Split shorts och en enkel reflektion

Tidigare inlägg angående split shorts och dess ömmande sanning har fått mig att fundera, och samtidigt gett mig ett nytt perspektiv på verkligheten. En verklighet som är tämligen intressant om än oväsentlig, detta eftersom jag för ett år sedan medvetet ökade på mig vikt (ca. 8 kg) inför den dåvarande och stundande utmaningen, i syfte att bättre klara av den tid som jag skulle befinna mig ute på vift. Med nuvarande kunskap samt efter reflektioner över för- och nackdelar med mina förberedelser inför förra utmaningen kan jag erkänna att viktuppgången faktiskt var tämligen onödig. Detta eftersom jag mer eller mindre med facit i hand kan se att Sverige på längden (två år i rad) och ca. 230 mil innebär för mig en viktminskning på ca. 1kg, vad som däremot har en tendens att förändra sig är omfånget mätt i centimeter framförallt runt mage, höft, lår, byst. Vilket fick passformen på byxor och shorts samt diverse sportbehåar att blir tämligen underhållande, när majoriteten av tiden i förflyttning gick åt till att försöka behålla kläderna på.

(Dyraste pizzan jag någonsin inmundigat på en utmaning) 

Redan för några år sedan, det vill säga från år 2015 har jag en gång i månaden vägt mig, och tagit mått runt arm, byst, midja, höft och lår, detta för att på något sätt kunna följa min egen utveckling eller för att se om det blir någon fysisk förändring när jag lyckats få in någon kontinuitet i min träning. Vägning och mätning är nog det enda som jag lyckats få en kontinuitet kring sett i jämförelse med min träning, men jag får vara nöjd med det i alla fall. Vad jag dock tycker är lite intressant är de skillnader som synliggjordes under och efter utmaningarna. Ett exempel på detta är från maj förra året, när jag samma morgon som jag startade hade följande mått:

·       Start vikt: 60,3 kg – vid målgång: 57,8 kg

·       Arm: 26 cm – 25 cm

·       Byst: 86,5 cm – 84 cm

·       Midja: 77,5 cm – 75 cm 

·       Höft: 87,5 cm – 84 cm

·       Lår: 48,5 cm – 47,5 cm

Siffror som egentligen inte har någon som helst betydelse men som likväl får mig att inse hur lite 333,5 mil faktiskt påverkar kroppens fysiska form. Det siffrorna egentligen visar är att jag har en timglasfigur som kräver tämligen många mil innan den svarvas om. Året dessförinnan det vill säga efter första utmaningen såg siffrorna lite annorlunda ut både innan utmaningen och efter, men är trots det tämligen lika:

·       Start vikt: 55,6 kg – vid målgång: 53 kg

·       Arm: 23,5 cm – ???

·       Byst: 83 cm – 82 cm

·       Midja: 75 cm – 72 cm

·       Höft: 82 cm – 80 cm

·       Lår: 47 cm – 45,5 cm

Målgångsvikten efter den senaste utmaningen är inte allt för nära min vardagliga vikt, eftersom jag insett att min trivselvikt ligger vid ca. 52-55 kg, vilket gör att jag i år även har ett delmål i att hitta tillbaka till min vardagliga vikt (eller framförallt hitta tillbaka till mina vardagliga höftmått, kärlekshandtag i all ära men det är inte speciellt praktiskt). En anledning till att jag enbart väger och mäter mig en gång i månaden är för att jag inte vill skapa ett behov eller en känsla av att dessa siffror egentligen har något värde. Som synes är det inte någon stor skillnad som hänt trots skillnader i distans, sett till de övre måtten får jag nog lov att erkänna att min matkonsumtion var lite om än lite bättre än under första utmaningen. Mycket godis, läsk och kakor har det blivit för att inte nämna alla pizzor, hamburgare och annan snabbmat. Utifrån siffrorna sett känns det inte riktigt så illa som det borde göra i förhållande till all osund mat som inmundigades.

På något sätt så är siffror endast siffror, och vad jag väger och vilka mått jag har, är för mig inte av någon större betydelse mer än att jag får svart på vitt i hur det kommer sig att mina byxor inte längre fyller den funktion som de tidigare gjort. Med denna månadens vägning och mätning är det nog dags för en självinsikt om att sötebrödsdagarna är slut, med andra ord är det dags att hitta tillbaka till min vardagsvikt och därtill den lättare löpningen. Sedan augusti har jag inte riktigt reflekterat över vikt och mått eftersom kroppen behöver sin tid till att landa och läka efter en utmaning, vilket jag börjar notera att det tar cirka sex månader innan kroppen har återhämtat sig, i alla fall för min kropp och även om varje utmaning underlättar nästa utmaning behöver kroppen få en ordentlig chans till återhämtning. Men nu när sommarkläderna kommer fram kom även insikten om att en del mått i omfång kan behöva putsas lite på, för än har mina split shorts några hundra mil i sig... 

Hm...funderar på att göra en djupdykning bland minneskorten, en del bilder är tämligen tjatiga även om de bär med sig speciella minnen...