Februari och äntligen lite löpning

Äntligen... Detta inlägg har jag försökt att publicera i lite mer än en veckas tid och att leva utan fungerande internet är verkligen tålamodsbeprövande. Men nu äntligen verkar det som att jag lyckats publicera mina funderingar igen. I mitt tidigare inlägg skrev jag om planering och struktur, vilket jag allt mer och oftare inser är lite av nyckeln till att skapa möjligheter. Genom att ta mig själv i kragen och skapa lite rutiner och strukturer i mitt vardagsliv blir det också lättare att synliggöra vad som kan vara möjligt eller inte. Till min stora nackdel är jag riktigt duktig på att leka ”sänka skepp” med mina försök till planering och struktur, men på något märkligt sätt har jag de senaste veckorna kunnat komma igång med min löpning igen. En känsla som är helt obeskrivlig och som får mig att leka ”Rocky” varje gång jag avrundar min löprunda (till mina grannars stora förskräckelse).

Känslan att återigen kunna snöra på mig löparskorna varje morgon och ge mig ut i mörkret och återvända tillsammans med dagsljuset är en fantastisk känsla. En känsla som inger hopp eftersom det trots allt är cirka 260 dagar kvar till årets Kullamannen, kanske dags att ge upp Kullamannen efter alla mina mindre lyckade försök? - Nja, inte riktigt, efter förra sommarens utmaning har jag verkligen begrundat vad ett misslyckade egentligen är, och hur jag än vänder och vrider på begreppet så är ju ett mindre lyckat försök en ny möjlighet till att prova på igen? Oavsett är det riktigt roligt att kunna ge sig ut i löparskorna utan att känna någon form av smärta är fantastiskt och att det därtill har snöat de senaste dagarna gör ju inte min totala lycka mindre. 

Nu när mer än halva månaden passerat förbi har min löpning kommit igång på riktigt, jag har redan denna månad förädlat ett eget personbästa och om jag fortsätter kommer jag i slutet av månaden eventuellt förädla ännu ett personbästa. Tidigare år har jag satt upp små delmål som jag kunnat putsa lite på då och då, ett av dessa är antalet dagar i rad som jag klarar av att löpträna. Vid närmare eftertanke är det egentligen ett ganska dåligt mål eftersom jag faktiskt tycker det finns värdefulla aspekter i att kunna ta till sig vila och således läka kroppen samt kunna hantera själva längtan till att få springa igen. Mitt tidigare rekord är 16 dagar i rad, ett rekord som jag faktiskt putsade fram i februari månad år 2016. Eftersom jag lyckats bemästra löpning varje dag i denna månad så är jag idag uppe i min 19:e dag och numera har jag även trappat upp till två löppass om dagen. Dels för att jag så sakteligen vill börja samla på mig distans och dels för att jag inte vill vänta tills nästa morgon för att få springa en runda igen. Samt finns det en fördel för mig om jag skulle kunna få in morgonpass och kvällspass eftersom jag på så viss kan stärka mig inför eventuell transport-löpning om och när det är dags för mig att komma igång med lite arbete. Studier i all ära men ack vad jag längtar efter att börja arbeta igen och få träffa människor och skapa lite nya rutiner i livet.

Om februari blir som jag önskar kommer jag inte bara förädla mitt personbästa i antalet dagar utan också antalet löppass i en och samma månad. Också ett rekord som kanske inte är så bra med tanke på hur viktigt det är att kunna vila, men samtidigt en för mig lite roliga grej att utmana i min utveckling som så kallad löpare. Jag är inte riktigt bekväm med begreppet löpare och definitivt inte att uttrycka mig som en löpare, däremot tycker jag väldigt mycket om aktiviteten löpning och vill försöka utöka den delen i mitt vardagliga liv för att förhoppningsvis kunna frambringa fler möjligheter till utmaningar. 

Denna månad har jag satt upp ett ganska högt mål för mig själv, det vill säga ”löpning alla 28 dagar i februari” och cirka hälften med dubbla pass. Vad som kommer styra hur det går är egentligen kroppens anpassning, och förmodligen kommer jag inleda mars månad med 1-3 vilodagar bara för att gardera mig själv mot skador eller dryga åkommor. Just nu har jag valt att ligga lite lågt med distans för att succesivt öka på distans och belastning under våren, i och med att jag ökat ganska fort från cirka 0 kilometer till nu 11,30 kilometer per dag tänker jag att det vore en fördel att ligga kvar på distansen tills kroppen tycker det är ok. På något vis kommer detta året att få styras helt av känslan i kroppen, känns det inte bra då får jag hitta på något annat den dagen. Vad jag dock aldrig kommer kunna vänja mig med är att använda rosa löparkläder... 

I övrigt kommer jag i år att försöka införliva något jag drömt om och suktat efter i flera år vilket är att kunna löpträna varje dag, en dröm som jag vet kan vara kostsam när det kommer till ömma punkter och skador, men jag tänker att min löpträning ”blir vad den blir” utifrån vad jag sätter som målsättning. Känns lite som att tänka som en utmaning, ”det blir vad det blir”… Att träna varje dag kan för mig vara ett mycket högt mål att nå, vilket gör att jag förhåller mig tämligen lugn inför min målsättning. Jag tänker mig att jag varje månad har 1-3 ”flytande” vilodagar, vilket gör att jag med gott samvete kan ta mig en vilodag eller två om det känns aktuellt (eller inte). På så vis behöver jag inte schema lägga några direkta vilodagar och känns det bra att springa varje dag hela månaden så är det givetvis inte heller fel. Det finns helt enkelt inget rätt eller fel, utan det får bli känslan som styr.

Snö som snö men ack vad jag saknar sommarens snöpassager på fjällen... Blir lite nostalgisk av att läsa dagböcker och bläddra i bildgalleriet, dock har jag lärt mig av den senaste veckan att en del saker behöver sin tid. I skrivandes stund har jag lagt undan min idé om att skriva ihop ett utkast till en bok, eftersom det just nu inte känns helt rätt. Men tids nog finner jag nog inspiration och energi till det också... Men först lite mer löpning.