söndag 30 juli 2017

Dag 72 - En dag full av möten

Blev en tidig start idag, och ganska tidigt hinner jag ikapp Gunnar samtidigt som Andrew hinner ikapp mig. Inatt sov jag söder om Innset och kom således tidigt till ett klurigare vad. Senare på dagen hittades ännu ett klurigt vad som jag mer eller mindre missbedömde.
Efter dagens första vad slog jag följe med Gunnar en stund, han är biologilärare för hos en gymnasieskola utanför Uppsala om jag inte minns fel. Jag fick mig en riktigt lärorik vandring och jag insåg ganska tidigt att jag knappt kommer ihåg biologilektionerna från skoltiden. Dock mäktigt glad över att jag i alla fall gissade rätt på smörblomman för min övriga tid på fjället brukar bestå av att studera en gul blomma eller lila, vita och kanske till och med rosa blommor. Men mer än färgkodning av blommor kommer jag aldrig så riktigt kul att få lära sig lite mer. Gunnar har vandrat mycket i fjällen och således inhämtar jag mycket bra kunskaper som är värda att ta vara på. Men ett riktigt roligt möte som förgyllde min dag och underlättade en del av dagens distans.
Andrew hann jag dock aldrig fånga på bild och därtill möte jag en man vid namn Leif som hastigast längs med leden.
Idag möter jag ledens längsta snöpass och därtill de vackraste vyer jag någonsin skådat. Att beskåda en hel fjälkedja är en övermäktig känsla och ibland känns det som att vyerna är för vackra att beskåda så hjärnan inte riktigt förstår hur vackert det är. Det blir som tomt på tankar och hjärnan har fullt upp med att bara beskåda det som finns i fjärran.
Innan jag nådde dessa magiska vyer träffade jag på Pia och Hasse Johansson, filmmakarna som är ute på lång vandring och därtill bär med sig filmutrustning på 35kg. Jag skulle egentligen fråga dem om de visste vart nästa röse var eftersom jag inte riktigt kunde hitta nästa röse men det slutade i en riktigt trevlig pratstund som förgyllde min dag och resa. De berättade att de för några år sedan gjort en liknande filmning i fjällen och jag kan inte låta bli att imponeras av deras arbete. Jag som har tillräckligt med svårigheter att förflytta mig med min tämligen lilla ryggsäck och så bär de med sig filmutrustning. Riktigt häftigt, deras resa går att följa på deras blogg.
Ju mer tid jag spenderar på nordkalottleden dess mer glad och tacksam är jag för den kniv jag fick av Per Nivas i Karesuando. Kniven förgyller mina raster men den har även blivit till en trygghet för mig när jag vadar eller ger mig utför branta backar. Om jag ramlar har jag kniven nära till hands och dess storlek är väldigt praktiskt. Än så länge har jag endast lyckats skära mig i fingret en gång och förmodligen bara för att testa dess skärpa.
 Lapporten närmar sig sakta men säkert...
En magisk kväll, dagens distans blev 26,46 km och den totala distansen är 2'619,49 km.

6 kommentarer:

  1. Hej Marie,
    vad roligt att följa dig på din färd genom Sverige. Vi uppskattade lika mycket vårt möte som du och det är ett imponerade projekt ju håller på med.

    För kännedom så väger inte vår filmutrustning 35 kilo, den väger 8 kilo men däremot när vi fyllt på våra ryggsäckar med mat för två veckor + filmutrustning och allt annat, så vägde Hasses 33 kilo och min drygt 25 kilo. Tur är så minskar ju maten hela tiden så vi fördelar om under turen...men visst blir det tungt när man ska dra med filmteknik, så är det .

    Stort lyckat ill på din fortsatta färd, vi fortsätter att följa dig.
    varma hälsningar från filmmakarna Pia och Hasse Johansson

    SvaraRadera
  2. Hejsan
    Kul att höra från er och att ni uppskattar min resa. Tusen tack för hjälpen med era vikter. Jag kommer att använda bloggen, facebook inlägg och mina dagboksanteckningar som underlag till en bok eller två i framtiden och då är det verkligen värdefullt med rätta uppgifter :-) Det var en händelserik och övermäktig dag på fjället när jag mötte er och när jag halkat efter i uppdateringar så blev det lite klurigt att minnas er exakta vikt. Oavsett är jag mäktigt imponerad av att ni bär med er filmutrustning :-)

    Hoppas att er resa går bra, jag hittade er blogg som hastigast när jag var i Kebnekaise fjällstation och hoppas att det är ok att jag länkar till den i mitt inlägg. Jag har inte hunnit läsa igenom den än men jag har något kul att se fram emot att läsa när jag kommer hem :-)

    Hoppas att allt är bra med er och att ni fångat det ni önskade i er film :-)
    Allt gott,
    Marie

    SvaraRadera
  3. Hej,
    Vad spännande det låter med kommande böcker om ditt äventyr, den boken vill jag läsa.

    Du får gärna länka till min blogg, jag har gjort detsamma med en länk till din blogg (se blogginlägget: https://piazzafilm.wordpress.com/2017/08/05/mot-treriksroset-genom-norge/

    Ha en fortsatt lyckad tur!

    Hälsningar Pia

    SvaraRadera
  4. Hej igen :-)

    Någon gång kommer en bok eller två bli till men jag vet dock inte hur snart i framtiden som jag kommer införliva dessa idéer. Jag får erkänna att jag faktiskt är mycket nyfiken på er film och efter att Mr Gröna bandet - Leif pratat gott om er tidigare film har en stor nyfikenhet väckts till liv. Jag kanske återkommer när jag kommit hem om uppgifter var det går att köpa er tidigare film :-)

    Wow, härligt och tackar ödmjukast för de fina orden. Men visst var det ett roligt möte och ni hade alldeles rätt i den magiska vyerna som fanns bara runt krönet där vi möttes. Jag tappade verkligen tid och rum däruppe.

    Tack och allt gott till er,
    Marie

    SvaraRadera
  5. Hej,
    Strax efter att vi träffade dig kom Leif så vi fick en trevlig pratstund med honom också. Filmen "Låt fjällvind blåsa hjärtat rent" kan du beställa på Piazzafilms webb www.piazzafilm.se

    Våra vandringsdagar mellan Abisko och Kilpisjärvi var fantastiska, den finaste men också den jobbigaste sträckan på hela vandringen. Men det är ju värt besväret att ta sig iväg, det är då man få möjligheten att upptäcka alla dessa vackra platser i fjällen.

    Fortsätt njut av ditt äventyr!
    /Pia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Härligt och tack för länken :-)
      Ja Leif berättade att han träffade på er när vi åter möttes i Abisko och sen träffade jag på honom igen strax innan Aktje.

      Precis som du skriver är resan värd mer än själva målet, speciellt den dag när jag träffade på er kommer vara minnesvärd länge då vyerna var magiska. Men jag gör allt för att komma ner i vikt medan ni bär med er extra, det är verkligen mäktigt :-)

      //M.

      Radera