Dropboxar och packningskaos

Kullamannen 2017 är verkligen nära... De senaste dagarna har nervositeten ökat kraftigt och ett lättare illamående och en fruktan har börjat infinna sig. När jag fick ett mejl från Kullamannen där ett intyg bifogades och som ska lämnas in i samband med uthämtning av nummerlapp så kom nerverna i ytläge. Ett intyg som syftar till att jag anser mig vara fullt frisk och kapabel till att utmana Kullamannen. Detta intyg satte verkligen igång hjärnspökena inför stundande utmaning. Jag fullt frisk? Förvisso men å mina mentala förmågors skull börjar jag bli tveksam när jag frivilligt anmält mig till mitt första försök till 100 miles. Därtill inte bara distansen som får mig att fundera utan också på att det är just Kullamannen som jag utmanar, åter igen... Fullt frisk?... Mmm... Det tål att tänkas på, men samtidigt så känns det som att jag är mer redo än någonsin att utmana distansen. Visst, kroppen är aningen sliten men jag är också medveten om mina svagheter vilket bör underlätta. I år blir det åter den mentala kampen som blir min största utmaning, och där känner jag mig redan nu starkare än i förhållande till förra året. 

Vad jag verkligen inte känner mig redo med är förmågan att packa mina dropboxar, en till Ängelholm och en till Möllehamn. Därtill vill jag putsa lite mer på vikten i ryggsäcken. Efter sommarens utmaning borde jag allt kunna bemästra färdigheten till att packa och sortera grejer någorlunda bra. Dock inser jag att jag saknar just den fenomenala förmågan som kan benämnas som kunskap. Jag känner mig smått vilsen i hur jag ska tänka kring vad som ska vara i vilken låda och därtill vad som ska packas ner eller inte. Men efter cirka fyra timmars pysslande på golvet och med omplacering efter omplacering tror jag allt att jag fått till relativt önskvärda dropboxar. Valet av kläder är nog det som återstår att fundera ut, dels eftersom väderprognosen för fredag och lördag varierar mellan olika webbsidor. Regn eller inte regn, livet stora fråga? 

Ena gardinstången har sedan inflyttningen fått fungera som en provisorisk tvättställning åt mina Kullamannen tröjor. Dock är de numera nedpackade och jag hoppas att de kan frambringa lite extra hopp och mod i helgens utmaning. För att verkligen komma in i rätt känsla inför helgen och för att skingra tankarna och nervositeten, har jag denna vecka kört på med en riktig klassiker.. "I just felt like running..". Ännu ett mantra som kan vara till pass när svårigheterna börjar göra sig påminda. 

Nu återstår bara att packa ner all mat och energi som ska vara mitt bränsle under loppet. Ännu ett område där jag känner mig som en amstörernas amatör. Dock kommer jag i år att sikta på att få ner lite mer än två päron, förvisso ett hyfsat bra koncept när det kom till mitt försök att bemästra Kullamannen år 2015. Jag antar att 100 miles kräver lite mer bränsle och lite mer medveten intag av näring. Nu är det inte många timmar kvar till start och till årets bästa dag, så oavsett näring får jag hoppas att det löser sig längs med vägen. Jag undrar allt om Mr John Blund lär dyka upp ikväll?...