Vecka 12 - Attiraljer har anlänt

Tidigare år när jag har gett mig ut på landsvägen har en stor del av mitt mål varit att samla på mig mil och grundträning inför det årets Kullamannen tävling. År 2016 gick det relativt okej då jag tog mig närmare 70 km på Kullamannen, men på grund av överbelastning i knäna (förmodligen pga landsvägens alla mil och dålig grundträning inför det) så fick jag bryta och därefter har jag aldrig riktigt hittat tillbaka till regelbunden löpträning. Viljan, längtan har funnits men andra faktorer har satt käppar i hjulet för det. Vilket också har påverkat mina senaste försök på Kullamannen under åren 2017, 2018, 2019, 2022 har jag fått DNF:a (Did Not Finish) eller så har det blivit DNS (Did Not Start) på mina sista försök. Sist det gick okej var år 2020 på 50 km kring Vallåsen. Men utan någon ordentlig grundträning genomfördes det mest på rent pannben och ren vilja. Därefter har mycket hänt och jag har tappat mitt tidigare perspektiv på Kullamannen som under senaste åren också har utvecklats och blivit något som jag inte riktigt känner igen. Saknar den där känslan om Kullamannen med mystik och spänning som förr var mycket mer närvarande inför Kullamannen. Samt förr var det en mindre tävling och en mer familjär känsla infann sig inför och under tävlingen. Både år 2016 och år 2017 så tog jag mig igenom Sverige och Sverige runt med magiska attiraljer från Kullamannen som går att läsa om i mitt tidigare inlägg;

https://dissonanslopning.blogspot.com/2016/04/attiraljer-med-magiska-krafter.html?m=1

Kullamannen och främst Per Sjögren aka  (also known as..)... Mr.Sjögren här på bloggen hjälpte mig mycket under år 2017 samt sponsrade mig med tröjor och keps samt en del boenden och lån av sovsäck i lättvikt samt mycket moralisk support. Vilket jag är evigt tacksam för, och likaså fick jag mycket hjälp av Rune Larsson (Löparlarsson) aka Mr. Larsson här på bloggen under båda utmaningarna med lån av utrustning som tält, sovsäck, liggunderlag, jackor samt moralisk support vilket jag också är evigt tacksam för. Samt fick jag support av Ann och Dennis som kom ut som räddare i nöden år 2016 och hjälpte mig med pengaväxling mitt ute i skogen vid Farstorp samt även hjälpt mig med moraliskt stöd längs vägarna och har hjälpte mig hem år 2017, vilket jag också är evigt tacksam för. Stödet från familj samt nära och kära samt supporten på Facebook var allt en del i att jag kunde plocka distans på den tiden. Utan all hjälp, kunskap och erfarenhet och möjligheten att lyfta luren och prata med en bekant röst när hungern, tröttheten och ensamheten slår till - den känslan är ovärderlig. Men...

... om jag nu vill ut på landvägen igen så känns det svårt att återvända till att ha Kullamannen som mål eller som motivering. Detta eftersom jag tappat all kontakt med löpning och tävlingar under de senaste 5-8 åren. Just i skrivandts stund känner jag inte riktigt igen Kullamannen längre, och det känns som att det är dags att gå vidare mot nya kapitel i livet. Vilket gör att det nu är dags att hitta och skapa andra magiska attiraljer. För några veckor sedan klickade jag hem en beställning om 2 träningströjor och en nattmössa att sova i och dessa har nu dykt upp. Känns lite som julafton... Väljer att denna gång försöka gå under mina egna färger eller min egna logotyp och även under bloggens namn: Dissonanslöpning, som är lite diskret tryckt på baksidan på tröjorna. Kände att den röda tröjan kanske är bra vid trafikerade vägar (ökad synlighet) medan den mörkblå är mer diskret när jag vill flyga under radarn lite...

Syftet denna gången är inte att bygga mängdträning eller klara av Kullamannen utan helt enkelt att bara hitta tillbaka till ett aktivt liv och kunna fungera i min vardag. Som Henrik brukar säga det handlar om "framåt" och att se det positiva i livet. Att kunna klara de sista cirka 160 milen och få Sverige runt avklarat är den bäste revanschen jag kan få på mina senaste 8 år utan ordentlig träning. Är det möjligt? - ingen aning... Men det jag använder mig av just nu är att öka distansen med 10% per vecka/träna 6 dagar i veckan vilket är ett tips jag fick av Mr. Sjögren år 2017-2018 vilket är ett tips jag funderat mycket på och som jag nu försöker implementera i min träning och därför testar jag att öka 10% per vecka = på mitt sätt... Jag har läst på om 10% regeln men jag väljer att göra lite annorlunda mest för att det passar mig bättre. På så vis fokuserar jag på att veckodistansen ska öka med 10% och har just nu inget fokus på att köra mer eller mindre vissa dagar eller blanda in intervaller eller fartpass osv. Just nu tar jag det lugnt och känner efter hur kroppen känns och leker fram min distans.

Rätt kul att kunna följa tripp, trapp, trull när distansen sakta ökar över tid. Från 2 km till 4,27km per dag känns som en riktig bra utveckling. Sakta men framåt...

Hade inte möjlighet att få in löpning i onsdags men istället för att helt låta bli delade jag upp 4.27km på 3 och lade till distansen på torsdag -lördag som så blev 5,72km. Gick helt över förväntan men känns skönt att återgå till lite lägre distans nästa vecka.

Lyckades öka antalet steg och snittade ca 10'000 steg per dag denna vecka... Några år sedan sist det hände så känns riktigt bra.

Total distans denna vecka: 28,32 km 

Totalt tid: 3h 32min 41sek.

Den totala distansen: 220,44 km

Totalt tid: 24h 35min 27sek.

Median-vikten för denna vecka är: 66,6 kg vilket känns rimligt än så länge.