderade på förra våren. Dock fokuserar sig grubbleriet lite mer på den ekonomiska situationen i år, samtidigt som jag vänder och vrider på förra årets kostnader. Mycket borde vara möjligt att förändra i stundande utmaning samtidigt som jag misstänker att en del distanser kommer att bli mer kostsamma. Det som oroar mig mest är när det är dags att möta fjällen och dess utmaningar. Samtidigt är jag medveten om att det är tämligen långt dit både tidsmässigt och sett till antalet mil som behöver bemästras innan jag når så långt. "Om" jag kommer så långt vill säga. Bara för att jag klarade förra årets utmaning känner jag ingen tillit till mig själv att jag skulle kunna göra om en liknande utmaning. På så vis vågar jag inte riktigt tror på tanken att det jag planerar är möjligt för mig att genomföra. Tanken jag vågar tro på är istället att jag har alla förutsättningar för att försöka, resten får bli vad det blir. Således känner jag ingen direkt förväntan på mig själv över att jag ska bemästra ett visst antal mil per dag eller avverka distanser på en viss tid. Jag leker i tanken förvisso med antalet dagar som jag har till mitt förfogande och varje gång jag funderar på antalet dagar hamnar jag på allt mellan 85-113 dagar. Ju fler dagar jag är ute dess mer kommer det att kosta mig ekonomiskt, samtidigt har jag mycket svårt att tänka mig en målgång under 100 dagar.

De senaste dagarna har grubbleriet ökat vilket mest troligt beror på att jag inhandlat fler kartor. Förra årets kartor har inte riktigt klarat sig så bra att de vore funktionella igen. Men studerandet av kartor och fantiserandet om alternativa möjligheter är en riktigt rolig del i förberedelserna. Samt ser jag fram emot att få upptäcka nya vägval i förhållande till vägvalet i somras. Den största skillnaden nu är att det på min Sverige karta finns ett svart streck som jag numera associerar med minnen och upplevelser. Jag har ännu inte gjort något riktigt vägval eller bestämt mig för vilka vandringsleder i norr jag kommer att ta. Vilket förmodligen hänger ihop med erfarenheterna från förra året, om jag inte bygger upp några förväntningar innan blir det lättare för mig att förhålla mig till förändringar. Återigen kommer utmaningen inte bara vara ett fysiskt uthållighetstest utan jag kommer försöka introducera en del funderingar som jag är än mer nyfiken på nu efter att ha klarat av förra årets fysiska och kognitiva påfrestning. Men jag kan likväl inte låta bli att spekulera om vägval och tänkta "tänk om..." när jag studerar kartan. Inte många veckor och dagar kvar till start, fortfarande återstår en del förberedelser när det kommer till utrustning. Lite väl likt förra årets förberedelser är det i år, trots att jag åtminstone försökte tänka tanken på att vara lite mer redo i år. Vilken tur att ordet utmaning är detsamma som semester, och det i sig är möjligheternas möjlighet för en längre tids sammanhängande träningsperiod. Jag längtar bort från tangenter och uppsatsskrivande så kanske dags att skriva klart dagens uppgifter och därefter utforska skogen igen.