Till min stora nackdel (och
kanske en stor fördel) är att det finns en uppsjö av terrängskor att välja
mellan, det både underlättar och gör det hela lite mer komplicerat. Ibland när
jag tittar på min skohylla kan jag inte låta bli att förundras över antalet
löparskor kontra antalet civila skor, likväl har jag bekymmer med att hitta
rätt skor. För tillfället cirkulerar jag mellan tre till fem par löparskor och
så snart jag har råd kommer jag förmodligen att utöka med ett nytt par Merrell
flex samt kanske ytterligare ett par eller två av Bare access modellen (helt
klart mina favoriter ”on road”).
Om det snöar eller har
snöat brukar jag snöra på mig mina Icebug – Aurora Buggrip som jag både gillar
och inte gillar. De har en fantastisk känsla i sig när det kommer till löpsteg,
och ger ett riktigt bra grepp på ishalt underlag, men dess klumpighet samt den
trånga tåboxen gör att jag både längtar och fruktar efter att använda dem.
Inledningsvis i ett löppass är det riktigt roligt men jag uppskattar inga
längre löpningar i dem då jag mina fötter är lite för breda.
När det inte är halt eller isigt har hittat tillbaka till mina Inov 8 – Talon 212 som jag tidigare inte uppskattat speciellt mycket. Men jag inser att ju mer jag springer i dem, desto roligare har jag och ju mer jag lär mig att våga lita på skorna och greppet dess roligare blir löpningen. Nackdelen med Inov 8 – Talon 212 är (enligt mig) att jag även där upplever en trång tåbox, och det är nog den enda nackdelen jag upplever med skorna nu när jag kunnat vänja in mig lite i dem och ge dem lite mera tillit.
När det inte är halt eller isigt har hittat tillbaka till mina Inov 8 – Talon 212 som jag tidigare inte uppskattat speciellt mycket. Men jag inser att ju mer jag springer i dem, desto roligare har jag och ju mer jag lär mig att våga lita på skorna och greppet dess roligare blir löpningen. Nackdelen med Inov 8 – Talon 212 är (enligt mig) att jag även där upplever en trång tåbox, och det är nog den enda nackdelen jag upplever med skorna nu när jag kunnat vänja in mig lite i dem och ge dem lite mera tillit.
Ett annat par skor som
jag växlar mellan är Inov Terraclaw 220, som jag fick testa för första gången i
somras när jag lånade Malins gamla favoriter. Mina egna skor skiljer sig lite
från den modellen på både gott och ont, greppet på sulan är lite kraftigare och
tåboxen är fenomenal när mina fötter verkligen får den plats de vill ha i
skorna. Stundtals känns det nästan som att springa barfota vilket kan kännas
väldigt skönt, men den stora nackdelen är att skorna saknar stabilitet där jag
önskar stabilitet. Tyget eller det material som skorna är tillverkade i är
tämligen ostabilt vilket gör att hela skon känns lite instabil vilket kanske är
en sak att vänja in sig med.
Mitt tredje par skor som
jag just nu cirkulerar med är mina Salomon S-lab (får erkänna att jag inte riktigt har koll på det korrekta namnet på skon) vilket är ett par skor som också har sina
för- respektive nackdelar. Fördelen är att greppet är grymt och att de torkar
snabbt och är relativt roliga att springa i. Nackdelen som jag upplever är
framförallt hälpartiet på skon som är lite för högt (numera bortskuret) och som
för mig känns som att skon skaver in i hälen, samt har jag bytt ut skosnörena
och tagit bort hälförstärkningen. Med andra ord mina mest demolerade skor och
test-skor eftersom jag provar att modifiera dem efter mitt eget tänkande.
Det
fjärde paret skor är mina New Balance skor som också är ett asfaltsalternativ,
dock med för mycket dämpning för mig och även dessa skorna har jag
experimenterat lite med. New Balance skorna har jag inte använt så mycket i
löpning eftersom jag inte riktigt känner mig bekväm med känslan i dem. Jag
använde dock (i princip) samma modell under utmaningen år 2016 och det paret
skor kändes bättre i storlek än vad mitt nuvarande par gör, en annan nackdel
jag upptäckt är att sulan slits väldigt fort på dessa skor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar