Den skånska Sibirien tar aldrig slut

Jag har inte riktigt lyckats hålla igång bloggandet som jag hoppades på. Tänker mig att det är en process och processer brukar ta lite tid. Just nu försöker jag skapa förutsättningar för att börja träna mer kontinuerligt igen och jag är smått förvånad över att jag nu lyckats hålla i min progressiva avslappning i 154 dagar, vilket innebär cirka 10 minuters avslappning varje dag för att stärka kopplingen mellan nerver och muskler. Tycker mig märka av en skillnad men på vilket sätt är svårt att beskriva men jag är mest överraskad över att jag har lyckats hålla i under så pass lång tid. Vilket innebär att klarar jag av det kanske jag klarar av att göra andra saker som jag vill göra och hålla i över tid. Ska bara fundera ut vad jag vill hitta på framöver.

Lyckades i veckan att få lite ordning på mina tränings grejer när det gäller cykling och löpning. Lyckades även få upp Zwift på väggen vilket gör det lite mer inspirerande att börja träna igen. Det stora nackdelen är att jag är lika duktig på springa vilse i den digitala världen som i det riktiga livet.

Har lyckats komma igång lite med styrketräning hemma vilket känns riktigt bra. Att sedan kunna följa Barkley Marathons ger inspiration och känslan samt längtan ut till landsvägen är stor. Leker lite med tanken på att kanske ge sig ut om ett år eller två och tills dess bygga fundament och stärka upp kroppen inifrån och ut. Således fortsätta med progressiv avslappning, mer styrketräning och mer konditionsträning framöver. Känns som att det kan finnas förutsättningar under år 2026 till att skapa en förändring som går i linje med nya utmaningar. Jag längtar lite efter det resultat som jag tror kommer bli möjligt att nå framöver. I väntan på det tränar jag även snöskottning då det i år har kommit mer snö än under alla 8 år som jag bott i stugan. 

Känslan av att ha skottat klart är rätt skönt den också eller åtminstone innan plogbilen dyker upp och ger mig mer jobb, som tur är har det mest varit pudersnö men finns ändå en gnutta stolthet i att ha skottat uppfarten. Funderar lite på att leta fram dubbskorna och ge sig ut på en löprunda. Lite extra kul att springa med dubbskor när det faktiskt finns en anledning till att ha dubbar i Skåne. 

Den skånska vintern är här

Senaste tiden har jag haft målsättningen att försöka komma iväg till gymmet och för att börja bygga upp en grund i både styrka, rörelse samt som ett sätt att leka mig tillbaka till träningen och löpningen. Men som jag tidigare skrivit så tänker jag nu börja om lite från början och med det börja bygga ett fundament där det viktigaste är; en bra sömn, en bra kost och varierad träning. Idag blev dagens träningspass fyra tillfällen med snöskottning eller rättare sagt jag fick möjlighet att sopa till sen skånska snön. Med det fick jag också en möjlighet att längta tillbaka till landsvägen då min kompis provisoriska lösning kom till användning idag. Nämligen hemma fixade ben överdrag till benen så jag slipper få ner snö i skorna. Tanken var dock att kunna springa obehindrat i terräng utan att riva sönder benen och få ner dynga i skogen. Idag funkade det lika bra mot snö och jag fick torra fötter inför arbetsdagen.

Det jag upptäcker allt mer den senaste tiden är just den här tanken om att dra ner till gymmet. Något jag verkligen tycker om och ser framemot men samtidigt har jag extremt stora hinder i att faktiskt ta tag i det. Här tycker jag det är lite spännande eftersom jag nu lyckats göra ca 10 minuters progressiv avslappning i 138 dagar vilket är något jag absolut egentligen inte vill göra men jag vet att det finns fördelar med att göra det. Om jag lyckas med att göra det så vore det ju ännu lättare att faktiskt komma iväg till gymmet eftersom det är något jag vill göra. Samtidigt spännande eftersom tankens kraft är i detta väldigt spännande och jag inser att problemet är just tänkandet. Ibland är det bättre att bara göra och inte tänka efter så mycket vilket jag tror underlättar för mig att nå målet om att dra till gymmet. Fast idag känns det helt okej att ha missat den träningen då snöskottning och fyra snart fem gånger på en dag - det är nästan personligt rekord bara det.

