onsdag 20 april 2016

Ett annat sätt att tänka...

Jag är mycket väl medveten om att denna utmaning för mig personligen är ett stort risktagande, mestadels en risk i förhållande till det låga antalet kilometrar som jag har plitat in i min träningsdagbok. Träningsmängden är allt annat än optimal vilket stärker min tro på att löpning under de former som jag kommer att förflytta mig på bygger på ett kognitivt och fysiskt samspel. Den första tiden lär jag mest troligt ägna mig åt att lära känna min kropp och dess signaler för att således undvika onödiga respektive obehagliga skador. På så vis misstänker jag att en ”kamp” kommer att uppstå mellan sunt förnuft och mindre logiska tankeverksamheter. Inför stundande utmaning vet jag inte riktigt vad som lockar mig mest, att ta reda på mina fysiska barriärer eller just denna kognitiva kamp. En kamp mellan att fortsätta forcera barriärer (i mitt fall handlar det kanske mer om att avverka kilometrar?) eller att sätta stopp för dagen. Mina funderingar är dock många men tids nog kanske jag kan besvara en del tankar och idéer om hur jag hanterar att erövra mina egna barriärer.


Daniel Kahneman (2011) skriver i sin bok Tänka, snabbt och långsamt om flera olika psykologiska teorier och bland annat om hur samspelet i hjärnan fungerar. En del av dessa har jag för mitt eget nöjes skull vinklat till frågor som jag kan fundera vidare på under min kommande löpning. Kahneman beskriver psykologen Mihály Csíkszentmihálys begrepp flow, eller som Csíkszentmihálys också kallade det för en ”fulländad upplevelse”. Flow kan beskrivas som ett känslosamt tillstånd som inte inbegriper någon självkontroll för att kunna genomföra ansträngande aktiviteter. På så vis skapas en frigörelse av resurser som istället kan användas till den aktuella aktiviteten. Flow är något som jag själv har funderat kring i samband med uttryck som ”Runner´s High” och liknande. Men det jag egentligen mest är nyfiken över är hur flow egentligen skapas, finns det några kopplingar till de emotionella och kognitiva förmågorna i syfte att medvetet kunna frambringa flow? Eller räcker det att känna sig ypperligt lycklig under en löpning för att ha hamnat i ett flow -liknande tillstånd? Frågor som min egen löpning kanske kan hjälpa mig att komma lite närmare. Dock infinner jag en viss skeptisk inställning till att det medvetet går att framkalla ett flow. Jag tänker mer som så att om jag intensivt letar efter känslan av ”Runner´s High” eller flow, kommer det inte att aktualiseras eftersom jag är aktiv i letandet av en känsla. Däremot är det förmodligen möjligt att uppleva både flow och ”Runner´s High utan att jag själv riktigt kan registrera upplevelsen som något annat än en väldigt skön känsla. Dessa funderingar leder mig till ”tunneln” men mina tankar och funderingar kring den kan vänta till ett mer passande inlägg.

Kahneman (2011) förklarar även kognitivt flyt som handlar om hur lätt eller ansträngande något är. Som exempel är det lättare för människor att lyssna på någon som pratar när de själva är på ett bra humör eller skapa ett leende genom att placera en penna mellan läpparna. En kognitiv ansträngning upplevs däremot när en text är svårläst eller om ens ansiktsuttryck är bistert, och om man är på ett ruskigt dåligt humör. Det finns en långt evolutionsbiologisk bakgrund till det samband som finns mellan kognitivt flyt och positiva känslor. Detta tycker jag personligen är någorlunda intressant, jag kommer under löpningen förhoppningsvis experimentera lite extra med att försöka finna detta flyt. Jag tänker mig att både flow och kognitivt flyt är något som jag kan påverka utifrån hur jag låter mina tvivel och dissonansen ta sig uttryck under löpningen. Frågan som väcker en nyfikenhet hos mig själv är om jag överhuvudtaget kommer att märka av kognitivt flyt eller flow? Kommer jag att vara medveten om vad som händer eller kommer jag endast att vara allmänt glad i syfte att övervinna all eventuellt motstånd i min kognitiva verksamhet?

