Sista chansen

Idag tog jag mig en sista chans att besöka Kullaberg innan avresan norrut, egentligen fanns inte tiden riktigt till denna blixtvisit men med nya otestade skor och en ovilja att öppna studieböckerna kändes det som ett nödvändigt besök. Ett besök som inkluderade både en del konfunderingar och en del härliga stunder på lättlöpta stigar.

Lite för fina och torra stigar för att testa skorna på, dock blev jag konfunderad över hur skorna kommer att fungera på kommande partier med klippor i komination med eventuellt regn. Blev en ytterst kort löprunda eftersom jag inte riktigt fick in någon bra känsla, och min filmteknik har ju definitivt inte förbättrats genom min utmaning. En utmaning som jag ofta skriver som "min" men som egentligen är så mycket mer än så, den är egentligen allas eftersom jagfick mycket support via facebook, sms, telefonsamtal och via bloggen. En utmaning är förmodligen aldrig någons utan en utmaning förgyller även andra människors liv, eftersom det skapar möjligheten att följa med på något annorlunda även om ansträgningen inte behöver göras av medföljarna. Att få stöd från oväntat håll harför min del varit extra uppiggande och flertalet möten som sker längs vägarna förgyller utmaningen ännu mer. Ungefär som att utforska Kullabergs vyer en så där lagom solig dag i ett par nya löparskor. Inser att jag efter filmen har en del flås att försöka träna upp, det är ju trots allt 76 dagar kvar till Kullamannens ultra.