söndag 9 december 2018

Tjörnarparen 50 km

Årets förmodligen sista tävling är förbi, efter tips tidigare i år från Mariana om Tjörnarparen i Tjörnap passade jag på för några veckor sedan att anmäla mig. Jag visste inte då att det skulle bli en av årets roligaste dagar i mina löparskor. Resan ner till Tjörnarparen började för min del redan i fredagskväll då Toru kom förbi och hämtade upp mig längs vägen. Toru hade fixat ett dubbelrum som vi delade på hotell Stiftgården i Åkersberg vid Höör. Även om det inte är någon lång resväg för min del ner till Höör kändes det skönt att kunna åka ner kvällen innan och bara ta det lugnt. Väl i Höör passade vi på att hitta kvällsmat som intog en pizza-form, vilket inte var en helt fel uppladdning. När vi kom tillbaka till hotellet hann vi vara med några minuter på genomgång/frågestund inför loppet, rätt trevligt och informationsrik tillställning.
Lördag morgon introducerade sig och kan en morgon med hotellfrukost bli bättre än bäst? Jag valde att springa loppet med i princip samma utrustning som Kullamannen, minus mat/energi samt valde jag mina inov terra skor istället för salomonskorna. Således var packningen ett mindre problem att lösa på morgonkvisten. Efter två koppar kaffe var det äntligen dags att bege sig mot starten...
Väl i Tjörnarp hittade vi Mariana i startfållan, och nog var vi allt taggade och laddade inför vad som komma skall under dagen. Efter att ha hittat våra GPS-trackster samt tidsplupparna gjorde vi oss redo inför en mycket spännande dag. Vad vi dock inte visste var att efter några ynka kilometer skulle himlen öppna sig och vi fick spendera resten av dagen i konstant spöregn som ledde till att stigarna blev än mer leriga ju längre vi var ute.
Trots mängden regn lyckades vi hålla humöret uppe och fick oss några goda skratt längs vägen. Lena Philipssons låt "det gör ont" och Carolas "fångad av en stormvind" avverkades tillsammans med "hooked on a feelin" på öppna kalhyggen med oanad motvind och på sliriga och leriga nerförsbackar.
Roligt, roligare och roligast... En bättre lördag går verkligen inte att få. 
Efter några mils löpning kom vi fram till tävlingens monsterbacke, brant och lerig samt det ställe där man verkligen inte vill tappa fotfästet. Med ett steg i taget lyckades vi även bemästra denna utmaning och såg fram emot lite lättare löpning. 
Dock dök en ny och brantare backe upp men även den lyckades vi bemästra med bravur.
Efter sista depån blev det dags för att introducera reflexvästar och pannlampor, och så småningom kom mörkret och gjorde oss sällskap.
Väl i mål efter cirka 8 timmar och 5 minuter i spöregn kom vi till mål där det vankades hembakade kakor, mössor och en osande träbit. Samt infann sig mackor på löpande band i församlingshemmet vilket gjorde susen för en blöt och trött kropp. En varm dusch senare och kroppen piggnade till lite extra även om stelheten kom på kommando. 
Efter att jag sagt hejdå till Mariana och därtill fått på mig torra kläder begav jag mig tillbaka till målområdet för att vänta in Toru som fortfarande krigade på i mörkret. Han skulle springa 50 miles eller 80 kilometer vilket är en hedersvärd distans i gårdagens påfrestande väderlek. Efter cirka 10 timmar kom Toru i mål och såg trött och blöt men väldigt glad ut, hans fjärde Tjörnarparen var avklarad. Efter lite återhämtning blev det en sen hemfärd och Toru släppte av mig lagom till att mina ögonlock började bli allt tyngre och tyngre. Jag får erkänna att sängen sällan varit så god att sova i som efter gårdagens strapatser. 
Trötta men framförallt blötta fötter påminner lite om landsvägslivet, eller rättare sagt mina tidigare strapatser på nordkalottleden och kungsleden. Dagens fötter påminner ännu mer om tiden på landsvägen då jag återigen lyckats bemästra distanser utöver min förmåga. Gårdagens lärdom blev att det går och är möjligt att springa Tjörnarparen 50 km utan någon träning, dock inget att rekommendera eftersom det är betydligt roligare med lite mer möjligheter att återhämta sig snabbare. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar