Ozone falls och en roadtripp till Crossville

På torsdagen innan tävlingen och innan vi rullade vidare mot Frozen Head tog vi en liten roadtripp...

En roadtrip till Ozone falls som visade sig vara ett vattenfall där det tidigare spelats in en Djungelboken film (den gamla versionen). Samt hittade vi lite lik på vägen... 

Vattenfallet visade sig inte vara det högsta men ganska häftig omgivning med karga bergsväggar och en liten minisjö i botten.

Hej och hå vi neråt går... blev en oväntad kort löprunda men ner kom vi...

Calle funderar på ett bad... 

Terrängen liknar och påminner en del om Kullaberg...

Lite häftiga vyer...

Där vi parkerade bilen hittade vi en "deadzone" och en fräck gammal järnvägsbro, lite oklart omden faktiskt fortfarande används... 

Red light district?.... hängande trafikljus är lite ovanligt i Sverige men finns överallt här i USA...

Race day

Under torsdagens inhandlingar köpte jag mig en tävlingsklocka för 60 kronor och med rena rama discoljuset, ninja turtles är räddarna i nöden när det är förbjudet att använda GPS- klockor.

Lördag morgon bjöd på en tidig uppstigning, på med kläderna och iväg till Warthburg där vi åt gigantisk frukost som serverades av krigsveteraner. Mycket god mat och rolig service, speciellt när en av farbröderna harklar ur sig lite försynt om att det under gårdagen skymtades skallerormar på lederna... 

Nåväl vi kom iväg tidigt till startområdet och temperaturen var för en gångs skull tämligen behaglig, för en kort stund i alla fall. Att få vara med i ett startfält i dessa trakter är obeskrivligt och på väg ut ur startfållan highfive:ade vi med Gary Cantrell aka Lazarus Lake. 

And into the forest we go.... blev lite köbildning inledningsvis i loppet men skönt med en paus då hjärtat dansar rumba innanför revbenen och pulsen gick i taket direkt. Fantastisk miljö att springa i men jag har inte alls varit beredd varken på värmen eller på höjdmeterna och symptom liknande de jag fick under utmaningen år 2017 fick mig att känna lite panik. Men efter evigheter med skogsstigar och uppförsbackar kom en efterlängtad nedförs löpning som gjorde att både puls och hjärta lugnade ner sig. 

Magisk natur... och inga skallerormar så långt mina ögon kunde se... 

Efter åtta timmars krigande valde jag att kliva av banan jag hade en timme till cutoff vid en vätskestation men jag visste att nu kommer det tuffaste på hela bannan och värmen hade redan tömt ut mina krafter. Så jag var relativt hel och ren när jag kom ner till målområdet och för min del hade jag världens tur som fick slå följe med Terri och en annan dam från Canada (kommer tyvärr inte ihåg hennes namn). Men de sista kilometrarna ner till målområdet gick väldigt lätt och enkelt med trevligt sällskap… Att Mariana sedan skulle komma flygandes förbi och trilla in som förste dam på Marathon distansen gjorde dagen ännu bättre. Blev många nya möten och flertalet gånger om under löpningen hittade jag mina vänner från Missouri som ständigt ropade "Sweden" när de såg mig vilket gjorde att vi fick oss ett gott skratt. Vilken dag och vilka minnen... en del känslor går ej att sätta ord på.

Humor a la Barkley Fall Classic... 

The Yellow Gate

Nu är det allt en tid sedan jag skrev och uppdaterade bloggen, sedan resan till USA har jag haft fullt fokus på jobb och på lite beställningsarbete. Jag inser att jag precis som alla andra har 24 timmar på mitt dygn vilket gör att jag inte alls hinner med allt som jag önskar hinna med. Nåväl hur gick det i USA?

Vi landade i Nashville på tisdag kväll iv.37, första kvällen tog vi det lugnt och som jag tidigare skrivit besökte vi lite köpcenter och shoppade loss på dagen därpå. Torsdagen körde vi vidare från Crossville till Frozen Head State Park vilket är en nationalpark där vi ska springa loppet Barkley Fall Classic 50 km. Den berömda gula gaten har vi nu beskådat ett flertalet gånger om och det kändes mäktigt att beträda legendarisk mark...

Frozen Head bergen möter upp när vi kör in mot nationalparken... mäktigare i verkligheten än på bild.

Längs forkroad vilket är namnet på vägen in mot nationalparken passerar vi ett välbevakat fängelse...

Ett fängelse vars besökare inte varit så lagliga då det benämns som ett fängelse med hög säkerhet.

Väl framme i Frozen Head state park besökte vi "visitorscenter" som hade riktigt trevliga rangers att prata med samt köpte vi med oss lite kartor och resminnen.

Efter besöket vid gaten rullade vi vidare till Brushy mountain state penitentiary.

Som är ett före detta fängelse och där delar av tävlingen kommer att passera. 

Numera infinns ett destilleri i några delar av fängelset och det går även att få guidade turer inuti fängelset.

Ur tunneln på bilden nedan kommer löpare att springa och även detta är lite av legendarisk mark. 

Denna resa är verkligen mäktig för mig och det är svårt att sätta ord på alla känslor, förmodligen för att värmeböljan på 35 grader är mig övermäktig men ack ändå vad magiskt det är att få vara här. Efter fängelset körde vi tillbaka till Oakridge och handlade på oss lite saker inför tävlingen, kvällen spenderade vi på en amerikansk football match och supportade ungdomarna som kommer vara volentärer på tävlingen. Fredagen blev lite mer shopping därefter drog vi tillbaka till Frozen Head och möte upp andra som skulle springa och tog en liten hajk ihop med dem, för min del kände jag att jag hellre ville ladda lugnt inför loppet och avbröt min hajk lite tidigare. På vägen ner träffade jag på ett par från Missouri tror jag och dessa två kom jag att träffa på flertalet gånger om. Jag träffade även på Louis och hans pappa som rest från Costa Rica för att springa, Louis har även blivit utlottad till det stora Barkley Marathons nästa år vilket är väldigt spännande. Jag träffade även på Kevin från Salt Lake City vilket fick mig att inse att jag inte kan orientera mig i USA... Lite skämskudde på mina liknelser men Kevin tog det med ro. När jag hittade Mariana och Calle igen drog vi vidare till Warthsburg och hämtade ut våra nummerlappar och kartor. Väl där träffade vi på Leif eller rättare sagt Leif hittade oss genom att Calle bar en Vätternrundan t-shirt. Leif är den tyske svensken, som egentligen är svensk men arbetar och bor i Tyskland och således springer under deras flagga i kommande tävling. Leif visade sig vara en riktigt kul prick som hade många tips och trix inför vad vi skulle komma att utmana och då våra hotell låg nära varandra drog vi tillbaka till Oak Ridge och åt lunch ihop innan det var dags att börja packa löparryggan och göra sig redo inför lördagens stora utmaning.  

En första dag i Nashville

Första natten i Nashville spenderades på Red Roof Inn som bjöd på en trevlig vistelse. Jag är dock fortfarande lite konfunderad över uttrycket "engage deadbolt" och funderar på hur den där deadbolt grejen har fått sitt namn. 

Efter att ha ätit frukost på Shonney's där det fanns en riklig frukostbuffe med tillhörande kaffe. Lite ovant att få sådan service men ack så trevligt och mycket god mat. När vi väl ätit klart var det dags att checka ut och därefter tog vi uber-taxi tillbaka till flygplatsen för att hämta ut ett vrålåk till hyrbil. En mäktig V8 under huven gör att vår resa mullrar på.

När vi hämtat ut bilen körde vi vidare till Opry Mill shoppingcenter, som visade sig vara ett mycket stort köpcentrum med diverse butiker. En del av butikerna känns igen men några andra var helt klart lite unika.

Efter vistelsen på Opry Mills rullade vi vidare mot Crossville som var en lite mindre stad, återigen tog vi in på ett Red Roof Inn som har en helt okej standard.

Vägen till Crossville bjöd på diverse underhållande vägskyltar.

När vi närmar oss Crossville dyker det upp ett oväntat kors, kan det måntro hänga ihop med ortsnamnet?

Red Roof Inn i Crossville höll på med renovering när vi anlände och diverse brun färg var nymålad.
Dock ett trevligt ställe och vi fick turen att få rum på andra våningen (lite mindre sol).

Det blev en lång och mör dag men många härliga intryck att ta in. 

Vecka 37 - 30 Mot Tennesse och Frozen Head state park

Då har semestern börjat och resan till USA gick över förväntan, vi befinner oss just nu i Nashville (Tennesse) och ska förhoppningsvis kunna utmana Barkley Fall Classic 50 km på lördag. Det känns för mig fortfarande overkligt att vi faktiskt är här och det gör att mycket är lite klurigt att ta in. Värmen är exempelvis en sådan sak då det igår var mer än 30+ när vi landade klockan 17:25 på kvällen. Efter att ha checkat in i landet har vi hunnit med att äta på Waffelhouse och maten var verkligen välkommen för min egen del då resan tagit väldigt mycket energi från mig. Men det kommer bli riktigt kul att få uppleva en liten del av den amerikanska matkulturen. 

 På lördag ska vi förhoppningsvis ta oss upp för den berömda Rat Jaw som finns i Frozen Head state park, en backe som jag redan fruktar samtidigt som jag ser framemot att ha den bakom mig. Dock är jag mest orolig för värmen och för att springa vilse i kombination med att möte skallerormar. 

Idag blir det till att hyra bil och sen sakteligen närma oss Frozen Head state park, kommer bli en hel del spännande upplevelser under kommande vecka och förhoppningsvis blir det till att upptäcka lite museum och liknande också. Dags att försöka sova lite till innan dagens äventyr drar igång.... 

Semester = renovering

Min första semestervecka introducerades med ett morgonbesök på gymmet och morgonstunder är absolut bästa stunden på dygnet. Kändes riktigt gott att börja veckan med träning och därefter blev det till att inhandla lite lyxfrukost och sen blev det ett försök att hålla lite ledigt efter en fullmatad arbetsvecka. Vilket är lite svårare än väntat när jag bor i ett renoveringskaos.

Trots semestertider har veckan rullat på väldigt fort, tisdag, onsdag och torsdag har det varit fullt upp med renovering. Vardagsrummet har blivit grundmålat samt delvismålat och tapetserat. Sovrummet har blivit grundmålat samt har äntligen badrummet blivit färdigställt. Sista delen av köksbänken har inhandlats och nu ska den bara monteras och oljas in. Dagens projektarbete blir förmodligen att måla klart taket samt att betsa stockarna och diverse detaljer så som lister och fönsterkarmar med mera. Förhoppningsvis även tapetsera klart köket och hallen. 

Min första semestervecka är alldeles strax slut, som tur är har jag fått in lite träning om än väldigt lite i förhållandevis till vad jag hoppats på att få in. Nu är det endast 14 dagar kvar till BFC och det gör mig lite mer orolig samtidigt som jag tänker att vad BFC nu än innebär så får jag upptäcka det när det väl är dags. På söndag är det dags att börja jobba igen och jag får erkänna att det inte känns så lockande. Men som tur är vankas snart semester igen och då är det dags för BFC... 

När jag bor i skogen och inte har tillräckligt mycket träd i trädgården, då får skogen flytta in... 

Vecka 35 - 36 Äntligen semester

Förra veckan (v.35) bjöd på en mjukstart då Åsa och jag hittade tillbaka till gymmet igen efter ett sommaruppehåll (Åsa tog bilden nedan). Det känns riktigt skönt att komma igång igen och även skönt att kunna variera träningen mer. Jag får erkänna att jag saknat gymmet under sommaren samtidigt som det känns riktigt gott att komma igång igen. 

Idag startar en efterlängtad semester och att gå upp klockan 04:30 för att möte upp Åsa vid 06:00 utanför gymmet kändes aningen surrealistiskt. Kändes dock mycket bättre när vi kom igång med träningen och efter en timme kunde jag köra inom affären och handla på mig en mysfrukost innan jag slog till med en vilodag. Efter ännu en vecka med sju dagars arbete och därtill en vecka med bilhaveri känns det lite mer okej att faktiskt ta en vilodag. Vilodagen har än så länge inkluderat en attack mot tvättberget som nu minimerats samt har lite filmer beskådats i väntan på en kvällsrunda i löparskorna. Med 18 dagar kvar till start på Barkley Fall Classic känns det som en tämligen trevlig idé att nöta lite löpning på kvällskvisten. 

Blev ett besök hos pappa i förra veckan och solnedgången blev allt lite magisk....

Denna veckan (v.36) har jag en inplanerad semester, dock har jag fått ändra mina planer för semestern åtskilliga gånger och just nu har planerna landat i att jag får försöka renovera klart insidan av stugan. I söndags är det exakt ett år sedan jag flyttade in och jag börjar inse att jag tröttnat rejält på att bo i renoveringskaos och bland flyttlådor. Men det känns skönt att se slutet på renoveringen och nu återstår att börja planera införansökan ombygglov och göra en ansökan om ändring av fasaden. Men som tur är får det lov att ta lite tid att komma på hur jag vill ha det, och att använda en hel semester vecka till att göra klart det sista invändigt känns allt som lite vardagslyx. Hoppas dock få in lite extra mycket löpning för nu närmar sig både BFC och Kullmannen...