År 2018 – ett år med utmaningar?

Tänka sig, den 14 maj har passerat även i år och för mig går det inte att bli lite nostalgisk när den 14 maj har inkluderat början på två utmaningar. Den 14 maj år 2016 startade jag genom Sverige utmaningen och 14 maj år 2017 lämnade jag Kullens Fyr och Kullaberg för att försöka hinna Sverige runt på 99 dagar (blev ju 2/3 av Sverige runt i alla fall fall. När jag summerar utmaningarna i lite snabb fnattematik går det att enkelt beskriva lite rolig fakta:

• 152 dagar på vift (inklusive 6 hela vilodagar). 
• 126 nätter i tält (och fortfarande kan jag inte resa tält ordentligt). 
• 561 mil eller 5609,21 km allt som allt. Vilket innebär ca 1 1/2 varv runt Sverige, för att sätta det i perspektiv kan distansen jämföras med ungefär... Hm, USA på tvären? 
• 38, 5 km i snitt, räknat på 146 dagar. Detta är dock inte helt riktigt, då många dagar blev 50 km+ samt en del dagar så lite som 12 km. 
• 8 par skor, vars skosulor inte längre är vad de borde vara. 
• 2 ryggsäckar, varav den ena fortfarande håller ihop. 
• 3 däck som numera är utan mönster på Göran. 

Mmm… i år blir ett år utan några stora utmaningar likt de senaste somrarna, men utmaningar kan ju infinna sig ändå. Jag har i år redan sprungit in mer distans än vad jag någonsin gjort under samma tidsperiod under tidigare år som jag snörat på mig löparskorna. Vilket är ett litet personbästa som erbjuder mig möjligheten att leka med tider och distanser. Som jag tidigare nämnt tror jag att det finns väldigt många perspektiv och åsikter kring hur (eller inte) löpträning ska ske ,för att nå någon form av utveckling eller för att framgång ska bli synligt. Efter årsskiftet har jag försökt att mentalt pressat mig själv till mitt yttersta, för att en gång för alla försöka synliggöra (och förklara för mig själv) vad löpträning är för mig och vad det är i löpningen som gör att jag både vill, orkar och envist nog fortsätter löpträna trots att jag inte kan få ihop någon kontinuitet.

(Löpning kanske är som skogen, den ljusa vs den mörka sidan?) 

I och med att löpning är någon mycket betydelsefullt för mig och något som jag ständigt och återkommande går och funderar på (utan att jag för den delen upplever det som besvärande på något sätt), så har jag börjat notera en viss nyfikenhet som hänger ihop med min egna personliga utveckling. Under de utmaningar som jag tidigare genomfört har distansen och tiden varit två mycket viktiga aspekter att förhålla mig till, och likaså varit en stor del av min drivkraft. Detta är något som jag i år applicerar på min löpträning, kort och gott går det att förklara som att jag samlar på kilometrar och tid. Mer kilometrar = mer tid, med målsättningen att få in mer kilometrar under mindre tid. Svårare än så är inte min löpträning eller löpfokus kontra min motivation. Detta har resulterat i att jag satt upp två hiskeligt höga mål för mig själv i år, det vill säga att jag kommer försöka nå 6'000 köpta kilometrar under år 2018 samt försöka få in 900 timmar i löparskorna. Mål som för andra människor kanske inte är något speciellt eller unikt på något sätt, men för mig är dessa mål tämligen stort och känns nästan oövervinnerligt i bara tanken, när jag nu funderar på det. Med all vett och etikett vet jag redan nu att jag inte kommer kunna nå dessa mål, så frågan är berättigad om hur det kommer sig att jag siktar högt? 

Svaret på frågan är någorlunda svårt att försöka sätta ord på men... Det är således två av årets alla utmaningar, huruvida jag kommer att nå dessa är inte relevant varken nu eller senare i år. Med ett högt mål i sikte ökar min motivation till att ta på mig löparskorna och således tar jag mig mer tid till att springa. All löpning, är bra löpning förutom den som inte blir av, trots det kommer jag värna om mina vilodagar som är också är viktiga, men vilodagar är något varierande beroende på hur kropp och knopp känns. En annan utmaning blir att få ihop tid och möjligheter till att utforska några specifika vandringsleder och möjligen göra en All In-version eller "En för alla, alla för en" samt en touch av All In, men eftersom dessa utmaningar fortfarande är en form av en tanke så kan jag inte riktigt skriva om den just nu (även om det kliar i fingrarna).

Ytterligare en utmaning som jag kommer göra allt vad jag kan för att bemästra i ,är konsten att hitta rätt mat att springa på, samt hitta rätt utrustning i rättan tid innan Kullamannen och vara väl intränad med samtliga attiraljer innan det är dags att ta sig an kampen i november. På något märkligt sätt känns det som att mina sötebrödsdagar är slut även när det gäller löpning och att det är dags att ta tag i min egen löputveckling för att undvika framtida ”amatörernas amatör”- känsla. Detaljer är det som gör helheten, och är det något jag lärt mig av tidigare utmaningar så är det hur viktigt det är att inte slarva med detaljerna, utmaningar är möjliga ändå… men det blir ack så mycket mer slitsamt och en viss känsla går förlorad.