The Yellow Gate

Nu är det allt en tid sedan jag skrev och uppdaterade bloggen, sedan resan till USA har jag haft fullt fokus på jobb och på lite beställningsarbete. Jag inser att jag precis som alla andra har 24 timmar på mitt dygn vilket gör att jag inte alls hinner med allt som jag önskar hinna med. Nåväl hur gick det i USA?

Vi landade i Nashville på tisdag kväll iv.37, första kvällen tog vi det lugnt och som jag tidigare skrivit besökte vi lite köpcenter och shoppade loss på dagen därpå. Torsdagen körde vi vidare från Crossville till Frozen Head State Park vilket är en nationalpark där vi ska springa loppet Barkley Fall Classic 50 km. Den berömda gula gaten har vi nu beskådat ett flertalet gånger om och det kändes mäktigt att beträda legendarisk mark...

Frozen Head bergen möter upp när vi kör in mot nationalparken... mäktigare i verkligheten än på bild.

Längs forkroad vilket är namnet på vägen in mot nationalparken passerar vi ett välbevakat fängelse...

Ett fängelse vars besökare inte varit så lagliga då det benämns som ett fängelse med hög säkerhet.

Väl framme i Frozen Head state park besökte vi "visitorscenter" som hade riktigt trevliga rangers att prata med samt köpte vi med oss lite kartor och resminnen.

Efter besöket vid gaten rullade vi vidare till Brushy mountain state penitentiary.

Som är ett före detta fängelse och där delar av tävlingen kommer att passera. 

Numera infinns ett destilleri i några delar av fängelset och det går även att få guidade turer inuti fängelset.

Ur tunneln på bilden nedan kommer löpare att springa och även detta är lite av legendarisk mark. 

Denna resa är verkligen mäktig för mig och det är svårt att sätta ord på alla känslor, förmodligen för att värmeböljan på 35 grader är mig övermäktig men ack ändå vad magiskt det är att få vara här. Efter fängelset körde vi tillbaka till Oakridge och handlade på oss lite saker inför tävlingen, kvällen spenderade vi på en amerikansk football match och supportade ungdomarna som kommer vara volentärer på tävlingen. Fredagen blev lite mer shopping därefter drog vi tillbaka till Frozen Head och möte upp andra som skulle springa och tog en liten hajk ihop med dem, för min del kände jag att jag hellre ville ladda lugnt inför loppet och avbröt min hajk lite tidigare. På vägen ner träffade jag på ett par från Missouri tror jag och dessa två kom jag att träffa på flertalet gånger om. Jag träffade även på Louis och hans pappa som rest från Costa Rica för att springa, Louis har även blivit utlottad till det stora Barkley Marathons nästa år vilket är väldigt spännande. Jag träffade även på Kevin från Salt Lake City vilket fick mig att inse att jag inte kan orientera mig i USA... Lite skämskudde på mina liknelser men Kevin tog det med ro. När jag hittade Mariana och Calle igen drog vi vidare till Warthsburg och hämtade ut våra nummerlappar och kartor. Väl där träffade vi på Leif eller rättare sagt Leif hittade oss genom att Calle bar en Vätternrundan t-shirt. Leif är den tyske svensken, som egentligen är svensk men arbetar och bor i Tyskland och således springer under deras flagga i kommande tävling. Leif visade sig vara en riktigt kul prick som hade många tips och trix inför vad vi skulle komma att utmana och då våra hotell låg nära varandra drog vi tillbaka till Oak Ridge och åt lunch ihop innan det var dags att börja packa löparryggan och göra sig redo inför lördagens stora utmaning.  

En första dag i Nashville

Första natten i Nashville spenderades på Red Roof Inn som bjöd på en trevlig vistelse. Jag är dock fortfarande lite konfunderad över uttrycket "engage deadbolt" och funderar på hur den där deadbolt grejen har fått sitt namn. 

Efter att ha ätit frukost på Shonney's där det fanns en riklig frukostbuffe med tillhörande kaffe. Lite ovant att få sådan service men ack så trevligt och mycket god mat. När vi väl ätit klart var det dags att checka ut och därefter tog vi uber-taxi tillbaka till flygplatsen för att hämta ut ett vrålåk till hyrbil. En mäktig V8 under huven gör att vår resa mullrar på.

När vi hämtat ut bilen körde vi vidare till Opry Mill shoppingcenter, som visade sig vara ett mycket stort köpcentrum med diverse butiker. En del av butikerna känns igen men några andra var helt klart lite unika.

Efter vistelsen på Opry Mills rullade vi vidare mot Crossville som var en lite mindre stad, återigen tog vi in på ett Red Roof Inn som har en helt okej standard.

Vägen till Crossville bjöd på diverse underhållande vägskyltar.

När vi närmar oss Crossville dyker det upp ett oväntat kors, kan det måntro hänga ihop med ortsnamnet?

Red Roof Inn i Crossville höll på med renovering när vi anlände och diverse brun färg var nymålad.
Dock ett trevligt ställe och vi fick turen att få rum på andra våningen (lite mindre sol).

Det blev en lång och mör dag men många härliga intryck att ta in. 

Vecka 37 - 30 Mot Tennesse och Frozen Head state park

Då har semestern börjat och resan till USA gick över förväntan, vi befinner oss just nu i Nashville (Tennesse) och ska förhoppningsvis kunna utmana Barkley Fall Classic 50 km på lördag. Det känns för mig fortfarande overkligt att vi faktiskt är här och det gör att mycket är lite klurigt att ta in. Värmen är exempelvis en sådan sak då det igår var mer än 30+ när vi landade klockan 17:25 på kvällen. Efter att ha checkat in i landet har vi hunnit med att äta på Waffelhouse och maten var verkligen välkommen för min egen del då resan tagit väldigt mycket energi från mig. Men det kommer bli riktigt kul att få uppleva en liten del av den amerikanska matkulturen. 

 På lördag ska vi förhoppningsvis ta oss upp för den berömda Rat Jaw som finns i Frozen Head state park, en backe som jag redan fruktar samtidigt som jag ser framemot att ha den bakom mig. Dock är jag mest orolig för värmen och för att springa vilse i kombination med att möte skallerormar. 

Idag blir det till att hyra bil och sen sakteligen närma oss Frozen Head state park, kommer bli en hel del spännande upplevelser under kommande vecka och förhoppningsvis blir det till att upptäcka lite museum och liknande också. Dags att försöka sova lite till innan dagens äventyr drar igång.... 

Semester = renovering

Min första semestervecka introducerades med ett morgonbesök på gymmet och morgonstunder är absolut bästa stunden på dygnet. Kändes riktigt gott att börja veckan med träning och därefter blev det till att inhandla lite lyxfrukost och sen blev det ett försök att hålla lite ledigt efter en fullmatad arbetsvecka. Vilket är lite svårare än väntat när jag bor i ett renoveringskaos.

Trots semestertider har veckan rullat på väldigt fort, tisdag, onsdag och torsdag har det varit fullt upp med renovering. Vardagsrummet har blivit grundmålat samt delvismålat och tapetserat. Sovrummet har blivit grundmålat samt har äntligen badrummet blivit färdigställt. Sista delen av köksbänken har inhandlats och nu ska den bara monteras och oljas in. Dagens projektarbete blir förmodligen att måla klart taket samt att betsa stockarna och diverse detaljer så som lister och fönsterkarmar med mera. Förhoppningsvis även tapetsera klart köket och hallen. 

Min första semestervecka är alldeles strax slut, som tur är har jag fått in lite träning om än väldigt lite i förhållandevis till vad jag hoppats på att få in. Nu är det endast 14 dagar kvar till BFC och det gör mig lite mer orolig samtidigt som jag tänker att vad BFC nu än innebär så får jag upptäcka det när det väl är dags. På söndag är det dags att börja jobba igen och jag får erkänna att det inte känns så lockande. Men som tur är vankas snart semester igen och då är det dags för BFC... 

När jag bor i skogen och inte har tillräckligt mycket träd i trädgården, då får skogen flytta in... 

Vecka 35 - 36 Äntligen semester

Förra veckan (v.35) bjöd på en mjukstart då Åsa och jag hittade tillbaka till gymmet igen efter ett sommaruppehåll (Åsa tog bilden nedan). Det känns riktigt skönt att komma igång igen och även skönt att kunna variera träningen mer. Jag får erkänna att jag saknat gymmet under sommaren samtidigt som det känns riktigt gott att komma igång igen. 

Idag startar en efterlängtad semester och att gå upp klockan 04:30 för att möte upp Åsa vid 06:00 utanför gymmet kändes aningen surrealistiskt. Kändes dock mycket bättre när vi kom igång med träningen och efter en timme kunde jag köra inom affären och handla på mig en mysfrukost innan jag slog till med en vilodag. Efter ännu en vecka med sju dagars arbete och därtill en vecka med bilhaveri känns det lite mer okej att faktiskt ta en vilodag. Vilodagen har än så länge inkluderat en attack mot tvättberget som nu minimerats samt har lite filmer beskådats i väntan på en kvällsrunda i löparskorna. Med 18 dagar kvar till start på Barkley Fall Classic känns det som en tämligen trevlig idé att nöta lite löpning på kvällskvisten. 

Blev ett besök hos pappa i förra veckan och solnedgången blev allt lite magisk....

Denna veckan (v.36) har jag en inplanerad semester, dock har jag fått ändra mina planer för semestern åtskilliga gånger och just nu har planerna landat i att jag får försöka renovera klart insidan av stugan. I söndags är det exakt ett år sedan jag flyttade in och jag börjar inse att jag tröttnat rejält på att bo i renoveringskaos och bland flyttlådor. Men det känns skönt att se slutet på renoveringen och nu återstår att börja planera införansökan ombygglov och göra en ansökan om ändring av fasaden. Men som tur är får det lov att ta lite tid att komma på hur jag vill ha det, och att använda en hel semester vecka till att göra klart det sista invändigt känns allt som lite vardagslyx. Hoppas dock få in lite extra mycket löpning för nu närmar sig både BFC och Kullmannen... 

Bygga bo...

Vidsträckta vyer på väg till mitt jobb tidigare i veckan, magiska moln som inte går att återuppleva med en bild. Denna vecka har bjudit på (förutom magiska moln) en oväntad förkylning. Den stora fördelen med förkylning och feber är för mig att det kräver några vilodagar, nackdelen är när kroppen börjar piggna på sig samtidigt som jag inte alls är på topp och den kombinationen kan skapa en viss rastlöshet.

När rastlösheten blir för stor... då är det möjligt att påbörja projekt skåpbil. Min bror fick agera arbetsledare och hjälpa till i tänkandet kring hur vi kan bygga om skåpet till en mer beboelig bodel. Först blev det en runda till bygghandeln innan vi kunde ta itu med det mer praktiska arbetet, därefter var det dags att täppa till alla genomgående hål i golvet, oväntat många hål om jag får erkänna det själv.

Nästa steg blev till att forma XPS-skivorna efter golvet, vilket jag lärde mig var enklare sagt än gjort. Mina ögonmått och mitt handarbete är definitivt under all kritik men till slut blev det tämligen okej.

Efter isoleringen blev det till att såga ut en spånskiva som skapar stabilitet och som blir en bra grund inför kommande golvläggning. Innan spånskivan kom på plats skar vi ut en remsa tvärs över golvet i isoleringen och monterade dit tre rör, dessa rör kommer eventuellt vara till användning när sedan ett bodelsbatteri monteras och eventuellt kök/vask monteras. Jag har ännu inte bestämt mig om jag vill ha det i bilen men det återstår att se....

Nu återstår att montera isolering i taket, väggarna samt i dörrarna, spånskivor kommer förhoppningsvis att inhandlas under dagen och därefter blir det till att bygga en sängstomme till sängen. Jag kommer mest troligt använda en 90 säng eftersom bra sömn blir min prioritering med bygget, därtill vill jag att skåpet blir användbart utifrån ett löparperspektiv. Mest troligt kommer jag bygga in skoställ/tork vid bakre dörrarna samt möjligheter till att torka kläder. Under sängen kommer det bli plats för en hel del förvaring samt plats för eventuella köksattiraljer. Bara tanken på att dra iväg till någon trevlig vandringsled och utforska nya stigar och få ut mer av löpningen känns väldigt spännande... Fast först blir det till att bekämpa förkylningen...

Vecka 30 - 31- 32 - 33 - 34 och bara 29 dagar kvar till start... Yaijks!

Tiden försvinner förbi i sedvanlig takt, vilket är alldeles för fort som vanligt... Bloggen halkar efter då mycket händer och sker, och det har varit full rulle efter min minisemester. Åre resan blev över förväntan då vyerna har varit magiska samt har det varit en riktigt trevlig vistelse i Åre med härligt sällskap och många nya erfarenheter rikare. Blev en runda upp på Åreskutan som bjöd på magiska vyer och vädret gick inte att anmärka på.

Efter att Mariana och jag släppt av Calle vid busstransporten som tar honom till start drog vi vidare till Tännforsen där första depån och växlingen till cykling skulle ske.

Får erkänna att en soluppgång i dessa trakter är magiskt att få uppleva. Att hoppa ur bingen klockan 03:00 kändes helt klart värt det när det vankas magiska vyer...

Hela Åre resan var en kort semester om än intensiv, tågresan tillbaka till Örebro blev relativt enkel eftersom jag sov nästintill hela vägen och jag får erkänna att det kändes lite märkligt att bli väckt av en okänd mansröst som viskar i mitt öra "God morgon, Örebro nästa". Upp kom jag och väl i Örebro kunde jag sakta men säkert rulla hemåt. Dock kvarstår felet med bilen och jag fick börja vecka 31 med att lämna in bilen till bilförsäljaren. Vilket har resulterat i en enorm frustration från min sida då jag inte uppskattar oseriösa bilfirmor.

Min första punktering sedan jag tog körkort för 15 år sedan och det på grund av att bilförsäljaren lånar ut en bil med helt blanka däck. Vilket i sig har resulterat i en hel del frustration för mig i min kommunikation med bilfirman i Lomma. Efter mycket bråkande blev det till att lämna in bilen på verkstad igen. Denna gång blev det till att öppna plånboken lite mer men dess bättre har samtliga defekter som upptäcktes efter bilförsäljarens arbete blivit diagnostiserade och delvis åtgärdade. Nu vankas bara en sista inlämning som inkluderar en större service och reparation innan jag kan börja ägna mer tid åt att bygga om själva skåpet i bilen. Eller rättare sagt, skåpet kommer förhoppningsvis att inredas under denna vecka (v.34) och så ska bilen in på verkstad i v.35.

Sedan jag kom hem från Åre har nästan all min kraft fokuserats på att få ordning på bilen, därtill har det blivit oväntat mycket arbete då mitt extra knäck erbjuder allt fler timmar. Med tanke på att alla reparationer på bilen kommer att kosta en hel del samt stundande renovering och semestern som är på intåg känns det bäst att tacka ja till alla timmar jag kan få. Fördelen med att jobba extra är helt klart alla magiska morgonvyer... Ibland känns det som att jag har världens bästa arbete... 

När USA resan närmar sig med stormsteg har jag hittat ut allt mer i skogen, tidiga morgonstunder innan jobb kan resultera i riktigt bra morgonlöpning. I kombination med mitt extra knäck får jag in ganska många mil per vecka, dock har jag denna vecka lyckats dra på mig feber i några dagar men jag håller modet uppe om att det kommer finnas en chans att få ihop mer träning innan det bär av. 

I övrigt händer inte så mycket, renoveringen av stugan rullar på och insidan närmar sig sitt slut. USA resan närmar sig med stormsteg och därpå även Kullamannen, längtan och fruktan är just nu tämligen jämlika men jag tror fruktan kommer att övervinna längtan när startlinjen närmar sig.