Lyckliga tankar?

Inte många timmar kvar till start på årets största utmaning - Kullamannen.... i mina förberedelser inför detta har jag analyserat och funderat mycket på mitt förra försök att utmana Kullamannen. Framförallt  på vad det är som gjorde att jag ”kastade in handduken” så tidigt och efter bara 40 kilometer och knappa 8 timmar. Många parametrar spelar in i förra årets Kullamannen och en av de främsta är att jag inte lyckades bemästra mina tankar. ”The battle” eller kriget mellan mina öron vann över min vilja och lust att nå mål, hur jag än tänkte kunde jag inte tänka bort mina negativa tankar. När regnet sedan föll och kylan tog över kändes kampen inte längre meningsfull. En kamp som jag i år hoppas kunna hantera lite bättre.

I år tänkte jag försöka leka lite med samma tankar som jag hade under Kullamannen år 2015 när jag faktiskt klarade av att nå mållinjen efter 12 timmar 22 minuter och efter 66 kilometer. Jag hade under hösten 2015 sett filmen Peter Pan och i år har jag gjort detsamma. Förvisso är det en film som tillägnas barn men ibland är det skönt att ha lite softa ljud i omgivningen när jag studerar, och barnfilmer är lagom långa samt kan de stundtals erbjuda lite lättsam humor. I Peter Pan finns en film frekvens där Tingeling är på väg att dö efter att ha druckit ett gift som Kapten Hook tänkt att Peter Pan skulle dricka. I denna filmsekvens vill Peter Pan förtvivlat få liv i Tingeling och utropar ”I do belive in fairies… I do, I do… I do belive in fairies.. I do, I do…” om och om igen till dess att Tingeling vaknar till liv. Med en lätt modifiering och om ordet ”fairies” byts mot ”running” så blir det vips till ett fint och taktfullt mantra:

” I do belive in running… I do, I do..”.

När löpning blir svårt sett till den mentala kampen som uppstår vid längre löpningar, har jag i alla fall ibland en viss nytta av mantran. Detta ovannämnda mantra känns tämligen fånigt men ack så fungerande eftersom mina negativa tankar inte får plats. Med tanke på att människor tänker omkring 65´000 tankar under en dag vore det kanske en fördel om dessa kunde vara positiva tankar under tiden jag springer Kullamannen. Åter till filmen Peter Pan så är det ju trots allt lyckliga tankar som får barnen att flyga (bortsett från älv stoftet), och lyckliga eller åtminstone ett försök till positiva tankar kanske är det som gör distansen på Kullamannen möjlig? 

Skulle nu inte min strategi om lyckliga tankar fungera så bra har jag en reservplan, som bland annat innehåller mina karaoke-versioner av ”Hooked on a feelin” eller ”Ain´t no mountain high enough” samt ” It´s a long way to the top… if you wanna rock n roll”… med mera. Förhoppningsvis behöver dessa aldrig införlivas och om det blir så önskar jag att övriga löpare lyser med sin frånvaro (för sin egna skull). Som tur är kan det vara tanken i sig som skapar glädjen och således kommer ingen behöva höra min mistlur till sång. Men nu är det verkligen nära … Den obligatoriska tomheten har anlänt och nu återstår bara att utmana Kullamannen 2017… Min trotjänare från förra årets utmaning är (tvättad) och redo för ett sista "battle" innan kepsen en gång för alla får gå i pension, men jag kan inte låta bli att undra vart det senaste året tog vägen - och hur tänkte jag när jag anmälde mig till denna obeskrivliga utmaning?