Återigen har lyckas jag med konsten att halka efter i min blogguppdatering, konstigt nog
känns det rätt okej trots att jag vill försöka hålla liv i bloggen om så för
mig egen skull. Kullamannen är förbi för i år och jag har gett mig själv tre
veckors vila och återhämtning när det kommer till att låta knäna vila. Under
tiden har jag spenderat en hel del tid till att hitta styrkeövningar som jag
kan köra parallellt med löpningen framöver, och märkligt nog har jag hittat på
små vardagsutmaningar eller så kallade månadsutmaningar för resterande del av detta
året. Utmaningar i form av övningar som jag hoppas ska kunna gynna min löpning
framöver. Efter Kullamannen insåg jag att det finns en hel del för mig att
arbeta på för att få igång den löpning som jag så länge velat bemästra. Men
ibland tar det tid att putsa ett marmorblock från insidan, en metafor som få
känner till men ack så fungerande för min del. En process tar tid, och ibland
behöver jag ta nya tag för att hitta motivationen igen. Kanske dags att
fortsätta uppdatera lite om den utrustning som jag använde i somras innan jag
hinner glömma mina för- och nackdelar.
Tack vare Mr
Sjögren fick jag hjälp med en ryggsäck som är i det lättaste laget, nämligen en
OMM 25 liter ryggsäck som verkligen blev min kompis på resan. Redan i januari
påbörjades min bekantskap med denna ryggsäck och jag får erkänna att jag tidigt
kom att tycka bra om ryggsäcken. I våras under mina försök till löpträningar
fyllde jag ryggsäcken med en vikt som inledningsvis motsvarade 2,7 kg. Under
löpträningen med ryggsäcken ökade jag efter några veckor vikten till 3,2 kg och
närmare start och den fjortonde maj hade jag en testvikt på cirka 4 kg på mina
sista löprundor. Eftersom jag hade en målsättning att min packning skulle hamna
på en max vikt omkring 4-6 kilo.
Jag har varit (och är fortfarande) väldigt nöjd med OMM ryggsäcken och den
enda modifiering jag gjorde innan start var att jag tog bort
liggunderlaget/ryggskyddet som fanns i väskan. Ett skydd som förvisso är skönt
att ha som stabilisator och som ryggskydd men som kändes lite onödig i
förhållande till att få ner vikten. Jag lärde jag mig snabbt utifrån tips från
Mr Sjögren att placera liggunderlaget nära ryggen och således få både ryggskydd
och förstärkning.
I och med att Göran kom ut tämligen tidigt blev det för mig en möjlighet
att använda OMM ryggsäcken med en lättare vikt samtidigt som jag kunde avverka
distans. Tyvärr påverkade det mitt tänkte vägval väldigt mycket och jag kunde
inte längre förflytta mig så som jag velat men det får jag skriva om i ett
annat inlägg. Ryggsäcken fungerade egentligen i dubbelbemärkelse, under dagarna
fungerade den som en ypperlig ryggsäck medan den på nätterna agerade
huvudkudde. En annan fördel var att den torkade upp tämligen snabbt om det nu
var så att jag på något sätt lyckats blöta ner den.
Först nere vid Kebnats (längs Kungsleden), när det var dags att säga hejdå
till Malin kunde jag (tack vare Malins hjälp) införliva tanken om att endast
använda OMM ryggsäcken. Malin hjälpte mig väldigt mycket med att sortera tankarna
kring vad det är jag egentligen behöver ha med mig, samt hur viktigt det är att
försöka göra det jag själv vill. Hela resan har jag kämpat med att få igång
löpningen men med en ryggsäck som är i storlek för stor har det varit svårt och
med Görans sällskap i kombination med grusvägar, gräsvägar och obefintliga
vägar har mina försök till löpning inte fungerat speciellt bra.
När jag och Malin skiljdes åt vid Saltoloukta fortsatte jag min resa med endast OMM ryggsäcken. Det
kändes som en stor lättnad att kunna fortsätta dels med lättare ryggsäck och
dels med mycket mindre attiraljer. Något jag verkligen gillar med ryggsäcken är
dess lätta vikt, samt att den är väldigt enkel och således snabb att lära
känna. Med den andra ryggsäcken upplevde jag alltid känslan av att vara ”för
liten” när stöd och remmar inte riktigt kunde ställas in på rätt sätt för att
passa mig. OMM ryggsäcken erbjöd för mig en mycket närmare kontaktkänsla och
fick utrustningen att kännas stadig på kroppen, mer eller mindre som att
utrustningen och jag hörde ihop på ett annat sätt. Den känslan gav mig också
modet att öka på löpningen.
Nackdelen med att öka på löpningen var att jag trots att jag minskat vikten
så behövdes den minska ännu mer. Så resten av resan söderut ägnades mycket åt
att fundera ut vilka grejer som kunde skickas hem, och vilka saker jag absolut
inte kunde fortsätta utan. I höjd med Ammarnäs skickades således mitt
Trangia-kök (mest för att jag inte lyckades få tag på mer bränsle) och mina
extra kläder hem. Vad som är lite tråkigt just nu är att jag egentligen inte
riktigt vet hur mycket vikt jag har burit med mig. Precis innan jag lämnade
Kvikkjokk hittade jag en våg där jag vägde mig med och utan utrustning, med
bara OMM ryggsäcken och därtill tältet under armen vägde all utrustning 14 kg.
Vilket är mycket mer än de planerade 4-5 kg som jag på något vis fortfarande
längtar efter att kunna uppnå vid kommande utmaningar.
När jag nästa gång har möjligheten att fullfölja sommarens utmaning kommer
jag återigen att använda OMM ryggsäcken. Det känns helt enkelt inte rätt att
byta ut ett lysande koncept. För mig har ryggsäcken varit en ovärderlig
reskamrat och det är kanske olika från person till person vilken typ av
ryggsäck som föredras men för mig är det numera OMM som är min favorit. Dock
kommer jag spendera mycket mer tid till att planera packningen och därtill
verkligen jobba ner vikten till maximalt 5 kilo. Med andra ord har jag en liten
utmaning att se fram emot…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar