Efter en förmiddag med takmålning och ett höstrusk väder som bjöd på årets första snö kändes det som en utmärkt idé att dra till Kullaberg för att testa min bundsförvant från sommaren 2017 = regn/vindjackan inför kommande helg. Jag tog mig lite ledigt i lördags och körde till Kullaberg, dock upphörde regnet och vinden mojnade innan jag klev ur bilen och det kändes ack så snöpligt. Men Kullaberg äro Kullaberg och det blev en kortare löprunda med lite magiska vyer.
Jag fick även möjligheten att studera några kor på kortare avstånd än önskat, vilket gjorde mig påmind om Kullamannen år 2015 när tjuren låg och sov vid grindhålet ut ur hagen. Samt påmindes jag om hur hala "landminor" kan vara och hur svårt det kommer att bli för att undvika dessa "minor" när mörkret har tilltagit.
Blev lite konfunderad över vad det är för kor jag stötte på eftersom jag inte riktigt har sett denna typ av komodell tidigare. Lite för små för att vara "vanliga kor" samtidigt som de är svart/vita istället för ljusbruna. Förmodligen en annan version av Highland cattle korna som tidigare strövat runt på Kullaberg.
Som vanligt bjöd Kullaberg på lite magiska vyer, min runda blev aningen kortare än väntat men samtidigt kände jag mig rätt nöjd med att inte utforska för mycket av stigarna i förväg. Känns lite som att det både blir roligare och mer utmanande om jag inte kan stigarna innan jag startar. Fortfarande är jag mycket osäker på om jag tar mig så långt som till Kullaberg i år, kylan som kommit in de senaste dagarna är ett orosmoment för min del men jag håller tummarna för att vädrets makter är med på Kullamannen. Längtar nästan tills det är över för i år så min årliga nervositet inför Kullamannen kan upphöra...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar