söndag 17 april 2016

Göran

Göran nämnde jag som hastigast i tidigare inlägg men jag tänker att det kanske är på sin plats att han får en närmare presentation. Den 2 oktober år 2015 inhandlades Göran via begagnat marknaden på nätet. Göran är en babyjogger med årsmodell: okänd, antalet rullade kilometrar är således också okänt för mig men det har för mig inte någon större betydelse. Göran har en skranglig men mycket funktionell konstruktion som kommer att kunna bära upp min kommande packning med bravur. I skrivandets stund har jag inte riktigt någon insikt i hur mycket packning jag kommer att få med mig och vad den i så fall innehåller. Men en shoppingtur är inplanerad under kommande veckor och förhoppningsvis infinner sig allt jag kommer att behöva under denna inhandling.


Tidigare i veckan var det dags att försöka ge Göran lite kärlek och omtanke, med andra ord en service och lite underhåll eftersom stundande upptåg är slitsamma för oss båda. Dagens löpning blev en runda ner om cykelhandlaren där jag inhandlade nya däck och diverse reparationstillbehör. Dock blev jag efter löprundan allt mer konfunderad över hur viktigt det är att möta människor med en kompetens som sträcker sig lite längre. Dels blev jag varse om att min egen kompetens behöver utvecklas inom en del områden när det gäller Göran, men också hur viktigt det är att möta människor med spetskompetens inom sitt yrke. Dagens inköp är förmodligen en onödig utgift,  jag kommer att behöva inhandla andra tunnare/smalare däck för lättare rullning av Göran. Därtill skulle jag behövt ett slem som täpper till eventuella små hål i innerslangarna och jag kanske inte behöver tre reservslangar?

Kunskap är således oerhört viktigt och jag har efter denna inhandling insett att jag har en del kvar att lära mig. Dock ägnades en förmiddag åt att ”kränga” av de gamla däcken och montera på de nya, all träning är bra träning.. på så vis kan jag inte träna för mycket på att kränga däck eftersom det mest troligt kommer ske några punkteringar längs ut med vägarna. Att byta däck och slangar var allt ett pillemariskt arbete som tog sin tid, men en mäktig känsla infann sig när insikten kom om att det inte alls var omöjligt. För många andra människor är däckbyte inget avancerat arbete och förmodligen är det inte speciellt avancerat arbete för mig själv, men jag har haft en mental spärr kring däckbyte på cyklar som jag inte velat utforska närmare. Lyckan över att faktiskt ta itu med något som jag själv byggt upp som oövervinnerligt är nästan en lika ljuvlig känsla som att övervinna en dissonans i ett par löparskor.

Göran och jag har i skivandets stund endast spenderat 23 km i varandras sällskap ute på cykelbanor och vägar. Med andra ord har vi många mil på oss att lära känna varandra, dock kommer Göran att bli lite mer bortskämd innan det är dags att bege oss iväg. En trippmätare ska på och eventuellt nya däck inklusive slangar om budgeten är tillåtande. Mer om Göran kommer att dyka upp i bloggen framöver eftersom jag har en förhoppning om att vi kommer att bli varandras ständige följeslagare i några mil och mer därtill. Inte riktigt i klass med Miguel De Cervantes - Don Quijote och Sanscho Panza, men några väderkvarnar ska nog Göran och jag allt försöka att hitta på vår utmaning.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar