Utrustning: Skor a lá Merrell - Bare Access Flex

I höjd med Piteå fick jag utskickat av Mr Lövenfors ett par sprillans nya Merrell Bare Access Flex. Detta eftersom jag dels började få ont om skor, samtidigt som jag började frukta hur jag skulle komma att klara mig i fjällen. Jag valde dock att fortsätta resan upp till Karesuando med mina gamla Bare Access eftersom jag kände att de hade några mil kvar i sig. När jag dag 65 lämnade Karesuando och tog vägen via Maunu började mitt utforskande av och bekantskapen med Bare Access Flex.

 En modell som jag tidigt tyckte om, eftersom den gav mig lite mer distans till asfalten (och grusvägen) samtidigt som den ändå kändes väldigt lätt. En annan fördel i känsla var att jag kunde skifta från mina Bare Access till Bare Access Flex utan att jag märkte någon direkt skillnad i markkontakt eller känsla. Således adapterade mina fötter skorna utan att det inverkade på min förflyttning, något som jag upplevde som väldigt trevligt speciellt när det alltid är lika pirrigt att prova på ett par nya skor.

Bare Access Flex blev mina trotjänare i kommande 474,2 kilometer, och således min partner in crime från Karesuando hela vägen upp till Treriksröset och därefter ner till Saltoluokta. Bare Access Flex är det paret skor som jag verkligen testade utöver dess gränser, på både gott och ont. Anledningen till att jag testade skorna så hårt var att jag helt enkelt använde mig av samma tänk som vid exempelvis en tävling. Detta tankesätt blev påtagligt när jag började utforska vandringsleder och inledningsvis Nordkalottleden. En led som visade sig vara tämligen tuff rent tekniskt, i och med dess vad och därtill knädjupa lervällingspartier samt branta nedförsbackar och steniga ”Super Mario bros” eller ”Wanna be Nimis”-partier.

I och med att vad och steniga partier avlöste varandra kände jag tämligen tidigt en viss hopplöshet när det kom till att ta av mig skorna och byta skor vid varje vad (jag hade med mig ett par foppa tofflor som vadar skor). Ur en tidsaspekt vore det verkligen en förlust för mig och när jag på väg E8 upp mot Kilpisjärvi upptäckte Bare Access Flex stora fördel med snabb torktid kändes det inte nödvändigt att byta skor i tid och otid.

En del partier vandringsled blev lite övermäktiga för Bare Access Flex-modellens sula, rättare sagt mönstringen i sulan kom stundtals att fyllas med lera (förvisso fylldes hela skon med lera), vilket gjorde att efterföljande partier med fuktiga stenar blev till en ”Bambi på hal is” - upplevelse. Något som jag noterade speciellt vid upp- och nedgång av Kebnekaise, då Malin kunde springa på riktigt bra nedför medan jag halkade omkring och gjorde mina fina vurpor när jag tappade greppet.

Ris och ros…

Fördelen med Bare Access Flex – modellen, är att den för mig varit ovärderlig i och med att jag kunde skifta från Bare access till Bare Access Flex utan några större justeringar. Med Bare Access Flex upplevde jag inte riktigt samma bekymmer med snörningen som jag gjorde med Bare Access, förmodligen för att jag egentligen gett upp hoppet om att knyta skon så som jag vill. Vad jag däremot upptäckte när jag nådde Kebnekaise fjällstation var att jag på något sätt lyckats med konststycket att ”knäcka” skosulan.

En annan fördel med Bare Access Flex skon var att det är tämligen slittålig, så mycket som jag provocerade skorna med både fukt, lera, vridningar och skrapningar mot klippor med mera är jag fortfarande förvånad över hur bra de fungerade för mig på Nordkalottleden. Med dagens kunskaper skulle jag egentligen haft ett par Bare Access Flex skor till, som inväntat på mig vid Abisko. Således hade jag nog klarat av Kungsleden lite bättre eftersom mina skor var tämligen slut när jag väl nådde Abisko.

Under resans gång har skorna verkligen blivit testade ut över sina tänkta gränser, som värst var det nog längst Nordkalottleden när jag dagar i rad vadade i både knädjupa som lårdjupa vad i isande vatten. Men även några dagar bjöd på lervälling som även de erbjöd knädjupa erfarenheter. Många av de människor som jag mötte på längs min resa till fjälls ifrågasatte mitt skoval. Mycket utifrån all snö och höga vattennivåer som jag skulle komma att möta på min resa. 

Nu i efterhand får jag nog erkänna att jag valde de bästa skorna som jag kunde valt. Längs med Kungsleden mötte jag nämligen flertalet människor som haltade med skoskav och till och med några killar uttryckte "löparskor... Det skulle vi också haft". Snabba, lätta, smidiga och snabbtorkande är min erfarenhet av Bare Access Flex.

När jag dag 83 hade nått den totala distansen på 2´839,6 kilometer var det dags för mig att återigen byta skor. Denna gång fick jag ”ärva” Malins favoritskor för att kunna ta mig an resterande del av Kungsleden och resterande 495,64 kilometer av resan ner till Klimpfjäll och Vildmarksvägen där min resa för i år tog sig ett snörvligt slut.