Kahneman (2011) berättar också om hur människors humör påverkar våra känslor, ett gott humör kan göra att människor blir mer kreativa, intuitiva och mindre försiktiga. Vilket ökar benägenheten i att göra sig skyldig till logiska misstag. Mina egna funderingar är om jag kommer kunna påverka/styra mitt egna humör, under de påfrestningar som uppstår vid en löpning utav den karaktär som jag snart ger mig på. Jag tänker att en del dagar kanske det är lite svårare än andra att vidta ett gott och glatt humör, speciellt i ösregn och kyla men det ska bli mycket spännande att se hur jag tacklar resans utmaningar. Utmaningar är det bästa ord jag just nu kan komma på eftersom jag egentligen inte alls har en aning om vad det är jag ger mig i kast med eller vad som väntas fram över.

Idag hittade jag en webbsida som visar hur vädret ser ut i realtid uppe vid väg E8 (norr om Kilpisjärvi), kameran är placerad nordost om Treriksröset och riktigt så långt norrut kommer jag inte att springa. Men det är till en stor hjälp att kunna följa hur klimatförändringarna tar sig uttryck när det i skrivandets stund är 22 dagar kvar till avfärd. Därtill börjar jag bli varse om att mina första dagar i löparskorna kommer att bli i ett mycket avlägset och utmanade landskap...
Idag fick jag även en bokningsbekräftelse på boende i Kilpisjärvi mellan den 16/5 – 17/5. Min finska är allt annat än funktionell (jag kan en finsk svordom som förmodligen inte lämpar sig i skrift eller ens verbalt under resans gång) men jag kommer att bo på Värdshuset Haltinmaa (?). Ett utav de få boenden som har öppet året om, i övrigt har jag upptäckt att det inte bara är snön som kan bli ett hinder för mig. Det mesta i dessa nordliga trakter har sin semesterperiod under inledningen på min löpning. Jag letar fortfarande boende i Karesuando mellan den 13-16/5 men har jag tur kanske jag kan lirka till mig en stuga/ tältplats, eftersom en centralt placerad camping öppnar den 15/5. Med tanke på Karesuando så finns det även en direktkamera på deras hemsida www.karesuando.se , på vänster sida så finns det en länk till en webbkamera som direktsänder vägbron över till Karesuvanto (byn på den finska sidan). Mest troligt passerar jag denna bro måndagen den 16/5 för att ta bussen vidare till Kilpisjärvi, därefter är jag lite fundersam på om jag kan passera den igen i motsatt riktning redan den 19/5 eller som senast den 20/5.

Många funderingar återstår men en längtan att få komma igång växer sig allt större och starkare, även om jag i skrivandets stund bearbetar många funderingar om saker som ”kan” hända under resan sett ur ett mer negativt perspektiv. Mina största faror är mest troligt människan, dels sett utifrån ett perspektiv där det finns både bra och lite mer märkliga människor. Men även sett till vad min egen fantasi kan ställa till det för mig, ännu en del av den kognitiva förmågan som kommer bli intressant att studera närmare. Å andra sidan sett så vill jag ju inte gärna stifta bekantskap med en björn eller vargar för den delen. En grinig ren eller två kanske jag inte heller vill bråka med, speciellt inte med min skånska som betonar ”r” på ett icke norrländskt vis. Går det att göra en ren förnärmad? Jag kanske inte ska utveckla den tanken... Men när dagens löprunda erbjöd sällskapet av två riktigt busiga ekorrar, en snurrigt snabb skogsmus, därtill flera andra vårtecken så förskingras funderingar om skrämmande ting. Nu vill jag mest komma iväg och få påbörja äventyret...

Referenser
Kahneman, D. (2011). Tänka, snabbt och långsamt. Stockholm: Volante.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar