Is i magen...

Idag är det exakt en månad kvar till det är dags för flytten söderut. En flytt som jag sedan introduktionen i höstas sett fram emot. Efter en tämligen energikrävande introduktion på höstterminen kändes det skönt att få spendera andra halvan av höstterminen nere i Skåne. Sedan dess har hemlängtan vuxit sig allt större och starkare i mig och längtan "hem" är nästan övermäktig just nu. Även om jag anser att Karlstad är en fin och trevlig stad med många möjligheter till löpning i fantastiska miljöer längtar jag allt mer till Kullaberg. Hemlängtan i kombination med en allt mindre studiemotivation inverkar aningen negativt på löpningen. I år kommer kilometertalet i benen att vara i det absolut minsta laget när det är dags för årets utmaning. Om allt går som jag planerar så är det idag 34 dagar till start. Nästan obegripligt nära, således också lite oroande i och med att jag inte riktigt får ruljangs på löpning. Löpning blir det men dock inte i den mängd jag satt upp som målsättning samt inte med samma känsla som förr. Med 34 dagar kvar till preliminär start känns det tämligen obegripligt att även detta år kan få möjligheten att tillhandahålla en utmaning.

Den utmaning jag står inför i år, består i korta ordalag av att försöka utmana Sveriges avlånga land igen. Denna gång vill jag försöka mig på att springa Sverige runt, med sikte på landets yttersta punkter. Vilket inkluderar allt från sydligast och nordligast samt lägsta och högsta tillika östligast och västligaste punkt. Om jag lyckas med årets utmaning kommer jag att få uppleva Sveriges östra och västra vyer samt mer därtill. Därefter misstänker jag att en känsla kommer att infinna sig om att jag faktiskt kan ha beskådat stora delar av Svea rikes avlånga land. Jag har ännu inte riktigt någon strategi för vägvalet och efter förra årets utmaning lämnar jag det lite därhän och låter det bli lite till ett beslut som fattas för dagen. Jag har heller ännu inte riktigt bestämt mig om jag tänker inkludera "Sveriges mittpunkt". Jag är också medveten om att jag mest troligt inte är den första samt inte den sista människan som tänker på att vilja utforska Sveriges yttersta punkter.

Medvetenheten om att jag förmodligen har valt den absolut sämsta tidpunkten att påbörja denna utmaning är dagligen närvarande. Främst med tanke på c-uppsatsskrivande och framförallt sett till den ekonomiska situationen. Som student är min plånbok tämligen snäv i vanliga fall, trots att jag drygat ut kassan med undansparade pengar från förra årets gurkburkssäsong. Antalet dagar samt min eventuella vistelse i norr kommer att bli intressanta att uppleva ur ett ekonomiskt perspektiv. Jag beräknar att utmaningen i år inkluderar allt från 85 - 111 dagar, antalet dagar beror mest på vägval och ekonomi samt på om jag överhuvudtaget kommer att ta mig hela vägen runt. Mitt behov av att försöka är aningen större än mitt "sunda förnuft" och således är jag lika hoppfull som förra året angående att bekymmer är till för att lösas. Mina förutsättningar i år är likvärdiga förra årets utmaning och med andra ord borde det vara möjligt om än lite extra besvärligt. Oavsett hur långt jag kommer kunna springa på detta årets utmaning, eller om jag behöver avbryta denna resa och utmaning så känner jag ett behov av att åtminstone försöka. Förra året bjöd inte på många förhoppningar innan avresa men resulterade i något jag inte trott var möjligt. I år har jag i alla fall lite mer erfarenhet av konsten att kissa i skogen, samt att det tar mig cirka 100 tals mil innan jag lär mig konsten att slå upp ett tält på rätt sätt.

Men mycket kan hända under dessa dagar som är kvar och just nu infinner sig ett stort orosmoln som kan resultera i att hela utmaningen kommer att rämna. Allt sett ur ett ekonomiskt perspektiv. Svaret på om orosmolnet endast är ett regnmoln eller om det kommer att tillhandahålla blixtar och dunder infinner sig tidigast i nästa vecka. Tills dess får jag träna mig på att ha is i magen. Jag längtar dock ut till landsvägen igen även om Göran denna gång mest troligt får stanna hemma.