Vecka 7 - I pannlampans sken

Denna veckan har introducerats på ett litet tuffare sätt än väntat, mitt arbete har bjudit på överraskningar som ur det ena perspektivet är väldigt fascinerande men som ur ett annat perspektiv är mycket energikrävande. I måndags blev det således ingen träning, då hemkomsten blev senare än väntat och energinivån var under all kritik när jag väl kom hem. Jag börjar inse att jag behöver förbättra mina måltider och därtill försöka få in fler mellanmål under en arbetsdag, jag slarvar alldeles för mycket med maten vilket i sig påverkar allt annat jag gör. Blev dock en löprunda efter arbetstid i tisdagskväll och det kändes fenomenalt. Blev ingen längre runda utan jag rullar på så sakteligen på min nuvarande favoritrunda som innehåller allt från gigantiska elstolpar till flertalet matställen för dovhjortar och ett oändligt virrvarr av grusvägar. Energikicken från löpningen höll sig kvar till onsdag morgon då det blev en morgonrunda på snarlik distans. Just nu känns det bäst att leka fram löpningen och således får distanserna bli lite vad de vill men jag hoppas inom kort kunna trappa upp distansen. Blev en runda igår på kvällen också, kroppen känns riktigt bra dock fick jag nog på mig en tröja för mycket och rundan blev något varmare än väntat. Jag längtar verkligen till ljusare tider samtidigt som mörkret får mig att träna på mina svagheter, den mentala självkontrollen är verkligen i en tuff träningsperiod då varenda löprunda erbjuder smärre panikattacker.

Ibland blir det inte roligare än vad jag själv gör det till och att leka med pannlampan i totalt mörker är stundtals lite kul. I alla fall när jag får sällskap av månen på min runda. Känslan av att hitta ut i skogen igen är fantastisk och mer eller mindre omöjlig att få ner i ord. I mina mentala förberedelser inför kommande utmaning nöter jag just nu mentala liknelser men vad jag kommer att möta i nästa utmaning. Känslan av ensamhet i totalt mörker med endast ryggsäcken som sällskap är ovärderlig att kunna hantera i en utmaning, speciellt när jag vet att en ny utmaning erbjuder tidiga starter och eventuellt sena kvällar. I år funderar jag på att testa gränserna utöver vad som är rimligt, vilket gör att distanserna förhoppningsvis kommer bli överförväntan. Dock är det mycket som återstår i form av förberedelser innan jag får svar på om det jag tror faktiskt är möjligt.

Veckans bok blev i alla fall läst denna vecka, och det blev en bok som jag haft liggandes i bokhyllan sedan år 2014 utan att jag riktigt tagit mig an att öppna och läsa den. Det är en bok vid namn Det var inte mitt fel - om konsten att ta ansvar skriven av Ann Heberlein, boken som sådan var tämligen lättläst och som inkluderade en del intressanta perspektiv på människan. Dess titel är passande i förhållande till mitt stundande arbete som berikar mitt liv med dagliga reflektioner omkring mänskligheten och förmågan att tänka och resonera.  

Utöver arbete och löpning har renoveringen rullat på i stugan, så sent som i torsdags infann sig en del av diskbänken vilket bidrar till att jag inom kort kommer kunna använda mitt första riktiga kök sedan fem år tillbaka. Tanken på att kunna använda en ugn på daglig basis är tämligen spännande, samtidigt som mina förutsättningar drastiskt ökar för att kunna äta mer energirikt och sundare mat. Nu när det börjar bli allt ljusare om kvällarna då börjar även himlavalven erbjuda magiska vyer...