måndag 20 november 2017

Utrustning – ryggsäck OMM 25 liter

Återigen har lyckas jag med konsten att halka efter i min blogguppdatering, konstigt nog känns det rätt okej trots att jag vill försöka hålla liv i bloggen om så för mig egen skull. Kullamannen är förbi för i år och jag har gett mig själv tre veckors vila och återhämtning när det kommer till att låta knäna vila. Under tiden har jag spenderat en hel del tid till att hitta styrkeövningar som jag kan köra parallellt med löpningen framöver, och märkligt nog har jag hittat på små vardagsutmaningar eller så kallade månadsutmaningar för resterande del av detta året. Utmaningar i form av övningar som jag hoppas ska kunna gynna min löpning framöver. Efter Kullamannen insåg jag att det finns en hel del för mig att arbeta på för att få igång den löpning som jag så länge velat bemästra. Men ibland tar det tid att putsa ett marmorblock från insidan, en metafor som få känner till men ack så fungerande för min del. En process tar tid, och ibland behöver jag ta nya tag för att hitta motivationen igen. Kanske dags att fortsätta uppdatera lite om den utrustning som jag använde i somras innan jag hinner glömma mina för- och nackdelar.
Tack vare Mr Sjögren fick jag hjälp med en ryggsäck som är i det lättaste laget, nämligen en OMM 25 liter ryggsäck som verkligen blev min kompis på resan. Redan i januari påbörjades min bekantskap med denna ryggsäck och jag får erkänna att jag tidigt kom att tycka bra om ryggsäcken. I våras under mina försök till löpträningar fyllde jag ryggsäcken med en vikt som inledningsvis motsvarade 2,7 kg. Under löpträningen med ryggsäcken ökade jag efter några veckor vikten till 3,2 kg och närmare start och den fjortonde maj hade jag en testvikt på cirka 4 kg på mina sista löprundor. Eftersom jag hade en målsättning att min packning skulle hamna på en max vikt omkring 4-6 kilo. 

Jag har varit (och är fortfarande) väldigt nöjd med OMM ryggsäcken och den enda modifiering jag gjorde innan start var att jag tog bort liggunderlaget/ryggskyddet som fanns i väskan. Ett skydd som förvisso är skönt att ha som stabilisator och som ryggskydd men som kändes lite onödig i förhållande till att få ner vikten. Jag lärde jag mig snabbt utifrån tips från Mr Sjögren att placera liggunderlaget nära ryggen och således få både ryggskydd och förstärkning. 
I och med att Göran kom ut tämligen tidigt blev det för mig en möjlighet att använda OMM ryggsäcken med en lättare vikt samtidigt som jag kunde avverka distans. Tyvärr påverkade det mitt tänkte vägval väldigt mycket och jag kunde inte längre förflytta mig så som jag velat men det får jag skriva om i ett annat inlägg. Ryggsäcken fungerade egentligen i dubbelbemärkelse, under dagarna fungerade den som en ypperlig ryggsäck medan den på nätterna agerade huvudkudde. En annan fördel var att den torkade upp tämligen snabbt om det nu var så att jag på något sätt lyckats blöta ner den. 
Först nere vid Kebnats (längs Kungsleden), när det var dags att säga hejdå till Malin kunde jag (tack vare Malins hjälp) införliva tanken om att endast använda OMM ryggsäcken. Malin hjälpte mig väldigt mycket med att sortera tankarna kring vad det är jag egentligen behöver ha med mig, samt hur viktigt det är att försöka göra det jag själv vill. Hela resan har jag kämpat med att få igång löpningen men med en ryggsäck som är i storlek för stor har det varit svårt och med Görans sällskap i kombination med grusvägar, gräsvägar och obefintliga vägar har mina försök till löpning inte fungerat speciellt bra.

När jag och Malin skiljdes åt vid Saltoloukta fortsatte jag min resa med endast OMM ryggsäcken. Det kändes som en stor lättnad att kunna fortsätta dels med lättare ryggsäck och dels med mycket mindre attiraljer. Något jag verkligen gillar med ryggsäcken är dess lätta vikt, samt att den är väldigt enkel och således snabb att lära känna. Med den andra ryggsäcken upplevde jag alltid känslan av att vara ”för liten” när stöd och remmar inte riktigt kunde ställas in på rätt sätt för att passa mig. OMM ryggsäcken erbjöd för mig en mycket närmare kontaktkänsla och fick utrustningen att kännas stadig på kroppen, mer eller mindre som att utrustningen och jag hörde ihop på ett annat sätt. Den känslan gav mig också modet att öka på löpningen.


Nackdelen med att öka på löpningen var att jag trots att jag minskat vikten så behövdes den minska ännu mer. Så resten av resan söderut ägnades mycket åt att fundera ut vilka grejer som kunde skickas hem, och vilka saker jag absolut inte kunde fortsätta utan. I höjd med Ammarnäs skickades således mitt Trangia-kök (mest för att jag inte lyckades få tag på mer bränsle) och mina extra kläder hem. Vad som är lite tråkigt just nu är att jag egentligen inte riktigt vet hur mycket vikt jag har burit med mig. Precis innan jag lämnade Kvikkjokk hittade jag en våg där jag vägde mig med och utan utrustning, med bara OMM ryggsäcken och därtill tältet under armen vägde all utrustning 14 kg. Vilket är mycket mer än de planerade 4-5 kg som jag på något vis fortfarande längtar efter att kunna uppnå vid kommande utmaningar.
När jag nästa gång har möjligheten att fullfölja sommarens utmaning kommer jag återigen att använda OMM ryggsäcken. Det känns helt enkelt inte rätt att byta ut ett lysande koncept. För mig har ryggsäcken varit en ovärderlig reskamrat och det är kanske olika från person till person vilken typ av ryggsäck som föredras men för mig är det numera OMM som är min favorit. Dock kommer jag spendera mycket mer tid till att planera packningen och därtill verkligen jobba ner vikten till maximalt 5 kilo. Med andra ord har jag en liten utmaning att se fram emot… 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar