Den 9:e kampen mot Kullamannen och en kamp mot vemodet

Efter hemkomst från Rumänien har det inte blivit någon löpning eller träning överhuvudtaget. När då Kullamannen dyker upp i november är jag allt annat än redo för kamp. Det känns inte riktigt rätt och som tur är har jag valt att gå ner i distans från 100 miles till 100 km. Men vad hjälper det när kropp och själ inte är med på resan.

Träffar på gamla kändisar som ger lite pepp och hopp innan start och möter även flera deltagare som var med i Rumänien under loppet vilket ger en riktigt energiboost.

En utsikt som numera börjar bli lite välkänd.

 

En del partier är mer spännande än andra... men alltid lite extra mysigt med lite gyttjebad.

Närmar mig målet ...

Vackert väder och finfina vägar...

Drakryggen som sover... Kullaberg så mäktigt... 

Ibland tar resan slut tidigare än väntat, 37 km tog jag mig innan jag insåg att kroppen är slut. Redan efter 11 km vände magen sig ut och in, medan jag utforskade dikeskanten fick jag sällskap av några lamor som nyfiket undrade om gräset var grönare på andra sidan staketet. Därefter hade jag svårt att få igång kroppen, det kändes helt enkelt inte rätt... Så jag fick ta hjälp av min bror som kom till undsättning och plockade upp mig. Nästa år... Då kommer jag tillbaka och det förhoppningsvis starkare än någonsin... Det är dags att kunna få ett avslut på Kullamannen kampen...

Dag 4 - hemresa

Sista natten med gänget... Lite den känslan infann sig vid middagen som blev ett minne ut över det vanliga. Går inte ens att i efterhand sätta ord på den upplevelsen utan det får bli att det som sker i Rumänien stannat i Rumänien...

Vaknade till en magisk morgonvy... Kändes surrealistisk att det var sista morgonen men ack vilken vy.

En hel dag med resande tar på krafterna... Rätt skönt med tid mellan de olika flygen och således ingen stress under dagen.

Blev en natt på Landvetter innan hemresa från Göteborg, kändes som helt rätt beslut och rätt gott att kunna landa lite innan sista etappen hem.

Dag 3 - Från hotell till hotell

Idag blev det ändrade planer i den rutt vi skulle springa, utifrån den första planeringen skulle vi åka buss en kort sträcka för att sedan springa lite varierad terräng ner till ett hotell. Blev istället en överraskning i att vi sprang från första hotellet ner till det andra hotellet där vi ska sova sista natten innan det är dags att åter bege sig hem. För min egen del blev denna del av resan svårast, eftersom jag är för svag som löpare att kunna springa med en starkare och lite snabbare grupp har jag gjort valet under resan att springa med en långsammare grupp. Vilket utifrån min hälsa är det bästa valet men samtidigt är det en stor variation i gruppen, en variation som får mig att vilja dra mig undan. Med ändrade planer fick jag resans största panikångestattack innan start vilket tog tämligen mycket energi. Turligt nog hade jag framfört mitt missnöje tidigare under resan så inledningsvis fick jag nöjet att följa med Andrei som tog en alternativ väg och därefter blev det en del av sträckan utan någon led att följa. Spännande men ack så roligt...

Idag hittades lite avföring i Björndalen....

Naturen påminner mycket om vår natur hemma i Sverige, men ack så mäktigt med dessa dalgångar.

Ner för backen ska vi men vilken mäktig natur... så glad att jag kom iväg på resan även om den i sig har varit en kamp. På bilden ovan ses Fred på väg nerför.

Ljuvligt, en spännande dag i livet... som i tystnad vore tämligen mer ljuvlig.

Bilden nedan visar Andreis lilla genväg, någonstans vid toppen började vår nerfart, därefter bar det allt nedför.

Ovan molnen trivs jag allt mer...

Blev en oväntat vilostund, vi väntade in några andra löpare som tydligen redan passerat vår position så då blev det till att springa ikapp.

Moln är lite som glass fast annorlunda...

Den minst smickrande bilden på resan men inte alla dagar som jag kan påstå mig vara högt ovan molnen, typ fem centimeter eller så ....

Känslan av förälskelse i ett landskap... den är obeskrivlig.

Vilket landskap...

Den totala distansen för dag tre landade på cirka 15.69 kilometer. Lite i kortaste laget och med en lång väntan på toppen men vad gör det när vi är i så fina landskap?... Imorgon bär det av hemåt igen så idag gäller det att njuta in i det sista... 

Dag 2 - Rumänien levererar

Dag två resulterade i en dag i bergen och ovan molnen. Helt magisk dag men många magiska vyer. 

Snöklädda toppar är inte helt fel även om det blev en liten överraskning.

Fanns några korta passager med snö som gav lite variation under dagen, är riktigt härligt med variation och en finns saknad av Nordkalotten infann sig allt.

Mot toppen...

Obeskrivliga känslor i förhållande till utsikt och miljö, får erkänna att det är en svår resa för min del. Min kompis Mariana som jag reser med är idag med i en snabbare grupp, vilket är super roligt då hon är en bättre löpare än mig och hör hemma i en snabbare grupp. Dock är jag inte så bra på att vara social när jag känner att jag inte riktigt passar in i gruppen som jag springer med. Försöker i möjligaste mån springa själv och dra mig lite i framkant på gruppen som tur är får jag en del sällskap av Andrei som är en av guiderna, ibland får jag lite sällskap av Fred den andra guiden men i övrigt försöker jag hålla mig för mig själv. Som tur är har jag fantastisk miljö att försöka fokusera på... Ensamhet i det sociala är allt svårare än att hantera distanser.... 

Lite skog fick vi ta oss igenom...

Mäktigt...

När det bjuds på lite plattmark är vi allt tacksamma för det. 

Vi hade i alla fall tur med vädret dessa dagar...

Fototid för svart grupp som är på väg uppför...

Vilka vyer... Inte alls svårt att förälska sig i omgivningen...

Lite motlut möttes vi av idag, känns så gott i låren när vi sedan rullar på utför...

Ibland finns det inga ord att beskriva hur vackert det är...

Dagens etapp landande på cirka 18.32 kilometer, lite mer utmanande terräng än gårdagens men ack så vacker. Blev även idag en tidig morgon och vi kom iväg tämligen tidigt, och dagen bjöd på många överraskningar och upplevelser som jag inte kommer glömma på länge. Dagen avslutades med ett bål och i kvällens mörker kändes elden på något sätt lite extra värmande. Imorgon vankas nya möjligheter till nya upplevelser...

Dag 1 - This is Romania

Idag blev det en tidig start på dagen, morgonmöte klockan 07:30 och sen frukost vid 08:00. Därefter blev det en busstur som tog oss cirka 30 minuter från hotellet. Där dagens etapp påbörjades med lite uppförsbackar med grusvägar för att sedan växlas om till en helt obanad terräng. Med andra ord var vi stundtals off track vilket blev en upplevelse i sig. 

Lite av dagens utmaningar bestod av att ta sig ner för oplanerade trappstegar då vi kom av oss från leden vid några tillfällen.

Dagen bestod av lite magiska vyer och lite roliga utmaningar... ner för trapporna längst pipen kom vi allt även om mjölksyran gjorde sig påmind.

Vädrets makter bjöd på solsken och tidvis kyliga vindar. Fanns en del roliga varningsskyltar med jämna mellanrum vilket gjorde dagens distans lite mer spännande...

Märkligt nog blev vårt vägval givetvis den väg där vägen är avstängd, men vad gjorde det när vi fick uppleva magiska vyer...

Blev även möten med vilda djur som lösa hundar, kor och får...

Känns ju inte helt fel att vara ute en dag i löparskorna när vyerna är magiska att beundra...

Blev en tur upp till en sevärdhet... Dagens distans blev cirka 20 kilometer och kändes som en fin uppvärmning inför kommande dagar.

Mot nya utmaningar

Då är det dags för ännu en utmaning, denna gång lite större än på länge. Med andra ord att hitta Dracula tillsammans med Kullamannen i Transylvanien och Karpaterna. Incheckning på Scandic Landvetter är avklarad och imorgon bär det äntligen av till Rumänien och Transylvanien. Blir en lång resdag imorgon och vi beräknas nå hotellet vid kvällning vilket gör att dagens tågresa till Göteborg känns som en introduktion till morgondagens resa. Som tur är hittades mat längs vägen och Sushi är ju aldrig fel....

Trött, tröttare, tröttast men äntligen är vi på väg och nya utmaningar väntar... Blev lite glatt överraskad i veckan när ett bältesspänne/medalj dök upp från årets TGVRAT... ser redan fram emot nästa års TGVRAT som förhoppningsvis blir en BAT.