En oväntad form av träning

En del dagar kanske inte alltid blir som planerat, hade en inställning om att dra ner till gymmet på morgonkvisten men försov mig och hittade istället en annan form av träning. När tjälen släppt i marken kom jag äntligen åt att kunna öppna vedboden. Så efter sex skottkärror ved och en del förflyttning av pallar med mera så lär det nog kännas lite ömt i kroppen imorgon. Dock är planen att hitta ner till gymmet imorgonbitti då jag inte har en chans att försova mig alternativt om jag ska försöka mig på en löprunda igen. Försöker just nu leka fram träningen och försöka träna det som är kul. En kompis har sagt att det är betydligt lättare att få till träning om jag gör det jag tycker är kul. Så egentligen bör jag försöka prioritera gymmet imorgon för roddmaskinen är inte helt fel men å andra sidan sett så är ju inte en morgon runda i skogen helt fel det heller...

När jag passerade min ända lilla rabatt eller försök till rabatt i trädgården såg jag att det börjar grönska. Nästan så att det kändes som lite vår i luften och det har varit en ganska mild dag även om det är skönt att ha tryggat upp med ved inomhus. Märker dock av en tendens till att köra allt eller inget med vedklabbarna och när termostaten visar 28 grader får jag erkänna att det blev någon klabbe för mycket.

Imorgon blir det en lång dag på jobb när det vankas handledning. Ska bli riktigt spännande att prova på nya handledning och det kan bli riktigt bra. En lång dag gör att det förmodligen blir en lugn kväll så hoppas få in träningen imorgonbitti så är det gjort för dagen. Återstår dock att se hur det blir men håller tummarna för att jag kommer upp i tid.

Årets första löprunda

Idag tog jag mig i kragen och snörade på mig dubbskorna efter dagens arbete. En riktigt skön känsla att kunna jogga i dubbskorna när både vägar och Skåneleden är isbelagda (fick bara med mig halva skogen hem när löven fastnar i dubbarna). Det blev en väldigt lugn jogg runda ner mot Kärret för att egentligen bara komma utanför ytterdörren. Kändes förvånansvärt lätt att komma igång och hade en god känsla hela rundan. Med tanke på att jag inte har löptränar ordentligt sedan 2018-2019 så kändes det riktigt bra. Eller åtminstone som något som kan leda till en ny början och kanske på sikt till nya utmaningar.

Jag har även under senaste tiden provat på progressiv avslappning och idag har jag lyckats med detta i 116 dagar vilket för mig är förvånansvärt utifrån att jag ännu inte upplever det som en rutin eller vana. Jag får fortfarande kämpa med att komma ihåg att göra det men jag tror jag börjar se en fördelar med det. Framförallt i minskad smärta och det ökar mina chanser att kunna börja träna mer kontinuerligt igen. Vilket är något jag saknar och önskar att jag kan hitta tillbaka till på lite bättre grunder och med bättre förutsättningar.

I år har jag börjat försöka sätta lite delmål, ett delmål är att fram till och med mars försöka nå upp till 7'000 steg per dag. De senaste åren har jag snittat ca 3'500-4'000 steg per dag medan jag år 2018 snittade ca 11'000 steg per dag men egentligen mer eftersom jag inte införskaffade min Garmin klocka förens i slutet av juni år 2017 och då hade jag genomfört nästan halva resan av Sverige runt utmaningen. Året därpå låg jag omkring 8'000 steg i snitt vilket är rimligt utifrån att jag då arbetade mycket extra som väktare och det inkluderade mycket gående. Just nu är målet egentligen att hitta tillbaka ut i naturen och försöka skapa en ny rutin i livet där fysisk aktivitet och träning ska få ta en större plats i mitt liv. Idag är en bra början och jag längtar till imorgon då jag hoppas kunna få in årets första gym träning... Vågar inte hoppas på för mycket men vore inte helt fel om jag lyckas hitta dit.

Nytt år och nya möjligheter - dags att gå från ruta ett och vidare framåt

Nytt år och med det även nya möjligheter.

Äntligen fått igång kaminen igen och med nästan 13 grader i stugan så känns det nödvändigt ont att få till lite värme.

Jag har inte uppdaterat bloggen på ett tag och jag har kommit till en del insikter. Under de senaste åren har jag helt enkelt valt bort möjligheten att uppdatera bloggen. Förmodligen för att träning och mitt tidigare aktiva liv mer eller mindre tog slut i början på år 2020. När jag från den 10 mars år 2020 har fått erfara och lära mig konsekvenserna av vad det innebär att använda sin kropp rent fysiskt ut över dess förmåga att hantera den fysiska belastningen som jag utsatt den för. När jag började med min löpning år 2010 fokuserade jag bara på löpning och med åren utökade jag mängden löpning utan att egentligen reflektera kring hur jag behöver styrketräna för att utveckla muskler som kan hantera den mängden löpning som jag utsatte kroppen för. När jag sedan gjorde utmaningarna år 2016 och 2017, inser nu att det redan har gått 10 år sen min första erfarenhet av utmaningar. Tiden den går, men dessa två utmaningar har belastat min kropp på ett sätt den inte var tränad för. När jag dessutom kort därpå kom hem till Skåne igen fortsatte jag med löpningen och därtill arbetade extra som väktare där utrustningen vägde nästan 7kg per pass och ca 15-20km promenad per arbetsdag om inte mer. Samtidigt som jag hade ett vanligt arbete dagtid med 40 timmars vecka lade jag under några år på att arbeta extra varannan helg och varje helg vissa månader. Med tiden säger kroppen till slut stopp eftersom jag egentligen tränat helt fel i alla de år jag tränat. Vilket jag först nu i slutet av år 2025 börjat inse. Jag byggde aldrig någon grund utan ökade bara mängden för att till slut ta slut rent fysiskt. Att bygga mängd och volym på lös sand ger inte de fördelar som en bra bas eller grund kan ge. För att kunna bygga grund behöver jag istället fokusera på att:

• öka min kunskapsnivå 

• bygga styrka

• öka intensiteten/hastighet i den löpning jag tränar 

Då kommer jag förmodligen att kunna bygga upp en grund som håller över tid och över år framöver. 

När jag reflekterar tillbaka inser jag att mitt pannben är starkt och kanske för starkt då kroppen tagit mer stryk än vad den förtjänar. Samtidigt är jag fortfarande fascinerad över dess förmåga att anpassa sig till allt jag utsatt den för under tidigare utmaningar.

Nu är det ett nytt år och 2026 har precis börjat, vilket ger fantastiska möjligheter att fokusera framåt och börja bygga ett fundament. Jag har helt slutat träna sedan år 2020, det vill säga att all löpning är i princip som att börja om från noll. Jag har under dessa fem år som gått spenderar en hel del tid till sjukgymnastik och ett försök att hitta tillbaka till en fungerande vardag med fokus på att få till en bra arbetssituation. Vilket jag från 1 december har lyckats ordna, en arbetssituation som minskar min vardagliga stress och det i sig förbättrar min sömn. Jag har även ordnat med gymkort för år 2026 och fyllt kylskåpet med lite mer protein rik kost. Så vad är då mitt mål?

Just nu, är mitt mål att bara hitta tillbaka till fungerande rutiner som ger mig förutsättningar att leva ett liv utan stress, men också ett liv som gör mig så pass stark att jag kan göra nya utmaningar och äventyr på ett sätt som jag känner känns meningsfullt.

Samtidigt vill jag kunna utveckla mitt målande och skapande och på så vis har jag egentligen bara två mål inför 2026 och framåt. 

Ett mål är att träna regelbundet och bygga en grund för att orka ha ett passivt fysiskt yrkesliv samt finna återhämtning från träning i målandet och på så vis utvecklas både mentalt och fysiskt samt lära mig mer i den kreativa processen. Eftersom jag använder YouTube till att dokumentera processen i mitt skapande så funderar jag nu på att låta bloggen bli min dokumentation för min träning framåt. Ingen dokumentation i att - gör si eller så för att uppnå resultat - utan mer som en plats där jag dokumenterar vad jag gjort/tänkt och vad jag uppskattar i det jag gjort med förhoppning om att det kanske blir lite mer landsväg framöver.

Det blir som att jag just nu är tillbaka till år 2010 när jag började hitta min löpning... Men nu gör jag om och förhoppningsvis kan bygga en hållbar grund för framtiden. Mitt första delmål i detta är att styrketräna lite men ofta fram till och med mars månad. Årets första 3 månader blir till att implementera rutiner, små förändringar i rutiner som i min vardag är små men värdefulla på sikt och som jag tror ger mig bättre förutsättningar att leva ett aktivt och roligt liv.

Så med det sagt, hoppas jag kunna få lite mer liv i bloggen igen. En dokumentation om min väg tillbaka till landsvägen och kanske avsluta Sverige runt distansen om några år? Vem vet? Just nu känns det som att nya möjligheter skapar nya förutsättningar och fokus framåt kommer göra det lite lättare... Så med det skrivet är det dags att försöka sig på ännu ett pass med vikterna..

En längtan ut...

En kompis till mig besteg Kebnekaise tillsammans med sin son under veckan som varit, riktigt kul att kunna följa deras utmaning och det fick mig att fundera över min egen topptur år 2017. Har svårt att förstå att det snart är 10 år sedan min första landsvägsutmaning. Tio år varav de senaste fem har varit mestadels fokus på rehabilitering och återhämtning samt väldigt lite träning på det sätt som jag tidigare kunnat träna. Förvisso fem år med mycket lärdomar och en del självinsikter samt väldigt mycket ödmjukhet inför att även små saker i livet kan tas förgivet.

Utifrån min kompis resa fick jag en liten idé eller en liten längtan ut till landsvägen. Under senaste åren har det inneburit en hel del utebliven träning men om jag istället för att se bakåt börjar blicka lite mer framåt och om min arbetssituation stabiliserar sig lite under kommande år kanske jag vågar tänka en ny landsvägsutmaning om ett år eller två?... Enkomt en lös driftig tanke men ack vad det ger mig motivation till att ta tag i kommande träning. Det sägs att det tar cirka 60-90 dagar att etablera en ny rutin/vana, imorgon är det 150 dagar kvar av året och att få in en hållbar och långsiktig träningsrutin under denna tid vore kanske inte helt omöjligt? Speciellt inte om en landsväg hägrar i framtiden?... 

Brandsläckare - en nygammal favorit

För några år sedan eller närmare bestämt under årskiftet 2023/2024 så hittade jag en gammal brandsläckare här hemma. Fick för mig att det skulle vara möjligt att måla på en brandsläckare och jag gjorde en liten karikatyr på min kompis... 

Lite lysande när jag kom på att det gick att använda fluorcerande färger vilket matchar räddningstjänstens varselkläder....

Första gången jag försökt mig på att måla med akryll på lite annorduna objekt och på ett lite mer seriöst sätt än tidigare. Kändes som rätt storlek på brandsläckaren och jag minns att det var ett litet roligt projekt att måla...

Lite svårt att hitta tekniker inom vissa delar men i det stora hela fick jag nog ihop det relativt bra.

"Framåt" är ett favorit citat från min kompis... "Ge upp - finns inte i min ordlista"... 

Lite lysande trots allt... 

"Ge aldrig upp" - där kom den.. Ett riktigt kul litet projekt och får fundera på om det snart inte är dags för fler brandsläckare efter alla sprayburkarna som just nu går på löpande band.

När det inte blir så mycket landsvägs utmaningar då får jag skapa utmaningar på annat sätt, att måla är ett sätt men längtan ut på äventyr är stor. Allt har sin tid och vem vet vad framtiden kommer att öppna upp för. Har för bara någon vecka sedan påbörjat mitt nya arbete vilket öppnat upp för en ledig dag i veckan vilket gör att jag kommer kunna måla mer men också börja fundera på lite mindre utmaningar. Men fundera är en ska och att göra är en annan... så just nu är det tillbaka till penslarna som gäller :)