Olika perspektiv

För en tid sedan kom jag över en utförsäljning av gamla Runners World tidningar från ett närliggande bibliotek, trettio kronor för en bunt med en årsutgivning känns som ett rimligt pris för mig med tanke på att jag fortfarande studerar. Förvisso infinner sig fina rabatter och studentpriser med mera under min studietid, men jag har inte riktigt prioriterat prenumerationer och dylikt, utan jag har valt att spara så mycket pengar jag rimligen kan för att kunna genomföra en utmaning eller två. I och med mitt inköp har jag insett att det här med löpträning är något som både kan bli och är komplicerat, samtidigt som det är lite paradoxalt eftersom det också är något väldigt enkelt, i och med att ”det bara behövs ett par skor”. Ju mer jag läser och funderar kring artiklar, åsikter och olika perspektiv kring löpning desto mer inser jag att det förmodligen finns lika många åsikter och synvinklar på och omkring löpning som det finns människor som ägnar sig åt löpning (om inte ännu fler sett till alla de människor som har en åsikt om löpning men som inte springer själva). Jag kan dock inte låta bli att fundera över det jag läser om i tidningarna och jag erkänna en viss förundran. Den tydligaste röda tråden som jag finner i tidningarna är egentligen inte så mycket om löpträning utan mer om skador eller förebyggandet av skador som kan vara eller är relaterade till löpning. Många är de artiklar som handlar om hur skador på något sätt bidragit med en självkännedom och som resulterat i riktigt fina prestationer (utifrån min egen tolkning av det jag läser), vilket på något sätt bidrar till känslan av att löpning inte kan vara så tokigt trots allt eftersom det erbjuder möjligheten att lära känna sig själv från nya perspektiv. 

Om jag ser till mina egna ”tappra” små försök till löpning har jag kraschat flertalet gånger om sedan jag snörade på mig löparskorna för första gången (senast i mars månad). Kontinuitet – är just den där lilla fina grejen som gärna sätter krokben för min egen del, vilket också är den grejen som just nu i år har börjat lossna lite för mig. Ju mer jag läser och fördjupar mig i hur andra människor löptränar dess djupare och framförallt tydligare blir min förståelse för min egen löpträning. Jag lyssnar och tar till mig de råd och tips jag får via andra människor med mer erfarenhet, samt funderar och analyserar jag (utifrån min egen förmåga) det jag läser om löpning och drar således egna slutsatser som kan fungera (eller inte) för min egen del. Vilket är precis det som jag tror har bidragit till att jag i år faktiskt kan få till ett riktigt bra år i löparskorna. Även om all fakta och alla råd som ges och som jag läser om kan bli förvirrande och aningen snurriga emellanåt, så känner jag mig allt tryggare i att kunna skilja på vad som är andra människors åsikter om min löpning kontra vad jag själv faktiskt kan tänka mig att prova på och vad jag själv tycker och tänker om min egna löpning.

Nyfikenhet är således en viktig grej kan jag tänka mig, när det kommer till löpning, att nyttja kunskaper från andra människors erfarenheter är viktigt men det är minst lika viktigt att själv våga prova på det som redan testats, men ur ens egna perspektiv och således infinna egna erfarenheter som man kan dra lärdomar ifrån. Senaste besöket på Kullaberg blev riktigt lärorikt eftersom jag provade på lite nya infallsvinklar utifrån tips från filmen ”Where Dream Goes To Die”. Exempelvis provade jag på att springa på mjölk, pucko, yoggi och bananer (samt snickers som en räddare i nöden ifall det andra inte går så bra), vilket faktiskt kändes som ett riktigt bra bränsle. Dock behöver jag finlira lite mer med mat i kombination med löpning, och funderar redan på framtida laborationer. Hm, undrar vad det blir till att testa här näst?