Utrustning: Tält, liggunderlag och sovsäck

När jag påbörjade årets utmaning hade jag införskaffat ett enmanstält vid namn Terra Nova… och som kostat mig ca 1´495:-, ett pris som jag tyckte var rimlig i förhållande till min budget och till tältets vikt (1´495 gram). Tältet utforskade jag inte speciellt mycket innan det var dags att ge mig av den 14 maj, vilket kanske kan ses som en av mindre bra förmåga som jag verkar inneha. Ju mer materialkännedom som finns innan en resa kan ju ses som en fördel, samtidigt tycker jag det finns en viss charm med att lära sig saker längs med resans gång. Förra året gick det ju nästan alldeles ypperligt att lära mig resa tält under tiden, även om jag fortfarande inte riktigt känner mig som någon mästare i varken tältresning eller val av tältplats.

I och med att Göran kom med mig ut redan dag två kändes det som en möjlighet att även låna ett större tält och i höjd med Lammhult fick jag sällskap ute på landsvägen av Mr Larsson i några dagar. När vi skiljdes åt i höjd med Nässjö byte jag och Mr Larsson tält och jag kunde låna det tält som jag lånade under förra årets utmaning. Ett tält som förvisso är 10 år äldre än mig själv och som härstammar från 1976, men som fortfarande fungerar alldeles ypperligt. Ett två manstält gav mig möjligheten att applicera blöta kläder i ena delen av tältet och infinna mig själv och torra saker i andra halvan av tältet samt få en ganska hyfsad sömn. En annan fördel är att jag under förra året fick låna tältet och det i sig gjorde mig tryggare på denna resa då jag redan hade rutiner för hur detta tält kan resas på ett lite snabbare sätt än mitt egna tält.

I år fick jag låna ett tunnare liggunderlag samt en lättviktssovsäck av Mr Sjögren, mest troligt för att min första packning var så pass katastrofal att det inte ens går att beskriva med ord. Amatörernas amatör är nog en titel jag får lära mig leva med ett bra tag till. Inledningsvis hade jag tänkt försöka använda min brors gamla liggunderlag som är tämligen tjockt men ack så tungt, därtill hade jag tänkt att på något sätt få ner min dunsovsäck (som är i en viktklass för sig själv) i OMM ryggsäcken. Men morgonen den 14 maj hade jag verkligen en riktigt dålig morgon när det kommer till packning och min frustration över att ha enligt mig fel utrustning underlättade inte.

Sovsäcken och liggunderlaget blev således en räddning för därefter visste jag att nu handlar det inte om att ha fel utrustning, utan nu handlar allt om att jag antingen klarar av att hantera utmaningen eller inte. Från där och då visste jag att nu har jag ingen dålig utrustning utan allt beror på hur jag förhåller mig till allt som händer och sker. Liggunderlaget har varit en riktigt skön lirare (dock tog jag ingen bild på det), en del nätter har jag vaknat av att jag sover jämte liggunderlaget eller att jag lyckats kasa ner och ligger utan liggunderlag. Det har på sätt och viss blivit en favorit eftersom det är så tunt (vilket gynnar vikten) samt lätt att vika ihop, i och med att det var så tunt räckte det för mig att vika ut det i cirka två delar så att axlar, rygg och framförallt höfterna fick skydd. När jag väl lyckats lära mig konsten att sova på ett tunt liggunderlag så tror jag inte att jag vill använda något tjockare vid nästa resa. I skrivandets stund har jag förvisso hittat ett eget tunt liggunderlag till ett förnämligt pris på 65:- som kanske kan fungera, mer tid att utforska det liggunderlaget kommer jag förhoppningsvis kunna ta mig närmare våren. Men jag känner på något sätt att jag i alla fall inte riktigt är redo att återgå till uppblåsbara varianter. Sömnen är otroligt viktig för återhämtningen under en utmaning, men att lära sig sova på olika underlag med olika förutsättningar har sin charm (att sova på en träbänk känns dock lite mindre bekvämt).

Sovsäcken har också blivit en favorit, dels utifrån dess extremt låga vikt och dels sett till den lilla plats den upptar i ryggsäcken när den är nerpackad. En del nätter har dock varit i kallaste laget och det i sin tur har gjort att den inte riktigt lyckats fungera optimalt alla nätter. Men sett till att det var Sveriges kallaste sommar på minst 40 år, så har sovsäcken fungerat alldeles förträffligt. Om jag inte minns fel har jag kanske haft cirka 7-10 nätter då det verkligen var kämpigt med kylan, men sett till den totala restiden på 100 dagar känns det mer än okej med så få kalla nätter. En annan fördel med sovsäcken är att dess tunnhet gör att torktiden är snabbare, jag försöker ha som vana att så fort det finns möjlighet till sol och gärna i kombination med en mild bris och en rejäl fika, passar jag på att plocka fram sovsäcken för torkning av fukt. Nattetid kan en del kondens bildas och om det har regnat på natten kan det finnas en stor vinst i att låta tält och sovsäck samt övriga attiraljer torka upp en stund eller två. För min del lättar också vikten i ryggsäcken om utrustningen är torr och fin istället för fuktig och tung.

Vid nästa utmaning hoppas jag kunna hitta något liknande i utrustning som jag haft under sommarens utmaning. Finns dock en del saker jag vill justera men det berör mer den övriga utrustningen så som kläder, kök och liknande saker. Får nog erkänna att ju fler inlägg jag skriver om utrustning och dylikt, desto mer längtar jag tillbaka ut igen. Dock inte så mycket till landsvägarna som till vandringslederna, för där hittade jag något nytt och annorlunda som jag tror mig vilja utforska lite mer i framtiden.