I skrivandets stund funderar jag på hur år 2018 kunnat passera förbi i livet utan att jag riktigt noterat att ett helt år har försvunnit alldeles för fort. Inledningsvis på året satte jag stora och höga förväntningar på mig själv när det kom till träning och framförallt löpning, detta eftersom jag ansåg att jag hade både tid och möjlighet att ägna mig mer åt löpning. Löpningen lyckades rulla på bra i februari, mars och till viss del april och maj månad, under dessa månader då jag fortfarande studerade på heltid och hade inga direkta tider att anpassa mig till mer än deadlines för tentor. I våras började en skoltrötthet infinna sig och i kombination med att jag inte alls trivdes i mitt dåvarande boende där min hyresvärd allt mer blev till en energitjuv så behövde jag all tur i världen för att kunna få ett arbete och komma hemifrån mer. I maj månad fick jag dock ett arbete som kom att överraska mig ordentligt när det kommer till arbetstid och hur roligt det faktiskt kan vara att arbeta. I kombination med att stugan dök upp blev det mer arbete än löpning i syfte att kunna hitta ett alldeles eget hem. I höstas fick jag ytterligare ett arbete vilket skapade möjligheten att införskaffa stugan, därtill var det ett arbete inom det yrkesområde som jag studerat till de senaste åren vilket kändes ännu bättre. Dubbla arbeten plus en flytt samt ett köp av en stuga i renoveringsbehov och därtill både enkla och krångliga studier... tja, jag tror jag precis fick en insikt om hur det kommer sig att år 2018 löpstatistik inte nådde upp till mina förväntningar. Förra året landade totaldistansen endast på 788,01 kilometer dock räknar jag inte med alla de mil jag gått när jag arbetat, det är förvisso också träning men inte giltig som löpträning. Med ett undermåligt resultat från år 2018 finns ju endast möjligheter till en förädling under kommande år 2019, eller hur?
Jag inledde året med årets första löpning, in i mörkret när jag lämnade stugan på morgonkvisten för att återvända in i ljuset när jag kom hem när gryningen förgyller min morgon med sin närvaro. Eftersom jag fortfarande har smärta i vänster fot efter Tjörnarparens lerinpackning blir stundande löpningar bara korta distanser. Idag bemästrades endast 4,35 kilometer och min grundtanke inför år 2019 är att börja lågt och långsamt för att kunna öka på distans och mängd ju mer året rullar på. Inför år 2019 har jag delat upp året i tre episoder, vilket jag delvis inspirerats av Arthur Lydiards träningsmetoder men jag har en liten egen modifikation av innehållet i episoderna och där varje episod består av 100 dagar. Den 1 januari till och med 10 april motsvarar episod I och den är tillika den samma som Mr. Lydiards metod och fokuserar på mängden eller för min del volymen. Mängd eller volym, ordet har ingen betydelse när syftet är densamma det vill säga få in kontinuiteten i löpningen och samla kilometrar så att de blir till fler mil. För min egen del får jag börja med låga distanser för att succesivt och cirka var tredje vecka öka på mer och mer distans. Ett kortsiktigt mål blir att kunna använda löpning som transportmedel till och från mitt arbete, således är det ett av mina många delmål i år och motsvarar cirka 20 kilometer per dag och helst fyra till fem dagar i veckan.
Med tanke på alla jägare som finns i skogen och som ibland även skjuter på löpare så känns det bäst att lysa med sin närvaro i skogen, i alla fall på morgonrundan. Efter episod I infinner sig episod II som börjar efter den 10 april och sträcker sig fram till 27 juli, denna episod erbjuder möjligheten att finslipa teknik precis som Mr. Lydiards metoder tillhandahåller. Skillnaden för min egen del är att teknik för mig innebär till största del en ny utmaning. Om allting går i lås och året rullar på som planerat kommer en ny utmaning kunna påbörjas någon gång i början på maj månad, vilket blir en utmaning på cirka 28 dagar med teknikträning i en mer teknisk terräng och i kombination med det bästa jag vet = en ny utmaning. Nu är förvisso en ny utmaning endast 28 dagar av 100 möjliga (sett till episod II och dess 100 dagar), men mer teknisk träning blir det eftersom jag kommer behöva experimentera mig fram kring utrustning innan utmaningen kommer jag mest troligt få utforska vandringsleder som ger mig mer tekniska utmaningar. Episod III börjar således efter den 27 juli och sträcker sig fram till 27 oktober och denna episod involverar förmågan att öka i hastighet, precis samma tänk som Mr. Lydiard. Dock tänker jag att hastighet för min egen del är något helt annat än hastighet sett till hur andra människor springer snabbt. För mig blir hastighets episoden en kombination av att färdigställa en av mina utmaningar samt att samla på mig nummerlappar igen.
Efter samtliga tre episoder återstår knappt en vecka till årets Kullamannen och mina förhoppningsvis första 100 miles, tredje gången gilt? … Skillnaden i år är att stora delar av år 2019 samt år 2020 har fått en tydlig struktur när det kommer till träning, tävling samt möjligheten att ge sig ut på nya utmaningar. Eftersom ledigheten strax innan nyårsafton erbjöd lite för mycket fritid lyckades jag anmäla mig till fyra för mig nya ultralopp som är mellan 51-60 kilometer. Samtliga i syfte att förbereda mig mer och mer inför Kullamannen, både psykiskt och fysiskt. Således får jag offra min tidigare kosthållning och därtill få in mer specifik träning för att i år både bli starkare och mer uthållig eftersom jag verkligen vill genomföra min utmaning på rätt sätt i år, samt är det dags att utmana Kullamannen på riktigt det vill säga att det vore väl om jag i år ställer mig på startlinjen med realistisk träningsmängd bakom mig... Som jag längtar att komma igång med år 2019...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar